I lördags, efter Lunds arbetarekommuns årsmöte, begav jag och några andra SSU-are och LSSK-are oss till stadshallen i Lund för att lyssna till Åsa Linderborgs föredrag om sin senaste bok, "Mig äger ingen". De flesta vet vid det här laget att den handlar om Linderborgs uppväxt under 1970- och början av 1980-talet hos sin alkoholiserade pappa i Västerås.
Föredraget var otroligt bra. Linderborg var fantastiskt duktig på att berätta utan att vare sig överdriva eller förminska. Det blev känslosamt, naket, ärligt och roligt på en och samma gång, och hela tiden finns det rörliga och skarpa intellekt som Linderborg med sitt sätt att vara och tala närvarande.
Som Linderborg själv uttryckte det är boken en berättelse om väldigt mycket: klass, kön, kärlek, missbruk med mera. Det är ett porträtt av ett Sverige för inte så länge sedan. Under åren som gått sedan dess har mycket förändrats och inte alltid till det bättre. Alltjämt genomlever och genomlider många och allt fler en utsatt barndom. Samhällsklimatet är hårdare och råare. Segregationen (med avseende på klass och etnicitet, ofta intimt sammakopplade) är större. Då väntade hyresvärden åtta månader utan erlagd hyra innan det gjordes ett försök till vräkning av Linderborgs pappa, och när det uppdagades att det bodde ett barn där avbröts försöket. Idag hade det snarare kunnat dröja åtta dagar och ingen hänsyn hade tagits till eventuella barn.
Har ni inte läst boken eller hört henne tala om den - se till att ni gör det!
Markus Blomberg var också där, och han skriver så här på sin blogg om författarsamtalet.
2 kommentarer:
En vidrig kommunist är vad hon är och en medelmåttig författre!
Roberth
Det står dig naturligtvis fritt att tycka det. Vad är det du inte gillar i boken?
Skicka en kommentar