EU-frågan är viktig. Och besvärlig, åtminstone för den socialdemokratiska partiledningen, därför att det finns ganska många inom partiet som inte är alldeles överförtjusta i EU-medlemskapets konsekvenser, som vägrar att acceptera att marknaden överordnas människorna och som kräver att Sverige skall kunna bedriva en självständig utrikespolitik. Kritiken handlar varken om isolationism eller nationalism - den är ett uttryck för en genuin oro över hur demokratin beskärs, politiken rullas tillbaka till förmån för tjänstemannamakt och lobbyism och hur besluten fattas allt längre från medborgarna. Charl Thams artikel i LO-tidningen säger det mesta värt att säga i frågan.
Det ursprungliga förslaget om en konstitution för EU sades när det kom för ett par år sedan bara vara en förenklning av de nuvarande långrandiga och komplexa fördragen. Det var en grov lögn, som lyckligtvis genomskådades av de franska och holländska väljarna. Bakslaget för EU-eliten blev stort, men kanske inte tillräckligt. För nu är det dags igen - under Angela Merkels ledning har ett ny konstitution tagit form. Eller ny och ny - tankesmedjan Open Europe har i sin granskning visat att det mesta är sig likt jämfört med det ursprungliga förslaget. Numera heter det inte konstitution utan "reformfördrag" och den tilltänkte utrikesministern skall tituleras annorlunda, men mycket mer än så är det inte. Du kan själva jämföra här. För den som inte har tid med det kan hänvisas till Margot Wallström, vice ordförande i EU-kommissionen. Enligt henne är det "i grunden samma förslag".
I de flesta andra EU-länder (Sverige är inget undantag) vill människor rösta om det nya konstitutionsförslaget. Och i en hel del av länderna tycker de ledande politikerna att det är en bra idé. Så här säger Luxemburgs premiärminister Jean Claude Junker i den belgiska tidningen Le Soir: "Huvudbekymret för somliga av mina kolleger runt bordet var att komma överens om ett fördrag som kunde antas utan folkomröstning. Jag är förvånad över att man är rädd för sin befolkning." De enda svenska riksdagspartierna som inte är rädda är vänsterpartiet och miljöpartiet. Därtill kommer de sju frispråkiga centerpartistiska riksdagsledamöterna som sällade sig till de modigas skara genom gårdagens artikel på DN-debatt. Nu väntar jag med spänning på socialdemokratiska efterföljare. Kom igen, Mona! Sluta håll högerregeringen om ryggen! Våga låt folket få bestämma!
4 kommentarer:
Problemet är att de EU-positiva socialdemokraterna kommer med hur mycket ursäkter som helst för att inte rösta om det. Man använder sig också av samma argumentation som Reinfeldt, nämligen att det blir märkligt att rösta om något som håller på att utarbetas. Men då kan vi ju göra som så, att när förhandlingarna är helt klara kan vi hålla en folkomröstning. Och som Nils Lundgren sa, det är helt orimligt att inte hålla en folkomröstning när de styrande uppenbarligen inte representerar sina väljargrupper. 7/10 vill rösta, att inte lyssna på folket vore då en märkligt demokratisk inställning. Folket bör alltid ha sista "tjing" även fast vi har en representativ demokrati. Man kan ju också fråga sig hur representativ den är, när folket uppenbarligen inte håller med majoriteten av riksdagsledamötena.
Klokt sagt!
Det är dags för en kampanj inom partiet för folkomröstning.
Det finns en sådan redan bland de Socialdemokratiska EU-kritikerna. Länken om någon är intresserad får ni genom att klicka på mitt namn tror jag om det funkar som jag tror.
Såvitt jag har förstått är det ännu inte bestämt att socialdemokratiska EU-kritiker kommer att inleda en ny kampanj. Men ingen skulle bli gladare än jag av att i denna fråga ha fel!
Skicka en kommentar