"It was the best of times, it was the worst of times" - Så börjar Dickens klassiker A Tale of Two Cities. På samma sätt ser jag på socialdemokratins regeringsinnehav de gångna 12 åren. Jag är övertygad om att borgerligheten nu tar över ett land som är mer framgångsrikt och mer rättvist än vad det skulle ha varit om de själva fått hållas alla dessa år. Samtidigt har det varit påfrestande för socialdemokratin. Saneringen av ekonomin har varit svår för många människor och det har vuxit fram en bild av att sossarna inte längre är vad de en gång varit, att de inte längre bryr sig om vanligt folk. Jag kan hålla med om att den ideologiska prägeln hos partiet inte alltid varit så tydlig, och därför är det på sätt och vis befriande att åter vara i opposition. Nu när våra förtroendevalda inte måste vara pragmatiska hela tiden kan partiet åter finna styrka i dess grundvärderingar och koncentrera sig på vad som är rätt och fel snarare än realpolitiskt möjligt. På första maj behöver inte ens tanken uppstå att vi egentligen kanske demonstrerar mot oss själva, att om vi bara struntade i alla tankar om samförstånd skulle kunna genomföra kraven på lika lön för lika arbete, stärkande av kollektivavtalen och full sysselsättning.
Samtidigt som regeringsskiftet kan ha dessa positiva effekter på vårt parti fruktar jag att landet inte har lika stor tur. För oss svenskar gäller nu orden i rubriken - Ett avgrundsstup framför, vargar bakom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar