I en artikel i Svenska Dagbladet om Mona Sahlin och partiets framtid är huvudbudskapet att Mona är tyst och att det är fel. Jag håller med om att oppositionen kunde ha varit hårdare, men de som kräver att Sahlin själv borde börja staka ut riktningen är fel ute. För menar hon allvar med "laget" och inte "jaget" är det just nu partiet som skall göra sig hört. Och jag anser att vi faktiskt får skylla oss själva om vi inte tar det här tillfället i akt.
Detta alldeles särskilt som partiet står och väger. Blir det triangulering eller egen politik utifrån egen ideologi? Jag tillhör dem som menar att förlusten 2006 knappast kan förklaras av vi inte var tillräckligt mittenorienterade. Utan att vi föll därför att vi i praktisk politik inte var våra idéer (tillräckligt) trogna. Vi hade svikit kravet på jämlikhet. Och uppenbarligen är inte ökade klyftor vad svenska folket vill ha. Stämningen ute i landet ger en tydlig signal: varning för högersväng!
Slutsatsen blir alltså: Mona måste lyssna, men partiet måste också tala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar