Är vardagslivets politik latent eller i allra högsta grad närvarande?

Ibland är det lätt att glömma bort hur politiken inte bara är någonting som man pysslar med när man är i partipolitiska sammanhang, utan faktiskt är någonting som finns med oss i vardagen och överallt.

Eller är det kanske så att det som finns i vardagen är frågor som blir politiska om man gör dem till det; att det politiska ligger där latent och bara väntar på att uppmärksammas..? Oavsett hur det är så finns möjligheten till politik överallt (på gott och ont, antar jag).

Tidigare idag, till exempel, hörde jag två pojkar på ca 10 år samtala med varandra. Den ene pojken berättade skrattande för den andra om en annan pojke som hade tyckt att 22 kronor var alldeles för mycket pengar att betala för någonting. De båda pojkar som skrattade gjorde det inte på ett sådant sätt som man skrattar på av humoristiska skäl, utan de ljud som kom ur deras munnar var snarare någon sorts hånfullt skrockande.

Det är verkligen synd att se så tydliga klasstrukturer hos barn; att höra att redan i den åldern finns det de som ser ner på mindre bemedlade. Om vi nu ska lyckas utjämna alla klyftor kan det tyckas som att det är redan i de lägre åldrarna som vi borde börja angripa fördomarna. Hur gör man det?