För ett tag sedan var statsminister Göran Persson med på tv. Ja visst; han är ofta med på tv, men inte så väldigt ofta i humorprogram som ”Ett herrans liv”, vilket nu var fallet.

Nu har det gått några veckor, och häromdagen hittade jag någonting intressant i SVT´s öppna arkiv. Det jag hittat är en intervju med Olof Palme och Shirley MacLaine ur programmet Kvällsöppet 1977. Intervjun riktar sig till en början till den amerikanska skådespelerskan, och jag förundras lite över hur oerhört politisk hon är. När det hela senare glider över till Palme berättar MacLaine att hon beundrar Palme väldigt mycket, och vi får höra att alla amerikaner som har något som helst socialpolitiskt intresse följer den svenska utvecklingen och hejar en massa på den socialdemokratiske ledaren och hans politik.

Programmet fortsätter med ett samtal mellan MacLaine och Palme, som främst leds av MacLaine, men som ändå ständigt kretsar kring politiken och det politiska. Det är spännande att lyssna på vad de har att säga, båda två. Det hela är mycket underhållande, men håller sig på en mycket sofistikerad nivå. Det är vare sig tungt eller debatterande, utan det rör sig som sagt om ett samtal. Detta samtal ligger på ett ganska filosofiskt plan, där MacLaine säger vad hon tycker och tänker om styrande av stater och där Palme ger sina egna reflektioner över saker och ting. Lugnt och sansat, men ändå väldigt kul att titta på.

Och så går vi tillbaks till idag; Persson har tidigare varit och hälsat på i SVT´s barnprogram Abrakadabra, och fick då dansa med kossan Doris. Senast var han alltså gäst hos kanal 5´s "Ett herrans liv", och fick där sitta och svara på frågor om sitt livs första fylla och sina kärleksproblem. Programmet avslutades sedan med att Persson stämde in i programledarnas skön(?)sång – det som sjöngs var ”Som en härlig gudoms källa” . Inte ett dugg smakfullt.

Vad är det som har hänt med tv egentligen? Vad är det som har hänt med oss tv-tittare? Bryr vi oss verkligen så lite om vad som händer i världen, att vi hellre vill höra snaskiga detaljer om politikernas privatliv än att få veta vad de lägger fram för förslag i riksdagen? Eller är det media som styr agendan helt och hållet? Om det är media som har bestämt vad vi gillar, borde vi verkligen bli bättre på att välja bort de delar av medieutbudet som är försoffad skit – för av någon anledning verkar ju de korkade programmen sälja mer än de smakfulla nuförtiden…