Valrapport fran Seattle i USA

Jag skriver detta inlagg fran en stad i Seattleomradet. Jag och tva andra besoker sedan en vecka en van har. Vi valde att aka hit vid den har tiden pa grund av valet. I fredags besokte vi Obamas kampanjkontor i Seattle och deltog under eftermiddagen i arbetet dar. Det var enormt givande att fa vara med och det gav goda mojligheter att diskutera politik och utbyta erfarenheter med demokraternas grasrotter. Var narvaro var mycket uppskattad.

Jag vill gora klart att om Obama hade stallt upp i Sverige hade jag utan tvekat deltagit i arbetet for att valja nagon annan - av det enkla skalet att han, men inte jag, ar borgerlig. I dagens amerikanska val ar emellertid demokraternas kandidater de basta mojliga. Skillnaderna mellan Obama och McCain ar mycket stora inom flera centrala politikomraden: ekonomi, utrikespolitik, utbildning, civilrattsfragor. Och tvingas jag valja mellan en neokonservativ kandidat och en liberal, med i vissa fragor dragning at socialliberalism, kandidat valjer jag den senare. Utan tvekan. For med honom vid rodret, uppbackad av en stark demokratisk majoritet i kongressens bada kamrar, kanske vi kan fa se ett slut pa de senaste atta arens upprepade katastrofer. Vi kanske kan fa se hur debatten vrids at vanster. Det kommer att ta lang tid och ske forst efter manga harda strider. I politik far man aldrig nagot gratis.

Ett av de forsta ting USA:s nasta president, oavsett vem det nu blir, borde ta tag i ar sakrandet av den politiska demokratin. Cnn.com rapporterar att koerna vid flera vallokaler overskrider fyra timmar och att problem uppstar nar valsedlarna blivit fuktiga efter de rostandes langa vantan utomhus. Samtidigt forvagras over fem miljoner amerikaner sin demokratiska rattighet eftersom de antingen sitter i fangelse eller har suttit i fangelse. Det ar oacceptabelt. Aven det faktum att vissa delstater anvander helt elektroniska rostningsystem, utan mojlighet till utskrift av ifyllda valsedlar, maste ses over. Fragan ar om det inte ar hog tid for internationella valobservatorer att rycka in.

Till sist. Trots alla bekymmer ar det en forman att kunna folja valet pa plats. Ikvall skall vi bege oss till demokraternas valvaka i Seattle for att forhoppningsvis kunna fira segern for Obama och ett efterlangtat adjo till Busharen. An rader lugnet fore stormen, men oavsett utgang kommer staden att koka ikvall.

Idag börjar det roliga borta i Peking

Ja, idag börjar de rafflande olympiska spelen i den kinesiska huvudstaden. Men innan du förloras i firandet - läs detta först. Texten är Björn Afzelius' och låten heter Den himmelska fridens torg.

Som alla barn läste jag sagor och jag älskade dem ifrån Kina.
Jag tyckte de var så exotiska och erotiska.
De frammanade bilder av skönhet och förmedlade dofter och smaker
och namnen på platser och människor där var så vackra.
Och det vackraste namnet av alla var Den himmelska fridens torg.

Så läste jag Kinas historia, om dess kejsare och dynastier,
om dess tänkare och filosofer och despoter.
Och jag bländades av denna kunskap, denna strävan efter förfining,
som, när andra kulturer fick böja sig, kunde höja sig.
Och symbolen för denna förfining blev Den himmelska fridens torg.

Men framstegen byggdes på träldom, för flertalet levde i armod.
Bara fåtalet fick kultivera sig och beleva sig.
Detta födde den Väldiga striden mellan herrarna och deras trälar.
Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde.
Och han svor att en dag skulle segern nå Den himmelska fridens torg.

Och solen gick upp över Kina; den Nya tiden var inne.
Och de som var vana att foga sig kunde skola sig.
För ingen var mer än någon annan och alla var till för varandra.
Och folket och ledarna talade om samma framtid
när de årligen firade segern på Den himmelska fridens torg.

Men tiderna ändrades åter; snart var man tillbaks vid det gamla.
För de åldriga ledarna fjärmade sig ifrån folket.
Men de unga, som lärt sig att tänka och tala och läsa och skriva,
gick ut som de lärt sig och påminde om alla löften.
Men löften dränktes i blodet på Den himmelska fridens torg.

Jag sitter och bläddrar i sagor som jag läste när livet var enkelt,
då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda.
Och jag ser upp mot stjärnan i öster, och jag upptäcker att den har slocknat.
Jag förstår den så väl - det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker på Den himmelska fridens torg.

Du är aldrig ensam

På Catti Ullströms blogg kan man läsa att riksdagen den 17 juni på den borgerliga regeringens förslag röstar om FRA-lagen, som kommer att innebära att all kabelburen kommuniktion i Sverige får avlyssnas. Med andra ord: ett strupgrepp på den personliga integriteten.

Motståndet i riksdagen leds av vänsterpartiet och miljöpartiet (socialdemokraterna är emot men främst på grund av teknikaliteter i förslaget). Att vara emot övervakning stämmer mycket dåligt in på ett parti med "grumlig demokratisyn", men en sådan slutsats kräver hederlighet och uppenbarligen är det inte förment liberala ledarskribenters starkaste sida...

Det finns andra, Catti Ullström till exempel, som är vassare än jag i den här frågan (man kan också gå in på sidan Stoppa FRA-lagen! och läsa mer). Men ett bidrag kan jag, via Björn Afzelius, ge. Det är från en annan tid med en annan, idag ålderstigen, teknik. Fast budskapet och utvecklingen är ändå slående lika. Nedan följer texten av låten "Du är aldrig ensam":

Ögon i affärer och banker,
ögon om du är ute för sent,
ögon när du går på ett möte -
alltid nån som ser dig.

Öron på kontor och fabriker,
öron om du säger ifrån,
öron när du pratar i sömnen -
alltid nån som hör dig.

Någon har nånting att bevaka,
något han är rädd du ska ta.
Någon tror att just du kan bli farlig,
någon vill veta precis var han har dig.
Någon vill ha dig på en remsa,
någon vill ha dig i en pärm.
Någon vill veta precis hur du tänker,
tankar som hamnar i någons register.

På morron är det nån som har sett nåt,
på kvällen är det nåt de har hört.
På natten, när du ligger och sover,
kommer de och tar dig,
kommer de och tar dig.

Om att stå för det man tycker

Vänsterpartiet är sedan 2003-2004 hårt ansatt av attacker från svensk, därmed borgerlig, press. Man drar sig snart inte för någonting. Felcitat och medvetna vantolkningar blandas med rena fantasier. För den oinvigde kanske det förvånar att en socialdemokrat går i försvar för vänsterpartiet. Det finns en mycket enkel anledning: angreppen på vänsterpartiet är i grund och botten ett övergrepp på vänstern som helhet. ”Nu är det fult att va’ kommunist och snart är det fult att va’ sosse”, sjöng Björn Afzelius och fick på grund av högermedia så rätt. Dagens nyheter har givit sig den på att vänstern i vid bemärkelse skall krossas, och man har börjat offensiven mot den parlamentariska, och starkaste, delen av det till vänster om socialdemokratin. Genom att utmåla denna som någon slags gammal-leninistisk sekt söker man begränsa vänstersocialdemokrater som annars skulle hota med att söka sig till Ohly om Sahlin drar iväg alltför långt högerut.

Tro dock inte att Dagens nyheter nöjer sig med detta. Efter kanonaden mot vänsterpartiet kommer tidningen och andra att vända sig mot socialdemokratins vänsterfalang. Tecknen på detta finns där redan; man är snäll mot Sahlin men elak mot Ulvskog, man berömmer Astudillo men förlöjligar Wibe.

I en artikel i Dagens nyheter från den femte juni tar sig fantasierna uttryck; man anklagar Lars Ohly för dennes ”grumliga demokratisyn” och anför samma skäl (motstånd mot privatiseringen av de gemensamma företagen och erkännandet av Hugo Chavez som demokrat) som de förvillade miljöpartisterna gjorde i sitt tragikomiska angrepp på vänstern för några månader sedan. Jag har samma kommentar nu som då:

”Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden.”

Jag är socialist och sympatiserar således generellt med vänsterns och socialdemokratins gemensamma ideal – om politisk, social och ekonomisk demokrati, om frihet, jämlikhet och solidaritet. Därför är det så oerhört provocerande att Ohly och hans partikamrater får betala ett så högt pris för att de snart är de enda som i den svenska riksdagen alltjämt står upp för sina värderingar.

