Under den fria prissättningens ok

Sedan 1999 är prissättningen för tandvård fri. Tanken var att det skulle minska kostnaderna för patienterna. Tanken var fel. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen borde skämmas - åtminstone för att den vägrade att åtgärda misstaget genom en återreglering.

För ett och ett halvt år sedan skrev jag här på bloggen om hur privattandläkare tjänar grova pengar på sitt yrke; i ett SVT-reportage tillfrågades privattandläkaren Mats Bernhold, som varje år plockade ut två miljoner kronor i aktieutdelning från sitt bolag, varför han inte kunde tänka sig att sänka priserna. Svaret blev: "Jag tycker inte det. Då får vi ju ännu fler patienter." Som om det vore fel. Som om inte de där två miljonerna skulle räcka för både en tandläkares och en tandsköterskas årslön.

Igår redovisade SvD en granskning av tandsvårdspriserna hos folktandvården runt om i landet. Skillnaderna är groteska. För helkäksimplantat är referenspriset 15 907 kronor - ändå är samma ingrepp 12 000 kronor dyrare i Stockholms län och kostar hela 40 166 kronor på Gotland. Privattandläkarnas prissättning är betydligt svårare att granska, men i snitt ligger de, enligt Praktikertjänst, tio procent högre än Folktandvårdens. Fast också där finns stora skillnader.

Att tandvård har skiljts från annan vård är djupt olyckligt - och obegripligt. Så som tandvården fungerar, oreglerad, konkurrensutsatt, med patienter som snarare är konsumenter, så förlorar hela samhället på den. Det blir särskilt dyrt för vårdtagaren men guld i mun för utföraren. Men så här får det helt enkelt inte gå till. Det är dags att frigöra oss från den fria prissättningens ok. Det är dags att införliva tandvården i den allmänna sjukförsäkringen. Att göra det skulle kosta ungefär 20 miljarder kronor - mindre än hälften av den summa högerregeringen har sänkt skatten med för de allra rikaste.

Så kom inte, Reinfeldt och Hägglund, och säg att vi inte har råd...

Guld i mun

Jag är förespråkare av principen att verksamheter som är centrala för samhället och/eller som alla människor åtminstone någon gång i livet är i behov av skall ägas och drivas i gemensam regi, utan vinstsyften. Jag är övertygad om att det är såväl kvalitetsmässigt som samhällsekonomiskt klokt (se ett tidigare blogginlägg). För hur det riskerar att gå om man marknadsanpassar och privatiserar välfärdssektorn är tandvården ett bra, eller snarare avskräckande, exempel på. SVT rapporterade för någon dag sedan att privattandläkare tjänar storkovan. Sedan avregleringen har nämligen priserna skjutit i höjden, och privat tandläkeri är idag i genomsnitt mer lönsamt än det övriga näringslivet!

Med denna kunskap i bakhuvudet skulle man ju kunna tänka sig en och en annan prissänkning, som en ödmjukhetsgest om inte annat. Men icke. "Jag tycker inte det, då får vi ju ännu mer patienter. Vi klarar inte av det", säger tandläkaren Mats Bernhold i Helsingborg som själv plockade ut två miljoner i aktieutdelning ifjol.

Jag vet inte om den där Mats är en riktig girigbuk eller bara lätt dum i huvudet - troligen handlar det om en kombination. För de där pengarna skulle han ju kunna anställa en tandläkare och en tandhygienist. Och fler patienter skulle få vård. För inte menar väl privattandläkarna att folk springer till dem i onödan?

Kanske vore det en trots allt en idé att sluta stoppa ännu fler miljarder skattekronor i privata fickor och istället införliva tandvården i den allmänna sjukförsäkring och utbilda fler tandläkare så att alla patienter, oavsett plånbokstjocklek, kan få en bra vård till låg kostnad. Jag bara frågar...