Ad hocliv

”Jag lovar att bli en sundare och friskare människa under semestern”

Citatet är hämtat ur Lasse Åbergs film Sällskapsresan. Den underbara filmen där alla känner igen sig, oavsett om de vill erkänna det eller ej. Jag känner igen mig i löftet som avges men inte alltid infrias. ”Jag ska planera bättre nästa gång och boka mina biljetter i god tid så att jag säkert får en plats och slipper stå hela vägen på tåget”. Så blev det ju inte och nu får man straffas för det. Att man inte planerar sina resor månader innan, kanske för att man inte vet hur dagen kommer se ut förrän två veckor innan? Ack ja.
I SJ:s värld vet alla flera månader innan hur de ska resa och när. Det gäller att boka sina biljetter i god tid. Sedan kan det nämligen vara för sent. Det finns ju bara ett visst antal platser. Inte kan man förvänta sig fler avgångar för att det är jul? Min vetskap om detta till trots glömmer jag att boka i tid.
Det blir ståplats för mig, men hem kommer jag i alla fall.
Nästa år ska jag boka julbiljetten i januari.

Tågliv

Jag är en usel människa. Jag tränger mig före för att få en plats på tåget. Jag suckar över att en del människor är så långsamma när de ska stiga av eftersom det hindrar mig att komma på.
Jag har dock en ursäkt för att vara usel och illvillig. Jag är en av de självplågare som utsätter mig för andra människors förkylningar och kroppskontakt varje dag på väg till och från jobbet. Jag har ingen bil och även om så vore fallet är det uteslutet att parkera i centrala Malmö, halva den disponibla inkomsten skulle gå till parkeringsbiljetter. Nu kan den kvicktänkte snabbt räkna ut min disponibla inkomst genom enkel matematik. Alternativet för mig och många andra, är den utmärkta kollektivtrafiken. För 600 kronor i månaden kan man få en ståplats på tåget mellan Lund och Malmö. Det är ju fantastiskt!

Det är ståplats det rör sig om. Att sitta är uteslutet eftersom tåget redan är fullt när det kommer till Lund. Att trängas med andra resenärer, deras kroppsdofter, deras parfymer och deras hårsprayer. Deras väldofter och mindre väldoftande svettpustar. Jag tycker inte illa om andra människor. Det får ingen tro. Däremot vill jag inte krama för mig helt främmande människor och inte heller dela en kvadratmeter med fem personer. Kanske borde jag vara mer anspråkslös, mer ödmjuk. Men undertecknad är som sagt usel och behöver inte ta hänsyn till goda personlighetsyttringar. Det enda jag kan göra är bita ihop och sucka, bläddra surt i dagens blaska och hålla balansen. Bara inte tåget spårar ur.

Socialismen och Jesus

Jens Mikkelsen skriver i Sydsvenskan om Stefan Sundströms spelning på en studentgudstjänst. Artikelskribenten tar upp det faktum att Sundström är en radikal vänsterproggare, och menar att sådana sällan går ihop med kristendomen. Jag är så trött på den synen – det känns lite som när den kristne extremisten var på vår gymnasieskola och sa att alla socialister ville skjuta alla präster och bränna alla kyrkor. Om man ser att socialismen inte går ihop med religionen, måste man ju också se att det inte handlar om att socialismen funkar dåligt ihop med Jesus eller med tro. Vad det handlar om är att socialismen inte diggar den maktposition som olika religiösa samfund utnyttjat under historiens gång. Socialismen diggar inte det förtryck som religiösa ”förebilder” lagt på de troende. Socialismen tycker inte om när påven talar om för fattiga katoliker hur de ska bli ännu fattigare, eller när han talar om för våldtagna kvinnor att det var deras eget fel och att de måste behålla alla eventuella ”frukter” av våldtäkten. Vad socialismen däremot måste digga, det är det budskap Jesus förde fram om att inte döma andra människor, om att älska alla och dela med sig så att alla får ha det lika bra. Det är ett budskap som socialismen och Jesus delar. Givetvis måste vi också digga när Jesus gick in och kravallade mot försäljarna i templet, då han inte gillade kommersialiseringen och marknadssamhället. Vi socialister gillar inte heller det kommersialiserade marknadssamhället…

Bara för att Lenin sa att religionen är ett opium för folket, så betyder inte det att vi måste förkasta allt som har med religion att göra. Det drogliknande i religionen ligger i bokstavsfanatismen, där människor lider illa på grund av vad deras religiösa företrädare lär dem. Så länge massorna inte låter religionen trycka ner dem eller får dem att acceptera ett helvete på jorden, så kan jag inte se något fel i att tänka sig någon sorts kraft som vi inte kan förklara. Eller för den delen att digga nån snubbe som snackade om kärlek och att dela med sig.

Böcker som betytt så mycket

Sydsvenskans kulturdel har läst om en bunt utvalda romaner, däribland två av mina absoluta älsklingar; Den hemliga historien av Donna Tartt och Satansverserna av Salman Rushdie.

Eva Ström som läst Den hemliga historien väljer att totalt dissa denna fantastiska roman, och skriver i princip att den är ytlig och intetsägande. Själv vill jag mena att detta är en stor roman, och den har betytt mycket för mig i min personliga utveckling. Då Ström menar att romanen ger uttryck för en gravt elitistisk världsbild - där klassiska överklassintellektuella står i centrum - utan distans till denna värld menar jag själv raka motsatsen. Den ger visserligen uttryck för den elitistiska världsbilden och det är klassiska överklassintellektuella som står i centrum, men distans tycker jag att det finns gott om. Denna bok lärde mig att det är ok att vilja vara intellektuell – att det är ok att vara fascinerad av klassisk grekiska och latin, samtidigt som boken också lyfter fram att det är viktigt att inte ta sig själv och sina intellektuella kunskaper på för stort allvar. I mina ögon (jag måste väl uttrycka det så, eftersom jag själv faktiskt tycker att det ligger väldigt mycket i Stanley Fishs reader-responseteorier) säger boken att man kan få mycket ut av intellektuella diskussioner om klassisk litteratur, om det nu är det som intresserar en – detta illustreras genom huvudpersonen Richards existens, då man ser hur det saknas någonting i hans liv medan han inte får delta i dessa diskussioner. Boken visar dock att det går att intressera sig för sådana saker utan att det behöver gå ur styr eller att man blir fanatisk, vilket vi ser på både Richard och Bunny. Detta medan de andra i gänget drar intresset steget för långt och saker och ting spårar ur totalt. De har tagit sig själv och sina intellekt på för stort allvar; men det betyder inte att boken i sig är distanslös.

Per Wirténs (tydligen chefredaktör för tidskriften Arena) läsning av Satansverserna hade jag bara tänkt kommentera i förbifarten. Eftersom han inte dissar boken nåt nämnvärt, tänker jag lämna det därhän, även om jag menar att hans tolkningar på många områden verkar lite tama (nu är jag själv visserligen inte så gammal att jag kan jämföra med hur det var att läsa romanen när den kom 1989, men jag tycker väl ändå att jag kan säga en del om hur det är att läsa den idag, ”i skuggan av 11 september, al-Qaida och kriget mot terrorismen”). Vad jag tycker verkar lite konstigt är att han i sin läsning av romanen drar fram att Salman Rushdie idag antagligen gillat det anti-islamska i karikatyrteckningarna i Jyllandsposten tidigare i år. Nu får ni rätta mig om jag har fel – men jag trodde att Salman Rushdie själv var troende muslim? Han har ju i alla fall skrivit en och annan artikel om hur islam borde moderniseras och som går mot de bokstavstroende, som menar att de texter som finns att hitta i Koranen inte ska tas ordagrant. Så jag har hela tiden förutsatt att den kritik som i Satansverserna är riktad mot islam, inte gällt islam i sig utan snarare de som tolkar texterna nedskrivna av en mänsklig hand bokstavligt.
Det måste nog undersökas närmre någon dag när jag har tid…

De skyldiga frikänner sig själva

Folkpartiets internutredning kring intrånget på SAPnet är nu klar. Är det någon som är förvånad över att Lars Leijonborg enligt den är helt utan skuld i det inträffade, han är lika ren som nyfallen snö. På intet sätt har folkpartiet använt de uppgifterna de kommit över. Själv tolkar jag detta som att de bara ville vara snälla och säkerhetsuppdatera socialdemokraternas hemliga stratgier utifall nåt skulle hända med servern, det är det goda kollegor gör, inbrott... eller kanske inte.

Att media haft som huvudnyhet att folkpartiet valt att inte kritisera sig själv eller avslöja något negativt är fascinerande - Vad fan väntade sig man av en intern undersökning? Själv inväntar jag polisutredningens slutsatser!

Borgarnas hyckleri

Borgarnas hycklande vet nära nog inga gränser. Nu när det är deras representanter som granskas kommer högljudda krav på att journalisterna ska låta bli att rapportera om oegentligheterna. Framträdande borgare, både inom media och samhället i övrigt, tycker att småsaker som att följa lagen, exempelvis genom att betalat TV-avgiften eller betala barnflickan vitt, inte är något man ska kräva av ledande politiker. SVT-ombudsmannen Claes Elfsberg får arga mail som säger att SVT:s granskning av regeringen visar hur "röda" man är!

Var i helvete fanns dessa starka reaktioner på medias uppgift då det var en socialdemokratisk regering? Var fanns den moraliska indignationen över mediadreven kring t.ex. blöjköp och provsmakande av lösgodis då? Inser borgarna inte hur de själv låter, det är tydligen bara ok att kritiskt granska den ena sidan. De verkar dela FOX News syn på vad "Fair and Balanced" betyder, nämligen "Totally Biased". Endast ren högerpropaganda är tydligen acceptabelt från SVT. Har deras dominans på tidningsmarknaden fått dem att börja tro att opartisk betyder sparka vänster och slicka höger? Det sitter ju kristdemokrater i regeringen nu. De borde framöver inleda regeringssamanträdena med högläsning från Matteus 7:5 eller Lukas 6:42 .

Äntligen

Jaa, det var verkligen på tiden. Skönt att äntligen vara av med henne. "Mycket kunnig i de frågor hon skulle ansvara för", säger Reinfeldt enligt SVT text. Vilken värld lever han i egentligen???

Moderaterna skyller på offren

Å vad synd det är om Cecilia Stegö Chilò. Hon har ju velat rätta till sina "misstag" men de stygga, stygga polisanmälningarna från Radiotjänst och Transportarbetareförbundet har gjort det omöjligt. Snyft snyft, Don´t cry for me Arge'... ahm... Sweden!

Igår deltog två av Stegö Chilós före detta underlydande från tiden som VD för den nyliberala tankesmedjan Timbro i SVT:s program Agenda. En av dem berättade att han hört Stegö Chiló säga i samband med en diskussion om public service att hon skulle vilja bli åttalad för att inte ha betalat TV-licens då det var av pricipiella skäl. Märkligt vad de principerna snabbt glömdes när hon erbjöds en ministerpost. Eller är det så som de två herrarna från Timbro trodde, att hon sattes som kulturminister av Reinfeldt för att försöka genomföra ett systemskifte, ett litet test av vattnet på ett begränsat område så att säga innan det börjar på allvar. Helens inlägg tidigare om hur okunnig hon är på kulturområdet kan stödja den teorin, hon blev inte kulturminister för att främja kulturn utan för att marknadsanpassa den enligt sin nyliberala ideologi.

Gratis inträde på statliga museer har redan försvunnits. Nästa steg av Stegö Chilo var enligt männen från Timbro kanske ett ifrågasättande av TV-licensen och avskaffandet av en stor del av kulturstödet till konstnärer, teatrar och författare etc. Kan de inte överleva på en marknad mot de stora mediakoncernerna så är de enligt nyliberalismen inget att ha.

De två herrarna från Timbro var märkligt frispråkiga, antagligen på grund av att allt de nu säger hinner glömmas på fyra år. Eller det är åtminstone vad de hoppas. De har nu avslöjat sin långsiktiga strategi öppet även om den redan länge varit tydlig för många; Börja med att föra in marknadstänkande och nyliberala idéer på ett litet område där det inte möter så stort motstånd. Gå sen vidare till ett lite större område och våga dig kanske på en liten konflikt, bara den inte blir alltför stor. Prata aldrig om socialförsäkringar, säg bidrag. Kalla det inte arvsskatt, kalla det en dödsskatt. Allt detta kommer gradvis ändra folks sätt att tänka generellt och göra dem mer passiva inför det stora systemskiftet, det av arbetsmarknadsmodell och socialförsäkringssystem.

Jag tror nog ändå på Reinfeldt när han säger att han inte planerar något stort systemskifte denna mandatperiod. Däremot är jag övertygad om att borgarna kommer arbeta intensivt hela mandatperioden för att bereda vägen för det. Om det redan varit på gång under fyra år utan att nånsin bli så där jättetydligt kanske de lyckas vinna nästa val också. Då kan de gå vidare ytterligare en bit osv. Borgarna vet vad som händer om man går för fort fram, det demonstrerade de mot oss när det gällde löntagarfonderna!

Tre av Reinfeldts ministrar har redan varit i blåsväder, två är nu borta. Den moraliska indignationen över fifflande ministrar som han projicerat under tiden som oppositionsledare syns nu inte ett spår av. Han har ju anklagat Göran Persson för att hålla ministrar i blåsvädret om ryggen för länge och socialdemokratin för att vara korrumperad, nu har Reinfeldt bevisat att han själv och hans eget parti är precis likadana och därtill hycklare.

Apropå mediadrev

Reinfeldts regering har idag suttit en vecka vid makten, bara 207 veckor kvar till nästa mandatperiod börjar. Veckan har präglats av nya ministerskandaler varje dag, och då bara hos moderaternas ministrar. Med andra ord finns det tre andra regeringspartier som knappt ens börjat granskas än.

Jag ska erkänna att jag ibland undrat om ägarfördelningen av landets media påverkat ivern att granska den sittande regeringen och om tidningarna skulle vara lika snabba att kritisera en borgerlig regering som en socialdemokratisk. Den förra regeringen förtjänade helt klart kritik då dess företrädare hade tveksamheter för sig, men det faktum att det i vintras startades nya mediadrev mot socialdemokrater varje vecka gjorde att det kändes som att journalisterna bedrev valrörelse för borgarna. Med viss lättnad kan jag alltså konstatera att fokus nu ligger på borgarna, nyheten om domen mot SSU:s ordförande Anna Sjödin drunknade praktiskt taget i moderat licensfiffel och skattefusk. Någon svensk motsvarighet till FOX News i USA verkar vi inte ha, och det är positivt. Makten granskas oavsett vilken politisk färg den har. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Till nästa val måste vi åter kämpa för att få ut vårt budskap. Speciellt här i Skåne är situationen dyster sen tidningen Arbetet försvann, den tidning som en gång grundades av vår egen Axel Danielsson.

Grattis igen Sverige!

De allra flesta som betalar sin Tv-licens kan nu konstatera att era utgifter a fem kronor om dagen ca kommer bli obefintliga. Det har lagts en ny ribba för när man ska betala sin avgift och inte. Knappast har det väl undgått någon som har tillgång till någon media denna vecka att vår nyvalda kulturminister (med fler ministrar) inte har betalt sin TV-licens.

Ni som betalar er avgift till SVT och inte planerar att bli ministrar kan således sluta med det genast!
Det är nämligen en av förklaringarna till varför man inte har betalat. Jag visste inte att jag skulle bli minister. Likaså kan anlitande av svart arbetskraft ursäktas med liknande resonemang!
Ett annat alternativ då det gäller att ursäkta anlitande av svart arbetskraft är att säga att ni inte hade råd att betala vitt. Ribban enligt ett statsråd som uttalat sig i frågan, ligger på en blygsam hushållsinkomst på 17 miljoner per år. Personer med den inkomsten hade ju inte råd att anlita vitt, så vem ska då ha det?

Så det är bra att stänga plånboken Sverige.
Ni som inte vill bli ministrar eller vet att ni inte kommer bli det, kan då sluta upp med att betala och göra rätt för er. Om inte kulturministern betalar för sin TV, varför ska ni (med långt lägre inkomst) göra det?

Grattis återigen Sverige till den nya regeringen!

"Siffernisse"

I dagens partiledardebatt kallade Reinfeldt Göran Persson för siffernisse. Undrar om denna syn på folk som har koll på ekonomi har påverkat det faktum att Reinfeldt nu säger sig inte kunna betala för sina vallöften?

Boy, is she in it for a surprise

Sverige har fått en ny kulturminister. Cecilia Stegö Chilò, moderat. Marknadsliberal. Inkompetent. I en intervju med svt visar hon sig totalt okunnig i allt vad kulturpolitik gäller. Hon erkänner det till och med själv; hon har aldrig arbetat med kulturpolitik och hon vet inte vad det handlar om så mycket heller. ”Mycket vita fläckar.” Läs om en typ a vit fläck på Rasmus blogg.

Hon pratar om att självfinansierad kultur är viktig, eftersom ett faktum att en kulturinstitution går runt eller inte, handlar om att vi kulturkonsumenter talar om vad vi tycker är bra och vad vi tycker är dåligt. Sedan pratade hon om att hon är folklig, och då syftar hon på folklig i den mening att folk gillar kvalitet. Och det framgick snart att med kvalitet menar hon opera och institutionsteater. Och om det är så att hon på allvar tror att den här typen av kultur helt och hållet skulle gå runt av sig själv, för att folk (”kulturkonsumenter”) säger att den typen av teater/opera är bra, då kommer hon verkligen få en överraskning… men sedan sa hon ju också att hon inte hade någon som helst koll på hur det funkar med bidragen till olika kulturinstitutioner. Suck.

Vad gäller en av de viktigaste frågorna; public service, går hon helt stick i stäv med sina tankar om att det är viktigt att inte styra kulturens idéinitiativ. Hennes svar på frågan om huruvida public services utbud bör öka eller minska, så svarar hon att hon varken ska eller bör lägga sig i hur stort utbudet är, alltså kvantiteten på public service. Hon menar att hennes roll istället kommer bestå i att vara med och diskutera public services ”identitet” – vad fan nu det innebär? Om hon har hängt med i kulturdebatten inför valet någorlunda, så kanske hon helt enkelt hittat ett finare sätt att säga att vad som ska diskuteras är om huruvida public service verkligen ska fortsätta finnas eller inte. Annars tycker jag att det låter som om hon vill styra själva innehållet och dess inriktning, vilket ju är just det hon gått emot.

Däremot går denna inställning ihop med hennes roll som opinionsbildare, som hon själv talar om med världens största leende – hon menar att rollen som opinionsbildare är hennes främsta roll som kulturminister. Kanske har hon förstått det som att kulturminister är likvärdigt med propagandaminister och tror att public service ska få vara hennes egna lilla åsiktsspridningsmaskin? Hon är ju trots allt en av dem som tycker att svt är alltför vänsterinriktad i sin rapportering av saker och ting. Trots att medieprofessor Kent Asp i en utförlig studie visar att det är tvärtom; svt, precis som annan media, rapporterar till fördel för högern. Detta kan du läsa mer om här och här.

Vart fan är världen på väg egentligen? Reinfeldt verkar i sitt val av regering funderat på vem som kan göra mest skada på vilket departement och sedan satt den personen på det departementet. Läs mer om detta i Anna-Lenas inlägg.

För att avsluta det här inlägget kan jag ju påpeka att jag knappast är ensam om att tycka att valet av kulturminister är minst sagt tveksamt. I en webbundersökning som DN kultur gör har nu när jag skriver detta 55% (motsvarande 1628 röster) tyckt att valet är DÅLIGT. Jag tvivlar starkt på att alla dessa röster kommer från den så kallade "kulturvänstern", utan är helt övertygad om att det rör sig om kulturintresserade människor på båda kanter.

A fronte praecipitium a tergo lupi

"It was the best of times, it was the worst of times" - Så börjar Dickens klassiker A Tale of Two Cities. På samma sätt ser jag på socialdemokratins regeringsinnehav de gångna 12 åren. Jag är övertygad om att borgerligheten nu tar över ett land som är mer framgångsrikt och mer rättvist än vad det skulle ha varit om de själva fått hållas alla dessa år. Samtidigt har det varit påfrestande för socialdemokratin. Saneringen av ekonomin har varit svår för många människor och det har vuxit fram en bild av att sossarna inte längre är vad de en gång varit, att de inte längre bryr sig om vanligt folk. Jag kan hålla med om att den ideologiska prägeln hos partiet inte alltid varit så tydlig, och därför är det på sätt och vis befriande att åter vara i opposition. Nu när våra förtroendevalda inte måste vara pragmatiska hela tiden kan partiet åter finna styrka i dess grundvärderingar och koncentrera sig på vad som är rätt och fel snarare än realpolitiskt möjligt. På första maj behöver inte ens tanken uppstå att vi egentligen kanske demonstrerar mot oss själva, att om vi bara struntade i alla tankar om samförstånd skulle kunna genomföra kraven på lika lön för lika arbete, stärkande av kollektivavtalen och full sysselsättning.

Samtidigt som regeringsskiftet kan ha dessa positiva effekter på vårt parti fruktar jag att landet inte har lika stor tur. För oss svenskar gäller nu orden i rubriken - Ett avgrundsstup framför, vargar bakom!

Grattis Sverige!

Detta eviga regnande.
Hela veckan har solen skinit och nu är det helg. Då måste det förstås regna.
Glöm den där skogspromenaden, förutsatt att du inte har en gummijolle med dig som du kan paddla fram i.
Eller för all del, varför inte ta med baddräkten? På det sättet kan du välja motionsform; simning eller promenad.

Vi har fått en ny regering i landet. Moderaterna, mauderaterna, folkparteiet och kristdemokraterna. Kd fick socialministern. Kd, som förespråkar vårdnadsbidrag, traditionella värderingar och vänder sig mot allt som inte faller in under heteronorm eller för all del, kärnfamiljsnorm, ska inneha en socialministerpost.

Folkparteiets Leijonborg ska bli utbildningsminister. Borgarna har enats om en ny skolpolitik. Hårdare tag, betyg från sjätte klass och en mer segregerad skola beträffande teoretiska program och yrkesinriktningar ska motivera barn och ungdomar att lära sig mer. Om inte moroten fungerar, låt oss ta fram piskan! Kanske återinföra rottingen om nu inte betygen hjälper till med att stressa fram kunskap hos barnen?

Att mauderaterna fick näringsministerposten ger Maud en plattform för sina försämringar i anställningsskydd. Sämre trygghet ger fler jobb menar mauderaterna.

Grattis Sverige, här har ni er regering. Jag röstade inte på den.

Slaget om välfärden

Jag gick med i SSU 1992, i en tid då högern var i full fart med att slakta Sveriges välfärd och köra ekonomin i botten. Jag var ung, arg och radikal och fullt övertygad om att det måste bli ett slut på en politik som förstör livet för vanligt folk.

”Den enda vägens politik” visade sig leda till ett stort hål i de offentliga finanserna som resulterade i hög arbetslöshet och en känsla av uppgivenhet hos ungdomarna som inte såg någon framtida möjlighet till anställning.

Efter en tid av socialdemokratiskt styre började det vända. Det fanns möjlighet till satsningar, förbättringar, reformer.
Tänderna skulle bli en del av kroppen och trygghetsboende skulle byggas till de äldre. Miljöfrågorna skulle lyftas fram och satsningar skulle genomföras för att arbeta bort hemlösheten. Taket i A-kassan höjas och pengar skulle satsas på att få upp lönerna för de kvinnor som sliter ut sig inom vården.
Dessa satsningar går nu i graven.

Igår slog slaget om välfärden. Välfärden förlorade. Framtiden är oviss och den obehagliga känslan i magen växer sig allt större. Inte för min egen skull. För de mest utsattas skull. För framtidens skull. Och sist men inte minst, för kvinnor i offentlig sektors skull.

En partikamrat lämnar oss

Bara timmar innan Sverige går till valurnorna nås vi av budet att Sten Andersson, fd. socialdemokratisk partisekreterare och minister är död. Jag hade personligen förmånen att få möta honom för några år sen då Lunds socialdemokratiska studentklubb annordnade en diskussionskväll om konflikten i Mellanöstern. Sten Andersson delade där med sig av sina erfarenheter med både värme och humor, och det är med stor sorg jag konstaterar att Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti förlorat en av sina främsta företrädare. Oavsett morgondagens valresultat kommer Sten Anderssons bidrag saknas i partiets fortsatta arbete.

Ångesten har börjat gnaga nu...

Jag har en dryg detaljerad tenta imorgon, två veckor in på den nya terminen (läser ”hur man blir en god kapitalist A”, dvs företagsekonomi), men jag måste pausa lite i mina studier inför denna för att skriva av mig lite ångest.

Imorgon kan slaget vara förlorat. Mina kamrater är nu ute på stan tillsammans med både fränder och motståndare för en sista attack – ett sista försök att få ut vårt budskap innan det ödesdigra.

Imorgon kan slaget vara förlorat och det finns inget mer jag kan göra för att vinna det. Det finns ingenting mer jag kan göra för att få folk att inse att vi imorgon mycket väl kan få se hela det svenska välfärdssystemet rasa under våra fötter.

Det samhälle som vi jobbat för att bygga upp i nu över hundra år, kan gå om intet på fyra. Inom fyra år kan det mycket väl vara så att man för att försörja sig måste ha tre skitjobb, jobba tolv timmar om dagen och be till en gud man antagligen inte tror på att man inte får cancer. Att man inte råkar ut för en trafikolycka.

Det är bäst att man inte jobbar på en förvaltning någonstans i landet, för då kanske man, efter imorgon, inte har något jobb kvar. Det är bäst att man inte blir sjuk, för ens socialförsäkring kan efter imorgon vara borta.

Det är bäst att man har ett sparkonto som klarar en hel del smällar, för efter imorgon kanske din lön sänks – för genom att ta bort arbetsgivaravgiften är det precis vad som händer… arbetsgivaravgiften är en del av din lön. Den går till dina sociala försäkringar. Och man får väl någonstans anta att om de sociala försäkringarna inte längre kommer att betalas på det sättet, så måste de betalas på annat. Och eftersom skatterna ska sänkas på diverse andra sätt också, lär det inte vara samhället som står för de försäkringarna.

Det är bäst att man inte är pensionär – då kommer man att behöva betala mer till samhället än vad andra gör, trots att man har mindre redan från början.

Fan. Det är bäst att ”alliansen” inte vinner. Men fan. Det ser ut som om det är de andra sakerna man kommer att få lägga sitt hopp till istället.

“När hela den svenska arbetarklassen har slutit sig samman och organiserat sig, då skall de som har makten bry sig om er begäran att få reformer genomförda, skydda ert arbete och skaffa er en sorgefri ålderdom.“ -August Palm

Citatet är över 100 år gammalt, men det gäller i högsta grad fortfarande!

Ingen människa är en ö

Jag surfade runt på moderatkvinnornas hemsida för att läsa lite om vad moderaternas kvinnor tycker om jämställdhet. Jag vill understryka att nedanstående text är mina egna tolkningar av det jag har läst och ska inte på något sätt ska betraktas som en objektiv sanning.Moderatkvinnorna pekar på att kvinnor och män inte är väsensskilda, att skillnader beror på könsroller och att orättvisorna mellan könen bör brytas.

"De normer för "kvinnlighet" och "manlighet" som finns i vårt samhälle idag hotar individens frihet att själv välja hur han eller hon vill leva sitt liv". Moderatkvinnorna

Detta låter som en god utgångspunkt kan man tycka. Så långt är jag fullt med. Problemen, enligt min uppfattning, kommer i meningarna nedanför. Man säger att man inte kan lagstifta bort "dåliga attityder" och att lösningen ligger på det individuella planet.

"Det är vi människor som i olika situationer påverkar varandra. Det är bara vi själva som kan och bör påverka våra normer och livsmönster. Genom att lyfta fram goda exempel kan vi arbeta för ett mer jämställt samhälle. Om vi visar att en ledare inte alltid är en man så kan vi börja bryta föreställningen om att ledaregenskaper är manliga egenskaper. Genom förebilder kan vi ifrågasätta och bryta den manliga normen". Moderatkvinnorna

Jag tror inte heller att lagstiftning är en ensam lösning på problemen. Jag ser lagstiftning som en del av en lösning. Normer och värderingar förändras av olika anledningar, och lagstiftning är ett verktyg bland andra. Däremot kan lagstiftning bli en kraftig normativ markering i en fråga. Samtidigt som moderatkvinnorna hävdar att det finns ett socialt tryck med könsroller etc, mer eller mindre hävdar att det finns ett strukturellt problem, så hänvisar man ändå till en lösning som inte finns på det strukturella planet utan på individnivå. Man menar att en ensam människa ska stå emot ett tryck som finns i hela samhällskroppen. Ett kollektivt problem kräver kollektiva lösningar. Att lägga ansvaret på den enskilde är bara ett sätt att göra det enkelt för sig.

Ingen människa är en ö.

Om att packa kassar på Wal-Mart

Jag fastnade framför Oprah Winfrey på TV3 idag. Oprah är väl knappast USA:s främsta samhällskritiker men dagens tema var att jobba för minimilön. I programmet skildrades livsödena för en rad människor, några av de 30 miljoner som lever på det sättet i USA. Människor som arbetar heltid och ibland har två eller tre jobb till minimilön kan fortfarande inte vara säkra på att kunna betala hyra och räkningar, speciellt inte om de drar på sig någon sjukdom. Detta system är dock precis vad moderaternas toppnamn i Lund, Christer Wallin, beundrar. Han gick ju nyligen ut i Sydsvenskan och sa att "Jag ser det som ett problem att vi i Sverige saknar en låglönesektor som ett första insteg i arbetslivet." Han menar att rengöra pooler eller packa kassar på Wal-Mart är ett bra sätt att få folk i arbete. Han säger vidare att "Sköter man sig jättebra när man packar kassarna på Wal-Mart, hamnar man kanske på lagret och sen packar man kanske upp varor i butiken och till sist kanske man hamnar i delikatessen." I USA så jobbar 30 miljoner människor hårt och sköter sig jättebra, ofta på flera olika arbetsplatser. Inte har de hamnat i delikatessen för det. Säg nej till en amerikansk arbetsmarknadsmodell i Sverige!

Angående "Leijongate"

Igår måndag framträdde Folkpartiets partiledare Lars Leijonborg i TV och sa att han absolut inte trodde att någon i högsta partiledningen känt till att ledande personer i ungdomsförbundet brutit sig in i socialdemokraternas interna datasystem, och han tillbakavisade alla påståenden om att olagligt insamlad information påverkat Folkpartiets valrörelse. Idag framträdde Leijonborg åter i TV och berättade att han sen i söndags känt till att partisekreteraren Johan Jakobsson varit informerad om intrången sedan mars månad. Jakobsson hade i sin tur fått informationen från partiets presschef Niki Westerberg. Om inte detta var illa nog så har nu även Folkpartiets skolpolitiska talesman Jan Björklund bekräftat att man använt olaglig förhandsinformation för att snabbt kontra eller rent av förgripa socialdemokratiska utspel. Leijonborgs försvar går idag istället ut på att det är löjligt att tro att förhandsinformation om motståndarens planer skulle vara användbara i en valrörelse och att det är synd om Folkpartiet som tagits på bar gärning med olagligheter eftersom man nu inte får prata politik som man allra helst vill. Moderaternas partisekreterare Sven Otto Littorin går steget längre genom att hävda att Socialdemokraterna minsann känt till i flera månader att deras mest hemliga valstrategier och planer kunnat läsas av motståndaren, detta alltså mitt i den hårdaste valrörelsen i mannaminne. All skuld för uppståndelsen ligger enligt Littorin på socialdemokraterna som medvetet försökt peta bort moderatledaren Fredrik Reinfeldt och hans utfrågning i SVT från nyhetsplats genom att med flit ha släppt nyheten om skandalen nu.

Jag vet inte vilken utfrågning Sven Otto Littorin sett eller vad han betecknar som en positiv nyhet, men det utdrag från utfrågningen som visades på nyheterna visade en moderatledare hårt pressad att försvara sin hetsjakt på de arbetslösa. Till slut fann sig Reinfeldt tvingad att säga något i stil med att arbetslösa kan vänja sig vid en lägre levnadsstandard. Hade jag varit moderat mediastrateg hade jag tackat högre makter för att det klippet i nyhetssändningarna snabbt böts ut mot fifflande folkpartister.

