Sorlet lägger sig och tystnaden sjunker över salen. Någon bläddrar i en tidning, andra tittar igenom de handlingar som låg på bordet när vi kom, andra tittar sig med spänd förväntan om i salen. Rummet är klätt i brunt trä och en svag lukt av mögel når näsborrarna, trots att salen i stort sett är nyrenoverad. Dagens session erbjuder en och annan intressant fråga, bland annat skall initiativ från de delregionala beredningarna diskuteras och några spännande interpellationer finns i handlingarna.
Sessionen inleds med en diskussion om remissen ang. ansvarskommitténs slutbetänkande, SOU 2007:10. Sverigedemokraterna löpte amok då de ansåg att det regionala projektet var ett hot mot nationalstaten. De lade fram en egen remiss, på sittande möte, och gjorde sig sedan till martyrer då ingen ville rösta på det. Ingen röstar på våra förslag, vare sig det är dåliga eller bra, gnällde herr Sverigedemokrat martyrmässigt.
Inte en tanke ägnades åt att högst få, omfattande förslag, som läggs fram på sittande möte utan möjlighet till behandling i partigrupperna, antas eller prisas av någon annan än den som lagt förslaget. Det är inte helt förenligt med den demokratiska ordningen att alla inte kan få del av ett förslag innan det ställs till votering. Demokrati kanske i och för sig inte är alltför bekant för någon som kommer från ett parti med brunfläckade rötter. Det något komiska i situationen är dock att en ickedemokrat använder sig av ett demokratiskt argument för att utmåla sig som martyr, samtidigt som man lägger förslag på ett sätt så att de inte går att behandla i en demokratisk process. Man tar sig för pannan.
Det är inte ett dugg synd om Sverigedemokraterna. Det är snarare alla andra det är synd om, som tvingas lyssna på tjatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar