måndag, juni 30, 2008

Med ett hjärta av sten

Vårdval Stockholm är något av det värsta borgerligheten har hittat på sedan valet 2006. I Stockholmsregionen dräneras nu vårdcentraler i fattiga och vårdtunga områden på resurser; enligt en undersökning har Rinkeby vårdcentral tvingats att halvera sin bemanning. Men det är inte bara de redan mest belastade läkarmottagningarna som har förlorat. Faktum är att det stora flertalet har fått mindre resurser på grund av Vårdvalet, och totalt har 130 miljoner kronor mindre tilldelats primärvården jämfört med 2007. Men det finns förstås en och en annan vinnare: de rika områdena Djursholms, Täbys och S:t Eriks läkarmottagningar tjänar på Stockholmsmoderaternas brutala klasspolitik.

Filippa Reinfeldt, högsta ansvarig för Vårdvalet, talar om att läkarbesöken har ökat och får det att framstå som någonting positivt. Men detta understryker bara hennes förfärande okunskap, för det är inte så att köerna har kortats eller att multisjuka patienter har fått mer tid hos doktorn. Istället tvingas många vårdcentraler avdela mycket tid för mindre medicinskt motiverade besök – det blir fler självläkande snuvor men färre depressioner och diabetiker med hjärt- och njurproblem.

Vårdval Stockholm har således inte bara gjort huvudstadsvården djupt ojämlik utan också synnerlig ineffektiv. Detta var känt i förväg och vi socialdemokrater varnade för det. Men ändå genomdrevs projektet på grund av en ideologi, nyliberalismen, vars förslag och idéer för länge sedan borde ha kastats på historiens sophög. Det hela är så skamlöst att man nästan undrar om inte doktorn kommer att få en chock när Reinfeldt själv behöver uppsöka vård. Vid undersökningen kan det nämligen mycket väl visa sig att läkaren framför sig har sin första patient med ett hjärta av sten. Även landstingsrådets moralhalt lär vid provtagningen avslöja sig vara oroväckande låg. Det är en allvarlig åkomma, men lyckligtvis är boten tämligen enkel: riv upp Vårdval Stockholm!

söndag, juni 29, 2008

Privat överflöd mitt i offentligt armod

Sedan mitten av 1980-talet har klyftorna ökat i Sverige. Det är ett politiskt misslyckande som främst beror på att socialdemokratin inte förmått freda sig från de nyliberala strömningar som spridits över världen; Kjell-Olof Feldts avreglering av kreditmarknaden och hans skattereform i slutet av 1980-talet är två av de främsta exemplen på den ideologiska undfallenheten.

Den borgerliga regeringens katastrofala politik i början av 1990-talet kraschade ekonomin, mångdubblade arbetslösheten och sände ut tusentals personer i fattigdom. Socialdemokratins sätt att reparera skadorna måste i flera avseenden underkännas. Därmed inte sagt att det inte krävdes hårda tag - men mycket av det som gjordes gjordes för hårt. Dessutom genomfördes flera onödiga ting: bland annat avregleringen av elmarknaden och bevarandet av friskolesystemet. Grundtanken för den ekonomiska politiken, full sysselsättning, försvagades också.

Sammantaget lade detta grunden till den borgerliga valsegern 2006. En socialdemokrati som inte förmår minska klyftorna och bereda arbete åt alla vinner inte val i Sverige. Istället öppnades fältet 2006 för borgerligheten (som i retoriken iklädde sig denna roll) liksom för högerextremismens fula tryne. Högern innehar nu regeringsmakten och de klyftor som skulle minskas fullkomligt vräks upp av finansdepartementet. Sverige riskerar att bli ett land fullt av variga, svårläkta sår mellan grupper, mellan dem som gynnas och dem som missgynnas av högerpolitiken.

