Boy, is she in it for a surprise

Sverige har fått en ny kulturminister. Cecilia Stegö Chilò, moderat. Marknadsliberal. Inkompetent. I en intervju med svt visar hon sig totalt okunnig i allt vad kulturpolitik gäller. Hon erkänner det till och med själv; hon har aldrig arbetat med kulturpolitik och hon vet inte vad det handlar om så mycket heller. ”Mycket vita fläckar.” Läs om en typ a vit fläck på Rasmus blogg.

Hon pratar om att självfinansierad kultur är viktig, eftersom ett faktum att en kulturinstitution går runt eller inte, handlar om att vi kulturkonsumenter talar om vad vi tycker är bra och vad vi tycker är dåligt. Sedan pratade hon om att hon är folklig, och då syftar hon på folklig i den mening att folk gillar kvalitet. Och det framgick snart att med kvalitet menar hon opera och institutionsteater. Och om det är så att hon på allvar tror att den här typen av kultur helt och hållet skulle gå runt av sig själv, för att folk (”kulturkonsumenter”) säger att den typen av teater/opera är bra, då kommer hon verkligen få en överraskning… men sedan sa hon ju också att hon inte hade någon som helst koll på hur det funkar med bidragen till olika kulturinstitutioner. Suck.

Vad gäller en av de viktigaste frågorna; public service, går hon helt stick i stäv med sina tankar om att det är viktigt att inte styra kulturens idéinitiativ. Hennes svar på frågan om huruvida public services utbud bör öka eller minska, så svarar hon att hon varken ska eller bör lägga sig i hur stort utbudet är, alltså kvantiteten på public service. Hon menar att hennes roll istället kommer bestå i att vara med och diskutera public services ”identitet” – vad fan nu det innebär? Om hon har hängt med i kulturdebatten inför valet någorlunda, så kanske hon helt enkelt hittat ett finare sätt att säga att vad som ska diskuteras är om huruvida public service verkligen ska fortsätta finnas eller inte. Annars tycker jag att det låter som om hon vill styra själva innehållet och dess inriktning, vilket ju är just det hon gått emot.

Däremot går denna inställning ihop med hennes roll som opinionsbildare, som hon själv talar om med världens största leende – hon menar att rollen som opinionsbildare är hennes främsta roll som kulturminister. Kanske har hon förstått det som att kulturminister är likvärdigt med propagandaminister och tror att public service ska få vara hennes egna lilla åsiktsspridningsmaskin? Hon är ju trots allt en av dem som tycker att svt är alltför vänsterinriktad i sin rapportering av saker och ting. Trots att medieprofessor Kent Asp i en utförlig studie visar att det är tvärtom; svt, precis som annan media, rapporterar till fördel för högern. Detta kan du läsa mer om här och här.

Vart fan är världen på väg egentligen? Reinfeldt verkar i sitt val av regering funderat på vem som kan göra mest skada på vilket departement och sedan satt den personen på det departementet. Läs mer om detta i Anna-Lenas inlägg.

För att avsluta det här inlägget kan jag ju påpeka att jag knappast är ensam om att tycka att valet av kulturminister är minst sagt tveksamt. I en webbundersökning som DN kultur gör har nu när jag skriver detta 55% (motsvarande 1628 röster) tyckt att valet är DÅLIGT. Jag tvivlar starkt på att alla dessa röster kommer från den så kallade "kulturvänstern", utan är helt övertygad om att det rör sig om kulturintresserade människor på båda kanter.