Medan bomberna faller

Bomberna faller urskillningslöst över Libanons folk. De faller på människor som du och jag.
Bomberna känner ingen adressat, de träffar skoningslöst civila.
I Libanon är 700000 libaneser på flykt och det som byggts upp efter ett femton års långt inbördeskrig är med ens som bortblåst efter Israels attack.
Flygplatser, vägar, broar bombas. El och vattenförsörjningen har förstörts. De som lider mest är den civila befolkningen, särskilt barnen är utsatta.

Ett land har rätt till självförsvar vid angrepp. Självförsvaret måste dock stå i rimlig proportion till det angrepp som orsakade det. I det här fallet ligger tveklöst angreppen mot Libanon utanför den gränsen. Den internationella rätten har kränkts. Vad värre är, människor dör, flyr och får sina hem förstörda.
Hat och bitterhet driver Israel och omvärlden står i stort sett tyst och tittar på medan folket blöder.

Medan bomerna faller skapas mer hat, mer bitterhet och mer död. En ny generation ser att problemlösning ligger i väpnade attacker.
Bomber och krig ger inga lösningar, det skapar bara mer problem och fler offer.
Vart ska man ta vägen när det inte längre finns någon väg att gå på, när skolan är borta och mamma sprängd i luften? Vart vänder man sig för att få vatten när reningsverket är sönderbombat. Vart går man för att skaffa mat när affären inte längre finns?

Varför?