Inget till fattig men mycket till rik - den svenska högerns politik

Runt om i det här landet finns människor, ganska många människor, som varje dag sliter och lider. De sliter för att få det att gå runt. De lider därför att de inte alltid klarar det. Lönerna är för låga och hyran är för hög. Sjukpenningen på grund av det sönderslitna knäet räcker inte. Hudfärgen är inte den rätta för att få ett arbete. Könet är fel för att få den lön som vederbörande förtjänar, och plånboken är för mager för att klara av barnens hockeyutrustning.

Dessa, lovade högern, skulle bli de verkliga vinnarna vid en borgerlig seger i valet 2006. De sjuka skulle få bättre vård. De lågavlönade skulle få mer pengar kvar i plånboken. De studerande skulle få höjda studiemedel.

Så blev det inte. Istället var det var de rika som fick mer och de fattiga mindre. Och de som var varken eller fick inget alls. Förmögenhetsskaffen skall nu avskaffas. Fastighetsskatten likaså. Mångmiljonvillan i Djursholm kommer därmed att berika sin redan förmögne ägare med i runda slängar 50 000 kronor om året. Därtill kommer pengarna från förmögenhetsskatten. Men ägaren till tvåhundratusenkronorshuset i Boden får inte ett korvöre, trots skattesänkningarna. Han eller hon är inte pengastinn nog.

Detta insåg de utsatta. Det lät sig inte luras. De röstade inte på högern, för de visste att vallöftet till de fattiga bara skulle bli ett klipp för de rika. Men det hjälpte inte. För de får ändå betala priset. De får ändå betala affärsjuristernas Rolls Royce, VD:arnas lyxyachter och överklasslynglarnas champagnefester i Båstad och på franska rivieran.

Avskaffad förmögenhetskatt och fastighetsskatt ger inga nya jobb, inte bättre vård, inte mer kunskap i skolan. Allt det ger är ökade klyftor. Det är både orättfärdigt och orättvist.

Och därför föraktar jag den svenska regeringen. Jag föraktar dess politik. Jag föraktar dess samhällssyn, och jag föraktar dess förakt för de utsatta.

Och därför är jag stolt över att tillhöra en rörelse som när den kunde sörja, begråta och begrava välfärden vägrar att göra det. Utan istället tänker komma igen. Och det med besked. Senast 2010.