Den som har läst den här bloggen då och då vet att jag skrivit om ett samarbete mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Personligen är jag i grund och botten positivt inställd till ett sådant, och i flera frågor anser jag att vänstern och miljöpartiet har den bättre politiken.
Miljöpartiets ambivalens mellan (social)liberalism och grön politik skiftande i rött - det gäller privata skolor, statligt ägande och i viss mån arbetsmarknadspolitik - är dock en källa till irritation. Det är inte ovanligt att stöta på miljöpartistiska väljare som inte känner till sitt partis hållning i dessa frågor. När de konfronteras med verkligheten ställer sig många frågande till varför - de har röstat på ett alternativ som de uppfattat står tydligt till vänster. Många minns också med fasa regeringsförhandlingarna efter 2002 års val när de gröna ville styra med kristdemokrater. Miljöpartiets obegripliga stöd för Mats Odells utförsäljningar av statliga bolag har också upprört.
Mot bakgrund av detta är utfallet av miljöpartiets kongress glädjande. Beslutet att stå fritt mellan blocken är ett naturligt genomslag för en gammal symbolfråga. Desto viktigare är att ombuden körde över partiledningen i frågan om de statliga företagen. Partiet kovänder nu och skall motarbeta privatiseringar av dessa! Bra är också att ombuden valde att skärpa klimatkraven.
Slutsatsen blir en ovation till de grönas gräsrötter och samtidigt en uppmaning med eftertryck till mitt partis ledning: Lär er av miljöpartiet om interndemokrati. Det kan de mycket bättre än ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar