I helgen hade föreningen socialdemokratiska EU-kritiker årsmöte. Bland annat valdes en ny styrelse. Till ordförande valdes EU-parlamentarikern Anna Hedh som alltså efterträder den från partiet avhoppade Sören Wibe.
Jag är glad över att föreningen har valt en relativt ung ordförande, som dessutom är kvinna. Det sänder en stark signal om att ideologisk och praktisk EU-kritik inte i huvudsak är till för gamla gubbar, utan för unga människor. För det är vi som kommer att få ta konsekvenserna av partiets naiva och slapphänta politik.
Till ny vice ordförande valdes Tony Johansson från Lund. Han är också ung men har likväl en gedigen erfarenhet; bland annat deltog han i ledningen för ett socialdemokratiskt nej till EMU. Numera doktorerar han i ekonomisk historia vid Lunds universitet och skriver dessutom förträffliga krönikor i Skånska Dagbladet.
Ytterligare namn i förnyelsens tecken är Jens Ohlsson och Johanna Falk. Jens Ohlsson kommer från Malmö och har varit ordförande för SSU-Skåne. Johanna Falk bor i Stockholm och har tidigare varit ledamot i s-studenters förbundsstyrelse. Bägge utgör ett stort tillskott till socialdemokratiska EU-kritiker. Det kan för övrigt också du göra. Anmäl dig på hemsidan redan idag. 150 kronor kostar ett års medlemskap för förvärvsarbetande - 75 kronor för alla andra.
tisdag, april 29, 2008
lördag, april 26, 2008
Patriarkalt patrask
Lunds Kommunfullmäktige torsdagen den 24 april 2008.
Den borgerliga alliansen ville inte kompensera förvaltningarna för de årliga löneökningar som nu är aktuella. Vår främsta representant i debatten var naturligt nog kommunalrådet Margareta Dovsjö, eftersom hon sitter i kommunstyrelsens personalutskott.
Kort efter det att hon varit uppe och framfört vår (och personalens, och verksamhetens) sak kommer Lars Bergwall (c) upp i talarstolen och fick mig ganska snart att häpna. Han började angripa Anders Almgren, vårt andra kommunalråd, som inte ens varit uppe i denna fråga. Han kom med någon märklig kommentar om att det ju var ”praktiskt” att inte skicka upp Anders i denna fråga - poängen verkade vara att det ju blev väldigt jobbigt för Lars Bergwall när han inte hade någon grabb att debattera mot. En av motståndarsidans kvinnor kunde tydligen inte vara någon värd att ta strid med, även om denna varit kommunalråd de senaste 20 åren och inom sitt parti ansvarar för den fråga det debatteras kring.
Att kvinnors inlägg ignoreras av de manliga ledamöterna är visserligen inget nytt, men det här tog nog fan priset!
"Krig är som poker"
Några gånger har jag gått på föreläsningar där jag fått lära mig hur man bygger upp en journalistisk text. I samtliga av dessa föreläsningar har jag fått höra att man ska börja med det viktigaste, och sedan skriva allt i fallande prioritetsordning. Detta är någonting som alla journalister måste vara medvetna om, eftersom de med stor sannolikhet kommer att tappa läsare under artikelns gång.
I dagens Sydsvenskan kan vi hitta ett förhållandevis långt reportage om israelernas bosättningar på Västbanken. I början av artikeln kan vi läsa att de bygger, att alla israeler tycker att det här är en bra idé och sedan får vi en massa citat av israeliska bosättare som säger att "det är klart att vi ska bygga, det här är ju vår mark". Några gånger får vi en infälld kommentar om att palestinierna i sin tur tycker att det är deras land som palestinierna bygger på.
Först mot slutet av artikeln får vi läsa att palestinier berättar om hur de faktiskt ägt och brukat den mark som israelerna nu bygger på - många har tidigare haft samma mark i flera generationer. Deras föräldrar brukade marken där. Deras far- och morföräldrars kor gick och betade där. För trettio år sedan gick deras egna kor och betade där. Vi får såhär på slutet höra att människorättsorganisationer protesterat mot bosättningarna.
Såhär på slutet får vi också läsa att de israeliska bosättarna i det samhälle det handlar om tycker att det är deras mark eftersom de tagit det i krig. En av bosättarna uttrycker det såhär: "Krig är som poker. Det har sina regler. Den som förlorar betalar. Med blod och med territorium." Inte ett uns av reflektion över att poker faktiskt är någonting man väljer att delta i...
Det är fascinerande det här, hur åsiktsbildningsmaskinen egentligen fungerar. Jag undrar hur många av dagens läsare som tagit sig igenom hela artikeln, och därmed fått se någonting mer av hela bilden än att de israeliska bosättarna tycker de gör rätt och att de verkar ha det väldans trevligt, grönt och mysigt. Jag hoppas att de flesta läste vidare till slutet. Tyvärr tyder de flesta undersökningar på att folk faktiskt inte brukar göra det.
