Visar inlägg med etikett privatiseringar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett privatiseringar. Visa alla inlägg

tisdag, maj 11, 2010

"Någon borde få fan för privatiseringen av Apoteket"

När man inte kan säga det bättre själv ska man omedelbart lämna över ord och bild. Det gör jag härmed, och jag befaller alla besökare på denna blogg att läsa följande text från Helsingborgs Dagblad - Någon borde få fan för privatiseringen av Apoteket.

torsdag, maj 06, 2010

De har smitit med allt vårt guld - igen

I dag rapporterar Sveriges Radio att de förskolor i Stockholm som sålts till privata aktörer går med miljonvinster. Finansanalytikern Peter Malmqvist menar att förskolorna sålts till rejäla underpriser. Han beskriver det som att försäljningarna i flera fall betytt för köparen hennes "klipp den här livstiden".

Förskolorna har av den borgerliga majoriteten i Stockholm sålts för mellan, hör och häpna, 50 000 för de små och 805 000 kronor för de största verksamheterna. Det ska jämföras med marknadsvärdet, som enligt Tomas Hjelström, doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, borde ligga på mellan 2 miljoner för de små och upp mot 30 till 40 miljoner för de stora enheterna. Därmed har alltså förskolorna sålts för omkring 2,5 procent av marknadsvärdet. Visa mig den företagare på Stockholmsmoderaternas kommunlista som hade sålt sitt företag för ett sådant pris!

Totalt tog staden in tre miljoner på försäljningen. Det ska i sin tur jämföras med den samlade vinst de tio nybildade förskolebolagen tog hem redan sitt första år - över tio miljoner kronor före skatt.

Den borgerliga majoriteten i Stockholms stad har därmed i praktiken, menar jag, agerat kriminellt. Det finns inga som helst ursäkter för dess agerande. Det är oförlåtligt. Den har i det närmaste ägnat sig åt förskingring av de resurser Stockholms skattebetalare investerat i förskoleverksamheten. Högern i Stockholm borde skämmas öronen av sig.

Redan tidigare har Stockholmshögerns utförsäljningar av hemtjänsten fällts av kammarrätten, som slagit fast att realisationen av gemensamma resurser är att betrakta som förmögenhetsöverföring till enskild person. Nu ligger frågan hos regeringsrätten. Målet där kommer troligen också att påverka framtida eventuella förskoleutförsäljningar. Måtte det gå väl för det allmänna där. Fast alldeles oavsett regeringsrättens beslut måste en kommande rödgrön regering med lagens hjälp se till att inga försäljningar ska ske under marknadsvärdespris. Och rödgröna majoriteter i Stockholm och på andra ställen måste hejda försäljningsvågen.

I ett rödgrönt Sverige ska ingen längre kunna smita med allt vårt guld.

måndag, januari 18, 2010

Smakar det så kostar det - för alla oss andra

Det fanns många skäl till varför det var dumt av den borgerliga regeringen att sälja ut Apoteket. Ett av de viktigaste var den troliga prisökning som skulle följa. Apoteket hade före avregleringen Europas lägsta vinstmarginal: 17 procent mot vanligtvis 20-35 procent i resten av Europa. Ett annat viktigt skäl var erfarenheterna från Norge. Resultatet av våra grannars avreglering blev att några få stora koncerner tog över, att det oberoende forskningsinstitutets forskningsdirektör valde att lämna sitt jobb i protest mot de inskränkningar de nya kommersiella ägarna ville göra i hans arbete och att svenska Farmacevtförbundets ordförande varnade Sverige för att följa Norges exempel.

Men för att återgå till priserna. Det skulle bli billigare, sade socialminister Göran Hägglund. Vi socialdemokrater sade att han hade fel. Svenska Dagbladet skrev om ämnet den 10 december 2008 i en artikel med rubriken "Avreglering av Apoteket kan ge dyrare läkemedel". Hur tycks det bli då? Ja, Göran Hägglund verkar få fel och vi socialdemokrater verkar få rätt, och det fick Dagens Nyheter att i dagens upplaga skriva en artikel på temat. Denna gång med rubriken "Priserna höjdes vid avreglering". Och så lär det förbli, åtminstone om man får tro denna artikel, "Tillverkare tror inte priserna receptfritt sjunker", i sagda tidning.

