Det vidriga hatet

År 2007 borde inte lynchmobbar få existera någonstans i världen. Ändå sker det öppet, och igår i Moskva tydligen med den ryska polisens goda minne. Åtminstone är det för mig obegripligt hur annars flera hundra kravallpoliser kan"misslyckas" med att stoppa ett gäng barbariska högerextremister och religiösa fanatiker som fått den perversa idén att det är OK att slå ned andra människor på grund av deras sexuella läggning. (Vidare läsning kan fås här och här.)

Ryssland har anträtt en farlig väg, både för sina egna medborgare och för omvärlden. Klyftorna växer i snabbt takt, den politiska demokratin har kringskurits rejält och rättsväsendet är uppenbarligen allt annat än att lita på. Men kampviljan finns. "Vi ger inte upp förrän de ger oss våra rättigheter", förklarar Aleksej för Svenska Dagbladet. Europas och Sveriges ledare borde säga exakt samma sak. Det är tid att agera för jämlikhet - nu!

PS För övrigt är jag innerligt trött på talet om tolerans i fråga om HBT-personer. Det ordet signalerar ett ovanifrånperspektiv - det befäster tydligt en över- och underordning. Och det är inte svårt att räkna ut vem som hamnar överst respekt underst i denna. Menar man allvar med alla människors lika värde och rätt är det respekt och inget annat man skall tala om! DS