Valet 2010 kommer att vinnas, precis som de flesta val, under mandatperioden. Det är en läxa väl värd att ha i åtanke. Det gäller att i god tid förbereda sig, både politiskt och organisatoriskt. Det gäller att skaffa sig goda vänner att samarbeta med. Vilka finns då till hands? Vänsterpartiet? Miljöpartiet? Centern?! Folkpartiet?!
Det finns ganska många socialdemokrater som hoppas på att den borgerliga regeringen spricker före valet 2010. Historiskt sett finns det ju fog för det: under åren 1976-82 satt inte färre än fyra olika borgerliga konstellationer vid makten, och i juni 1994 splittrades den borgerliga regeringen när centerns partiledare Olof Johansson avgick i protest mot byggandet av Öresundsbron. Men det var då och nu är nu. De fyra borgerliga partierna har målmedvetet svetsat sig samman. Centern och folkpartiet har tagit rejäla kliv högerut, moderaterna har tagit ett halvt steg mot mitten och kristdemokraterna har lämnat den allra värsta värdekonservatismen bakom sig. Nu bildar de en enhet, långt till höger på den politiska skalan. De kommer att gå till val 2010 på samma sätt som 2006: som en man - till stor besvikelse för de socialdemokrater som har fastnat i föreställningen om (c) och (fp) som socialliberala mittenpartier och möjliga samarbetspartners. Såvida inte sverigedemokraterna äntrar riksdagen 2010 är en sådan samverkan emellertid absolut orealistisk.
Återstår därför vänsterpartiet och miljöpartiet - partier vars ideologi ligger ljusår närmare socialdemokratins än de borgerligas gör. Vänsterpartiet och socialdemokraterna är bägge socialistiska partier. Vi är båda antikapitalister, även om en del socialdemokrater ihärdigt förnekar detta. Det är även miljöpartiet, om än ur ett annat perspektiv.
Härmed inte sagt att skillnader saknas eller att en rödgrön regeringssamverkan vore problemfri. Min tanke är att i kommande blogginlägg söka kartlägga dessa svårigheter, men också att peka på de områden där vi har en gemensam eller likartad uppfattning. Jag tror nämligen att det är nödvändigt att börja denna tankeprocess redan nu. I alla fall om vi vill se en kvinna som statsminister 2010!
Fast det får räcka för ikväll - att ha fastslagit att vi har tre partier som alla är motståndare till kapitalism är ett hyfsat gott dagsverke. Det är, som man säger, en bra början!
PS För den som är mer intresserad av att höra vad diverse partitoppar har att säga rekommenderar jag intervjun med Lars Ohly i Svenska Dagbladet (13/2) samt Peter Erikssons och Maria Wetterstrands debattartikel i Arena (15/2). OBS! Artikeln finns på miljöpartiets hemsida. DS
1 kommentar:
Jag ser fram emot att läsa fortsättningen! Och hoppas på att så många som möjligt tänker som du eller kan övertalas att göra det.. så att det kan hända grejer inför nästa val...
Skicka en kommentar