Ibland undrar jag vad liberaler står för egentligen...

Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski fällde en intressant kommentar i SVT:s Agenda nyligen. Han tyckte att det var "talande" att vänsterpartiet i sitt utkast till ett nytt partiprogram "känner sig tvingade" att ha ett långt stycke om att de är ett demokratiskt parti. Precis som liberaler brukar göra missar han därmed helt poängen. Demokrati är för en socialist inte begränsat till en organisatorisk modell för att utse den politiska ledningen. Demokrati för en socialist är något som måste genomsyra hela samhället - inte bara den politiska sfären utan även den ekonomiska och den sociala. Därför är det mycket rimligt att ha ett långt stycke om sin demokratisyn i partiprogrammet och det ska självklart inte ses som något nödvändigt ont. Det är snarare "talande" att en liberal inte ser värdet i det...

Ett slag mot religiös konservatism - och vad säger "vi"?

Folkpartiet uppmärksammar nu att många invandrarflickor får undantas från skolplikten i fall som gäller tex sexualundervisning. Utbildningsminister Jan Björklund och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni menar att en invandrarbakgrund inte är en ursäkt för att slippa skolplikten.

En av mina egna partikollegor menar att folkpartiets förslag (som visserligen många andra av deras förslag säkert gör) "andas främlingsfientlighet". Själv menar jag att det är absurt att hävda att det skulle vara främlingsfientligt att alla barn ska lyda under skolplikten. Att låta barnen "slippa" är att gynna de delar av "det främmande" som är bakåtsträvande, istället för att stötta de invandrare som vill kunna inhämta kunskap på samma villkor som alla andra. Nu menar jag givetvis inte att alla ska vara likadana och tycka precis samma saker, men att inskaffa kunskaper om olika områden kan aldrig vara fel - om man sedan inte gillar det som framkommer, är det en helt annan sak. Det är upp till var och en. (Även om jag har svårt att förstå varför man inte skulle gilla sex, eller ännu värre - varför man inte skulle gilla att ens barn faktiskt får reda på vad för farliga saker som kan hända om man inte är varsam. Utan den kunskapen kan ju barnen råka ut för riktigt farliga saker. Typ AIDS.)

Jag är trött på att mitt eget parti ständigt rusar till de mest konservativas försvar - det verkar ju inte ha några som helst problem med att säga att svenska kyrkan ska ha kvinnliga präster och viga homosexuella. Trots att många kristna, och medlemmar av svenska kyrkan, tycker att det är en usel idé. Det handlar inte om vad som är främmande eller vad som kommer från en annan del av världen - konservatism florerar både "här" och "där". Att vi i vårt parti står och värnar om den religiösa konservatismen blir liksom bara löjligt; det är ju bara något sorts försök att vara "öppen". Men att gynna den här sortens konservatism kan aldrig vara öppet, tvärtom.

Att äga eller inte äga - det är en viktig fråga

Socialdemokratin har tidigare alltid haft som princip att sådant som alla människor behöver skall undandras marknaden. Det gäller till exempel skola, vård och omsorg. Skälen för detta är många - och fler än som anges nedan.

1) Man bör inte tjäna pengar på andra människors lidande eller grundläggande behov
Visserligen bedrivs många sådana verksamheter enligt marknadens lag - livsmedelsproduktion och läkemedelsutveckling är två exempel - men det rättfärdigar inte att den direkta omvårdnaden eller själva utbildningen skall göra det. Det här är en moralisk uppfattning, men den stöds av empirin. Det har visat sig vara billigare och effektivare att satsa på en gemensam finansiering och en gemensam drift som är utan vinstkrav.

2) Behoven, inte köpkraften, skall styra
Argumentet mot detta har varit att det inte kostar mer att uppsöka privatläkare eller att sätta sina barn i en privat skola än att nyttja offentligt drivna enheter. Det är förvisso sant - privatekonomin spelar ingen roll i just detta hänseende. Men det är välbelagt att det likväl är medelklassen som väljer skola och vård. Och när etableringsrätten släpps fri sker flockas mottagningar och skolor i välbärgade områden och regioner, medan fattiga diton dräneras. Det tycks också vara så, enligt offentliga vårdcentraler, att de kroniskt sjuka och därför mer tids- och vårdkrävande patienterna styrs mot offentlig vård. Kanske därför att dessa grupper i huvudsak återfinns i områden med lägre inkomst; har man varit sjukpensionär i femton år är sannolikheten liten att man har råd att bo i stor villa i Limhamn.

I ett konkurrensutsatt system ses brukarna allt mer som kunder. Drivkraften blir att behålla en kund, inte att ge en god utbildning eller en god vård. Detta kan naturligtvis sammanfalla, men inte någon kan förneka att reklamen för privat vård och privat skolor har ökat dramatiskt. Varenda krona i reklam hade kunnat istället nyttjas för fler lärare eller sjuksköterskor.

3) Forskningen, stabiliteten och långsiktigheten fordrar en gemensam modell
I Stockholm rullar privatskolekarusellen på allt fortare. Nya skolor kommer och går, men hela tiden måste kommunen stå som garant för att alla elever har en skola att gå till också i morgon. Det innebär naturligtvis ökade kostnader. Forskningen riskerar att slitas sönder eller bli helt beroende av privata pengar när enheter säljs ut. Detta sker just nu i Lund, där högern i Region Skåne vill stycka sönder psykiatrin - mot forskarnas önskan. Och det är en myt att alternativen och utvecklingen åstadkoms bland de privata aktörerna. De har ofta mindre samverkan än de offentliga enheterna, där man regelbundet träffas och utbyter erfarenheter. Dessutom riskerar utbildningen inom vårdyrkena att bli lidande; mycket få privata aktörer tar emot studenter.

4) Exemplen med privata aktörer förskräcker. Se hur tandvården "fungerar"
I praktiken liknar det svenska tandvårdssystemet i hög grad det valfrihetstänkandet som de borgerliga står för. Den fria prissättningen och -etableringen har inneburit att kostnaderna har skjutit i höjden, allt medan privattandläkarna täljer guld. Tror någon på allvar att det hade blivit dyrare och mindre effektivt och givit mindre vård och tandvården hade organiserats som sjukvården?

5) Valfriheten och längtan efter den är i mångt och mycket en chimär
Valfriheten inom skolväsendet är obetydlig. Den enda större skillnaden mellan offentliga skolor och privata diton är att de senare mer sällan har skolmatsalar, gymnastikhallar, skolsköterskor och behöriga lärare. I praktiken är det mycket få skolor som använder alternativ pedagogik. Inom vården är det samma sak. Ofta är det läkarens/sjukgymnastens/sjuksköterskans bemötande som spelar roll för hur patienten upplevt vården, inte huruvida denna bedrivits privat eller offentligt.

Därtill kommer, menar jag, att valfrihetslängtan (i den mån den nu överhuvudtaget finns) har drivits fram av bland annat oviljan att hävda den gemensamma modellen. De borgerliga men även socialdemokraterna tillät under 1990-talet betydande nedskärningar inom offentlig sektor samtidigt klyftorna växte och bostadssegregationen ökade. Sverige blev ett delat land, för plötsligt fanns det riktigt fina och riktigt dåliga områden och skolor. Objektivt "dåliga" såtillvida att de genomsnittliga resultaten var markant lägre, men framförallt subjektivt dåliga därför att oavsett hur bra de än var låg de i "fel" område med "fel" elevunderlag. Det är klart att denna uppdelning fanns även före 1990, men utvecklingen har sedan dess accelererat. När valmöjligheten utnyttjades den av den infödda svenska medel- och överklassen, med- eller omedvetet, för att sätta sina barn i bättre skolor. Eller bättre och bättre - andelen behöriga lärare är ju som sagt inte högre. I många fall kokar det nog ned till att skolan, oavsett kvaliteten, ligger rätt och har rätt elever.


Dessa är, menar jag, de huvudsakliga ideologiska och ekonomiska skälen till varför socialdemokratin borde fortsätta och utöka kampen för en gemensam välfärdsmodell. Det är en viktig fråga. Jag är dessutom övertygad om att det alla människor, oavsett klass, vill ha är kvalitet. Ja, till och med framför valfrihet.

Därför borde partiets förtroenderåd lyssna till och läsa SSU:s skuggrådslag och även Lars Ohlys artikel på DN-debatt. För det är som båda dessa säger hög tid för en egen skol- och välfärdspolitik. Betyg i tidigare årskurser är inte det, Mona Sahlin.