I dagens Sydsvenskan kan vi hitta ett förhållandevis långt reportage om israelernas bosättningar på Västbanken. I början av artikeln kan vi läsa att de bygger, att alla israeler tycker att det här är en bra idé och sedan får vi en massa citat av israeliska bosättare som säger att "det är klart att vi ska bygga, det här är ju vår mark". Några gånger får vi en infälld kommentar om att palestinierna i sin tur tycker att det är deras land som palestinierna bygger på.
Först mot slutet av artikeln får vi läsa att palestinier berättar om hur de faktiskt ägt och brukat den mark som israelerna nu bygger på - många har tidigare haft samma mark i flera generationer. Deras föräldrar brukade marken där. Deras far- och morföräldrars kor gick och betade där. För trettio år sedan gick deras egna kor och betade där. Vi får såhär på slutet höra att människorättsorganisationer protesterat mot bosättningarna.
Såhär på slutet får vi också läsa att de israeliska bosättarna i det samhälle det handlar om tycker att det är deras mark eftersom de tagit det i krig. En av bosättarna uttrycker det såhär: "Krig är som poker. Det har sina regler. Den som förlorar betalar. Med blod och med territorium." Inte ett uns av reflektion över att poker faktiskt är någonting man väljer att delta i...
Det är fascinerande det här, hur åsiktsbildningsmaskinen egentligen fungerar. Jag undrar hur många av dagens läsare som tagit sig igenom hela artikeln, och därmed fått se någonting mer av hela bilden än att de israeliska bosättarna tycker de gör rätt och att de verkar ha det väldans trevligt, grönt och mysigt. Jag hoppas att de flesta läste vidare till slutet. Tyvärr tyder de flesta undersökningar på att folk faktiskt inte brukar göra det.
fredag, april 25, 2008
Tråkigt, omoget och onödigt
Magnus Johanssons, Maria Ferms och Jakob Dalundes frontalangrepp i dagens DN-debatt på vänsterpartiet saknar egentligen betydelse. De grönas ungdomsförbund har en minst sagt undanskymd roll i svensk politik, och inom miljöpartiets styrelse är man beredd att samarbeta med vem som helst för att få mer makt – behövs vänsterpartiet för majoritet kommer miljöpartisterna gladeligen att sätta sig kring samma bord. Men för borgerliga massmedia är det naturligtvis roligt med konflikter inom den röd-gröna oppositionen, och debattartikelns ton är sådan att den förtjänar en kommentar.
Artikelförfattarna tar sin utgångspunkt i oenigheter mellan vänsterpartiet och miljöpartiet och därtill på osanna påståenden om vänsterns demokratisyn. Men kritiken mot privatägda skolor finns djupt in i socialdemokratin, och Lars Ohly delar i grund och botten den syn på demokrati som den demokratiska socialismens förespråkare alltid har haft – nämligen att begreppet demokrati innefattar såväl politisk och social som ekonomisk demokrati. De unga miljöpartisterna har således mycket att lära, och de borde också granska sin egen ideologiska hemvist. De tycks tro att deras gröna ideologi fullständigt står fri från socialism, liberalism och konservatism. De har inbillat sig själva att den inte kan inordnas på högervänsterskalan. Men så är inte fallet. Miljöpartiets vurmande för ”entreprenörskap”, privatägda skolor, en grundtrygghetsbaserad välfärd och dess rädsla för fackföreningar är klassisk liberalism. Det är borgerliga idéer. Kritiken mot kapitalismen, mot det hänsynslösa och kommersiella utnyttjandet av människor och värnandet av solidaritet mellan grupper och för de utsatta är tvärtom klassiska vänstervärderingar.
Miljöpartiet har bidragit med en bättre förståelse för nödvändigheten av ekologisk hållbarhet. Men de gröna överdriver när de säger att socialdemokratins och vänsterpartiets vässande av sin miljö- och klimatpolitik är endast deras förtjänst. För det första påbörjade socialdemokratin och vänsterpartiet den resan långt före miljöpartiets grundande och för det andra har det ur kritiken mot kapitalismen, detta kaosartade ekonomiska system som slukar naturresurser och riskerar att utplåna mänskligt liv, vuxit vänsterkrav på en samordnad, organiserad ekonomisk och social politik som leder till ekologisk hållbarhet.
Vad gäller utvecklingen på arbetsmarknaden borde miljöpartisterna, liksom mitt parti, ställa sig kritisk till den ökande individualiseringen där anställda tvingas ut i ett ofrivilligt och osäkert egenföretagande, i vilken egenskap den tidigare solidariteten anställda emellan vittrar sönder. Om detta råder tystnad, och det är vanliga människor som får betala. Vinnarna blir de stora företagen som slipper bekymra sig för fackföreningars krav.
Artikelförfattarna skriver vidare att de privatägda skolorna har ”inneburit en förskjutning av makt från politiker till medborgare”. Det påståendet kunde lika gärna ha kommit från Timbro. Det, inte Lars Ohlys kritik mot utförsäljningar, uttrycker en tvivelaktig syn på demokrati. För politiker är inte skilda från medborgare och privatägda skolor, vårdcentraler och företag är inte fria. Tvärtom. Där minskar möjligheten till insyn och granskning. Det är positivt med ökat brukarinflytande och arbetsplatsdemokrati inom offentlig verksamhet, men det är en helt annan sak än privatisering och entreprenadisering, som leder till ojämlikhet och minskad öppenhet.
Det värsta med artikeln är ändå attacken på Lars Ohly. Det är ytterst oroväckande att de unga miljöpartisterna inte begriper varför han tvingades att försvara sin demokratisyn. Massmedia av idag präglas av en borgerlig agenda, där allt till vänster om mittenlinjen skall angripas, på alla sätt och med alla medel. Det är inte Ohly, utan högern, i sitt motstånd mot social och ekonomisk demokrati, som borde ställas till svars för bristande demokratientusiasm. Och visst är också privatiseringen av företag vi gemensamt äger, för att de bedriver en verksamhet som är central för samhället (energi) eller för att de tillhandahåller någonting (sprit) som kan vara skadligt och därför måste begränsas, en avdemokratisering, en politikens reträtt gentemot marknaden. Det bekymrar oss i vänstern och det borde bekymra miljöpartiet – så länge det inte är liberalt vill säga.
Miljöpartiet har varit en vitaliserande kraft i svensk politik. Det har, som sagt, behövts för att insikten om nödvändigheten av ett ekologiskt hållbart samhälle inte skulle förglömmas. Men om linjen i dagens debattartikel är ett uttryck för någon ny profil är partiet i egenskap av tillskott ett minne blott. Kvar, i skuggan av en djup besvikelse, blir ett idéfattigt, socialliberalt mittenparti. Artikeln är därför i all sin naivitet, okunskap och brist på självinsikt både tråkig och omogen. Framförallt är den onödig.
UPPDATERING: Jag kan bara inte underhålla er det här. Läs "Om att spika sig själv i foten"!Rädda borgare är farliga borgare och krav på jämlikhetsoffensiv
Dagens opinionsmätning är vid en första anblick en trevlig avslutning på arbetsveckan. Den visar att avståndet mellan blocken återigen växer. Tyvärr riskerar det att leda till att högerregeringen växlar upp takten i systemskiftet. Risken för valförlust 2010 gör att de inte vågar lita på att kunna genomföra de verkliga attackerna 2010-2014 längre. De inser att väljarna redan nu inte gillar den förda politiken. Det blev inte som i Danmark - där socialdemokratin köpte hela den borgerliga agendan, vilken genomdrevs i en såpass långsam takt att ändå ingen riktigt hann reagera.
Kravet på Mona Sahlin står dock fast. Socialdemokratin måste gå till val på en helt annan politik än den borgerliga, utifrån en annan verklighetsbeskrivning än högerns. En politik mot orättvisa och ojämlika strukturer, inte krav på den enskilde att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden, en politik för bättre kunskap i skolan, inte fler betygssteg, en politik för rättvis och jämlik vård genom mer resurser och ökad arbetsplatsdemokrati, inte en förlegad tro på privata vårdföretags välsignelser. Det får inte bli så som det har blivit tidigare - att varje borgerlig regeringsperiod medför en högervridning av vänstern.
Mona Sahlin måste således leda ett parti som går till jämlikhetsoffensiv, som inte separerar jämställdhet och etnicitet från klass utan ser hur hur dessa förtryck förstärker varandra. Så kan man vinna också storstäderna, för får vi förortens folk mangrant till valurnorna kan Jämtin, Sahlin och Damberg sluta bekymra sig för den övre medelklassens röster.
Kravet på Mona Sahlin står dock fast. Socialdemokratin måste gå till val på en helt annan politik än den borgerliga, utifrån en annan verklighetsbeskrivning än högerns. En politik mot orättvisa och ojämlika strukturer, inte krav på den enskilde att göra sig mer attraktiv på arbetsmarknaden, en politik för bättre kunskap i skolan, inte fler betygssteg, en politik för rättvis och jämlik vård genom mer resurser och ökad arbetsplatsdemokrati, inte en förlegad tro på privata vårdföretags välsignelser. Det får inte bli så som det har blivit tidigare - att varje borgerlig regeringsperiod medför en högervridning av vänstern.
Mona Sahlin måste således leda ett parti som går till jämlikhetsoffensiv, som inte separerar jämställdhet och etnicitet från klass utan ser hur hur dessa förtryck förstärker varandra. Så kan man vinna också storstäderna, för får vi förortens folk mangrant till valurnorna kan Jämtin, Sahlin och Damberg sluta bekymra sig för den övre medelklassens röster.
torsdag, april 24, 2008
Stort och smått
Ibland blir en del konflikter så oerhört små. Det händer framförallt när det blir uppenbart att det finns någonting som är så otroligt mycket större.
onsdag, april 23, 2008
USA toppar ligan
Vedergällning verses prevention. I dagens Svenska dagbladet kan man läsa att var hundrade vuxen amerikan sitter i fängelse. USA kan vidare stoltsera med att stå högst upp på listan både då det gäller antalet fängslade, men även, inte helt förvånande, då det gäller påföljdens längd.
Rättssociologiska forskare har skrivit hyllmeter om effektiviteten av strafflagstiftning för att få människor att avhålla sig från brott. Säkert ligger en stor del av förklaringen till den höga brottsligheten i ett bristande socialt skyddsnät och den desperation, segregation och utanförskap som föds av det. En bristande solidaritet och en känsla av maktlöshet skapar givetvis en grogrund för kriminalitet och våld. Kombinerar man det med ett straffrättsligt system som snarare är uppbyggt på vedergällning än prevention, blir resultatet av ekvationen mindre förvånande. Det finns oftast inget rationellt övervägande bakom det begångna brottet. I så fall borde statistiken visa på ett annat resultat, åtminstone i ett land där dödstraff är en påföljd som döms ut och även verkställs i flera stater.
Förvisso fyller straffet en funktion i form av vedergällning mot den som bryter mot de lagar som samhället har beslutat om. Detta är en funktion som inte ska underskattas eftersom den inte bara har en betydelse för den som har blivit utsatt för ett brott, utan även för den allmänna samhällsmoralen som sådan. Däremot spelar vedergällning och rationalitet troligen föga roll då det gäller att förhindra brott. Det kräver andra insatser.På det preventiva planet. I det förberedande arbetet. I det bristande sociala skyddsnätet. I utbildningssystemet. I att ge människor möjligheter till andra val. Kan det vara så att om man endast behandlar symptomen och inte grundproblemen så finns sjukdomen fortfarande kvar?
Rättssociologiska forskare har skrivit hyllmeter om effektiviteten av strafflagstiftning för att få människor att avhålla sig från brott. Säkert ligger en stor del av förklaringen till den höga brottsligheten i ett bristande socialt skyddsnät och den desperation, segregation och utanförskap som föds av det. En bristande solidaritet och en känsla av maktlöshet skapar givetvis en grogrund för kriminalitet och våld. Kombinerar man det med ett straffrättsligt system som snarare är uppbyggt på vedergällning än prevention, blir resultatet av ekvationen mindre förvånande. Det finns oftast inget rationellt övervägande bakom det begångna brottet. I så fall borde statistiken visa på ett annat resultat, åtminstone i ett land där dödstraff är en påföljd som döms ut och även verkställs i flera stater.
Förvisso fyller straffet en funktion i form av vedergällning mot den som bryter mot de lagar som samhället har beslutat om. Detta är en funktion som inte ska underskattas eftersom den inte bara har en betydelse för den som har blivit utsatt för ett brott, utan även för den allmänna samhällsmoralen som sådan. Däremot spelar vedergällning och rationalitet troligen föga roll då det gäller att förhindra brott. Det kräver andra insatser.På det preventiva planet. I det förberedande arbetet. I det bristande sociala skyddsnätet. I utbildningssystemet. I att ge människor möjligheter till andra val. Kan det vara så att om man endast behandlar symptomen och inte grundproblemen så finns sjukdomen fortfarande kvar?
1000 kronor mindre i månaden
"Det är så bra med flera olika arbetsgivare inom vård och omsorg", kvittrar Maud Olofsson och Göran Hägglund i kör. Nu har Kommunal visat att de har rätt: det Är bra med privata arbetsgivare - för arbetsgivarna själva vill säga. De betalar nämligen ut mycket lägre löner än kommunerna. Skillnaden kan vara upp mot 1000 kronor mindre i månaden!
tisdag, april 22, 2008
ATT SPARKA PÅ DE SVAGASTE
Allas rätt till vård oavsett inkomst, härkomst eller social status. Diskussionen under dagens regionfullmäktige angående en policy för akut och annan omedelbar nödvändig vård till gömda flyktingar blev lång, intensiv och känslofylld. Sverigedemokraterna, med Björn Söder i spetsen, yrkade avslag eftersom förslaget, enligt deras uppfattning, ”innebär bl.a. att Region Skåne uppmanar sin personal att vara delaktig i att gömma utlänningar som befinner sig illegalt i Sverige”. Vidare att de personerna vistas i landet illegalt och då kan jämställas med brottslingar. Tokigheterna fortsätter med resonemang om vårdturism – alla människor kommer förstås att söka sig till Skåne för att få gratis vård – köerna kommer bli längre – vilket underminerar skattemoralen. Man tar sig för pannan när argument om att vi kommer sluta betala skatt på grund av dessa, enligt sverigedemokraterna, enorma kostnader som detta riskerar innebära. Det babblas på om diskriminering av skåningarna och att man borde ordna polishämtning av de gömda flyktningar som ger sig till känna och inte betalar sina skulder till vården.
Det krävs inte ett geni för att konstatera att resonemanget saknar både rim och reson. Resonemanget grundar sig i en mörk människosyn, där det inte finns något utrymme för solidaritet, mänskliga rättigheter eller för den delen, empati med den som är svagast i samhället. Att neka någon akut vård på grund av att de inte kan betala. På grund av att de inte har uppehållstillstånd. Att sätta en prislapp på människans liv. Hur värderas ett mänskligt liv? För mig är det ett obegripligt och människofientligt resonemang. Tack och lov tyckte även en rungande majoritet det. Att alla människor ska ha rätt till akut och annan omedelbar nödvändig vård. Det handlar om liv eller död.
Läs mer här och här.
Det krävs inte ett geni för att konstatera att resonemanget saknar både rim och reson. Resonemanget grundar sig i en mörk människosyn, där det inte finns något utrymme för solidaritet, mänskliga rättigheter eller för den delen, empati med den som är svagast i samhället. Att neka någon akut vård på grund av att de inte kan betala. På grund av att de inte har uppehållstillstånd. Att sätta en prislapp på människans liv. Hur värderas ett mänskligt liv? För mig är det ett obegripligt och människofientligt resonemang. Tack och lov tyckte även en rungande majoritet det. Att alla människor ska ha rätt till akut och annan omedelbar nödvändig vård. Det handlar om liv eller död.
Läs mer här och här.
De gör som i Norge!
Kommunals Dalarnaavdelning har slutit ett avtal med socialdemokraterna i Dalarna om rätt till heltid. Det är unikt men andra kommer att följa efter; Kommunal kommer att vända sig till de s-v-mp-styrda kommunerna i länet och även till kommuner där socialdemokraterna styr med ett borgerligt parti.
Kommunal Dalarna har därmed blivit först i Sverige med att ta efter norska LO, som i flera år framgångsrikt har bevisat att om man kräver någonting då kan man också få igenom det!
PS Stöd för övrigt sjuksköterskornas kamp för högre lön! Du kan till exempel göra det här. DS
Kommunal Dalarna har därmed blivit först i Sverige med att ta efter norska LO, som i flera år framgångsrikt har bevisat att om man kräver någonting då kan man också få igenom det!
PS Stöd för övrigt sjuksköterskornas kamp för högre lön! Du kan till exempel göra det här. DS
måndag, april 21, 2008
Den blinda fläcken och OS-bojkotten
är titeln på Kajsa Borgnäs senaste krönika i Efter Arbetet. Den utgör en del av veckans obligatoriska läsning!
fredag, april 18, 2008
Hyresrätter och censur
Utredningen om hyresrätter är ingen rolig läsning. Trots ett fagert språk är den är ett slag mot allmännyttans själva syfte: en solidarisk bostadspolitik där bostäder erbjuds till rimliga hyror; hyresgästföreningen har tidigare beräknat att förslaget för en del kan leda till hyreshöjningar på 150 procent. Att borgarna nu sätter tänderna i bostadspolitiken är ännu ett steg i skapandet av systemskiftes-Sverige. De har redan sålt ut, de har redan genomfört en gigantisk omfördelning till de mycket rika, och de har redan börjat montera ned principen om vård efter behov, så detta var bara vad vi hade att vänta. Men ändå känns de två åren kvar till valet oändliga långa...
Mona Sahlin tar ett självklart stort avstånd från förslaget - här och här. Det hon emellertid så lägligt missar att påpeka, men som utredaren tar upp, är att det är EU:s konkurrensregler som från början tvingade den socialdemokratiska regeringen att påbörja en harmonisering av svensk lagstiftning...
Censur
Jag har tagit bort denna del eftersom jag INTE blev censurerad! Förklaring finns på kommentarer.
Mona Sahlin tar ett självklart stort avstånd från förslaget - här och här. Det hon emellertid så lägligt missar att påpeka, men som utredaren tar upp, är att det är EU:s konkurrensregler som från början tvingade den socialdemokratiska regeringen att påbörja en harmonisering av svensk lagstiftning...
Censur
Jag har tagit bort denna del eftersom jag INTE blev censurerad! Förklaring finns på kommentarer.
torsdag, april 17, 2008
Wibe behövs!
Det är extremt tråkigt att Sören Wibe lämnar partiet, men ännu tristare är många av de, mycket aggressiva, osakliga och slaskiga, omdömen som i dagarna har fällts om honom och hans politik.
Det borde inte vara Wibe, utan högerpolitiken och EU-naivismen, som skulle flyga sin kos.
PS Läs Wibes avsked. Det är en mycket välskriven, klok och insiktsfull betraktelse över ett partis märkliga hållning i en mycket viktig fråga. DS
Det borde inte vara Wibe, utan högerpolitiken och EU-naivismen, som skulle flyga sin kos.
PS Läs Wibes avsked. Det är en mycket välskriven, klok och insiktsfull betraktelse över ett partis märkliga hållning i en mycket viktig fråga. DS
tisdag, april 15, 2008
Motståndet växer!
Allt fler tar upp striden för Europas arbetare och fackföreningar. I helgen höll det skånska socialdemokratiska partidistriktet kongress och beslutade att motsätta sig Lissabonfördraget "så länge frågan om kollektivavtalets ställning och strejkrätten inte är till fullo utredd och garanterad". Det var ett klokt beslut. Jag kan nu därför konstatera att listan på dem som kräver folkomröstning, utträde, eller åtminstone oantastliga garantier för kollektivavtal och strejkrätt ständigt växer.