Mest träffande var dock inslaget i Aktuellts 21-sändning om Folkpartiets profilering som det ärliga partiet, där reportern sa följande:
"Enligt Folkpartiets eget politiska program skulle nu polisiära och sociala insatser med tydliga åtgärder, möjligen hårdare straff och rehabilitering vänta de liberaler som misstänks för brott i partiets namn, om de befinns skyldiga."


P.S. I dagens Sydsvenskan fanns en insändare om att socialdemokratiska partiföreträdare var ofördskämda, Leif Pagrotsky har tydligen vid något tillfälle kallat grundpremissen i en fråga för "skitsnack". Få se om samma person skriver in och är upprörd över att Lars Leijonborg kallat en fråga "löjlig"...

Idag stod jag ett pass i Socialdemokraternas valstuga och inte helt oväntat kom det snart fram en person som ville prata om hur dåliga sossarna är. Det är en sak att inte hålla med vår ideologi men den bristande kunskapen om vårt lands moderna historia är nästan skrämmande. Min pappa är född 1935 och han minns hur Sverige såg ut innan välfärdsamhället hunnit byggas ut. Det är alltså inte förhållanden långt bak i historiens dunkel vi talar om här, min egen pappa har berättat för mig hur det var att leva i Sverige på 1950-talet, förhållanden som idag påminner om misären i många forna öststater. I vilket fall, personen jag diskuterade med utbrast lite spydigt "Vad har sossarna nånsin gjort för Sverige!". Det var med en viss tillfredställelse jag gjorde personen mer eller mindre mållös med en uppräkning av några viktiga reformer. Här nedan är en mer komplett lista - Det mest anmärkningsvärda med den är att Moderaterna röstat emot varenda reform:

1901 – Lag om ersättning vid olycksfall i arbetet (första socialförsäkringen)
1912 – Lag om arbetarskydd
1913 – Lag om folkpension
1928 – Lag om arbetsdomstol och kollektivavtal
1934 – Arbetslöshetsförsäkring
1935 – Lag om folkpension, premiesystemet avskaffas
1936 – Lagstadgad facklig förenings och förhandlingsrätt
1937 – Mödrahjälp, Bidragsförskott, Bosättningslån, Förebyggande mödra- och barnvård
1938 – 2 veckors lagstadgad semester, Folktandvård, Preventivmedel legaliseras, 1:a maj helgdag
1939- Järnvägen förstatligas under en femårsperiod
1945 – Standardtillägg till folkpensionen, Statsbidrag till fria skolmåltider och fri skolmaterial, Förbud att avskeda kvinnor pga. äktenskap eller graviditet
1946 – Stor folkpensionsreform då enhetsprövningen avskaffaas
1947 – Allmänt barnbidrag, Familjebostadsbidrag, Lag om kommunens ansvar för bostadsförsörjningen, AMS
1950 – Nioårig obligatorisk enhetsskola
1951 – Indextillägg för folkpensionerna, 3 veckors semester
1952 – Kommunalt bostadstillägg för pensionärerna
1954 – Ny lag om yrkesskadeförsäkring, Fri nordisk arbetsmarknad
1955 – Allmän sjukförsäkring, Studiestödssystemet byggs ut, Nordiska socialkonventionen, LKAB förstatligas
1956 – Socialhjälpslagen
1958 – 45 timmars arbetsvecka (tidigare 48h)
1959 – ATP (i kraft 1960)
1963 – Lagen om allmän försäkring
1964 – Miljonprogrammet (byggs 1965-74)
1967 – 42,5 timmars arbetsvecka, Reformerad sjukförsäkring 80% kompensation, Karensdagarna avskaffades
1970 – 40 timmars arbetsvecka, Enhetligt låga avgifter vid läkarbesök i offentlig regi
1973 – Allmän tandvårdsförsäkring, Lagen om anställningsskydd
1974 – Sjukpenningsreform 90% kompensation, Förtroendemannalagen
1975 – Föräldraförsäkring, Studieledighetslag
1976 - Medbestämmandelagen
1977 – 5 veckors semester
1983 – Löntagarfonder beslutas
1984 - Höjning av barnbidrag
1987 - Höjd a-kassa
1990-tal – Utbyggnad av högskolan
1994 - Partnerskapslag för homosexuella
1997 – Beslut om kärnkraftsavveckling
1998 – Införande av sexköpslag
2001 - Införande av maxtaxa i förskolan
2003 - Gratis barn- och ungdomssjukvård
2006 - Höjt u-landsbistånd

2007-10?? - Tandvårdsreform, förbättrad maxtaxa i förskolan, satsning på nya energiformer och utfasning av oljeberoende etc etc.

Reinfeldts soppkökspolitik

"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten."

(Reinfeldt: Det sovande folket, 1993)

Så skriver Fredrik Reinfeldt. Citatet är hämtat ur hans egen bok och säger en del om synen på välfärdsstaten.
Det här är alternativet till vänsterblocket. Ett hårt alternativ som ger sig på de svagaste i samhället. Det finns olika sätt att bedöma om ett samhälle är gott eller inte. En bra måttstock kan vara att se hur vi behandlar de som har det sämst. De som är mest utsatta. Citatet visar hur Reinfeldt anser att de som har det sämst ska ha det.

Jag har inga problem med att de som har det sämst ska få mer än ett mål mat om dagen. Reinfeldts soppkökspolitik är definitivt ingenting för mig.

Medieträning, Hägglund!

Imorse deltog alltså Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund först i ekots partiledarintervju, sedan i Ring P1.

Partiledarintervjun får man väl säga att han klarade ganska bra, mest för att journalisterna inte pressade honom riktigt… ganska mesigt av dem, måste jag säga. Det man kan klaga på vad gäller hans prestation i intervjun är att han inte gav klart besked om i princip någonting (förutom det där med fastighetsskatten då). Som svar på övriga frågor sa han att han tycker ungefär så här, men att han kan tänka sig att diskutera det. Det vill säga; han har en ungefärlig åsikt om det mesta, men sedan när det gäller att faktiskt besluta kan han tänka sig att sälja ut sin åsikt till förmån för resten av ”alliansen”s vilja. Med andra ord; han tycker saker, men det är inte så viktigt, och tydligen ska folk inte ta det han säger på allvar och absolut inte som löften.

Sedan började då Ring P1. Folk fick ringa in och ställa frågor till honom, och det visade sig att folk var bättre på att sätta press än vad journalisterna idag var. Och då blev Göran Hägglund otrevlig. Han gav fortfarande inga klara besked, men han blev otrevlig och aggressiv. ”Tror du verkligen på vad du själv säger?” frågade han den man, vars ord han dessutom missförstått. Skäms, Hägglund! Behandla vanliga människor på det sättet… kom tillbaka när du fått lite medieträning, alternativt vanligt hyfs!

Skattefarsen fortsätter

Det började i tisdags. Då sa Reinfeldt, som påpekat i tidigare inlägg, att fastighetsskatten ska slopas. Enligt honom skulle detta lösas genom att sänka möjligheterna till ränteavdrag (alltså möjligheterna att dra av nåt på skatten) och genom en fastighetsavgift istället. Imorse drog (m) tydligen tillbaka det med skatteavdraget, men ändå…

I onsdags sa Leijonborg att det inte finns några löften från alliansen om att slopa fastighetsskatten, utan att de bara sagt att de ska slopa den om de hittar en ansvarsfull finansiering för det hela – vilket de enligt honom inte hade.

Idag, torsdag, säger Göran Hägglund (det är alltså han som är Kristdemokraternas partiledare) att fastighetsskatten med all säkerhet ska slopas 2008 och att det hela ska finansieras genom att höja reavinstskatten, eller nåt i den stilen.

Enighet – visst är det väl härligt?

”Om jag får bestämma så, men mina kollegor håller inte med”

I dagens ekointervju gav Lars Leijonborg helt andra budskap än Fredrik Reinfeldt gjorde i gårdagens. Reinfeldt svarade, i enighet med vad medierna rapporterat, att fastighetsskatten ska slopas. Moderaternas lösning på detta är att istället införa en fastighetsavgift, som då kommer att vara samma för alla hushåll. Det kan ju låta sympatiskt, men konsekvensen av detta skulle ju bli att det är de som har köpt dyra hus kommer att få lägre kostnader, medan de som köpt billiga hus kommer att få betala mer… Med andra ord en politik som kommer gynna de redan ekonomiskt gynnade och missgynna de missgynnade.

Leijonborg svarar istället att alliansen inte har lovat att slopa fastighetsskatten, utan att man har sagt att den ska slopas om man hittar en ansvarsfull finansiering av detta. Någonting han påpekar att man inte gjort än så länge.

Sedan handlade det om sänkt sjukersättning. Leijonborg menar att uträkningar som Folkpartiet gjort visar att folk inte kommer kunna leva vettigt på mindre än 80% av sin inkomst. Därför vill Folkpartiet inte sänka sjukersättningen, vilket han håller på att övertala sina kollegor om – han har dock inte kommit särskilt långt med detta. Och så lämnar han öppet för att det är ju mycket möjligt att de inte klarar av att hålla finanserna och att de därför kommer att behöva sänka i alla fall – så han erkänner i alla fall att de kanske inte är jättebra på att ta hand om pengar…

Reinfeldt sa igår att Moderaterna inte var intresserade av att ändra i arbetsrätten, eftersom de tycker att den fungerar bra som den gör idag. Leijonborgs kommentar till det hela är att det låter ju märkligt, eftersom Moderaterna precis som Folkpartiet och Centern har en hel del förändringsförslag vad gäller arbetsrätten.

På frågan vad Leijonborg tycker om kommunal föräldrapenning (eller vad det nu heter, sånt man vill ge till hemmafruar som tar hand om sina barn) svarar han att det är dumt att låta kommunerna ta hand om det, för då finns risken att kommunerna inte bygger ut dagis som sig bör. När han återigen fick frågan om vad han tycker om den här typen av ersättning, svarade han att det ska tas på statlig nivå. När han fick frågan en gång till (eftersom han ännu inte svarat på den) svarade han att den ska tas på statlig nivå.

Medan Reinfeldt hela tiden var noga med att påpeka att det i princip inte skulle vara någon skillnad mellan hans politik och den nuvarande regeringens – ni vet det där med att (m) alltid kommer att matcha (s) resurser till vård, skola omsorg – så ställde sig Leijonborg på ett liknande sätt inte jättelångt ifrån regeringen i sin retorik. Han tyckte givetvis att det var lite märkligt att Reinfeldt lät ett annat parti styra hans, men själv sa han att han tycker att regeringens politik på diverse områden var bra, men att det var vissa detaljer som borde ses över. Och sen hintade han om stora förändringar inom arbetsrätt, utrikespolitik mm mm.

För er som verkligen tror att alliansen är överens om saker, så kan jag verkligen rekommendera er att lyssna på de här intervjuerna. Klicka här för att komma till dem.

Piratkopieringens förmåga att göra människor stora; rent av till legender.

I den spanska barrockens poesi fanns det två stora skolor; culteranismen och conceptismen. Culteranismen var även känd som Góngorismen, efter dess stora företrädare Luis de Góngora. Góngora lyckades aldrig bli publicerad, även om han vid ett tillfälle försökte. Däremot spreds hans verk från hand till hand – med eller utan hans samtycke, med andra ord genom vad vi idag skulle kalla piratkopiering. Hade det inte varit för denna piratkopiering hade Góngoras litteratur inte blivit så stor, hans skola hade inte spridits och litteraturhistorien hade kanske sett helt annorlunda ut idag. Visserligen var Góngoras litteratur väldigt elitistisk och jag kan inte säga att jag själv tycker att den har gjort litteraturhistorien någon större tjänst, men uppenbarligen fanns det ju andra som tyckte det…

Min poäng är i alla fall att Góngora kanske inte fick en himla massa betalt för sina verk genom upphovsrättsliga metoder, men han kunde ändå försörja sig som författare genom att jobba för hovet, och har nu fått evigt liv istället för några kronor extra i börsen då han fortfarande var en människa av kött och blod. Det är väl inte så illa ändå?

Hur blir man helgon och vad händer med helgon som dött?

Santa Teresa de Jesús var en nunna i Spanien på 1500-talet. Hon tyckte att påven Eugenius IV hade slappat till saker och ting för mycket och bestämde sig för att reformera den karmelitorden som hon var en del av. Hon genomförde en rad stränga reformer som ledde till att nunnorna i karmelitorden inte fick ha skor på sig (bara sandaler), inte äta kött, skulle fasta åtta månader om året och sova på tunna halmmadrasser. Hon välsignades av den nye påven, Pius IV, och öppnade en lång rad kloster som följde dessa återuppväckta och mycket stränga regler. För detta helgonförklarades hon. Hon hade också diverse uppenbarelser där hon såg Jesus, och så var hon en av Spaniens främsta mystiker och poeter för sin tid.

När Santa Teresa hade gått bort begravdes hennes kropp i klostret i Alba de Tormes. Nio månader senare grävde de upp hennes kropp för att kolla om kroppen fortfarande var hel. Efter att ha konstaterat att den var det högg de innan de begravde den igen av en hand och tog med till hennes hemort Ávila. Där fick en präst hugga av ett lillfinger, som han enligt egen utsago behöll tills han själv blev tillfångatagen av turkar. Ytterligare två år senare eller så, grävdes hon upp ännu en gång – den här gången för att flytta hela hennes kropp till hemstaden. Nunnorna i Alba de Tormes bad om att få behålla en arm som minne, vilket de fick. Efter att hon flyttats på begärde greven av Alba att hon skulle få ligga kvar i Alba de Tormes, vilket Vatikanen gick med på och Santa Teresa grävdes upp en tredje gång, för att flyttas tillbaka dit.

Sedan dess har helgonet inte flyttats på fler gånger, men det finns däremot reliker av henne lite här och var:

• Högerfoten och en del av överkäken befinner sig i Rom
• Vänsterhanden i Lissabon
• Vänsterögat och högerhanden i Ronda (Andalusien, Spanien)
• Högerarmen och hjärtat i varsitt relikskrin i ett kyrkmuseum i Alba de Tormes
• Fingrar och köttstycken utspridda över Spanien och kristendomen (?)

Jag måste efter denna redogörelse säga att jag är glad att jag inte är helig...

(Klicka här för att komma till min källa för dessa uppgifter.)

Medan bomberna faller

Bomberna faller urskillningslöst över Libanons folk. De faller på människor som du och jag.
Bomberna känner ingen adressat, de träffar skoningslöst civila.
I Libanon är 700000 libaneser på flykt och det som byggts upp efter ett femton års långt inbördeskrig är med ens som bortblåst efter Israels attack.
Flygplatser, vägar, broar bombas. El och vattenförsörjningen har förstörts. De som lider mest är den civila befolkningen, särskilt barnen är utsatta.

Ett land har rätt till självförsvar vid angrepp. Självförsvaret måste dock stå i rimlig proportion till det angrepp som orsakade det. I det här fallet ligger tveklöst angreppen mot Libanon utanför den gränsen. Den internationella rätten har kränkts. Vad värre är, människor dör, flyr och får sina hem förstörda.
Hat och bitterhet driver Israel och omvärlden står i stort sett tyst och tittar på medan folket blöder.

Medan bomerna faller skapas mer hat, mer bitterhet och mer död. En ny generation ser att problemlösning ligger i väpnade attacker.
Bomber och krig ger inga lösningar, det skapar bara mer problem och fler offer.
Vart ska man ta vägen när det inte längre finns någon väg att gå på, när skolan är borta och mamma sprängd i luften? Vart vänder man sig för att få vatten när reningsverket är sönderbombat. Vart går man för att skaffa mat när affären inte längre finns?

Varför?

Centerpartiet den borgerliga alliansens ”gröna samvete”?

Man kan ju nu fundera över om Centern inte grämer sig över att de slutade vara emot kärnkraften? ”Det har ju ändå inte hänt så mycket, så det är lika bra att lägga ner det kravet”, tyckte de nån vecka innan Forsmark fick stänga två reaktorer för att härdsmälta var nära. Härdsmälta, som absolut inte skulle kunna hända i Sverige – vi ar det så säkert här. Moderaterna vill inte genomföra någon ordentlig utredning om vad det egentligen var som hände på kärnkraftsverket och hetsar mot regeringen för att ta reda på vad som kommer att hända med kärnkraften den kommande mandatperioden om det blir en fortsatt vänsterregering; och de hetsar för att de tycker att det var fel att stänga ner reaktorerna som höll på att smälla? Vad hade ”alliansen” gjort i ett sådant läge, kan man undra? Låtit det smälla?
Orsakerna att leta alternativa energilösningar är många:

• Härdsmälta (kanske det minst allvarliga)
• Oävna förhållanden vid utbrytandet av uran (som Nils påpekar)
• Slutförvaring av kärnavfallet. Som det är idag har vi tydligen ett mycket säkert tillvägagångssätt, som går ut på att vi kapslar in avfallet i koppar. Problemet med detta är att koppar börjar bli en bristvara, vilket gör att priserna på detta säkra material stiger alltmer och snart kommer det att vara för dyrt att använda sig av det i kärnavfallshanteringen.
• När vi lite rikare länder väljer att utveckla kärnkraften sätter det även normen för hur fattigare länders energiproduktionsutveckling ska se ut. Fler länder kommer att ha en utvecklad kärnkraft, vilket innebär att fler länder kommer att ha kapacitet att snabbt trolla fram lite kärnvapen. Det är dåligt.

Jag undrar om det kändes bra för Centern att släppa det krav som de ställt i så många år, bara för att det skulle se bra och överenskommande ut inom alliansen? Jag undrar om det var lätt för dem att bara blunda för alla argument och helt plötsligt börja heja på en kärnkraftsutveckling? Jag undrar vad alla centerpartister ute i småkommunerna tycker om det här? Maud Olofsson menade att det ändå inte hänt någonting när det kommer till avvecklandet av kärnkraften, vilket är helt fel (hon verkar antingen vara allmänt dåligt påläst i de frågor hon pratar om, eller så spelar hon bara dum av någon märklig anledning). Vi har stängt ner reaktorerna på Barsebäck. Vi har inte lagt ner all kärnkraft än, för Socialdemokraterna inser att vi inte bara kan stänga all energiproduktion pang bom; vi måste stänga lite i taget, så att vi eftersom kan skapa plats för annan elproduktion. Att påstå att det inte har hänt någonting är ju bara korkat… Jag undrar om Centern på allvar tycker att de gör ett bra jobb som alliansens gröna samvete?

Vad är det egentligen för nytt med de ”nya” moderaterna?

Fram tills nu har jag misstänkt att det nya helt och hållet handlar om att man till skillnad från förut döljer det faktum att man vill krossa välfärdssamhället. Men så läste jag en partiledarintervju med Fredrik Reinfeldt i Sydsvenskan idag. Och den borgerliga tidningen hade satt som rubrik att om borgarna tar makten får svenska folket mindre pengar; hela kontentan i Reinfeldts intervju verkar gå ut på att han ska sänka den ekonomiska situationen för folk utan trygga anställningar i botten – och så ska han dessutom, tillsammans med Maud Olofsson, göra det mycket svårare att få en trygg anställning. Så jag verkar haft helt fel i min syn på det nya hos ”nya” moderaterna; de försöker inte alls dölja nedskärningarna i välfärden… så vad som då är tänkt ska vara nytt, det går helt över mitt förstånd. Kanske har det att göra med att de nu, förutom dålig politik, också börjat syssla med dålig schlager. (Och för det tipset tackar vi Nils.)

Nyheterna har den senaste veckan präglats av Israels militäroffensiv mot Libanon - där ryker tesen om den demokratiska freden. Libanon höll fria parlamentsval utan utländsk inblandning så sent som i juni 2005 men det har inte hindrat Israel att anfalla ett helt land för att komma åt Hizbollah.

Vi har under de senaste åren fått lära oss begreppet "collateral damage". Det är vad USA kallar det när de bombar civila. Israel vidareutvecklar konceptet genom att praktiskt taget uteslutande bomba civila mål i hopp om att även träffa Hizbollah, liksom på tur. Släpper man bara tillräckligt många klusterbomber på bostadsområden kommer ju åtminstone någon enstaka Hizbollahsoldat att träffas, det säger ju sig självt. Israel uppmanar visserligen alla civila att lämna området, synd då bara att de redan bombat alla vägar, broar och flygfält. Antiterroristoperationer kallas allt detta, men man ska benämna saker vid dess rätta namn - Statsterror.

Svenska staten har avsatt 50 miljoner kronor för att evakuera de tusentals svenskar som befinner sig i området och som överhuvudtaget kan ta sig till uppsamlingsplatserna. Den siffran kommer säkerligen stiga. Fakturan bör i vilket fall skickas till Israel.

Från Palmedalen till Jippodalen

Efter en dryg vecka på Gotland och mitt livs sista valläger kan jag glädja mig åt att återigen ha en egen diskho, en egen toa, och ett eget badkar. Med vilken temperatur jag behagar välja på vattnet. Jag får äta när jag vill och behöver inte köa en halvtimme för att gå på toa eller borsta tänderna. Jag kan även glädja mig åt att det finns tvål att tvätta händerna med vilket gör att jag inte behöver släpa runt på en Bliwl i handväskan längre.

Trots bristen på toaletter och duschar måste jag säga att SSU:s valläger är något alldeles speciellt. Bra seminarier, trevliga socialister bakom varje träd och underbart väder. Man tackar.

Jag måste dock erkänna att undertecknad spenderade en del tid inne i Visby (det var ju Almedalsvecka) där tal, bra musiker och trevligt umgänge med fackliga kamrater lockade.
Besvikelsen över arrangemanget är dock ganska stor. Det känns som Almedalsveckan har kommit långt bort från Palmes tal på lastbilsflak. Nu gäller det att sälja politik till den som vill köpa.

Svenskt Näringslivs välkammade ungdomar står och propagerar, MUF:are propagerar iförda t-tröjor med texten: ”jag vill också byta statsminister”.
Att förklara varför de vill det är de dock sämre på….
Inte heller Reinfeldt lyckades med att tala om varför en ny statsminister behövs i sitt tal, något jag i och för sig inte hade förväntat mig. Samma gamla prat om skatter, arbetsgivaravgifter och att fler jobb ska skapas. Om arbetsgivaravgiften ska sänkas eller slopas, varifrån ska pengarna till pension och annat plockas?
Hårdare tag mot kriminella och hårdare tag i skolan. Ordning och reda och pengarna på fredag.

För att skapa mer valfrihet åt folket.
Problemet är att den fattige får ännu mindre valfrihet. Mindre marginaler och ett hårdare samhälle. Efter talet kunde jag dock konstatera att den gamle moderaten börjar komma fram igen. Helyllekostymen börjar rämna i sömmarna och fram kryper högerspöket, med sänkta skatter, mindre generell välfärd, mer valfrihet (läs privatiseringar) och mer avgifter på den enskilde. Detta är skräp och inget annat än en egoistisk politik som gagnar den som redan har. Att säga: alla ska få tusen kronor mer i månaden…fabriksarbetaren direktören…osv…

Vänta lite nu. Det låter ju bra det där. Alla ska med, alla ska få lika mycket. En stilla fråga bara, varför ska direktören som redan har så mycket få mer?

Jag är så glad över att vara socialist.

Valläger

Lördag 1 juli, vi anländer till Gotland. Det första som händer när vi kommer fram är att vi blir ombedda att rada upp oss vid ett stängsel. Vi börjar fundera på om vi kommer att få ögonbindlar kastade på oss, men blir ändå lite lättade över att det är ett stängsel och inte en mur som vi ska stå vid.

Söndag 2 juli, vi gör en massa korkade saker. Vi ska gå i ett stort demonstrationståg och får en lista på slagord. Bland slagorden fanns bland annat ett som lyder:

”-Vad ska vi göra?

- Riva muren!” osv.

Kom jag ihåg att säga att vi var i Visby?

Söndagens demonstrationståg fortsätter med att vi skanderar hur mycket vi älskar Göran och hur mycket han älskar oss, varpå GP inleder sitt tal med att bekräfta att han älskar oss. Men vi är absolut ingen religiös sekt av något slag, nejnej.

Måndag 3 juli, vi har fortfarande bara tio toaletter, tio duschar (detta på ett ungefär) att dela på tusen pers. I duscharna finns det antingen bara kallvatten, vilket är det bästa alternativet, eller bara varmvatten – varmvatten utan något kallt att blanda ut det med går inte riktigt att placera över sin hud… Och ja just det, angående kvantiteten; vi har fått en vask att dela på till diskning och tandborstning. Tusen pers.

Tisdag 4 juli, jag går på seminarier. Till exempel slösade jag bort ett par timmar av mitt liv åt att lyssna på när Bodström gav ickeförklaring till alla de dumma förslag han lagt och ibland till och med drivit igenom (läs: upphovsrättslag).

Onsdag 5 juli, vi tittar på raukar. Då jag aldrig varit på Gotland förut, har jag inte heller sett några sådana (borde ju visserligen finnas någon annanstans också, men jag har aldrig sett några)…

Torsdag 6 juli, vi har hyrt cyklar och cyklar ca 6 mil. Vi ser Lummelundagrottorna och badar lite norrut där det inte var någon algblomning. Tyvärr låg Villa Villekulla åt fel håll. Inte för att det spelade någon större roll, dock. Vi läste nämligen att de tar 165 svenska riksdaler (typ) för att komma in på området där huset står. Synd - jag hade velat se Pippis hus.

Fredag 7 juli, vi åker hem. Reser hela dagen. På bussen mellan Oskarshamn och Växjö funkar inte luftkonditioneringen. Väl i Växjö får vi veta att spåret går från spår ett och vi väntar med all vår packning med militärtält och allt vad det nu innebär. Vi väntar och väntar och så anländer tåget… till spår två. Så vi tar vår packning och tar oss över till nästa spår bäst vi kan. Medan vi står hur många som helst och försöker få ordning på all packning får vi höra av en sur konduktör att vi måste skynda oss på… vilket vi säkerligen kunnat göra om tåget hade anlänt till det spår vi fått information om.

HEMMA (eller nåväl; i Borås)

1947 skrev Tage Lindbom en skrift om socialdemokratisk kulturpolitik. I denna skriver han att det är viktigt att ”vi bryter med den uppfattningen, att kulturen är en försäljningsvara, som skall utbjudas till gott pris, lämna god vinst och god ränta på det nedlagda kapitalet. Denna profitmässiga syn på kulturen måste vi göra slut på.”

Vad han talar om här är att kulturen måste vara tillgänglig för alla, och att det är den enda syn på kultur som är förenlig med den socialistiska ideologi som Socialdemokratin bygger på. Det som fascinerar mig är att om vi drar denna text ur sitt sammanhang och låtsas att den är skriven idag, verkar den ju helt och hållet handla om fildelning. Det är ingen som säger att kulturarbetarna inte ska få ersättning för det de skapar med sitt arbete; vad vi säger är däremot att alla ska ha tillgång till dessa verk, annars förlorar kulturen lite sin poäng. Kultur är till för att njutas av, och då på grund av dess kulturella värde och inte dess ekonomiska. Det sades på fyrtiotalet och jag säger det igen; kultur handlar inte om ekonomi.

Uppdatering: tydligen verkar det som om denna tanke finns kvar någonstans i det Socialdemokratiska partiets tanke, även om de inte riktigt applicerat den i samband med fildelningen. ("följa EG-direktiv blabla"; vad är det värsta som kan hända om vi inte gör det egentligen??) DN Kultur har frågat alla riksdagspartier vad de tycker i olika kulturfrågor (ligger under "val 2006") och på första frågan, som lyder "Varför ska kulturen få pengar från staten?", har sossarna svarat att kulturen i ett demokratiskt samhälle måste finnas tillgängligt för alla. Vore bra om mitt kära parti kunde inse att tillgänglig för alla - det är just vad kulturen är idag. Och så kunde de kanske sluta motverka denna ordning sedan.

Vi har i alla fall detta helt gratis-det kostar inget!

Så talar min mor om en solig dag på västkusten. På stranden precis vid vattnet. De kala klipporna ligger svarta intill det stora svalkande havet. Vi ligger och torkar oss i solen efter ett kallt, svalkande bad. Min mor som har uppfostrat mig och min bror på egen hand, på sin undersköterskelön. Hur i hela fridens namn har hon klarat det? Jag begriper det inte. Pengarna eller snarare bristen på dem finns alltid med henne. Precis som lösningen på bristen av ekonomiska resurser. Att göra det bästa av det lilla.
Flera gånger har jag hört frasen, och även idag kom den:
Vi har tur som bor här.
Till och med på stranden, efter badet finns närvaron.
Ekonomin. Den är ständigt närvarande och har varit det under hela min uppväxt. Räcker pengarna? Vad kostar det? Har jag råd?
Frågorna finna alltid med mig oavsett vad jag går, oavsett att jag nu är mer bemedlad.
Kommer de alltid att finnas där eller kommer de att försvinna i takt med växande inkomst?
Framför allt, kommer jag precis som jag tror många andra gör att glömma hur det var att vända på varenda krona för att få ihop hushållsekonomin. Hur det var att konstatera att pengarna räcker inte, paniken över att räkningarna överstiger inkomsten, ovissheten över framtiden. Över nästa månad.
Jag tror inte det. När träden växer gör de det från rötterna?
Påminn mig om det skulle bli så. Och rätta till mig.

Varför ignoreras städerskan?

Varför kan vi inte leva i den bästa av världar där alla är jämlikar och behandlas som den underbara människa dom är? Varför värderas vi efter lönekuvertets torlek och yrkesmässig status?

Jag har arbetat inom ett flertal "lågstatusyrken" och upplevelserna är liknande inom alla. Du ’r idiotförklarad av omgivningen. Att arbeta på en vårdavdelning som städerska i flera veckor utan att någon pratar med dig. Inte ens hälsar. När du sedan har varit där en månad så börjar helt plötsligt några ut personalen att prata med dig. Konversationen inleds med, jaha så här är du idag. Vad snällt att du kommer och städar hos oss (jo jag är en barmhärtig samarit som gör det för er skull, inte alls för att jag precis som ni vill betala rökningar och äta ett och annat). Ja vi har ju inte pratats vid innan, men jag trodde ju inte du skulle vara här så länge, du vet, ni är så många som kommer och går.
Jo, vi är det säger jag (kokar inombords) Ja herregud, ve och fasa för att prata med en person som bara ska vara där i några veckor eller timmar. Man vet ju aldrig vad det får för läskiga konsekvenser….läpparna kanske skrumpnar. Man kan bli blind också tror jag, och vad ska man prata med en städerska om, rengöringsmedlet? För visst måste det väl vara sp att allt intresse hos städerskan ligger runt det, hon eller han kan väl inte ha något annat i huvudet?

Det som är värre är ändå kommentarer som: Vad ska du göra när du blir stor då?
Undermeningen är, vad ska du skaffa för riktigt jobb efter detta då? Svaret blir, jag är redan stor och detta är mitt yrke. Eller alla dessa människor som envisas med att be om ursäkt för att de går på ett nymoppat golv (jag bryr mig faktiskt inte, jag har redan städat det och jag struntar i om det blir skitigt igen).

Värst är det som sätter fingret på varför man blir ignorerad. Beteendet kan gestaltas genom en kvinna, en sjuksköterska som inte pratade med mig på tre veckor. En dag var hon helt plötsligt jättetrevlig och började prata om sin dotter som läste i Lund. Kanske visste jag vem det var, jag som också läste där? Var det inte jur kand jag läste till?
Jodå, nu dög jag. Nu kunde hon prata med mig. Inte med städerskan, men med den som bara var städerska på sommaren och annars var en flitig student, henne kunde hon prata med. Man vet inte om man ska skratta elelr gråta. Varför revolterar inte städerskorna?
Det kan man verkligen fråga sig. Kanske för att de inte bryr sig men mer troligt eftersom en del av yrkesrollen är att vara osynlig och inte ”störa verksamheten”.

En uppmaning till alla städerskor:

Sträck på er och sluta vika undan. Ni är lika värdefulla som någon annan på arbetsplatsen, trots det tunna lönekuvertet. Om någon suckar för att ni vill städa deras rum, gör som en kollega till mig i Lund gör. Stäng dörren och skit i att städa åt dem. Passar det inte kan det själva göra det. Det är en bra början.

