torsdag, september 13, 2007

Det är Robin Hood jag vill ha!

Denna sommar besökte jag mina hemtrakter i norra Sverige. Bland annat så genomförde jag en bilresa genom Tornedalen från Kiruna till Haparanda. Jag har åkt den vägen många gånger förut men denna gång var det något som slog mig. I praktiskt taget varenda by jag passerade fanns det minst ett igenbommat och öde hus, ofta flera stycken. Husen var generellt i väldigt dåligt skick så de har antagligen stått övergivna ända sen den stora avfolkningsvågen på 60- och 70-talet. Det var en sorglig syn, några av husen var gamla Tornedalsgårdar med kulturhistoriskt värde.
När folk tänker på Norrlands inland så tänker de ofta på bidragsberoende och gnälliga apatiska norrlänningar. Den bilden tänker jag inte skriva mer om här, vill ni veta vad jag tycker om det kan ni läsa mitt tidigare inlägg om det istället. Däremot finns det mer att säga om skatteutjämningssystemet.
Ibland hör man politiker från tätortsområden beklaga sig över att de måste skicka en del av sina skattepengar till mindre lyckligt lottade kommuner. Här i Lund hör man det i bland som ett argument för att inte höja skatten, en del av de ökade inkomsterna skulle då gå till skatteutjämningssystemet. Detta är enligt mig ett extremt dåligt argument. Ta Danderyd och Lidingö som exempel, två till ytan rätt små kommuner med en stor andel höginkomsttagare och en liten andel låginkomsttagare. De behöver inte satsa stora summor på sjuktransporter, färdtjänst, skolskjuts och socialbidrag. Detta gör att de alltid kan ha en lägre kommunalskatt och ändå uppfylla lagens krav på service till medborgarna än en glest befolkad och till ytan stor kommun. Om ingen vill dela med sig av sina inkomster till kommuner med sämre förutsättningar så antar jag att de som bor i glesbygden förväntas flytta därifrån om det inte passar att leva utan sjukvård och skola etc... Hmm, vänta... Jag har nog ändrat mig, några miljoner nyinflyttade låginkomstagare i rikemanskommunerna är kanske precis vad som behövs.
Sist vill jag bara poängtera att Sveriges till ytan största kommun Kiruna (där jag vuxit upp) är en av de som BETALAR till skateutjämningssystemet trots åratal av avfolkning med svikande skatteunderlag som följd. Efter den borgeliga regeringens förändring av skatteutjämningssystemet tillhör Danderyd och Lidingö istället de som vinner på systemet. Skatteutjämningssystemet finansierar alltså de facto deras låga skatter!

Inga kommentarer: