Jag är så trött på detta gnatande om "den svenska avundsjukan". För det första är det ingenting som är mer svenskt än något annat - det finns i alla länder; för det andra, så vore "klasshat" ett mycket mer passande begrepp för att beskriva vad det egentligen handlar om. Att kalla det för någonting annat är inte bara ett sätt att stävja ett radikalt omdanande av samhället, utan också mycket, mycket spefullt.
Klasshat är någonting som går både upp och ner. Det klasshat som är riktat neråt ägnar sig åt att på olika sätt skratta åt, håna och förlöjliga de som befinner sig nedanför en själv i klasstegen. Att kalla det motsatta klasshatet för "avundsjuka" är bara ytterligare ett exempel på detta...
5 kommentarer:
Där satt den!
Jag misstänker att du var arg när du skrev. Jag blev det när jag läste!
Det är sossementaliteten.. jantelagen.. nädå, skämt å sido så har ju svensken i alla tider beskrivits som ganska missunnsam mot andras framgång, vilket emellanåt kan vara negativt, samtidigt leder det ju till ett jämlikhetsideal och som du säger ett ibland sunt klasshat.
Mitt i prick, det handlar om klasshat inte avundsjuka! Slagkraftigt, kommer att användas i många diskussioner framöver, tack för vapnet!
Roya från Matildaochroya!
Till Roya: Som i sin tur är en gnutta avundsjuka.
Håller tyvärr inte med alls. Jag håller med dig. Har bott i ett antal andra länder, men aldrig upplevt så stark avundsjuka som här i Sverige - vet inte vad det beror på riktigt. Det går till och med så långt att svenskar uppmuntrar "medelmåttor",så de kan slippa avunden.
När jag växte upp här så tyckte jag ofta att jag fick "skit" för det som var bra hos mig (är tex en person med egen stil & stark utstrålning) & inte förräns jag flyttade utomlands fattade jag att det var BRA saker. Här blir det liksom bakvänt på nåt skumt sätt. Ju mer nån är av något, desto mer blir man tillplattad (och då menar jag inte att vara en narcissistisk idiot, utan verkligen BRA egenskaper...)
Skicka en kommentar