Man ska (tydligen) ha husvagn

Egentligen talar reportagen (i SvD och DN) för sig själva. Sverige år 2007 är på många sätt förvillande likt Sverige år 1907. För hundra år sedan utnyttjades infödda svenskar på det vis som beskrivs i artiklarna. Nu när arbetarrörelsen sedan länge har satt P för den utsugningen blir det istället utländsk arbetskraft som förnedras. Det är oanständigt, motbjudande och rentav äckligt.

De usla boendeförhållandena för dessa arbetare demonstrerar med all önskvärd tydlighet två ting:
1) kapitalisternas människosyn
2) att vi inom vänstern har ett mycket tydligt ansvar. Vi måste ta strid för allas rätt till ett bra arbete och ett värdigt boende. Dels för att uppenbarligen gör ingen annan det, och dels för att om inte är vi kollektivt bara en liten lort.

Tagit nåt för givet?

Ibland inser man hur mycket man tar för givet. På universitetet i den österrikiska staden Graz verkar det som om de tar betalt för kurskatalogen. Hela 8 euro får du punga ut med för att få förteckningen över vilka kurser som finns att läsa.

Apropå liberaler...

så läste jag ikväll DN:s huvudledare från i måndags. Den framstod först som ett försvar för en modell där vi alla betalar solidariskt för mediciner. Vilket fick mig att undra om inte ledarredaktionen själv hade tagit ett litet piller inför skrivandet - ända tills jag började läsa noggrant. Då insåg jag att det bärande temat snarare var en oro för de ökande läkemedelskostnaderna.

Ledaren förespråkade förvisso att de som behöver dyra mediciner skall få det, men påpekade att kostnaderna för detta på grund av pengabrist måste betalas av något annat. Med ledarens egna ord: "rätten till liv väger "..."blytungt tyngre än 'rätten' till friår, 80 procents ersättning i arbetslöshetsförsäkringen eller sex timmars arbetsdag."

Det håller jag visserligen med om; skillnaden är väl att jag tycker att rätten till liv och rätten (utan citattecken) till friår, 80 procents ersättning i a-kassan och sex timmars arbetsdag väger just blytungt mer än "rätten" till skattesänkningar i mångmiljardersklassen för de rika.

Men det är klart - jag är ju inte liberal.

De gröna liberalerna

Alla större partier i svensk politik har minst en inre konfliktlinje av vikt. För vänstpartiets och socialdemokraternas del är det en tydlig vänster-höger dito. Hos kristdemokraterna, moderaterna och centerpartiet är det (ny-)liberalism mot socialkonservatism. I folkpartiet går skillnaden mellan social- och batongliberaler.

Miljöpartiet är inget undantag. Tvärtemot egna storvulna ordvändingar om frihet från ideologierna sprungna ur industrialismen (socialism, konservatism och liberalism) går det hos de gröna en tydliga spricka just mellan höger och vänster [1]. Det märks när de diskuterar arbetsrätt, privatägda skolor och vårdcentraler, generell välfärd eller grundtrygghet och statligt ägandes vara eller icke vara. Och det märks när de pratar regeringsalternativ, såväl i kommuner och landsting som på nationell nivå.

Det finns alltså en tydligt liberal ådra hos en del miljöpartister i synen på frihet, individualism och ekonomisk politik. Peter Eriksson är en av dessa. Redan före valet gick han ut och propagerade för en trepartiregering bestående av socialdemokraterna, folkpartiet och miljöpartiet.

Idag är det dags igen. Nu tycker Peter Eriksson att vänsterpartiet inte ska få vara med och samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet. Motiveringen är att vänstern är "bakåtsträvande och gammalmodig".

Men stödet bland socialdemokrater är betydligt större för ett s+v-samarbete än för en s-mp-samverkan. De flesta sossar har inga större problem med (v). Däremot har vi mycket svårt för liberal politik, oavsett av vem den framförs. Det borde Peter Eriksson tänka på!

---

[1] Det lätt komiska i detta sammanhang är att hur mycket miljöpartisterna än påstår att de är förmedlare av en "ny" ideologi så ljuger de. Och tror de på vad de säger har de lurat sig själva. Ernst Haeckel som var tysk biolog och läkare (m.m.) och verkade på 1800-talet kan nämligen med rätta räknas som den första ekologisten.

Uppdatering: Peter Eriksson får svar på tal av Lars Ohly.

En talande lyssnande tystnad

I en artikel i Svenska Dagbladet om Mona Sahlin och partiets framtid är huvudbudskapet att Mona är tyst och att det är fel. Jag håller med om att oppositionen kunde ha varit hårdare, men de som kräver att Sahlin själv borde börja staka ut riktningen är fel ute. För menar hon allvar med "laget" och inte "jaget" är det just nu partiet som skall göra sig hört. Och jag anser att vi faktiskt får skylla oss själva om vi inte tar det här tillfället i akt.

Detta alldeles särskilt som partiet står och väger. Blir det triangulering eller egen politik utifrån egen ideologi? Jag tillhör dem som menar att förlusten 2006 knappast kan förklaras av vi inte var tillräckligt mittenorienterade. Utan att vi föll därför att vi i praktisk politik inte var våra idéer (tillräckligt) trogna. Vi hade svikit kravet på jämlikhet. Och uppenbarligen är inte ökade klyftor vad svenska folket vill ha. Stämningen ute i landet ger en tydlig signal: varning för högersväng!

Slutsatsen blir alltså: Mona måste lyssna, men partiet måste också tala.

Imorgon är en annan dag

Inför kvällens TV-duell har Synovate Temo genomfört en opinionsundersökning som visar att Mona Sahlin utklassar Fredrik Reinfeldt i grenen ingjuta hopp om morgondagen.

Så med tanke på detta och andra opinonsmätningars resultat - visst känns det väl som att den ljusnande framtid är vår!

En riktigt god affär

Det finns en mycket enkel lösning till den senaste veckans skandaler kring utförsäljningen av de statliga bolagen: Stoppa hela processen och sälj ut den ansvarige ministern Mats Odell istället!

Herr Odell lär väl knappast betinga ett högt pris, men oavsett hur litet vi får för honom blir det ändå en god affär - för Sverige, för regeringen och, i synnerhet, för kristdemokraterna.