Det heter ofta att det enda demokratiska ekonomiska system som finns är marknadsekonomin. Det huvudsakliga argumentet för det är empiriskt. Se på Kina och Sovjet, säger man: diktaturer och planekonomier.
Men just med tanke på Kina och även Vietnam och Laos är det nog hög tid att sluta att helt okritiskt hylla marknadsekonomin ur demokratisynpunkt. Dessa tre länder har genomfört avsevärda liberaliseringar av sina ekonomier. De har gått från stats- till privatkapitalism. Men den politiska friheten är fortfarande långt från förverkligad. Istället är det vinstintresset, många gånger kanaliserat genom västerländska och däribland svenska bolag, som dikterar levnadsvillkoren. Av den sociala demokratin, lika rätt till bland annat utbildning, vård och omsorg, finns endast blygsamma spår.
Av dessa skäl är det politiskt intressant att följa Kinas utveckling - liksom att notera hur litet de västerländska välansedda företagen bryr sig om miljö, arbetsmiljö och just demokrati långt borta från hemlandets positiva nyhetsinslag i a-ekonomi.
Som socialist är demokratin mitt bärande politiska fundament. Demokrati som ett sätt att bygga jämlikheten och friheten. Demokrati som ett sätt att sätta stopp för en ordning där beslut som påverkar hela mänsklighetens framtid fattas av en liten klick ekonomiska makthavare, utan social och miljömässig hänsyn. Demokrati i samhällets alla delar, såväl i den politiska som den ekonomiska och sociala sfären.
Ja, demokrati för att jag inte tycker att vi skall låta oss nöjas med att få rösta vart fjärde år till församlingar med endast begränsat eller inget inflytande över ovan sagda framtidspåverkande ekonomiska beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar