Så var det gjort. Det har pinat mig länge. Beslutet är fattat och den sista ciggen är upprökt.
Den förväntade känslan av tomhet kom aldrig. Förvånad insåg jag att det var lättare än jag trodde. Alla historier om frossa, abstinens, nervositet och annat som har skjutit upp det är som bortblåsta. Förvisso räknar jag timmarna, minuterna. Men inte så mycket för att ”jag har stått ut si och så länge”. Mer för att det är skönt att slippa. Det är frihet. Jag har varit en slav under 16 år. Nu kom befrielsen. Hur?
Jag läste en bok ”äntligen icke-rökare” av Allen Carr. Läs den. Det är det värt.
Det är inte en minut för tidigt.
1 kommentar:
Grattis! Keep up the good work!
/Folkhälsosocialisten :)
Skicka en kommentar