Litet beroende på hur man räknar hade vi idag, i dagens penningvärde, haft 100 till 150 miljarder kronor mer att röra oss med varje år om skattekvoterna hade varit desamma som 1985. De hade kunnat användas, inte bara som plåster, utan för en progressiv politik för jämlikhet och hållbar utveckling. De hade kunnat användas för att ge gamla ordentlig mat, för att skapa de så välbehövliga jobben i offentlig sektor, för fler järnvägar, för högre löner i kvinnodominerade yrken, för rimligare priser inom kollektivtrafiken. Listan kan göras lång.

Härmed inte sagt att skatteuttaget skall se likadant ut som det gjorde 1985, men principen att den offentliga konsumtionen skall tillåtas öka i paritet med den privata är central för alla dem som på riktigt vill utveckla välfärden. Så har inte varit fallet, och på senaste tiden har tydliga bevis för resultatet kommit. "Sverige håller på att bli ett fattigsamhälle", skrev LO-ekonomen Dan Andersson på DN-debatt för en vecka sedan. "Klassamhället syns tydligare idag än för 20 år sedan", sade Sören Holmberg när han i torsdags presenterade rapporten "Skilda världar". Han konstaterade förvisso att många har fått det bättre, mycket bättre, men en stor minoritet har missgynnats. Det duger helt enkelt inte. Det är inte gott nog. Socialdemokratin får aldrig som sig till ro med en utveckling som leder till ett privat överflöd mitt i ett offentligt armod. Ansvaret vilar därför tungt på partiledningen. Klarar den trycket från högern? Jag kan nästan garantera att vi på gräs- pch lokalnivå gör det. Handsken är kastad, Mona Sahlin. Ta upp den.

fredag, juni 27, 2008

Leve socialismen! Leve friheten!

För ett par dagar sedan skrev jag om det naturliga i att socialister motsätter sig FRA-lagen. Idag redovisas i Aftonbladet, DN och SvD en opinionsundersökning av SIFO som visar att det parti vars väljare är mest kritiska är – håll i dig nu, Henrik Brors – vänsterpartiet. Tre av fyra vänsterpartister är emot. Moderater och folkpartister är mer vänligt inställda till lagen – av dem anser 53 procent att den är bra. Ur ett klassperspektiv är motståndet mot lagen starkare hos arbetareklassen (arbetslösa och arbetare) än bland tjänstemän och egenföretagare.

FRA-lagen har blivit en höger-vänsterfråga, vilket även försvarsminister Sten Tolgfors har konstaterat. ”Det socialistiska blockets väljare är betydligt mer negativa än alliansens”, säger han till Aftonbladet.

onsdag, juni 25, 2008

EU-kommissionen: Ja till TV-reklam för receptbelagda läkemedel

Det skall sägas direkt: Formellt förespråkar inte EU-kommissionen reklam per se för receptbelagd medicin, men man vill att läkemedelsindustrin ska få "informera" om sina produkter i TV, tidningar och radio. Alla tänkande människor inser med en gång att det i praktiken innebär marknadsföra. Fast det struntar kommissionen i - liksom man inte bryr sig om det hårda och breda motstånd som läkarorganisationer och läkemedelsmyndigheter har givit uttryck för. Faktum är att inte ens alla läkemedelsbolag är särskilt entusiastiska! Fast EU-kommissionen har bestämt sig. Det är nyliberalism som gäller - inte ens medicinskåpet får något undantag. Så mycket för EU som en "motvikt till det internationella kapitalet"...

tisdag, juni 24, 2008

Mer så, Mona!

Det är ingen hemlighet att jag har en kritisk inställning till Mona Sahlins profil i skol- och arbetsmarknadsfrågor. Jag tycker att partiet har utvecklats i en borgerlig riktning, och jag tror att det på sikt kommer att få allvarliga konsekvenser, både för samhället i stort och för partiet. Det sistnämnda för att människor måste kunna veta att valet mellan höger och vänster är reellt.

