Eva Ström som läst Den hemliga historien väljer att totalt dissa denna fantastiska roman, och skriver i princip att den är ytlig och intetsägande. Själv vill jag mena att detta är en stor roman, och den har betytt mycket för mig i min personliga utveckling. Då Ström menar att romanen ger uttryck för en gravt elitistisk världsbild - där klassiska överklassintellektuella står i centrum - utan distans till denna värld menar jag själv raka motsatsen. Den ger visserligen uttryck för den elitistiska världsbilden och det är klassiska överklassintellektuella som står i centrum, men distans tycker jag att det finns gott om. Denna bok lärde mig att det är ok att vilja vara intellektuell – att det är ok att vara fascinerad av klassisk grekiska och latin, samtidigt som boken också lyfter fram att det är viktigt att inte ta sig själv och sina intellektuella kunskaper på för stort allvar. I mina ögon (jag måste väl uttrycka det så, eftersom jag själv faktiskt tycker att det ligger väldigt mycket i Stanley Fishs reader-responseteorier) säger boken att man kan få mycket ut av intellektuella diskussioner om klassisk litteratur, om det nu är det som intresserar en – detta illustreras genom huvudpersonen Richards existens, då man ser hur det saknas någonting i hans liv medan han inte får delta i dessa diskussioner. Boken visar dock att det går att intressera sig för sådana saker utan att det behöver gå ur styr eller att man blir fanatisk, vilket vi ser på både Richard och Bunny. Detta medan de andra i gänget drar intresset steget för långt och saker och ting spårar ur totalt. De har tagit sig själv och sina intellekt på för stort allvar; men det betyder inte att boken i sig är distanslös.
Per Wirténs (tydligen chefredaktör för tidskriften Arena) läsning av Satansverserna hade jag bara tänkt kommentera i förbifarten. Eftersom han inte dissar boken nåt nämnvärt, tänker jag lämna det därhän, även om jag menar att hans tolkningar på många områden verkar lite tama (nu är jag själv visserligen inte så gammal att jag kan jämföra med hur det var att läsa romanen när den kom 1989, men jag tycker väl ändå att jag kan säga en del om hur det är att läsa den idag, ”i skuggan av 11 september, al-Qaida och kriget mot terrorismen”). Vad jag tycker verkar lite konstigt är att han i sin läsning av romanen drar fram att Salman Rushdie idag antagligen gillat det anti-islamska i karikatyrteckningarna i Jyllandsposten tidigare i år. Nu får ni rätta mig om jag har fel – men jag trodde att Salman Rushdie själv var troende muslim? Han har ju i alla fall skrivit en och annan artikel om hur islam borde moderniseras och som går mot de bokstavstroende, som menar att de texter som finns att hitta i Koranen inte ska tas ordagrant. Så jag har hela tiden förutsatt att den kritik som i Satansverserna är riktad mot islam, inte gällt islam i sig utan snarare de som tolkar texterna nedskrivna av en mänsklig hand bokstavligt.
Det måste nog undersökas närmre någon dag när jag har tid…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar