Smart att vara dum i ett ruttet land

I fredags var jag och såg Träskoprinsessan på Malmö Opera. Hade läst någonstans att denna opera var ett försök till att göra en ny En spelman på taket. Exakt vad detta innebär vet jag inte–så kultiverad har jag tyvärr inte hunnit bli under mina 24 år i livet. Så eftersom jag inte kan någonting om föregångarverket, så kan jag egentligen bara uttala mig om detta nya verk.

Träskoprinsessan verkar faktiskt handla om klass. Exakt vad sensmoralen är förstår jag inte–jag tycker att man får väldigt blandade budskap på den punkten. En fattig flicka och en prinsessa byter plats för en dag, och vi får följa prinsessan Stella i sina ”äventyr” som fattig. ”Äventyren” går ut på att hon får se folk bli piskade, förödmjukade och till och med dödade av kapitalismens herrar. Prinsessan möter alla problem med ett väldans mod och för henne personligen går saker och ting inte alltför dåligt ändå. I slutet av operan (ok, här kommer så en spoiler:) vill Stella visserligen tillbaka hem till sitt palats men den fattiga flickan Maja kommer inte tillbaks, vilket gör att Stella måste finna sig i sitt nya öde–fattigdom. Stella säger till Majas bror att hon (Stella alltså) minsann kommer att göra det bästa av sitt nya öde och att det kommer att gå så bra så (ungefär så). Och det intryck man får av Stella är att hon är smart och världsvan och att allt kommer att gå såå bra för henne. Detta trots att hon bara några minuter tidigare sjungit att ”det är smart att vara dum i ett ruttet land”–att hon anspelat på att de fattiga gör rätt i att inte lära sig läsa, inte vil förstå saker, för att det skulle bara göra lidandet ännu värre.

Jag kan ju då för det första tycka att om man fortsätter att var dum, då kommer ingenting någonsin att förändras. Den inställningen förhindrar alltså revolutionen. Och om vi ska fortsätta snacka operans sensmoral, så tycker jag att man skulle kunna säga att Stella visar på att vad som än händer i livet, så kommer du fortsätta att vara privilegierad om du föddes som det. Stella må ha förlorat all sin rikedom och så där, men hon verkar ändå glida igenom livet lite lättare än de andra glider igenom sin fattigdom. Sedan kan jag se en tredje tolkning av verket och det är att de fattiga skulle ha det mycket bättre om de bara hade en lite sjystare inställning till saker och ting (se Stellas sturskhet och mod). Men denna sista tolkning är ju rent ut sagt vidrig, så jag hoppas att vi kan bortse från den?

Vad gäller operans form kan jag väl säga lite kort att min uppfattning varierade. Stella sjöng lite falskt ibland och stora delar av tiden kunde man inte höra vad de sjöng över musiken (men det kanske är meningen, jag vet inte?). Men sedan hade vi scenspelet som var helt fantastiskt. Kulisserna på den snurrande scenen var underbara och underbart använda. Dansen var helt fantastisk–speciellt i en scen i andra akten då musiken skapade med hjälp av dansarnas klappande och stampande.

Om Träskoprinsessan får min rekommendation? Njee, det kan jag nog inte säga. Det var en trevlig upplevelse, men om jag skulle lägga mina pengar på scenkonst skulle jag nog spara dem till en annan uppsättning…