Låt folket få bestämma II

Den nya EU-konstitutionen (alias fördraget) är klar.

Det talas i SvD om en ohelig allians för folkomröstning. Det är en märklig beskrivning. För min del anser jag att etiketten "ohelig" snarare tillhör den brokiga pakten mot att låta folket bestämma.

EU-minister Cecilia Malmström hänvisade i rapport imorse till att vi inte brukar rösta om fördrag i Sverige. Jag säger att nu är tid att börja göra det. I samma intervju hävdade Margot Wallström att det finns en risk att man inte röstar om det frågan egentligen handlar om. Jag menar att det är ett utmärkt argument för att förbjuda val överhuvudtaget.

För nästan två månader sedan skrev jag en längre text om detta. Det kan läsas här. Jag har samma argument och åsikter nu som då. I allt väsentligt handlar det om samma fördrag som förra gången.

Kapitalet, marknaden och demokratin

Det heter ofta att det enda demokratiska ekonomiska system som finns är marknadsekonomin. Det huvudsakliga argumentet för det är empiriskt. Se på Kina och Sovjet, säger man: diktaturer och planekonomier.

Men just med tanke på Kina och även Vietnam och Laos är det nog hög tid att sluta att helt okritiskt hylla marknadsekonomin ur demokratisynpunkt. Dessa tre länder har genomfört avsevärda liberaliseringar av sina ekonomier. De har gått från stats- till privatkapitalism. Men den politiska friheten är fortfarande långt från förverkligad. Istället är det vinstintresset, många gånger kanaliserat genom västerländska och däribland svenska bolag, som dikterar levnadsvillkoren. Av den sociala demokratin, lika rätt till bland annat utbildning, vård och omsorg, finns endast blygsamma spår.

Av dessa skäl är det politiskt intressant att följa Kinas utveckling - liksom att notera hur litet de västerländska välansedda företagen bryr sig om miljö, arbetsmiljö och just demokrati långt borta från hemlandets positiva nyhetsinslag i a-ekonomi.

Som socialist är demokratin mitt bärande politiska fundament. Demokrati som ett sätt att bygga jämlikheten och friheten. Demokrati som ett sätt att sätta stopp för en ordning där beslut som påverkar hela mänsklighetens framtid fattas av en liten klick ekonomiska makthavare, utan social och miljömässig hänsyn. Demokrati i samhällets alla delar, såväl i den politiska som den ekonomiska och sociala sfären.

Ja, demokrati för att jag inte tycker att vi skall låta oss nöjas med att få rösta vart fjärde år till församlingar med endast begränsat eller inget inflytande över ovan sagda framtidspåverkande ekonomiska beslut.

Låt folket få bestämma!

EU-frågan är viktig. Och besvärlig, åtminstone för den socialdemokratiska partiledningen, därför att det finns ganska många inom partiet som inte är alldeles överförtjusta i EU-medlemskapets konsekvenser, som vägrar att acceptera att marknaden överordnas människorna och som kräver att Sverige skall kunna bedriva en självständig utrikespolitik. Kritiken handlar varken om isolationism eller nationalism - den är ett uttryck för en genuin oro över hur demokratin beskärs, politiken rullas tillbaka till förmån för tjänstemannamakt och lobbyism och hur besluten fattas allt längre från medborgarna. Charl Thams artikel i LO-tidningen säger det mesta värt att säga i frågan.

Det ursprungliga förslaget om en konstitution för EU sades när det kom för ett par år sedan bara vara en förenklning av de nuvarande långrandiga och komplexa fördragen. Det var en grov lögn, som lyckligtvis genomskådades av de franska och holländska väljarna. Bakslaget för EU-eliten blev stort, men kanske inte tillräckligt. För nu är det dags igen - under Angela Merkels ledning har ett ny konstitution tagit form. Eller ny och ny - tankesmedjan Open Europe har i sin granskning visat att det mesta är sig likt jämfört med det ursprungliga förslaget. Numera heter det inte konstitution utan "reformfördrag" och den tilltänkte utrikesministern skall tituleras annorlunda, men mycket mer än så är det inte. Du kan själva jämföra här. För den som inte har tid med det kan hänvisas till Margot Wallström, vice ordförande i EU-kommissionen. Enligt henne är det "i grunden samma förslag".

I de flesta andra EU-länder (Sverige är inget undantag) vill människor rösta om det nya konstitutionsförslaget. Och i en hel del av länderna tycker de ledande politikerna att det är en bra idé. Så här säger Luxemburgs premiärminister Jean Claude Junker i den belgiska tidningen Le Soir: "Huvudbekymret för somliga av mina kolleger runt bordet var att komma överens om ett fördrag som kunde antas utan folkomröstning. Jag är förvånad över att man är rädd för sin befolkning." De enda svenska riksdagspartierna som inte är rädda är vänsterpartiet och miljöpartiet. Därtill kommer de sju frispråkiga centerpartistiska riksdagsledamöterna som sällade sig till de modigas skara genom gårdagens artikel på DN-debatt. Nu väntar jag med spänning på socialdemokratiska efterföljare. Kom igen, Mona! Sluta håll högerregeringen om ryggen! Våga låt folket få bestämma!

EU vs demokratin 1-0

Socialdemokraterna har i Sverige länge slagits mot den borgerliga tanken på författningsdomstolar. Man menar att det är folkvalda som skall ha det sista ordet i en demokrati. Det är en klok idé, för erfarenheterna från till exempel den amerikanska Högsta Domstolen förskräcker. Den juridiska aspekten angående nya lagars och bestämmelsers överensstämmande med grundlagen kontrolleras i Sverige av Riksrevisionen och Lagrådet. Med dessa instanser känner jag mig trygg.

EU-medlemskapet har inneburit en uppluckring av denna ordning. EG-domstolen är därmed en maktfaktor att räkna med, och dess intressen ligger inte i något annat än ett försvar av de i många stycken nyliberala EU-fördragen, vilka står över svensk lagstiftning och svenska politiska beslut. Domstolens beslut idag att tillåta nätimport av sprit (läs även här) borde vara en tankeställare för alla dem som fortsätter blunda för detta faktum.

Demokratin skall genomsyra hela samhället, heter det i mitt partis program. Jag har aldrig lyckats förstå varför så många av mina partikamrater är beredda att göra våld mot den principen så fort det handlar om EU.

Det vidriga hatet

År 2007 borde inte lynchmobbar få existera någonstans i världen. Ändå sker det öppet, och igår i Moskva tydligen med den ryska polisens goda minne. Åtminstone är det för mig obegripligt hur annars flera hundra kravallpoliser kan"misslyckas" med att stoppa ett gäng barbariska högerextremister och religiösa fanatiker som fått den perversa idén att det är OK att slå ned andra människor på grund av deras sexuella läggning. (Vidare läsning kan fås här och här.)

Ryssland har anträtt en farlig väg, både för sina egna medborgare och för omvärlden. Klyftorna växer i snabbt takt, den politiska demokratin har kringskurits rejält och rättsväsendet är uppenbarligen allt annat än att lita på. Men kampviljan finns. "Vi ger inte upp förrän de ger oss våra rättigheter", förklarar Aleksej för Svenska Dagbladet. Europas och Sveriges ledare borde säga exakt samma sak. Det är tid att agera för jämlikhet - nu!

PS För övrigt är jag innerligt trött på talet om tolerans i fråga om HBT-personer. Det ordet signalerar ett ovanifrånperspektiv - det befäster tydligt en över- och underordning. Och det är inte svårt att räkna ut vem som hamnar överst respekt underst i denna. Menar man allvar med alla människors lika värde och rätt är det respekt och inget annat man skall tala om! DS

Demokrati i form av mediesatsing?

I maj och juni månar lägger Lunds kommun upp sina fullmäktigesammanträden som web-tv på prov. Förhoppningen är att detta ska besökas av många, för att fler ska kunna ta del av vad som händer i kommunpolitiken. Sammanträdena är upplagda ärende för ärende, så man kan välja att titta enbart på de ärenden som intresserar en.

Om någon är intresserad, så stod jag själv på torsdagens möte och stakade mig - nervös som jag ver för att ansvara för en fråga - i debatten om höjningen av kulturskolans taxor. (Och have mercy, är ni snälla; jag har mycket lite erfarenhet av Fullmäktiges talarstol än aå länge...)