Råd till Sahlin: Lyssna på Reinfeldt

Jag trodde aldrig, aldrig någonsin, att jag skulle behöva säga det här. Men nu får det faktiskt räcka. Det måste nämligen bli ett slut på det eviga dumtjatet från SSU:s och Socialdemokraternas sida om Sverigedemokraterna. Ty ju mer det främlingsfientliga högerpartiet diskuteras, desto mer växer det. De får den martyrroll de så hett eftertraktar.

Rasistpartiets framgång är inte ett problem värt att gnata om, ty det är inte problemet i sig, bara symptomet. Det är ett symptom på ett Sverige där klyftorna vuxit i över tjugo års tid, där manliga LO-arbetare, framför allt de unga, känner vrede och frustration över att den liberala hegemonin trängt igenom också stora delar av socialdemokratin och dess politik. Ju svagare högervänsterdimensionen blir i svensk politik, ju otydligare de politiska alternativen blir, desto mer från främlingsfientligheten fäste. Inte därför att folk i allmänhet hatar människor från andra världsdelar, utan därför att det i ett samhälle alltid finns en politisk konflikt. Och finns de inte ifråga om de socioekonomiska frågor så tar den sig uttryck i frågor om lag och ordning, kulturkonservatism, religion och etnicitet, och då kantrar i regel debatten till förmån för nonsensprat om isolationism och xenofobi. Då hamnar socialdemokratin automatiskt, allt enligt den politiska dramaturgin, på "elitens" sida eftersom vi vägrar att falla offer för vetenskapligt helt ogrundade ultrapopulistiska slutsatser om vad en nödvändig politik är.

Jag tillhör dem som menar att det är direkt dumt att infödd arbetareklass ska bråka med inflyttad arbetareklass - det gynnar bara arbetareklassens motståndare, kapitalet och borgerligheten. Och varje gång socialdemokrater talar om rasistpartier försitter de en chans att bekämpa klassklyftor och högerpolitik. Björntjänst är bara förnamnet.

Fredrik Reinfeldt har i frågan om rasistpartiet gjort allting rätt. Och den borgerliga linjen tycks nu vara att låta det block som erhåller flest röster bilda regering. Reinfeldt säger nu att han avgår och är beredd att släppa fram Sahlin som statsminister om de rödgröna blir störst. Det är en klok linje. I viktiga frågor kan oppositionen, som den redan gjort tidigare under socialdemokratiska minoritetsregeringar, lägga ned sina röster. Att inte ha majoritet i riksdagen betyder inte, Mona Sahlin, att man måste göra upp med rasister om asyl- och flyktingpolitik eller med någon annan fråga för den delen. Statsministern varnar klokt för det okloka i att bilda breda, utsmetade koalitioner, bara för att. Tror verkligen min partiordförande att en enda röd-grön-blå sörja lyckas bättre i ansträngningen att hindra främlingsfientlighetens frammarsch än vad en tydlig vänsterregering skulle? Då ska jag härmed få be att av mina sparade pengar bjuda henne på en resa i Österrike.

Således. I denna sak, Sahlin och Guteland. Lyssna på Reinfeldt och lyssna på statsvetaren Demker. Läs dagens artikel i DN, den jag har länkat till här, och börja sedan prata socialdemokratisk politik. Ägna mer tid åt att fundera på hur vi kan samla ytterligare ett par procentenheter av väljarna bakom oss. Det är ju bara det som fattas till 50-procentsstrecket. Gör det, så kanske vi ändå kan få till stånd den rödgröna riksdagsmajoritet för rättvisa, jobb och välfärd Sverige så väl förtjänar.

Läs även SvD

Men vad tusan är det du säger, Berit Högman?!

Centerpartiet presenterade i dag den senaste versionen av sitt återkommande förslag om att sänka lönerna för unga med jobb. Denna gång föreslås att lönen sänks med en tredjedel av en ordinarie lön. De förslagen brukar lika regelmässigt avvisas av en enig rödgrön trio. Så är icke längre fallet. En av Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talespersoner, Berit Högman, kommenterar Centerpartiets utspel så här: "Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag, men det är A och O att man är överens med de fackliga organisationerna. Nivån vill jag inte ta ställning till, men ingen är ju betjänt av att lönen blir så låg att den inte går att leva på."

Det är så att man baxnar. Vad i helvete säger människan?! var min spontana reaktion när jag läste uttalandet för första gången. För som Josefin Brink (V) säger: "Det är ett utomordentligt dåligt förslag. Det finns ingen anledning att ha en särskild lön för unga: ska de göra samma jobb ska de naturligtvis ha samma lön." Och där skulle man egentligen kunna sluta. Men inte nog med det - ganska omfattande forskning visar att låga löner som ung innebär låga löner som gammal. Med Centerpartiets förslag är det framför allt branscher med redan låga lönelägen, med hög konkurrens om jobben, som kommer att dra nytta av lägre lönekostnader. Några nya jobb skapas sannolikt inte. Som vanligt drabbas de utsatta värst.

Om Berit Högmans uttalande är sanktionerat av partiledningen, ja då kan partiledningen nog se sig i stjärnorna efter de ungas röster. Samvetet kan den över huvud taget glömma att finna. Ty man ska - faktiskt - som socialdemokrat reflexmässigt avvisa tankar om skitlöner till unga. Annars är man bara en liten lort.

PS Särskilt oroande är det att Högman sitter i programkommissionen som i dagarna fick kongressens uppdrag att till nästa ordinarie partikongress, år 2013, utarbeta ett nytt partiprogram. Hur ska detta egentligen sluta?! DS

(V)em är bästa socialdemokrat? Tankar inför den socialdemokratiska partikongressen

Ja, titeln är provocerande och det är också meningen. Samtidigt är frågan tämligen allvarlig. I dagarna har nämligen Vänsterpartiet presenterat sin valplattform. Denna innehåller ett antal prioriteringar, på jobb, välfärd, integritet, jämställdhet och klimat och miljö. Den rödgröna, ja, socialdemokratiska, linjen är tydlig.

Nisha Besara påpekar i Dagens Arena i dag att Vänsterpartiet är det mest liberala partiet av alla riksdagspartier i fråga om personlig integritet, vilket särskilt lyser igenom i partiets valplattform. Jag håller med om det, förutom benämningen "liberal". I stället borde vi kalla det för vad det är, "frihetligt" eller antiauktoritärt.

I vilket fall uppmanar jag samtliga att på allvar läsa igenom plattformen - särskilt alla er som lider av den stora kommunistskräcken - och fundera ett slag på frågan om vem det egentligen är som vill att staten ska göra allt och övervaka allt och alla. Fundera på om ni, precis som Ung Vänster frågade på en affisch förra året i samband med FRA-debatten "vill ha det som i Sovjet?" Om svaret blir nej - fundera då på om inte en rödgrön regering är rätt för just dig. Vi, S, V och MP, har ju lovat att riva upp, göra om och göra rätt.

Till sist. I morgon stundar den socialdemokratiska partikongressen. Det är en ödesvecka som socialdemokratin nu står inför. Här kommer politiken för många år framöver att avgöras. Nu är inte rätt tid för partiet att falla undan för alla de försämringar den borgerliga regeringen har genomdrivit de sista åren. Nu är inte rätt tid att omvandla socialdemokratin till ett parti vars enda målsättning är att administrera ett borgerligt system, eller möjligen finjustera detsamma. En sådan arbetarrörelse är nämligen inte vatten värd. En sådan rörelse är en djup besvikelse, ett hån mot alla dem som genom historien kämpat, mot dem som kämpar i dag, och mot dem som vill kunna fortsätta kämpa i morgon för en friare, jämlikare, mer demokratisk och solidarisk värld. Så tänk på vad ni beslutar, kongressombud. Annars kanske det blir att "Snart går vi utan er".

Goda förslag finns dock inför kongressen, inte minst från det skånska partidistriktet. Även det socialdemokratiska studentförbundet har bidragit med kloka tankar i sitt 10-talsprogram. Så kom igen, kongressen. Visa vägen framåt. Hörsamma Gevalias uppmaning i företagets senaste reklam: "Upptäck en mörkare nyans av rött!"

Förläng föräldraförsäkringen!

I dagarna har Socialdemokraterna föreslagit att föräldraledigheten ska få tas ut ända till det år barnet fyller 16 år. Det är ett bra initiativ, som det också finns ett starkt stöd för i befolkningen. Förslaget ökar förälderns eller föräldrarnas möjlighet att vara just förälder längre upp i barnets ålder.

Men föräldraförsäkringen rör så mycket mer. Det finns också en jämställdhetsaspekt. I dag pågår debatten om huruvida föräldraförsäkringen ska individualiseras eller inte - eller snarare i vilken takt det ska gå. Jag tillhör dem som definitivt är för en individualiserad föräldraförsäkring. Som den ser ut i dag tillåter den en cementering av könsroller i heterosexuella familjer, där mamman tar ut en betydligt större del än pappan.

Socialdemokraterna kommer förmodligen att landa i att föräldraförsäkringen ska tredelas, att en del ska gå till vardera förälder (om det finns två) och att en del ska kunna delas såsom föräldrarna vill. Det är ett steg i rätt riktning men gångtakten är ändå beklagligt långsam. Socialdemokraterna i Skåne har dock tänkt till ytterligare. För att i stället som den socialdemokratiska partistyrelsen föreslår, försöka dela 13 månader i tre lika delar, vill vi skånska socialdemokrater att föräldraförsäkringen ska förlängas till 15 månader. På så vis behöver ingen ledighet "tas" från endera föräldern vid en tredelning. Ytterligare två nya månader skulle också kunna ge betydligt mer tid för barnen när de blir litet äldre.

Så till sist kommer naturligtvis vän av ordning att fråga sig hur detta ska betalas. Ja, själv tycker jag att vi ska göra det gemensamt. För jag betalar hellre för en bättre föräldraförsäkring, något som indirekt kommer hela samhället till del, än lånar pengar till skattesänkningar för de mest välbeställda.

