Att lära sig läsa

För ganska länge sedan nu satt vi ett gäng och snackade på The Old Bull Pub här i Lund. Jag hade börjat tänka på att det vore roligt att ha en skönlitterär läsecirkel i Partiets regi, att jag skulle tycka det vore så roligt att få dela med mig av någonting som jag faktiskt är bra på och brinner för mer än någonting annat. Min tanke var att vi skulle studera skönlitterära verk ur ett politiskt perspektiv, och jag uttryckte min glädje över att få ”lära andra människor läsa på ett nytt sätt”.

När jag sa detta fick jag väldigt fort mothugg av en kamrat, som kallade mig elitist och undrade om det var så att jag verkligen på allvar menade att jag ville komma ”och lära den stackars arbetarklassen att läsa, som om de inte redan kunde det”. Jag tog åt mig av kritiken, kände mig som en elitistisk och värdelös människa och tänkte att det jag sagt inte kommit ut rätt. Och jag försökte förklara mig, förklara vad jag egentligen menat. Detta var som sagt ganska länge sedan nu, men jag blir fortfarande arg – ja, riktigt jävla förbannad – och ledsen när jag tänker tillbaka på det här.

Jag borde inte ha förklarat bort mig, för jag menade precis det jag sa. Jag vill lära människor läsa – på ett nytt sätt. Jag sa aldrig att det är så att människor inte behärskar uttydandet av bokstäver och lägga in en tolkning i ett verk. Däremot anser jag att man kan bli bättre att lära sig läsa genom träning och genom diskussion, precis som man kan bli bättre på att spela fotboll eller schack genom att träna, bolla med andra och försöka med nya tillvägagångssätt. Man kan lära sig njuta av böckerna på ett helt nytt sätt. Att hävda att fotboll är någonting man behöver träna på men inte litteraturtolkning, det är väl snarare det en slags elitism – i dagens samhälle verkar det värderas högre att vara duktig på sport än på kulturtolkning, trots att det oftast inte kommer helt naturligt något av det. Jag menar att man i den simplaste bok av Liza Marklund eller av vemsomhelstsomsäljsöverallt kan hitta någonting väldigt spännande. Man behöver inte en tung bok av Dostojevskij eller Kafka för att ha något spännande att diskutera – det är det man kan lära sig genom att studera litteratur tillsammans.

Att säga att det är elitistiskt av mig att tycka att jag kanske är lite bättre på litteraturtolkning än någon som inte ägnat sig aktivt åt det en himla massa, torde väl vara ett förringande av hela min person, av hela den vetenskap jag ägnat mitt liv åt, åt större delen av mina universitetsstudier och hela min framtida examen. Min framtida examen i Litteraturvetenskap. Man kan ju tycka att jag borde vara lite kunnigare på de områdena än någon som inte läst detta ämne, precis som någon som läser matematik är duktigare på matte, någon som läst juridik är duktigare på lagtolkning eller någon som läst till läkare kommer vara bättre på att laga människor än vad jag är. Skulle det inte vara så, hade jag slösat bort en himla massa studiemedel. Men det har jag inte, jag har lärt mig någonting. Jag är glad över att ha fått lära mig, och vill dela med mig av det jag kan. Det är inget elitistiskt med det.