Därför är dagens besked från Sahlin om FRA-lagen mycket välkommet: Om vi vinner valet 2010 så river vi upp och förändrar lagen för att stärka integritetsskyddet och begränsa FRA:s avlyssningsmandat. Ett totalt avskaffande vore bättre men en rejäl omarbetning ett steg i definitivt rätt riktning. Det visar på en önskan att markera avstånd från den borgerliga politiken till förmån för en radikalare agenda.

Länge har liberalerna haft tolkningsföreträde vad gäller begreppen personlig frihet och integritet. Det är mycket bra att Sahlin nu återtar dessa från vänster. Socialism såsom socialdemokratin beskriver den har faktiskt alltid handlat om att tillförsäkra enskilda människor ett stort mått av personlig frihet och integritet. Vi var ju de första att kräva politiska fri- och rättigheter för alla. Och vi, socialdemokrater och fackföreningsaktiva, har hört till dem som hårdast förföljts i diktaturer – man har vetat att vår gren av arbetarrörelsen har utgjort ett stort hot mot ofriheten.

Mönstret med FRA-lagen går igen i fråga om könsneutrala äktenskap. Hade socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet haft majoritet hade vi snart haft en jämlik äktenskapslagstiftning och större personlig frihet. Det är till stor del Sahlins förtjänst.

Med detta sagt vill jag samtidigt understryka att kampen för personlig frihet aldrig får förväxlas med en tävlan om att bli den bästa liberalen. För - återigen - frihet kan och bör vara ett vänsterns signum. Det är egentligen ganska naturligt.

torsdag, juni 19, 2008

Så tycker s-studenter!

Det socialdemokratiska studentförbundet höll kongress i Stockholm i helgen. Det resulterade i bland annat två följande mycket bra uttalanden. Först ett till försvar för arbetsrätten:

"EG-domstolens domar i de så kallade Laval- och Rüffertmålen är allvarliga. Utslagen innebär att europeiska fackföreningars rätt och möjligheter att företräda sina medlemmar inskränks. Endast under vissa omständigheter får de vidta åtgärder för att tvinga fram kollektivavtal med utländska företag som har avtal i sina hemländer. Därmed öppnas dörren för lönedumpning. Domarna utgör ett hot mot kollektivavtalsmodeller som upprätthålls av arbetsmarknadens parter.
Socialdemokratiska studentförbundet ser mycket allvarligt på det uppkomna läget. För att säkra fackföreningarnas möjlighet att ta strid mot lönedumpning krävs ansträngningar. Till exempel kan svensk lagstiftning och EU:s utstationeringsdirektiv behöva justeras. Det är emellertid inte säkert om dessa åtgärder är tillräckliga.
I november ska riksdagen fatta beslut om Lissabonfördraget. Socialdemokratiska studentförbundet ställer sig positivt till fördraget. Det behövs ett nytt fördrag. Men med hänsyn till den ovisshet som råder kring konflikträtten kan, förutom ovan nämnda åtgärder, även garantier i själva fördraget komma att krävas. Kollektivavtalen och rätten till stridsåtgärder måste skyddas.
Socialdemokratiska studentförbundet anser att frågan om kollektivavtalets ställning och strejkrätten skall vara till fullo utredd och garanterad innan Lissabonfördraget ratificeras av den svenska riksdagen."

Kommentar: Personligen är jag inte särskilt förtjust i Lissabonfördraget. Jag anser 1) med stöd av såväl EU-kommissionen som oberoende juridisk expertis (se tidigare inlägg) att det i nuvarande form inte säkrar arbetsrätten och 2) att det banar vägen för en borgerlig Europastat. Men jag är otroligt glad för att studentförbundet stödde det egentligen ganska självklara kravet på en garanterad arbetsrätt!
Det andra uttalandet handlade om FRA-lagen. Nu har den genant nog för Sveriges alla liberaler (vi socialister grät förvisso inte i talarstolen - vi röstade emot istället) antagits. Men argumenten mot håller och därför lägger jag ut texten:

"Den 18 juni röstar riksdagen om en lag som ger Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att kontrollera all kabelbunden kommunikation som passerar Sveriges gränser. I praktiken innebär detta att FRA tillåts kontrollera varje enskild medborgares mailkommunikation, sms och telefonsamtal utan vare sig domstolsbeslut eller brottsmisstanke.
Utgångspunkten i ett rättssäkert samhälle är att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Blir lagen verklighet kommer alla istället betraktas som skyldiga tills motsatsen bevisats. I första hand blir vi presumtiva brottslingar, i andra hand medborgare med rättigheter.
I en demokrati ska inte staten kunna kontrollera varifrån media får sin information. Om lagen träder i kraft kommer FRA att kunna kontrollera vem som talat med vilken journalist och vad som sagts. Käll- och meddelarskyddet hotas.
Socialdemokratiska studentförbundet anser att FRA-lagen strider mot principen om ett samhälle som sätter rättssäkerhet och yttrandefrihet i främsta rummet. Vi vill se ett Sverige där ingen ges obegränsade befogenheter att kontrollera kabelbunden kommunikation, ett Sverige utan FRA-lag."

måndag, juni 09, 2008

Du är aldrig ensam

Catti Ullströms blogg kan man läsa att riksdagen den 17 juni på den borgerliga regeringens förslag röstar om FRA-lagen, som kommer att innebära att all kabelburen kommuniktion i Sverige får avlyssnas. Med andra ord: ett strupgrepp på den personliga integriteten.

Motståndet i riksdagen leds av vänsterpartiet och miljöpartiet (socialdemokraterna är emot men främst på grund av teknikaliteter i förslaget). Att vara emot övervakning stämmer mycket dåligt in på ett parti med "grumlig demokratisyn", men en sådan slutsats kräver hederlighet och uppenbarligen är det inte förment liberala ledarskribenters starkaste sida...

Det finns andra, Catti Ullström till exempel, som är vassare än jag i den här frågan (man kan också gå in på sidan Stoppa FRA-lagen! och läsa mer). Men ett bidrag kan jag, via Björn Afzelius, ge. Det är från en annan tid med en annan, idag ålderstigen, teknik. Fast budskapet och utvecklingen är ändå slående lika. Nedan följer texten av låten "Du är aldrig ensam":

Ögon i affärer och banker,
ögon om du är ute för sent,
ögon när du går på ett möte -
alltid nån som ser dig.

Öron på kontor och fabriker,
öron om du säger ifrån,
öron när du pratar i sömnen -
alltid nån som hör dig.

Någon har nånting att bevaka,
något han är rädd du ska ta.
Någon tror att just du kan bli farlig,
någon vill veta precis var han har dig.
Någon vill ha dig på en remsa,
någon vill ha dig i en pärm.
Någon vill veta precis hur du tänker,
tankar som hamnar i någons register.

På morron är det nån som har sett nåt,
på kvällen är det nåt de har hört.
På natten, när du ligger och sover,
kommer de och tar dig,
kommer de och tar dig.

söndag, juni 08, 2008

Om att stå för det man tycker

Vänsterpartiet är sedan 2003-2004 hårt ansatt av attacker från svensk, därmed borgerlig, press. Man drar sig snart inte för någonting. Felcitat och medvetna vantolkningar blandas med rena fantasier. För den oinvigde kanske det förvånar att en socialdemokrat går i försvar för vänsterpartiet. Det finns en mycket enkel anledning: angreppen på vänsterpartiet är i grund och botten ett övergrepp på vänstern som helhet. ”Nu är det fult att va’ kommunist och snart är det fult att va’ sosse”, sjöng Björn Afzelius och fick på grund av högermedia så rätt. Dagens nyheter har givit sig den på att vänstern i vid bemärkelse skall krossas, och man har börjat offensiven mot den parlamentariska, och starkaste, delen av det till vänster om socialdemokratin. Genom att utmåla denna som någon slags gammal-leninistisk sekt söker man begränsa vänstersocialdemokrater som annars skulle hota med att söka sig till Ohly om Sahlin drar iväg alltför långt högerut.

Tro dock inte att Dagens nyheter nöjer sig med detta. Efter kanonaden mot vänsterpartiet kommer tidningen och andra att vända sig mot socialdemokratins vänsterfalang. Tecknen på detta finns där redan; man är snäll mot Sahlin men elak mot Ulvskog, man berömmer Astudillo men förlöjligar Wibe.

I en artikel i Dagens nyheter från den femte juni tar sig fantasierna uttryck; man anklagar Lars Ohly för dennes ”grumliga demokratisyn” och anför samma skäl (motstånd mot privatiseringen av de gemensamma företagen och erkännandet av Hugo Chavez som demokrat) som de förvillade miljöpartisterna gjorde i sitt tragikomiska angrepp på vänstern för några månader sedan. Jag har samma kommentar nu som då:

”Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden.”

Jag är socialist och sympatiserar således generellt med vänsterns och socialdemokratins gemensamma ideal – om politisk, social och ekonomisk demokrati, om frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är det så oerhört provocerande att Ohly och hans partikamrater får betala ett så högt pris för att de snart är de enda som i den svenska riksdagen alltjämt står upp för sina värderingar.

Besök Helens Dockhus!

Som ni säkert har märkt bloggar inte Helen längre här. Istället har hon startat en egen blogg, Dockhus.

Jag skall varken sticka under stol med att jag tycker att det är tråkigt att hon i bloggsfären har lämnat oss eller att jag anser att de texter hon publicerar på sin egen blogg hade passat in här. Men ni får, om det intresserar er, helt enkelt nöja er med att läsa oss bägge. Det tänker jag absolut göra. Och kanske, med litet tur, blir det ett gästinlägg då och då!

lördag, juni 07, 2008

En åsna eller en elefant i Vita huset? Nu börjar slutspelet

Nu är det slutgiltigt. Hillary har avslutat sin kampanj och uppmanat sina anhängare att stödja Barack. Jag kan knappast påstå att jag stött någon av dem i ordets egentliga mening. Dels därför att det trots allt är en intern amerikansk angelägenhet och givetvis även till stor del för att jag aldrig skulle komma på tanken att rösta på en liberal i ett svenskt val. Nu har dock USA ett finger med i spelet överallt i världen och deras politiska klimat är som det är, så givetvis föredrar jag en liberal framför en konservativ i det ovala kontoret. Lite tråkigt att det inte blev Clinton kan jag tycka då jag uppfattat det som att hon går aningen längre än Obama i sjukvårdsfrågan och är aningen mer vänster rent allmänt. Obama har ju å andra sidan lovat att ta hem trupperna från Irak skyndsamt...
Tyvärr tror jag inte riktigt på att någon av dem kan besegra McCain. Oavsett vad resten av världen tycker så är USA ärkekonservativt och jag tror att många amerikaner i mitten som tvekar över att rösta på en kvinna eller en färgad har lättare att då istället lägga sin röst på McCain än om republikanernas kandidat varit exempelvis Huckabee. McCain har ju trots allt varit kritisk mot Bush, något som han tidigare kritiserats hårt för men som nu är en tillgång.
När jag ändå var inne på ämnet USA:s närvaro i Irak kan jag passa på att tipsa om ett bra program jag såg på Kunskapskanalen i torsdags som går i repris imorgon söndag den 8/6 kl. 23:00 - det ingick i Kunskapskanalens dokumentärserie "Världen" och handlar om hur en journalist i Irak år 2003 arresteras av ockupationstrupperna och sedan får sitta nio månader i Abu Ghraib trots att det snabbt är tydligt att han är helt oskyldig. Det här är på inget sätt ovanligt i Irak; 90% av de amerikanerna fängslar och sen inte släpper på länge är helt oskyldiga till det de anklagats för. Och sen undrar de varför de inte hälsas som befriare...

torsdag, juni 05, 2008

Yes, he must!

Nu står det alltså äntligen klart: Barack Obama blir demokraternas presidentkandidat; Hillary Clinton kommer sannolikt snart att erkänna sig besegrad. Förvisso hade jag hellre sett att situationen vore den omvända men att Obama skulle bli Clintons vicepresidentkandidat. Det hade varit logiskt, både i termer av ålder och erfarenhet. Möjligen kan det istället bli tvärtom. Det vore kanske bra för enigheten i demokraterna men det är inte alls säkert att det är ett vinnande koncept i november. För det krävs ett sådant. Demokraterna MÅSTE ta hem segern den här gången.

Visserligen är varken Clinton eller Obama vänsterpolitiker - de står tydligt till höger om mitten och kanske bäst kan beskrivas som mer eller mindre liberala (i europeisk bemärkelse). Men deras agenda skiljer sig ändå markant mot John McCains. Clinton och Obama är med amerikanska mått mätt relativt fackföreningsvänliga, de förespråkar bägge en grön omställning och kanske viktigast av allt: de vill åtminstone på sikt införa en sjukförsäkring som täcker hela USA:s befolkning.

När vi talar om USA baserar vi det på egna erfarenheter - det är så lätt att tro att allting fungerar ungefär på samma sätt som här. Visserligen finns stora likheter, men skillnaderna är väsentliga. I USA besitter domstolarna en reell politisk makt; många gånger har beslut i Högsta domstolen haft en avgörande roll i historiska skeenden (1). Just nu domineras den av ultrakonservativa krafter. Den främste motståndaren till dessa i rätten är den nu 88-årige Paul Stevens. Visserligen är han för tillfället frisk som en nötkärna, men relativt få skulle våga satsa större summor pengar på att han förblir det till nästa presidentval. Även flera av de andra mer mittenvänsterinriktade justitieråden är ålderstigna. Därför kommer troligen USA:s näste president att utse, med godkännande av senaten, minst ett justitieråd. Eftersom dessa utnämns på livstid ger varje utnämning eko i decennier framåt. Detta är således en av de viktigare skälen till varför USA behöver en demokratisk president. Barack Obama måste vinna valet!

(1) Tyvärr går vi mot en liknande utveckling i EU. Före detta utrikesministern Jan Eliasson (s) föreslog därför nyligen att EG-domstolens ledamöter skulle godkännas av parlamentet. Det är naturligtvis bara kosmetika - det som behövs är otvetydiga fördrag som inte ger utrymme för högertolkningar. Vad har det tagit åt en socialdemokrati som kapitulerat till denna grad?!

tisdag, juni 03, 2008

Ibland undrar jag vad liberaler står för egentligen...

Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski fällde en intressant kommentar i SVT:s Agenda nyligen. Han tyckte att det var "talande" att vänsterpartiet i sitt utkast till ett nytt partiprogram "känner sig tvingade" att ha ett långt stycke om att de är ett demokratiskt parti. Precis som liberaler brukar göra missar han därmed helt poängen. Demokrati är för en socialist inte begränsat till en organisatorisk modell för att utse den politiska ledningen. Demokrati för en socialist är något som måste genomsyra hela samhället - inte bara den politiska sfären utan även den ekonomiska och den sociala. Därför är det mycket rimligt att ha ett långt stycke om sin demokratisyn i partiprogrammet och det ska självklart inte ses som något nödvändigt ont. Det är snarare "talande" att en liberal inte ser värdet i det...

Federlys fiasko

Fredrik Federly (c) är möjligen riksdagens värsta ledamot. Kanske är han också den dummaste.

I Dagens Arena fullständigt massakrerar Katrine Kielos hans och Dominika Peczynksis taffliga försök att driva företag. Läs, skratta och fäll en tår över sorgligheterna. Tänk sedan noga efter om ni vill ha en sådan kvar i Sveriges riksdag...