Efter att 1994 inför sig själva och alla andra ha försäkrat att den svenska modellen inte är hotad har verkligheten på punkt efter punkt gått LO-ledningen emot. Vaxholmsfallet var droppen som fick bägaren att rinna över. Men så långt har självindoktrineringen om EU:s förträfflighet gått att LO nu står handfallet inför den bistra sanningen. Erland Olausson, LO:s vice ordförande, uttalade 2005 att LO vid ett nederlag i Vaxholmsfallet skulle kräva ett utträde ur unionen. Det hade han aldrig sagt om han hade trott på förlust. När det nu blev så saknade han modet att kännas vid sitt uttalande.
Istället skriver LO, samma dag som EG-domstolen tillkännager att den i ett fall likt Vaxholmsmålet återigen dömer mot facket, att "EG-domstolen öppnar för lönekonkurrens men den svenska modellen är inte omedelbart hotad". En sådan rubrik är ovärdig en arbetarorganisation med samvetet och det politiska medvetandet kvar. Hur långt skall det egentligen behöva gå innan LO faktiskt erkänner hotet mot den svenska modellen?
Visserligen riktar LO kritik mot EG-domstolen och kräver att den reformeras. Men man får det inte att framstå som ett strukturellt problem. Istället vrids det till att domarna har tagit sig alltför stora friheter. ("Det är andra gången på kort tid som EG-domstolen har satt sig över politiskt fattade beslut", heter det i pressmeddelandet.) Men så är ju inte fallet. Domstolen har bara gjort sitt jobb - att döma i enlighet med EU:s fördrag. Att detta uppenbarligen är nyheter för LO och dess jurister - att det inte är politiker som bestämmer i EU - är ytterst alarmerande. Förresten - ett av de "politiska beslut" som åsyftas är tjänstedirektivet. Där slogs LO för ett borttagande av ursprungslandsprincipen, men nu har denna alltså återinförts på juridisk väg, återigen, i enlighet med gällande fördrag.
Fast inte mig emot med minskad makt för EG-domstolen. Det är bara det att det kan endast ske genom förändrade fördrag. Men trots att en ny grundlag i skrivande stund är på tapeten väljer LO att publicera pressmeddelandet "Därför säger vi [LO] ja till Lissabonfördraget" - utan ändringar och förbehåll. Det är så att man baxnar!
LO försvarar godtagandet av Lissabonfördraget med att de fackliga rättigheterna förstärks däri. Men så är inte alls säkert fallet. Professorn i arbetsrätt vid Stockholms universitet, Ronnie Eklund, säger i en intervju med Skånska Socialdemokraten att även i Lissabonfördraget skall alla bestämmelser passera "nålsögat" de fem grundläggande principerna om fri rörlighet - dem som EG-domstolen nu två gånger beslutat i enlighet med.
I femton år har LO blundat för och negligerat riskerna med EU och dess konstruktion, och för det har man betalat dyrt. Men i och med att man nu platt lägger sig också för den kanske sista möjligheten att sätta stopp för Europas höger i dess kamp för att begrava arbetsrätt och fackligt inflytande håller Lundby-Wedin och Olausson själva den kanske största spaden. För vägran att handla i fråga om Lissabonfördraget är inte bara oförståelig - om några år kan den visa sig vara oförlåtlig.
1 kommentar:
Jo, det är intressant hur pass obetydliga dessa beslut verkar vara. Trots att de äventyrar fackföreningarnas möjligheter att agera. Men jag är inte förvånad, EU är så heligt att man även kan börja kompromissa om viktiga grundbultar för Socialdemokratin. Strax dags för årsmöte förresten!
Skicka en kommentar