Från Palmedalen till Jippodalen

Efter en dryg vecka på Gotland och mitt livs sista valläger kan jag glädja mig åt att återigen ha en egen diskho, en egen toa, och ett eget badkar. Med vilken temperatur jag behagar välja på vattnet. Jag får äta när jag vill och behöver inte köa en halvtimme för att gå på toa eller borsta tänderna. Jag kan även glädja mig åt att det finns tvål att tvätta händerna med vilket gör att jag inte behöver släpa runt på en Bliwl i handväskan längre.

Trots bristen på toaletter och duschar måste jag säga att SSU:s valläger är något alldeles speciellt. Bra seminarier, trevliga socialister bakom varje träd och underbart väder. Man tackar.

Jag måste dock erkänna att undertecknad spenderade en del tid inne i Visby (det var ju Almedalsvecka) där tal, bra musiker och trevligt umgänge med fackliga kamrater lockade.
Besvikelsen över arrangemanget är dock ganska stor. Det känns som Almedalsveckan har kommit långt bort från Palmes tal på lastbilsflak. Nu gäller det att sälja politik till den som vill köpa.

Svenskt Näringslivs välkammade ungdomar står och propagerar, MUF:are propagerar iförda t-tröjor med texten: ”jag vill också byta statsminister”.
Att förklara varför de vill det är de dock sämre på….
Inte heller Reinfeldt lyckades med att tala om varför en ny statsminister behövs i sitt tal, något jag i och för sig inte hade förväntat mig. Samma gamla prat om skatter, arbetsgivaravgifter och att fler jobb ska skapas. Om arbetsgivaravgiften ska sänkas eller slopas, varifrån ska pengarna till pension och annat plockas?
Hårdare tag mot kriminella och hårdare tag i skolan. Ordning och reda och pengarna på fredag.

För att skapa mer valfrihet åt folket.
Problemet är att den fattige får ännu mindre valfrihet. Mindre marginaler och ett hårdare samhälle. Efter talet kunde jag dock konstatera att den gamle moderaten börjar komma fram igen. Helyllekostymen börjar rämna i sömmarna och fram kryper högerspöket, med sänkta skatter, mindre generell välfärd, mer valfrihet (läs privatiseringar) och mer avgifter på den enskilde. Detta är skräp och inget annat än en egoistisk politik som gagnar den som redan har. Att säga: alla ska få tusen kronor mer i månaden…fabriksarbetaren direktören…osv…

Vänta lite nu. Det låter ju bra det där. Alla ska med, alla ska få lika mycket. En stilla fråga bara, varför ska direktören som redan har så mycket få mer?

Jag är så glad över att vara socialist.