Flera andra tidningar har tagit upp DN:s reportage och rapporterar alltså i dag om att priserna på receptfria läkemedel höjdes avsevärt under 2009. Av rädsla för den ökande konkurrensen. Det tror i alla fall Apotekets varumärkesdirektör Eva Fernvall.

Ovan i detta inlägg nämndes att det svenska Apotekets vinstmarginal låg lägre än i resten av Europa. Apoteket kunde dessutom tack vare av sitt monopol kraftigt pressa inköpspriserna. Hur blir det nu? Tja, om kedjorna ska kunna pressa priserna måste de antingen konkurrera ut varandra eller samarbeta. Det senare kallas kartell och kan mycket väl leda till lägre kostnader för de nya privata apoteken men fortsatt höga priser för patienter och konsumenter - det finns ju inget som numera hindrar apoteken från att behålla "mellanskillnaden".

Så går det som det brukar gå när man avreglerar - priserna höjs för dig och mig och riskkapitalbolagsdirektörerna kan skratta hela vägen till huvudkvarteret på skatteparadiset Jersey.


AB, Corren, DN, GP, SVD, Sydsvenskan, VK.

Läs även "Sälj hela skiten": "Privatkapitalet tar över apoteken"

fredag, april 17, 2009

De smiter med allt vårt guld!

Så löd en berömd replik i Disneys Robin Hood-film och så löd en rubrik i Efter Arbetet förra våren. Titeln är så gångbar att den får inleda även detta inlägg.

De borgerliga i Stockholmsområdet har bedrivit en mycket aggressiv privatiseringspolitik. Allt, ända in i välfärdens kärna, ska kunna bedrivas i privat, vinstdrivande regi. Att detta oftast är en direkt dålig idé spelar ingen roll. Förhoppningsvis lär emellertid de domar kammarätten meddelade för några dagar sedan om det olagliga i dels försäljningen av Tibble gymnasium och dels av avknoppningen av den kommunala hemtjänsten i Rågsved. Bägge verksamheter såldes för vrakpriser; de pengar, våra pengar, som har betalt uppbyggnaden ska nu i stället tjäna privata vinstintessen. Det är inte rimligt. Därför kräver nu Socialdemokraterna i Stockholm ett stopp på avknoppningar. Det är ytterst välkommet. (SvD)

Den borgerliga regeringen är inne på samma spår som Stockholmshögern. Nyligen presenterade kommunikationsministern ett förslag om att konkurrensutsätta tågtrafiken. Hon gjorde det i strid mot den beprövade erfarenheten man har haft i Europa av tågtrafiksavregleringar, hon gjorde utan att ta hänsyn till Konkurrensverkets bedömning att förslaget inte uppfyllde ett enda kriterium, och hon gjorde det trots att hon borde förstå att det kollektiva resandet riskerar att drabbas. Oppositionen är enig i sin skarpa kritik mot förslaget och i dag skriver Karin Svensson Smith, riksdagsledamot för Miljöpartiet, och Göran Sandström, lokförare och SEKO-ombud, klokt i Svenska Dagbladet om dels det dåliga borgerliga förslaget och dels om den rödgröna vänsterns framtidsinriktade tankar om spårtrafiken. Läs!

tisdag, augusti 26, 2008

24-timmarspass någon? Privatiseringen driver klockan tillbaka

I Region Skåne vill den borgerliga majoriteten (i vilken miljöpartiet ingår) privatisera ambulansvården. Anledningen är att privata utförare inte behöver ha lika anständiga villkor som landstinget vad gäller arbetstid och dygnsvila. Personalen kan bli tvungen att arbeta 24-timmarspass Därmed kan pengar sparas genom att folk sparkas.