Socialdemokratiska studentförbundet hade sin kongress i Linköping mellan 9:e och 11:e juni. Bland alla besluten togs ett uttalande om att det är dags att ompröva upphovsrättslagen. Just upphovsrätten är ett område som jag tycker är ohyggligt viktigt, varför det är välkommet att s-studenter sällar sig till kritikerna.

Uttalandet kritiserar tillslaget mot The Pirate Bay och kallar det för "minst sagt tveksamt" och framhåller att den nuvarande situationen är ohållbar.

Läs mer om kongressen på Kongressbloggen och på s-studenters hemsida.

Kärnkraften

Igår drogs jag in i en diskussion om kärnkraften, en av många jag deltagit i genom åren. Herrarna kring bordet tyckte det var skandal att Barsebäck stängts ner då miljörörelsens farhågor om riskerna med kärnkraften var överdrivna och elpriset dessutom är så högt. Precis som i de allra flesta diskussioner om kärnkraften jag hört genom åren så var det driftssäkerheten och slutförvaringen som uteslutande diskuterades. Frågan om själva uranbrytningen brukar däremot väldigt sällan behandlas om man inte själv tar upp den.

Ok, må så vara att driften är fullständigt säker - Varken den mänskliga faktorn, datorkrångel, terroristangrepp, flygplanskrascher, naturkatastrofer (såsom stormar, översvämmningar eller varför inte ett meteoritnedslag), slarvigt eller eftersatt underhåll och så vidare löper den minsta risk att påverka driften - Låt oss anta detta. Låt oss också anta att slutförvaringen är löst, det utbrända kärnbränslet får ligga ostört under åtminstone 10 000 av anrikat urans halveringstid på 704 miljoner år (anrikat uran är alltså uran-135. Uran-138 som man finner i naturen har en halveringstid på 4,5 miljarder år). Dessa två i min mening rätt så lösa antaganden påverkar inte det faktum att uranbrytningen skapar ofantliga mängder förorenat material som förgiftar omgivningen för oräkneliga generationer framåt.

Det är ingen slump att uranbrytningen sker i länder med en minst sagt liberal miljö- och arbetsskyddslagstiftning. Många människor vet kanske inte att Sverige har väldigt rika uranfyndigheter, ca 15% av världens totala urantillgångar, speciellt i form av alunskiffer kring skånska Österlen och kring Vänern och Vättern. Totalt kan ca. 31 miljoner ton uran utvinnas bara ur det svenska alunskiffret - detta bör ställas mot att Sverige fram till år 2010 kommer ha förbrukat 7800 ton kärnbränsle, dvs vi skulle mer än väl kunna bli självförsörjande eller rent av bli en ledande exportör av uran.

Folkpartiet har redan gått ut och föreslagit uranbrytning i Sverige, och visst, man kan kanske bryta uran arbetssäkert eller åtminståne betala höga löner men grejen med radioaktivitet är ju att konsekvenserna förs vidare till kommande generationer. Barnen till strålskadade personer riskerar både misssbildningar och cancer och dessutom kommer miljön i hela närområdet påverkas. Folkpartiet tar steget fullt ut i sitt kärnkraftsförespråkande, men de övriga reaktorkramarnas argumentation kommer för mig däremot inte bli riktigt trovärdig förrän även de öppet börjar förespråka storskalig uranbrytning i Sverige.


Läs mer på:
http://www.ssi.se/kaernkraft/Avfall/Index.html?Menu2=RadioaktivtA
http://biphome.spray.se/monetar/m2/uranbr/uranbryt.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Uran

Kvotering i näringslivet

Regeringens utredare om könskvotering i bolagsstyrelser Catarina af Sandeberg presenterade på onsdagen sin rapport. I denna föreslås att statliga och börsnoterade bolag som inte senast år 2010 har minst 40% kvinnor i sina styrelser ska tvingas böta 150 000 kr. 40% kvinnor betyder 400 fler kvinnor än idag. Detta protesterar Svenskt Näringsliv mot och dess ordförande Michael Treschow utrycker sina farhågor om att detta kommer att tvinga företagen att anställda "kvinnor med något lägre kompetens". Inser karln vad han säger är min spontana reaktion? Skulle det inte gå att hitta 400 tillräckligt kompetenta kvinnor i Sverige av 2 777 401 st. i åldern 18-65? (SCB 31/12 -05) Tidningen Veckans Affärer har redan listat Sveriges 700 mest framgångsrika kvinnor, bara där borde man kunna fylla kvoten.

För att göra Treschows uttalande än mer verklighetsfrämmande intervjuar Aktuellt på SVT också chefsrekryteraren Ann Svärding. Svärding, som själv sitter i en börsstyrelse, jobbar med att hitta och föreslå lämpliga kandidater åt bolag som behöver nyrekrytera. Enligt henne brukar listan med förslag hon lämnar alltid innehålla namn på kvinnor med minst lika bra meriter och kompetens som männen, men trots detta så är det alltså männen som hittills i högre grad har anställs.

Jag tror att Svenskt Näringsliv och borgerligheten skjuter sig själv i foten med det här kvinnomotståndet. Svenska folket vet att deras argument rent ut sagt är skitsnack. Jag kan förstå att det inte är roligt för de första som "kvoteras in" (eller snarare äntligen släpps in) men samtidigt är jag övertygad om att det inom några år inte kommer finnas kvar något motstånd då skräckscenariot visat sig vara ogrundat. Istället kommer borgerligheten då med Moderaterna i spetsen istället låtsats som att de alltid varit för reformen, precis som de alltid gjort innan. Hur ofta hör man exempelvis idag om att Moderaterna varit emot allmän rösträtt, arbetslöshetsförsäkring, arbetsskydd, sjukförsäkring, lagstadgad semester, åtta timmars arbetsdag, MBL, folkpension och ATP för att bara nämna några reformer?

Polisen gjorde i morse en razzia mot fildelningsforumet The Pirate Bay och diskussionsforumet Piratbyråns internetleverantör och beslagtog servrarna för dessa sidor. Med anledning av detta var jag inne och läste kommentarer på Aftonbladets debattsida och speciellt ett inlägg av signaturen THX fångade mitt intresse. Eftersom temat för dagen verkar vara piratkopiering gör jag därför min del och kopierar in denna text nedan:

"När min flickvän hittar en kjol eller blus som är snygg så brukar hon ta fram sin symaskin och mönsterpapper och sy några par till (hon är attans duktig). Min mamma gjorde precis samma sak. Detta är ju stöld och dom bör ju genast få skaka galler... Jag kan även nämna mina grannar som nyligen har sytt ett par panelgardiner som ser exakt likadana ut som dom säljer på Hemtex t.o.m samma tyg använde dom. Detta är stöld! Skall dom ha gardiner får glatt betala fullpris på Hemtex och inte piratkopiera någon stackars designers verk.Jag skall faktiskt erkänna att många kläder som jag haft under min uppväxt har varit piratkopior som min grovt krimminella mamma har sytt. När jag var liten och ville ha nya byxor så sa min mamma att dom var så dyra och hon kunde sy precis likadana för en bråkdel av priset!!! Gratis är gott, vilken otroligt moraliskt förfall det är i den gamla generationen!Inför genast förbud mot symaskiner då dessa kan användas för piratkopiering eller åtminstone kräv registrerat innehav och höga skatter. Då mösterpapper är speciellt framtaget för kopiering borde detta genast påföras kassettersättning per kvadratmeter. Pengarna kan sedan delas ut bland våra kläddesigners.Denna brottsliga verksamhet som pågått i generationer i våra stugor måste stoppas. Den har säkert kostat och kostar miljarder i förlorade intäkter för kläd och möbelindustrin. Hjälp, varför gör inte EU något!!!Polisen bör genas börja spana utanför sybutiker och även kräva ut uppgifter om vilka som handlar mycket mönsterpapper för att sedan kunna göra husransakan.Jag hoppas att tippspengar snart delas ut även för detta upphovsbrott så att jag kan anmälla grannarna och mamma. I hennes garderob hänger många piratkopior.Släng alla våra kära mödrar i fängelse eller ge dom åtminstone ett fett skadestånd!" (THX på Aftonbladet forum/nyheter/aktuella händelser 2006-05-06 kl 12:33)

Det konservativa magasinet National Review har en lista över de 50 bästa högerinriktade rocklåtarna. Först blev jag lite irriterad över att hitta listan. Man är ju faktiskt en smula bortskämd med fet vänstermusik.

Till skillnad från kulturbloggen så finns faktiskt några av de låtar jag tycker är som fetast med på listan. Jag diggar till exempel Beatles Revolution eller The Kinks 20th Century Man - trots de värdekonservativa budskapen.

Men som en del av kommentarerna på Svenska Dagbladets artikel lyfter fram så har listförfattaren valt - medvetet eller omedvetet - att missa det ironiska i en del av låttexterna. Oavsett vilket så är listan klart läsvärd och rolig.

Apropå musik så rekommenderas den mer politiskt korrekta Neil Young med sin anti-Bush skiva "Living With War". Även Pearl Jams senaste platta med samma titel som bandnamnet är att rekommendera.

Läser på Aftonbladet idag om Skandias VD Lars-Eric Petersson som av Stockholms tingsrätt dömts till två års fängelse för grov trolöshet mot huvudman. Experterna tidningen talat med verkar generellt positiva till domen, den visar att det finns likhet inför lagen och att inte bara småtjuvar straffas. Andra är inte lika entusiastiska. En av läsarna jämför straffet på två år, varav antagligen bara ett (om domen ej överklagas framgångsrikt) kommer att avtjänas på anstalt, med domen mot en fildelare nyligen. Fildelaren laddade ner en DVD värd en hundring och fick 16000 i böter medan Peterssons som stulit miljoner fick två års fängelse. Detta är knappast ett proportionellt straff, speciellt inte som det är tal om att sätta även fildelare i fängelse. Fildelning är tydligen mycket allvarligare än förskingring i mångmiljonklassen. Dessutom kommer Petersson antagligen avtjäna straffet på en lågsäkerhetsanstalt, mer ett pensionat med dålig service än ett fängelse. Roligaste kommentaren är dock från en av Aftonbladets läsare som skriver ”Varför inte en dom som innebär ett liv som lågavlönad, måste väl ändå vara den största skräcken för dessa herrar. Riktigt läskigt, eller hur? (Mattias)"

Lars-Eric Petersson har det senaste året enligt Aftonbladet tjänat hundratals miljoner kronor. I väntan på att domen eventuellt verkställs sitter han i sin lyxvilla i London och han har säkert råd med en lika fin bostad när han sen ska avtjäna den sista delen av straffet i husarrest med fotboja. Ni får ursäkta mig om jag verkar missunnsam mot Lars-Eric Petersson, han och resten av näringslivstoppen har kanske nån magisk specialkompetens som gör att de förtjänar en gräddfil i samhället och att i praktiken stå ovan lagen, men jag kan personligen inte se vad det skulle kunna vara. Kanske är det en kombination av vad han har på bankkontot och i byxorna. Är man rik och bra på att roffa åt sig ännu mer är man kanske per definition bättre och mer kompetent än vanliga löntagare. Sen verkar det även vara meriterande att vara man. Svenskt näringsliv har ju de senaste dagarna oroat sig över förslaget om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, det råder enligt dem tydligen en fruktansvärd brist på kompetenta kvinnor här i landet. Hade de funnits kompetenta kvinnor inom näringslivet hade de ju självklart redan inkluderats.

Missförstå mig inte. Jag är lika kritisk till näringslivstoppars girighet som till politikers och förtroendevaldas. Vad många av dessa inte verkar förstå eller bry sig om är att deras agerande undergräver en överensskommelse i samhället - Alla är lika mycket värda, ingen ska ha någon gräddfil och folk ska vara lika inför lagen. Om vi var dag ser eliten roffa åt sig, varför ska då vanligt folk spela efter reglerna? Alla dessa skandaler är tecken på ett samhälle i förfall. Det är väl kanske för mycket att begära att de som tjänar på detta system ska vilja ändra det. Just därför är det upp till gräsrötterna att tvinga fram en förändring. Steg ett är att få samtliga av socialdemokratins och fackets företrädare att inse att de inte ska bete sig som näringslivstoppar utan som förtroendevalda av sina medlemmar. De flesta av dem vet och agerar redan utifrån detta men det finns rötägg. Steg två är att vi vinner höstens val och ser till att borgerligheten inte får mer makt över samhället än de redan har. Socialdemokratin har visserligen varit dålig på att dra tydliga gränser för marknadens härjningar de senaste åren men jag är personligen övertygad om att en röst på Alliansen av den anledningen är som att protestera mot möblemanget genom att bränna ner huset.

Ska städerskor arbeta gratis och underkasta sig?

Självklart inte. I gårdagens oberoende liberal kunde man dock läsa om att Kävlinge kommun har lagt ut sin städning på entreprenad och problemen som det har medfört. 40 miljoner väntar sig kommunen att man sparar på affären. Lysande. Hur lyckas man med detta kan man fråga sig? Genom att skära ner på personalen och hota med uppsägning om de inte arbetar över för att göra klart det som inte hinns med under dagens ordinarie arbetstid. Utan övertidsersättning.

Personalen går på knäna och chefen för städföretaget menar att problemet bland annat ligger i att de inte vill underordna sig. Personer som tidigare har arbetat för företaget men numera har slutat har gått ut i tidningen och uppgett att det hotades med uppsägning om de inte arbetade över gratis. Att de inte tilläts prata med den andra personalen på verksamheten. De var ju där för att städa, inte prata. De ska damma, moppa och skura golvet, inte prata. Arbeta över gratis, inte klaga. Underordna sig. Varför då är en berättigad fråga? Varför skulle de vara sämre än någon annan på arbetsplatsen?

Undertecknad har själv arbetat som städerska i flera år och kan känna igen sig till viss del. I att man förväntas underordna sig, gå åt sidan, vara osynlig. Personal på verksamheten som inte hälsar, inte ser en. Personal som suckar när du frågar om de vill ha sina rum städade. Fy på er!
Ljuspunkterna är de personer som faktiskt ser människan bakom vagnen, som stannar upp och behandlar dig som en människa. Och betald övertid. För vem vill arbeta gratis?

Konflikten speglar inte bara en extremt dålig arbetsmiljö utan även hur många (ja tyvärr är det en hel del) behandlar sina medmänniskor. Att inte se någon är kanske det värsta man kan utsätta en person för. Att dessutom klaga på att någon är ivägen när den är på sitt arbete och utför sitt jobb är ju helt vansinnigt.

Ni som suckar, klagar och gör er märkvärdiga borde ta er en funderare över hur ni skulle känna det om ni var den som hela tiden blev ignorerad och betraktad som någon som ska underordna sig alla andra.
Fundera sedan över varför ni suckar och stönar och snobbar.

Sluta sedan med det.

Börsen föll med 2,9% i fredags och fortsatte ner ytterligare 2,2% då den åter öppnade på måndagen. Under måndagens första timmar gjordes över 30000 aktieaffärer av nätmäklaren Avanzas privatkunder, något som är rekord. Många pensionssparare vill också byta från aktiefonder till räntefonder för att minska risken att förlora PPM-pengar. Just nu kan dock inte Premiepensionsmyndigheten hantera fondbyten då personalen har andra arbetsuppgifter. Allt detta skriver tidningen Aftonbladet idag.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Förvånad är jag åtminstone inte. Hela det nya pensionssystemet verkar vara designat för att folk ska bli så fattiga som möjligt. Den socialdemokratiska partitoppens genomdrivande av detta system mot medlemmarnas vilja är enligt mig en av de svartaste dagarna i partiets historia. Peter Gustavsson skriver i sin blogg att pensionsuppgörelsen borde rivas upp! Det har han enligt mig rätt i! För att parafrasera SAP:s valaffisch om ATP från 1957: Gärna aktier - Men först rejäl pension!

För ett tag sedan var statsminister Göran Persson med på tv. Ja visst; han är ofta med på tv, men inte så väldigt ofta i humorprogram som ”Ett herrans liv”, vilket nu var fallet.

Nu har det gått några veckor, och häromdagen hittade jag någonting intressant i SVT´s öppna arkiv. Det jag hittat är en intervju med Olof Palme och Shirley MacLaine ur programmet Kvällsöppet 1977. Intervjun riktar sig till en början till den amerikanska skådespelerskan, och jag förundras lite över hur oerhört politisk hon är. När det hela senare glider över till Palme berättar MacLaine att hon beundrar Palme väldigt mycket, och vi får höra att alla amerikaner som har något som helst socialpolitiskt intresse följer den svenska utvecklingen och hejar en massa på den socialdemokratiske ledaren och hans politik.

Programmet fortsätter med ett samtal mellan MacLaine och Palme, som främst leds av MacLaine, men som ändå ständigt kretsar kring politiken och det politiska. Det är spännande att lyssna på vad de har att säga, båda två. Det hela är mycket underhållande, men håller sig på en mycket sofistikerad nivå. Det är vare sig tungt eller debatterande, utan det rör sig som sagt om ett samtal. Detta samtal ligger på ett ganska filosofiskt plan, där MacLaine säger vad hon tycker och tänker om styrande av stater och där Palme ger sina egna reflektioner över saker och ting. Lugnt och sansat, men ändå väldigt kul att titta på.

Och så går vi tillbaks till idag; Persson har tidigare varit och hälsat på i SVT´s barnprogram Abrakadabra, och fick då dansa med kossan Doris. Senast var han alltså gäst hos kanal 5´s "Ett herrans liv", och fick där sitta och svara på frågor om sitt livs första fylla och sina kärleksproblem. Programmet avslutades sedan med att Persson stämde in i programledarnas skön(?)sång – det som sjöngs var ”Som en härlig gudoms källa” . Inte ett dugg smakfullt.

Vad är det som har hänt med tv egentligen? Vad är det som har hänt med oss tv-tittare? Bryr vi oss verkligen så lite om vad som händer i världen, att vi hellre vill höra snaskiga detaljer om politikernas privatliv än att få veta vad de lägger fram för förslag i riksdagen? Eller är det media som styr agendan helt och hållet? Om det är media som har bestämt vad vi gillar, borde vi verkligen bli bättre på att välja bort de delar av medieutbudet som är försoffad skit – för av någon anledning verkar ju de korkade programmen sälja mer än de smakfulla nuförtiden…

Är vardagslivets politik latent eller i allra högsta grad närvarande?

Ibland är det lätt att glömma bort hur politiken inte bara är någonting som man pysslar med när man är i partipolitiska sammanhang, utan faktiskt är någonting som finns med oss i vardagen och överallt.

Eller är det kanske så att det som finns i vardagen är frågor som blir politiska om man gör dem till det; att det politiska ligger där latent och bara väntar på att uppmärksammas..? Oavsett hur det är så finns möjligheten till politik överallt (på gott och ont, antar jag).

Tidigare idag, till exempel, hörde jag två pojkar på ca 10 år samtala med varandra. Den ene pojken berättade skrattande för den andra om en annan pojke som hade tyckt att 22 kronor var alldeles för mycket pengar att betala för någonting. De båda pojkar som skrattade gjorde det inte på ett sådant sätt som man skrattar på av humoristiska skäl, utan de ljud som kom ur deras munnar var snarare någon sorts hånfullt skrockande.

Det är verkligen synd att se så tydliga klasstrukturer hos barn; att höra att redan i den åldern finns det de som ser ner på mindre bemedlade. Om vi nu ska lyckas utjämna alla klyftor kan det tyckas som att det är redan i de lägre åldrarna som vi borde börja angripa fördomarna. Hur gör man det?

Lanseringen av den danska kulturkanon har fått välförtjänt kritik lite här och där. Rent personligen tycker jag att själva tanken på en kanon är olycklig. Den tenderar att utgöras av vita medelålders män och har en cementerande effekt på kulturen, och sen är det ett konservativt påfund - bara det! I dagens sydsvenskan (12 maj) lyfter Staffan Söderberg fram en ganska humoristisk anekdot apropå det där med kanon.

Han berättar om när den danska statsministern var på officiellt besök i Kina på 70-talet. När så ordförande Mao får höra att Danmark bara består av 5 miljoner människor utbrister han:

” Bara 5 miljoner! Dom måste vi verkligen se till att bevara.”

Och visst är det som Söderberg säger att ”En sådan syn på Danmark som en hotad nation i behov av kraftfulla räddningsinsatser är ju numera utbredd även bland danskar.” Vilket är en djupt olycklig självbild - de borde välkommna att kulturen förändras istället för att försöka konservera den.

Passa också på att läsa inlägget på mymarkup som behandlar mer dansk kulturkonservatism. Den danske kulturministern tycker att det är en bra idé med filter på landets bibliotek. Någon borde berätta för honom att filter inte fungerar.

I dagens Uppdrag Granskning på SVT tas problemet upp med dålig hygien på sjukhus orsakad av otillräcklig städning. Dåligt städade vårdlokaler riskerar att sprida Meticillinresistenta gula stafylokocker, även känt som MRSA eller Sjukhussjukan. Programmet finner bland annat rätt grova hygienbrister vid Lunds Universitetssjukhus. Det privata städbolaget ISS som sedan 1999 har ansvar för städningen på Universitetssjukhuset har uppenbarligen sparat för mycket på kostnaderna. Sjukhuspersonal som intervjuas framför önskemålet att man ska återgå till det system med avdelningsbunden städpersonal som fanns innan och fungerade bra. Lunds socialdemokratiska studentklubb har under de senaste åren vid ett flertal tillfällen motionerat intern inom partiet för att avprivatisera städningen på sjukhuset. I och med dagens sändning från Uppdrag Granskning hoppas jag att studentklubben får gehör för det kravet!