Danslåt för yttrandefriheten

Jag vill tala så alla kan fatta, ja så att alla kan förstå,
både om det som är roligt och lätt och om det som verkar svårt.
Men om jag talar högt och tydligt så tycker några att jag stör,
och om jag viskar riktigt förtroligt så är det för många som inte hör.

Så jag gick mig till en psykare för att få berätta hur det känns,
men han frågade om mina drömmar och inte alls om vad som hänt.
Och när jag hade berättat färdigt dem tog han emot mina hundra spänn,
och fastän jag tiggde, bad och bönade så fick jag ingen tid igen.

Och vill vill spela för de svaga och vi vill sjunga för de små,
och vi vill dansa så att förtryckarna kan höra hur vi mår.
Och vi gick till Malmö fängelse för att följa vårt beslut,
och när vi hade spelat för fångarna så var det knappt att vi kom ut.

Ja, man får tänka precis vad man tycker och man tycka vad man tror.
Och om man tänker tyst tillräckligt så kanske man till och med blir något stort.
Men en sak måste man lära sig om man vill bli sin lyckas smed:
att man ska akta sig som för att bränna sig för att säga hur det är.

Så i dessa besvärliga tider när knappast posten ens når fram,
så är min gamla faster den enda snart som har tid med mig ibland.
Och det kan ju vara skönt att veta att om det verkligen blir svårt,
så är hon alltid beredd att lyssna fastän hon är döv sedan femton år!

Björn Afzelius var fantastisk. Mikael Wiehe är fortfarande det. Tillsammans var de oslagbara.

Mannen med hål i huvudet - om ett medicinskt under i Trelleborg

I veckan höll gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden i Trelleborg möte. Då genomdrev den borgerliga majoriteten under ledning av folkpartisten Lars Hemzelius att man ska arbeta vidare med förslaget om att lärarlönerna ska avgöras utifrån elevernas betyg och resultat på nationella proven. Socialdemokraterna vägrade att delta i beslutet. Nästa år i april är det tänkt att det slutgiltiga beslutet ska fattas. Fram till dess ska förvaltningen konsekvensutreda förslaget.

Hemzelius motiverar nämndens beslut så här: "De bästa lärarna ska ha de högsta lönerna ... Jag förstår inte varför vi inte skulle ta den här chansen." Och plötsligt så känner jag att det här med att "inte förstå" blir en nyckelfråga i sammanhanget. Låt oss ta det från början.

Det är inget fel med att uppmärksamma duktiga medarbetare. Frågan är bara hur och på vilken grund. Med de borgerligas modell blir det i Trelleborg efter elevernas resultat. Men som snart varje seriös bedömare inser är inte elevernas resultat bara beroende av undervisningskvaliteten. Vi VET ju att betygssnitten i de teoretiska ämnena är högre på natur- och samhällsvetenskapsprogrammen än på de yrkesinriktade. Vi VET ju att föräldrarnas utbildningsbakgrund spelar en oerhört stor roll för elevernas prestationer. Därmed är betygs- och resultatskillnader inte bara en konsekvens av läraren utan kanske i lika eller i högre grad av faktorer utanför pedagogens direkta kontroll.

Om Lars Hemzelius får som han uppenbarligen vill kommer en grupp lärare att systematiskt missgynnas, i plånboken, därför att de vill arbeta med elever som har tuffare förutsättningar. Det strider mot all vett, sans och hederskänsla, det är rättsosäkert, och det har ingenting med undervisningskvalitet att göra. Men däremot kanske med ett stort hål i huvudet på den folkpartistiske nämndsordföranden.

DN, SvD

Fri information

När Lill-Babs berättar hur ungarna mår,
då pöser jag över av stolthet.
Och när Alice Timander går ut i en säck,
då jublar jag som ett barn.
Och när Perrolf och Tellemar jollrar som glin,
då blir jag så glad att jag gråter.
Och när Hyland får visa sitt senaste flin, då skriker jag i extas.
För förebilder, det måste jag ha.

Och jag vet mer om Osmonds än jag vet om mig själv,
och jag vet hur Björn Borg knyter skorna.
Och jag biter på naglarna när jag får se
att Liz Taylor har blivit sjuk.
Och jag drömmer i smyg när jag lyssnar på Stones
att Mick Jagger och jag byter plats.
Och jag bävar för hur det ska gå för vår värld,
nu när Kissingers tid har gått ut.
För förebilder, det måste jag ha.

Åh, vilken lycka att vi har Fri information!
Annars får ju verkligheten sneda proportioner.

Åh, vilken lycka att vi har Fri information!
Annars får ju verkligheten sneda proportioner.

Och jag ser i Lektyr att jag borde ta gift,
för jag har bara en tjej därhemma.
Och Fib-Aktuellt börjar ge mig komplex,
för jag kan inte i en hiss.
Ska sanningen fram så har jag aldrig varit med
om att jag gått och blivit tänd på min syrra,
så det är helt enkelt så att jag är betydelselös och trist.
Men förebilderna, de har jag kvar.
Och förebilder måste jag ha.

Björn Afzelius, the one and only.