Att det vare sig är bra för de anställda eller för patienten struntar den skånska högern i - den behöver ju inte jobba i 24 timmar i sträck. Men kanske behöver Henrik Hammar (m) och Jerker Swanstein eller någon av deras anhöriga nyttja ambulas någon gång. Vill de verkligen åka med en som är på, säg, sin tjugoförsta arbetstimme den dagen?

Det är kommunaktuellt som skriver om privatiseringsplanerna och om det motstånd som ambulanspersonalen gör. Många anställda vägrar att äventyra säkerheten genom att arbeta så långa pass. Jag stödjer självklart deras kamp - för deras och för patienternas skull!

onsdag, maj 07, 2008

Nacka - nattväktarstaten

Moderatstyrda Nacka kommun har sedan en månad tillbaka ingen kommunal hemtjänst. Allting, rubbet, är utlagt på privata företag. De anställda och dem som anlitat kommunal service fick vackert söka sig till andra arbets- respektive vårdgivare. Men dessa arbetsgivare är skumma typer. Av 50 av kommunen godkända företag hade 23 inte lämnat in årsredovisning till Bolagsverket, 35 saknade kollektivavtal, 12 betalade ingen eller en mycket låg pensionsavgift och 11 betalade ingen moms. Ett fåtal andra gjorde sig också skyldiga till andra oegentligheter.

Först tänkte jag mig rubriken "Nacka - ett mini-Amerika", men så slog det mig att de flesta lokalmyndigheter i USA har åtminstone någon slags service. Fast så icke Nacka: Svensk höger har alltså till sist lyckats överträffa amerikansk borgerlighet.

onsdag, april 23, 2008

1000 kronor mindre i månaden

"Det är så bra med flera olika arbetsgivare inom vård och omsorg", kvittrar Maud Olofsson och Göran Hägglund i kör. Nu har Kommunal visat att de har rätt: det Är bra med privata arbetsgivare - för arbetsgivarna själva vill säga. De betalar nämligen ut mycket lägre löner än kommunerna. Skillnaden kan vara upp mot 1000 kronor mindre i månaden!

lördag, november 10, 2007

Att äga eller inte äga - det är en viktig fråga

Socialdemokratin har tidigare alltid haft som princip att sådant som alla människor behöver skall undandras marknaden. Det gäller till exempel skola, vård och omsorg. Skälen för detta är många - och fler än som anges nedan.

1) Man bör inte tjäna pengar på andra människors lidande eller grundläggande behov
Visserligen bedrivs många sådana verksamheter enligt marknadens lag - livsmedelsproduktion och läkemedelsutveckling är två exempel - men det rättfärdigar inte att den direkta omvårdnaden eller själva utbildningen skall göra det. Det här är en moralisk uppfattning, men den stöds av empirin. Det har visat sig vara billigare och effektivare att satsa på en gemensam finansiering och en gemensam drift som är utan vinstkrav.

2) Behoven, inte köpkraften, skall styra
Argumentet mot detta har varit att det inte kostar mer att uppsöka privatläkare eller att sätta sina barn i en privat skola än att nyttja offentligt drivna enheter. Det är förvisso sant - privatekonomin spelar ingen roll i just detta hänseende. Men det är välbelagt att det likväl är medelklassen som väljer skola och vård. Och när etableringsrätten släpps fri sker flockas mottagningar och skolor i välbärgade områden och regioner, medan fattiga diton dräneras. Det tycks också vara så, enligt offentliga vårdcentraler, att de kroniskt sjuka och därför mer tids- och vårdkrävande patienterna styrs mot offentlig vård. Kanske därför att dessa grupper i huvudsak återfinns i områden med lägre inkomst; har man varit sjukpensionär i femton år är sannolikheten liten att man har råd att bo i stor villa i Limhamn.

I ett konkurrensutsatt system ses brukarna allt mer som kunder. Drivkraften blir att behålla en kund, inte att ge en god utbildning eller en god vård. Detta kan naturligtvis sammanfalla, men inte någon kan förneka att reklamen för privat vård och privat skolor har ökat dramatiskt. Varenda krona i reklam hade kunnat istället nyttjas för fler lärare eller sjuksköterskor.

3) Forskningen, stabiliteten och långsiktigheten fordrar en gemensam modell
I Stockholm rullar privatskolekarusellen på allt fortare. Nya skolor kommer och går, men hela tiden måste kommunen stå som garant för att alla elever har en skola att gå till också i morgon. Det innebär naturligtvis ökade kostnader. Forskningen riskerar att slitas sönder eller bli helt beroende av privata pengar när enheter säljs ut. Detta sker just nu i Lund, där högern i Region Skåne vill stycka sönder psykiatrin - mot forskarnas önskan. Och det är en myt att alternativen och utvecklingen åstadkoms bland de privata aktörerna. De har ofta mindre samverkan än de offentliga enheterna, där man regelbundet träffas och utbyter erfarenheter. Dessutom riskerar utbildningen inom vårdyrkena att bli lidande; mycket få privata aktörer tar emot studenter.

4) Exemplen med privata aktörer förskräcker. Se hur tandvården "fungerar"
I praktiken liknar det svenska tandvårdssystemet i hög grad det valfrihetstänkandet som de borgerliga står för. Den fria prissättningen och -etableringen har inneburit att kostnaderna har skjutit i höjden, allt medan privattandläkarna täljer guld. Tror någon på allvar att det hade blivit dyrare och mindre effektivt och givit mindre vård och tandvården hade organiserats som sjukvården?

5) Valfriheten och längtan efter den är i mångt och mycket en chimär
Valfriheten inom skolväsendet är obetydlig. Den enda större skillnaden mellan offentliga skolor och privata diton är att de senare mer sällan har skolmatsalar, gymnastikhallar, skolsköterskor och behöriga lärare. I praktiken är det mycket få skolor som använder alternativ pedagogik. Inom vården är det samma sak. Ofta är det läkarens/sjukgymnastens/sjuksköterskans bemötande som spelar roll för hur patienten upplevt vården, inte huruvida denna bedrivits privat eller offentligt.

Därtill kommer, menar jag, att valfrihetslängtan (i den mån den nu överhuvudtaget finns) har drivits fram av bland annat oviljan att hävda den gemensamma modellen. De borgerliga men även socialdemokraterna tillät under 1990-talet betydande nedskärningar inom offentlig sektor samtidigt klyftorna växte och bostadssegregationen ökade. Sverige blev ett delat land, för plötsligt fanns det riktigt fina och riktigt dåliga områden och skolor. Objektivt "dåliga" såtillvida att de genomsnittliga resultaten var markant lägre, men framförallt subjektivt dåliga därför att oavsett hur bra de än var låg de i "fel" område med "fel" elevunderlag. Det är klart att denna uppdelning fanns även före 1990, men utvecklingen har sedan dess accelererat. När valmöjligheten utnyttjades den av den infödda svenska medel- och överklassen, med- eller omedvetet, för att sätta sina barn i bättre skolor. Eller bättre och bättre - andelen behöriga lärare är ju som sagt inte högre. I många fall kokar det nog ned till att skolan, oavsett kvaliteten, ligger rätt och har rätt elever.


Dessa är, menar jag, de huvudsakliga ideologiska och ekonomiska skälen till varför socialdemokratin borde fortsätta och utöka kampen för en gemensam välfärdsmodell. Det är en viktig fråga. Jag är dessutom övertygad om att det alla människor, oavsett klass, vill ha är kvalitet. Ja, till och med framför valfrihet.

Därför borde partiets förtroenderåd lyssna till och läsa SSU:s skuggrådslag och även Lars Ohlys artikel på DN-debatt. För det är som båda dessa säger hög tid för en egen skol- och välfärdspolitik. Betyg i tidigare årskurser är inte det, Mona Sahlin.

tisdag, maj 29, 2007

Guld i mun

Jag är förespråkare av principen att verksamheter som är centrala för samhället och/eller som alla människor åtminstone någon gång i livet är i behov av skall ägas och drivas i gemensam regi, utan vinstsyften. Jag är övertygad om att det är såväl kvalitetsmässigt som samhällsekonomiskt klokt (se ett tidigare blogginlägg). För hur det riskerar att gå om man marknadsanpassar och privatiserar välfärdssektorn är tandvården ett bra, eller snarare avskräckande, exempel på. SVT rapporterade för någon dag sedan att privattandläkare tjänar storkovan. Sedan avregleringen har nämligen priserna skjutit i höjden, och privat tandläkeri är idag i genomsnitt mer lönsamt än det övriga näringslivet!

Med denna kunskap i bakhuvudet skulle man ju kunna tänka sig en och en annan prissänkning, som en ödmjukhetsgest om inte annat. Men icke. "Jag tycker inte det, då får vi ju ännu mer patienter. Vi klarar inte av det", säger tandläkaren Mats Bernhold i Helsingborg som själv plockade ut två miljoner i aktieutdelning ifjol.

Jag vet inte om den där Mats är en riktig girigbuk eller bara lätt dum i huvudet - troligen handlar det om en kombination. För de där pengarna skulle han ju kunna anställa en tandläkare och en tandhygienist. Och fler patienter skulle få vård. För inte menar väl privattandläkarna att folk springer till dem i onödan?

Kanske vore det en trots allt en idé att sluta stoppa ännu fler miljarder skattekronor i privata fickor och istället införliva tandvården i den allmänna sjukförsäkring och utbilda fler tandläkare så att alla patienter, oavsett plånbokstjocklek, kan få en bra vård till låg kostnad. Jag bara frågar...

måndag, april 30, 2007

Om löner i välfärdssektorn

Länge har den offentliga sektorn beskyllts för att vara den institution som håller kvinnors löner nere. Och det inte utan fog: lönerna för många inom framförallt LO-förbundet Kommunal är skamligt låga.

Inför valet ifjol tog socialdemokraterna äntligen upp denna fråga. Här i Skåne, till exempel, gick vi till val på en lönesatsning på 300 miljoner kronor för dem med lägst löner. Vi vann inte valet - nu styr borgarna med miljöpartiet, och då kan ni ju gissa hur det gick med den satsningen...

Istället pratas det ofta vitt och brett från privatiseringsförespråkarna om vinster för den enskilde med utförsäljningar och entrepenadiseringar. De hävdar att den anställde genom att kunna "välja" på fler arbetskraftsköpare (1) kan få en högre lön. Det är naturligtvis struntprat i största allmänhet och särskilt för låglöneyrkena. I stort sett alla som har sökt ett arbete kan vittna därom. Det är inte den jobbsökande som sitter på makten - det gör den som anställer. Det förhållandet ändras inte av antalet arbetskraftsköpare utan bestäms i huvudsak av antalet arbetslösa.

Ovanstående ger det ideologisk-teoretiska motargumentet till nonsenspratet om att fler arbetskraftsköpare per automatik medför lönestegringar. Nu har Kommunal visat att teorin håller. I en undersökning bland lokala kommunalordföranden anges att ungefär hälften av de anställda inom privata företag som utför offentliga tjänster fick ifjol lika höga löneökningar som de inom komunägd verksamhet. Det betyder att i de flesta fall följdes löneökningarna åt. Näst vanligast var emellertid att löneökningarna var lägre för privat- än kommunalt anställda inom välfärdssektorn - inom till exempel äldreomsorgen fick hela 35 procent av de privatanställda mindre löneförhöjning än de kommunalt anställda! Andelen privatanställda med högre löneökning än kommunalt anställda var försvinnande liten.

Det är inte utan att man kan kosta på sig ett "vad var det jag sa?" - men utan att därmed nöjas. Kommunals undersökning visar att det krävs politiska åtgärder för vettiga löner inom välfärdssektorn. Och, mot bakgrund av högerns beslut i Skåne, att det är vi som måste göra't!

(1) Det egentliga ordet för det som borgerligheten kallar "arbetsgivare".

PS Och för den som kanske gör vissa antaganden om folk som bloggar om politik på valborg: Jag är student och jag bor i Lund - alltså skall jag till Stadsparken idag. Fast jag klarar mig utan att supa mig redlöst berusad - det blir ändå bara så besvärligt på demonstrationen imorgon. DS