Jag tillhör dem som tycker att det kan vara rätt att ta till vapen för att försvara friheten eller återövra den. Så länge kulorna riktas mot förtryckaren och enbart förtryckaren.
Den största och mest hisnande kampen är emellertid den som förs utan kulor och krut. Just nu pågår en sådan strid i Burma. Munkarna marscherar för ett slut på förtrycket. Må det gå dem väl!
Läs mer om frihetslängtan i Burma i Dagens Nyheter, i Svenska Dagbladet och på Cattis blogg respektive Raúls blogg. De senare tillhör några av dem från socialdemokratiska studentförbundet som sedan flera år aktivt deltar, med fredliga medel, i kampen.
1 kommentar:
Nu har jag länkat till er blogg! Tack för inlägget och länken. Det är väldigt viktigt för oss att detta inte rinner ut i sanden och att folk får reda på vad som pågår. Vill du följa rapporteringen närmare så är det bara att gå in på: www.irrawaddy.org
Raúl
Skicka en kommentar