Inom socialdemokraterna och LO
Skånes socialdemokratiska partidistrikt
Socialdemokratiska studentförbundet
Lunds arbetarekommun
Trelleborgs arbetarekommun
Ystads arbetarekommun
Borås arbetarekommun
Umeå arbetarekommun
Skånes socialdemokratiska ungdomsdistrikt (SSU-Skåne)
SSU i Södra Älvsborg
SSU Umeå
Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK)
Transportarbetareförbundet
Byggnadsarbetareförbundet
LO-distriktet i Stockholms län
LO i Västsverige inklusive Göteborg
LO-distriktet i Skåne
Kommunal i Stockholm
Byggnads i Gästrikland
Byggnads avdelning 1 (Byggettan) i Sollentuna
Byggnads södra Skåne
Byggnads Göteborg
Socialdemokratiska EU-kritiker
Morgan Johansson, riksdagsledamot (s) och f.d. statsråd
Bo Bernhardssson, riksdagsledamot (s)
Leif Pagrotsky, riksdagsledamot (s)
Peter Hultqvist, riksdagsledamot (s)
Börje Vestlund, riksdagsledamot (s)
Anneli Särnblad, riksdagsledamot (s)
Anna Hedh, EU-parlamentariker (s)
Carl Tham, f.d. statsråd (s), f.d. SIDA-chef och f.d. Berlinambassadör
Ingela Eriksson och Jan Strömqvist, huvudskyddsombudsmän inom Kommunal
Övriga
Vänsterpartiet
Miljöpartiet de gröna
Nej till EU
Lägg gärna fler till namn på organisationer och/eller personer som har höjt sina röster för arbetets rätt i EU!
Inom socialdemokraterna och LO
Skånes socialdemokratiska partidistrikt
Socialdemokratiska studentförbundet
Lunds arbetarekommun
Trelleborgs arbetarekommun
Ystads arbetarekommun
Borås arbetarekommun
Umeå arbetarekommun
Skånes socialdemokratiska ungdomsdistrikt (SSU-Skåne)
SSU i Södra Älvsborg
SSU Umeå
Lunds socialdemokratiska studentklubb (LSSK)
Transportarbetareförbundet
Byggnadsarbetareförbundet
LO-distriktet i Stockholms län
LO i Västsverige inklusive Göteborg
LO-distriktet i Skåne
Kommunal i Stockholm
Byggnads i Gästrikland
Byggnads avdelning 1 (Byggettan) i Sollentuna
Byggnads södra Skåne
Byggnads Göteborg
Socialdemokratiska EU-kritiker
Morgan Johansson, riksdagsledamot (s) och f.d. statsråd
Bo Bernhardssson, riksdagsledamot (s)
Leif Pagrotsky, riksdagsledamot (s)
Peter Hultqvist, riksdagsledamot (s)
Börje Vestlund, riksdagsledamot (s)
Anneli Särnblad, riksdagsledamot (s)
Anna Hedh, EU-parlamentariker (s)
Carl Tham, f.d. statsråd (s), f.d. SIDA-chef och f.d. Berlinambassadör
Ingela Eriksson och Jan Strömqvist, huvudskyddsombudsmän inom Kommunal
Övriga
Vänsterpartiet
Miljöpartiet de gröna
Nej till EU
Lägg gärna fler till namn på organisationer och/eller personer som har höjt sina röster för arbetets rätt i EU!
måndag, april 14, 2008
Sjuksköterskor skall ha ordentligt betalt!
Sjuksköterskor skall ha ordentligt betalt - så enkelt är det. Stöd dem i deras kamp!
www.vardforbundet.se
UPPDATERING: Idag, 16 april, utökas strejkvarslet! Läs även här.
www.vardforbundet.se
UPPDATERING: Idag, 16 april, utökas strejkvarslet! Läs även här.
onsdag, april 09, 2008
En trevlig första maj, även i Vänersborg
Första maj i Vänersborg blir trots allt en trevlig tillställning. Med någon dröjsmån förklarade nämligen socialdemokraterna där att Åke Green inte är välkommen att fira med dem. Det var från början tänkt att partiet och nykterhetsorganisationen Blåbandsrörelsen, som bjudit in Åke Green som talare, skulle fira tillsammans. Men så blir det alltså inte, rapporterar både TV4-nyheterna och tidskriften Dagen. Det känns mycket bra!
måndag, april 07, 2008
torsdag, april 03, 2008
Oförståeligt och oförlåtligt
Efter att 1994 inför sig själva och alla andra ha försäkrat att den svenska modellen inte är hotad har verkligheten på punkt efter punkt gått LO-ledningen emot. Vaxholmsfallet var droppen som fick bägaren att rinna över. Men så långt har självindoktrineringen om EU:s förträfflighet gått att LO nu står handfallet inför den bistra sanningen. Erland Olausson, LO:s vice ordförande, uttalade 2005 att LO vid ett nederlag i Vaxholmsfallet skulle kräva ett utträde ur unionen. Det hade han aldrig sagt om han hade trott på förlust. När det nu blev så saknade han modet att kännas vid sitt uttalande.
Istället skriver LO, samma dag som EG-domstolen tillkännager att den i ett fall likt Vaxholmsmålet återigen dömer mot facket, att "EG-domstolen öppnar för lönekonkurrens men den svenska modellen är inte omedelbart hotad". En sådan rubrik är ovärdig en arbetarorganisation med samvetet och det politiska medvetandet kvar. Hur långt skall det egentligen behöva gå innan LO faktiskt erkänner hotet mot den svenska modellen?
Visserligen riktar LO kritik mot EG-domstolen och kräver att den reformeras. Men man får det inte att framstå som ett strukturellt problem. Istället vrids det till att domarna har tagit sig alltför stora friheter. ("Det är andra gången på kort tid som EG-domstolen har satt sig över politiskt fattade beslut", heter det i pressmeddelandet.) Men så är ju inte fallet. Domstolen har bara gjort sitt jobb - att döma i enlighet med EU:s fördrag. Att detta uppenbarligen är nyheter för LO och dess jurister - att det inte är politiker som bestämmer i EU - är ytterst alarmerande. Förresten - ett av de "politiska beslut" som åsyftas är tjänstedirektivet. Där slogs LO för ett borttagande av ursprungslandsprincipen, men nu har denna alltså återinförts på juridisk väg, återigen, i enlighet med gällande fördrag.
Fast inte mig emot med minskad makt för EG-domstolen. Det är bara det att det kan endast ske genom förändrade fördrag. Men trots att en ny grundlag i skrivande stund är på tapeten väljer LO att publicera pressmeddelandet "Därför säger vi [LO] ja till Lissabonfördraget" - utan ändringar och förbehåll. Det är så att man baxnar!
LO försvarar godtagandet av Lissabonfördraget med att de fackliga rättigheterna förstärks däri. Men så är inte alls säkert fallet. Professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, säger i en intervju med Skånska Socialdemokraten att även i Lissabonfördraget skall alla bestämmelser passera "nålsögat" de fem grundläggande principerna om fri rörlighet - dem som EG-domstolen nu två gånger beslutat i enlighet med.
I femton år har LO blundat för och negligerat riskerna med EU och dess konstruktion, och för det har man betalat dyrt. Men i och med att man nu platt lägger sig också för den kanske sista möjligheten att sätta stopp för Europas höger i dess kamp för att begrava arbetsrätt och fackligt inflytande håller Lundby-Wedin och Olausson själva den kanske största spaden. För vägran att handla i fråga om Lissabonfördraget är inte bara oförståelig - om några år kan den visa sig vara oförlåtlig.
Istället skriver LO, samma dag som EG-domstolen tillkännager att den i ett fall likt Vaxholmsmålet återigen dömer mot facket, att "EG-domstolen öppnar för lönekonkurrens men den svenska modellen är inte omedelbart hotad". En sådan rubrik är ovärdig en arbetarorganisation med samvetet och det politiska medvetandet kvar. Hur långt skall det egentligen behöva gå innan LO faktiskt erkänner hotet mot den svenska modellen?
Visserligen riktar LO kritik mot EG-domstolen och kräver att den reformeras. Men man får det inte att framstå som ett strukturellt problem. Istället vrids det till att domarna har tagit sig alltför stora friheter. ("Det är andra gången på kort tid som EG-domstolen har satt sig över politiskt fattade beslut", heter det i pressmeddelandet.) Men så är ju inte fallet. Domstolen har bara gjort sitt jobb - att döma i enlighet med EU:s fördrag. Att detta uppenbarligen är nyheter för LO och dess jurister - att det inte är politiker som bestämmer i EU - är ytterst alarmerande. Förresten - ett av de "politiska beslut" som åsyftas är tjänstedirektivet. Där slogs LO för ett borttagande av ursprungslandsprincipen, men nu har denna alltså återinförts på juridisk väg, återigen, i enlighet med gällande fördrag.
Fast inte mig emot med minskad makt för EG-domstolen. Det är bara det att det kan endast ske genom förändrade fördrag. Men trots att en ny grundlag i skrivande stund är på tapeten väljer LO att publicera pressmeddelandet "Därför säger vi [LO] ja till Lissabonfördraget" - utan ändringar och förbehåll. Det är så att man baxnar!
LO försvarar godtagandet av Lissabonfördraget med att de fackliga rättigheterna förstärks däri. Men så är inte alls säkert fallet. Professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, säger i en intervju med Skånska Socialdemokraten att även i Lissabonfördraget skall alla bestämmelser passera "nålsögat" de fem grundläggande principerna om fri rörlighet - dem som EG-domstolen nu två gånger beslutat i enlighet med.
I femton år har LO blundat för och negligerat riskerna med EU och dess konstruktion, och för det har man betalat dyrt. Men i och med att man nu platt lägger sig också för den kanske sista möjligheten att sätta stopp för Europas höger i dess kamp för att begrava arbetsrätt och fackligt inflytande håller Lundby-Wedin och Olausson själva den kanske största spaden. För vägran att handla i fråga om Lissabonfördraget är inte bara oförståelig - om några år kan den visa sig vara oförlåtlig.
onsdag, april 02, 2008
MUF-Skåne lär de sina var skåpet skall stå
En viktig uppgift för de politiska ungdomsförbunden är att skola sina medlemmar ideologiskt. Det är i det sammanhanget inte alltid så enkelt att undvika testuggande och namn på gamla skäggiga farbröder. MUF-Skåne har dock funnit ett sätt. När de höll årsstämma tidigare i vår tog de rejält betalt av deltagarna (och inte undra på det när spektaklet avslutades med bankett på Scandic Hotel i Helsingborg). Beroende på hur feta ungoderaternas plånböcker var kunde de i fallande prisordning beställa "platina-", "guld-", "silver-" eller "bronspaket. 990 kronor fick man punga ut för platinaboendet. Därmed lyckades MUF-Skåne effektivt med tre ting:
1) Tydligt deklarera att söner och döttrar till låginkomsttagare, arbetslösa och annat patrask icke behöver gör sig besvär i moderaternas ungdomsförbund i Skåne - åtminstone får de inget att säga till om.
2) Lära de sina att Sverige är och förblir ett klassamhälle och att det ibland är väldigt, väldigt tydligt.
3) Frångå normala lägstakrav för en demokratisk organisation: ta betalt för handlingar till en årsstämma! För, jodå, i vissa paketspecifikationer skrivs dessa ut!
I sin helhet återfinns det hela på MUF-Skånes hemsida. Scrolla ned en bit och du finner vad du söker. Galet - eller hur?!
1) Tydligt deklarera att söner och döttrar till låginkomsttagare, arbetslösa och annat patrask icke behöver gör sig besvär i moderaternas ungdomsförbund i Skåne - åtminstone får de inget att säga till om.
2) Lära de sina att Sverige är och förblir ett klassamhälle och att det ibland är väldigt, väldigt tydligt.
3) Frångå normala lägstakrav för en demokratisk organisation: ta betalt för handlingar till en årsstämma! För, jodå, i vissa paketspecifikationer skrivs dessa ut!
I sin helhet återfinns det hela på MUF-Skånes hemsida. Scrolla ned en bit och du finner vad du söker. Galet - eller hur?!
Linderborg
I lördags, efter Lunds arbetarekommuns årsmöte, begav jag och några andra SSU-are och LSSK-are oss till stadshallen i Lund för att lyssna till Åsa Linderborgs föredrag om sin senaste bok, "Mig äger ingen". De flesta vet vid det här laget att den handlar om Linderborgs uppväxt under 1970- och början av 1980-talet hos sin alkoholiserade pappa i Västerås.
Föredraget var otroligt bra. Linderborg var fantastiskt duktig på att berätta utan att vare sig överdriva eller förminska. Det blev känslosamt, naket, ärligt och roligt på en och samma gång, och hela tiden finns det rörliga och skarpa intellekt som Linderborg med sitt sätt att vara och tala närvarande.
Som Linderborg själv uttryckte det är boken en berättelse om väldigt mycket: klass, kön, kärlek, missbruk med mera. Det är ett porträtt av ett Sverige för inte så länge sedan. Under åren som gått sedan dess har mycket förändrats och inte alltid till det bättre. Alltjämt genomlever och genomlider många och allt fler en utsatt barndom. Samhällsklimatet är hårdare och råare. Segregationen (med avseende på klass och etnicitet, ofta intimt sammakopplade) är större. Då väntade hyresvärden åtta månader utan erlagd hyra innan det gjordes ett försök till vräkning av Linderborgs pappa, och när det uppdagades att det bodde ett barn där avbröts försöket. Idag hade det snarare kunnat dröja åtta dagar och ingen hänsyn hade tagits till eventuella barn.
Har ni inte läst boken eller hört henne tala om den - se till att ni gör det!
Markus Blomberg var också där, och han skriver så här på sin blogg om författarsamtalet.
Föredraget var otroligt bra. Linderborg var fantastiskt duktig på att berätta utan att vare sig överdriva eller förminska. Det blev känslosamt, naket, ärligt och roligt på en och samma gång, och hela tiden finns det rörliga och skarpa intellekt som Linderborg med sitt sätt att vara och tala närvarande.
Som Linderborg själv uttryckte det är boken en berättelse om väldigt mycket: klass, kön, kärlek, missbruk med mera. Det är ett porträtt av ett Sverige för inte så länge sedan. Under åren som gått sedan dess har mycket förändrats och inte alltid till det bättre. Alltjämt genomlever och genomlider många och allt fler en utsatt barndom. Samhällsklimatet är hårdare och råare. Segregationen (med avseende på klass och etnicitet, ofta intimt sammakopplade) är större. Då väntade hyresvärden åtta månader utan erlagd hyra innan det gjordes ett försök till vräkning av Linderborgs pappa, och när det uppdagades att det bodde ett barn där avbröts försöket. Idag hade det snarare kunnat dröja åtta dagar och ingen hänsyn hade tagits till eventuella barn.
Har ni inte läst boken eller hört henne tala om den - se till att ni gör det!
Markus Blomberg var också där, och han skriver så här på sin blogg om författarsamtalet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)