Ångest

Vissa dagar är man inte på topp. Idag är en sådan dag. Då kan det vara skönt att lyssna till någon som tycks ha det ännu jävligare:

"Ångest - människorna är av glas,
luften som senapsgas,
magen en metastas.

Ångest - gatorna är av sand,
husen stöttar varann,
tillvaron böljar fram.

Och jag sjunker. Som en sten
Faller ner. Mer och mer.
Mot det stora svarta djupet. Långt, långt ner.
Jag kan inte mer.

Ångest - kroppen är funktion
allt är i vibration,
pulsen är en miljon.

Ångest - hjärnbarken är av smör,
bröstet en stor tumör,
jag står mitt i stan och dör.

Och jag skriker. - Hemska tjut
Men ingen hör. - Som ett djur
Ingen märker att jag bleknar. - Som vill ut
Ingen ser att jag dör. - Ur sin bur.

Skriker. - Men ingen ser
Men alla går. - Fast du ber
Ingen ser paniken i mig. - Alla ler
Ingen ser hur jag mår. - Ingen vet.

Ångest - blodet är som en smet,
hjärtat så kallt och stelt,
jag dör i en evighet.

Ångest - jag står i min egen dröm,
drömmer om evig sömn,
vill sova tills allt är glömt.

Och jag pratar. - I panik
För mig själv. - Går på sprit
Sjunger för min egen skugga. - Öl och vin
Livet är ett hotell. - Som ett svin.

Natten. - Gatan är
Blir en rättegång. - En magnet
Åtalspunkterna är många. - Titta ner
Listan verkar så lång. - Är för feg."

Texten är Björn Afzelius' och låten kommer från hans skiva Johnny Boy (1978). Björn var en stor artist och en lysande textförfattare - han och Mikael Wiehe är två av få svenska artister vars texter är verkligt vacker poesi också utan musik. Jag rekommenderar därför ett besök på en bra sida om honom: bjornafzelius.com