Det tycks som om socialdemokrater runt om i landet har fått socialliberalismen på hjärnan. Överallt – i artiklar i Aktuellt i politiken, i debattsoffor och nu till och med i Efter Arbetet – talas det om den förlorade socialliberalismen. Närmast förorättade utspel om hur folkpartiet har sålt sin själ duggar tätt, och i den ena vildare förhoppningen efter den andra efterlyses en folkpartiledare som skall göra sig kvitt den nuvarande batongliberalismen och föra sitt parti mot mitten igen.
Nog har väl även jag sagt att jag aldrig trodde att den dagen skulle komma då jag saknade Bengt Westerberg, men någon måtta får det väl ändå vara. Socialliberalismen har vi aldrig förespråkat. Det är inte vår ideologi, precis som Julia påpekade efter att ha lyssnat till Pär Nuders förstamajtal i Malmö. Naturligtvis tycker jag mindre illa om mitten än om högern, men jag tänker inte ställa upp i en klagokör för det. Och jag kan inte låta bli att förundras över hur personer som i vanliga fall brukar ha mycket litet till övers för 1970-talet plötsligt får något gråtmilt i ögonen när de talar om folkpartiets och socialdemokratins samverkan. Tala om bakåtsträvande och traditionalism!
Låt oss istället förhålla oss till verkligheten och samtiden. Jag tror inte att någon säger emot en sannolikhetskalkyl som ger utfallet att det är extremt otroligt att folkpartiet lämnar den nuvarande regeringen. Det är klart att det vore roligt och bra, men inte för att det skulle öppna möjligheten för ett s-fp-samarbete, utan för att det troligen skulle bereda väg för en socialdemokratisk regering i samverkan eller med deltagande av vänstern och miljöpartiet. När allt kommer omkring finns det ju en viktig och naturlig anledning till blockpolitik – långtgående åsiktsskillnader!
--------------------------------------------------------------------------------------Jag tror inte att jag är ensam i partiet om att tycka såhär. Morgan Johansson hade på första maj i år talat länge och väl inför Lunds socialdemokrater och fått hjärtliga applåder efter varje ämne. Stämningen var varm. I ett försök (?) att höja temperaturen ytterligare började Morgan tala sig varm för socialliberalismen och blocköverskridande samarbete. Men det hjälpte inte hur mycket han än eldade på – i lokalen rådde med ens isande tystnad...
6 kommentarer:
Jag märkte det också... på första maj.
Ha kul på Öland, hälsa från mig om du träffar några fältbiologer! :)
Att samarbeta med folkpartiet istället för med vänstern vore katastrof, oavsett hur snälla de framstår. Socialism och liberalism kan visserligen ha vissa saker gemensamt men i förlängningen förespråkas två helt olika samhällen. För liberaler räcker det med att det är förbjudet för alla att sova under Paris broar.
Kunde vi klara oss utan miljöpartiet skulle jag däremot inte klaga. Många miljöpartister har bra åsikter, men lika många har klart borgerliga värderingar. Och varje gång det gäller skolpolitik ska de krama friskolorna...
Envar som läst Karl Marx "Om Judefrågan" torde vara medveten om att kritiken och förståelsen av liberalismens funktionssätt äro oundgänglig för en förståelse av kapitalismen. Socialismen är, med Marx, inget annat än att ta liberalismen på allvar och överskrida den. Hur är det egentligen ställt med den marxistiska skolningen i ungdomsklubbarna nuförtiden?
"Socialismen är, med Marx, inget annat än att ta liberalismen på allvar och överskrida den."
Precis vad jag sa, vi kan samarbeta med socialliberaler upp till en viss punkt (tex allmän och lika rösträtt och likhet inför lagen), men socialismens frihetstanke går djupare än liberalismens.
Varför inte samarbeta med både fp, v och mp då kan vi bilda en superstark front på borgarna dvs. kd, c och m.
Vi kanske inte kan gå i allians med fp men tänk vilken påverkan vi kunde haft på akasse frågan om vi kunde fp på vår sida i denna fråga.
Mot en gemensam är en ohelig allians bättre än en svag allians :-)
Rikard, jag tror du missar poängen. Av politiska skäl vore ett sådant samarbete icke önskvärt. Och det lönar sig föga att hoppas på ting som inte kommer att ske.
Skicka en kommentar