Igår drogs jag in i en diskussion om kärnkraften, en av många jag deltagit i genom åren. Herrarna kring bordet tyckte det var skandal att Barsebäck stängts ner då miljörörelsens farhågor om riskerna med kärnkraften var överdrivna och elpriset dessutom är så högt. Precis som i de allra flesta diskussioner om kärnkraften jag hört genom åren så var det driftssäkerheten och slutförvaringen som uteslutande diskuterades. Frågan om själva uranbrytningen brukar däremot väldigt sällan behandlas om man inte själv tar upp den.
Ok, må så vara att driften är fullständigt säker - Varken den mänskliga faktorn, datorkrångel, terroristangrepp, flygplanskrascher, naturkatastrofer (såsom stormar, översvämmningar eller varför inte ett meteoritnedslag), slarvigt eller eftersatt underhåll och så vidare löper den minsta risk att påverka driften - Låt oss anta detta. Låt oss också anta att slutförvaringen är löst, det utbrända kärnbränslet får ligga ostört under åtminstone 10 000 av anrikat urans halveringstid på 704 miljoner år (anrikat uran är alltså uran-135. Uran-138 som man finner i naturen har en halveringstid på 4,5 miljarder år). Dessa två i min mening rätt så lösa antaganden påverkar inte det faktum att uranbrytningen skapar ofantliga mängder förorenat material som förgiftar omgivningen för oräkneliga generationer framåt.
Det är ingen slump att uranbrytningen sker i länder med en minst sagt liberal miljö- och arbetsskyddslagstiftning. Många människor vet kanske inte att Sverige har väldigt rika uranfyndigheter, ca 15% av världens totala urantillgångar, speciellt i form av alunskiffer kring skånska Österlen och kring Vänern och Vättern. Totalt kan ca. 31 miljoner ton uran utvinnas bara ur det svenska alunskiffret - detta bör ställas mot att Sverige fram till år 2010 kommer ha förbrukat 7800 ton kärnbränsle, dvs vi skulle mer än väl kunna bli självförsörjande eller rent av bli en ledande exportör av uran.
Folkpartiet har redan gått ut och föreslagit uranbrytning i Sverige, och visst, man kan kanske bryta uran arbetssäkert eller åtminståne betala höga löner men grejen med radioaktivitet är ju att konsekvenserna förs vidare till kommande generationer. Barnen till strålskadade personer riskerar både misssbildningar och cancer och dessutom kommer miljön i hela närområdet påverkas. Folkpartiet tar steget fullt ut i sitt kärnkraftsförespråkande, men de övriga reaktorkramarnas argumentation kommer för mig däremot inte bli riktigt trovärdig förrän även de öppet börjar förespråka storskalig uranbrytning i Sverige.
Läs mer på:
http://www.ssi.se/kaernkraft/Avfall/Index.html?Menu2=RadioaktivtA
http://biphome.spray.se/monetar/m2/uranbr/uranbryt.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Uran
1 kommentar:
Vad jag tycker är lika jävligt som det du pratar om Andreas är att man för 26 år sedan röstade om avveckling på sikt... men vad hade man tänk införa istället? Olja? Kol? Nej, det har man inte tänkt på... det tog 17 är för dem att stänga första reaktorn i Barsebäck, men på de 17 åren hade de fortfarande inte kommit på något bra alternativ. Varför inte lägga mer pengar på forskning på alternativa bränslen? Vad ska vi göra för att slippa kärnkraften i Sverige... utan att för den sakens skull behöva andas in mer kolmonoxid än idag? Bättre vindkraft? Vattenkraft? Naturgas? Vad? Vad har de gjort under dessa år?
Skicka en kommentar