Jens Mikkelsen skriver i Sydsvenskan om Stefan Sundströms spelning på en studentgudstjänst. Artikelskribenten tar upp det faktum att Sundström är en radikal vänsterproggare, och menar att sådana sällan går ihop med kristendomen. Jag är så trött på den synen – det känns lite som när den kristne extremisten var på vår gymnasieskola och sa att alla socialister ville skjuta alla präster och bränna alla kyrkor. Om man ser att socialismen inte går ihop med religionen, måste man ju också se att det inte handlar om att socialismen funkar dåligt ihop med Jesus eller med tro. Vad det handlar om är att socialismen inte diggar den maktposition som olika religiösa samfund utnyttjat under historiens gång. Socialismen diggar inte det förtryck som religiösa ”förebilder” lagt på de troende. Socialismen tycker inte om när påven talar om för fattiga katoliker hur de ska bli ännu fattigare, eller när han talar om för våldtagna kvinnor att det var deras eget fel och att de måste behålla alla eventuella ”frukter” av våldtäkten. Vad socialismen däremot måste digga, det är det budskap Jesus förde fram om att inte döma andra människor, om att älska alla och dela med sig så att alla får ha det lika bra. Det är ett budskap som socialismen och Jesus delar. Givetvis måste vi också digga när Jesus gick in och kravallade mot försäljarna i templet, då han inte gillade kommersialiseringen och marknadssamhället. Vi socialister gillar inte heller det kommersialiserade marknadssamhället…
Bara för att Lenin sa att religionen är ett opium för folket, så betyder inte det att vi måste förkasta allt som har med religion att göra. Det drogliknande i religionen ligger i bokstavsfanatismen, där människor lider illa på grund av vad deras religiösa företrädare lär dem. Så länge massorna inte låter religionen trycka ner dem eller får dem att acceptera ett helvete på jorden, så kan jag inte se något fel i att tänka sig någon sorts kraft som vi inte kan förklara. Eller för den delen att digga nån snubbe som snackade om kärlek och att dela med sig.
2 kommentarer:
Det var nog Marx som sa det där om att religion är som opium för folket. men annars för man tacka för en ovanligt kvasiintellektuell blogg.
Ett vanligt missförstånd, och Marx sa visserligen något liknande. Marx förde en analytisk diskussion om religion, där han menade att religionen var någonting som människor flydde till i brist på någonting bättre - "hjärta i en hjärtlös värld". Han sa att religionen var folkets opium (kan man ju jämföra med 1800-talets romanticism med all sin verklighetsflykt som framkallades av droger och lite allt möjligt)
Lenin däremot, sa att religionen var ett opium för folket. Lenin menade, till skillnad från Marx, att religionen var någonting som drogade människor till att bli dumma (typ) och tog bort deras revolutionära känsla. Skillnaden må verka hårfin, men det hela framgår lite bättre i sina ursprungliga sammanhang.
Läs Lenins "Socialism and religion" och Marx "Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin" om du vill se det med egna ögon.
Msh,
Helen =)
Skicka en kommentar