Överflödets tidsålder

Jag har fått upp ögonen för en bok av Brink Lindsey, "The Age of Abundance". Jag har inte hunnit läsa den än men den hamnar definitivt på min "att läsa"-lista. I boken driver författaren tesen att de förändrigar som skett inom det ekonomiska och sociala området de senaste decennierna beror på att människor i den utvecklade världen inte längre behöver ägna varje vaken stund åt att ordna med mat, husrum eller kläder. Efter andra världskriget uppstod för första gången samhällen där en majoritet av invånarna inte var fattiga. Då de inte längre behövde oroa sig för om de skulle svälta nästa månad kunde de istället fokusera på annat och detta gav grogrund för medborgarrättsrörelsen, feminismen, gayrörelsen, miljörörelsen och den sexuella frigörelsen etc. Allt detta tog fart då babyboom-generationen blev vuxna, den första generation som inte präglats av fattigdom.

Det Lindsey talar om är väl inte direkt någon ny insikt, marxister har i alla år talat om bas och överbyggnad, den ekonomiska basen präglar den sociala överbyggnaden. En sak som Lindsey sa i en intervju där han marknadsför boken fångade dock mitt intresse. 60- och 70-talens sociala frigörelse la även grunden för den entreprenörsanda som i sin tur lett till kapitalismen. Högern har alltid gillat den ekonomiska frigörelse välståndet fört med sig men hatat de sociala konsekvenserna. Vänstern har alltid gillat de sociala reformerna men hatat de ekonimiska konsekvenserna med utsugning och sociala klyftor. För att använda Lindseys liknelse har vänstern alltid ätit frukterna av kapitalismen men fördömt kapitalismen i sig medan högern hyllat kapitalismen men varnat för att dess frukter är giftiga.

Visst är det en intressant tanke att avskaffandet av förtryckande strukturer i samhället och införandet av nyliberal kapitalism är två sidor av samma mynt och att det är ironiskt att både vänster och höger förespråkar den ena sidan utan att vilja ha den andra. Högern vill t.ex. inte ha miljömedvetande som stör affärerna medan vänstern inte vill ha kapitalismens sociala konsekvenser. Jag håller dock inte med om att den logiska lösningen är att ta nån sorts mittenväg och det gör uppenbarligen inte den svenska högern heller då de nu försöker riva upp så många sociala skyddsnät de kan under sin tid vid makten.

Precis som högern ogenerat strävar efter sitt drömsamhälle där den starke inte ska betungas med solidaritet för den svage måste vi inom vänsterblocket sträva mot vår vision. Ok att kapitalismen lett till framsteg gentemot tidigare ekonomiska system, det kan även en marxist erkänna. En socialist kan dock aldrig ens komma på tanken att stoppa samhällets utveckling där. Nu när vi har skapat ett välstånd måste vi gå vidare och fördela detta på ett rättvist sätt!