Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) går på dagens DN-debatt (se även SvD) till hårt angrepp mot Mona Sahlin. I praktiken pekar folkpartisten ut Sahlin som ansvarig för sverigedemokraternas framgångar i valet 2006; skälet påstås vara den misslyckade socialdemokratiska integrationspolitiken under Sahlins tid som minister för dessa frågor.
Nyamko Sabuni har sagt och gjort mycket tokigt - men hon har i sina aktuella anklagelser vissa poänger. Socialdemokratin, inte bara Sahlin, misslyckades med jämlikheten under sitt förra regeringsinnehav. Den tillät klyftorna växa, vilket ledde till att Sverige blev segregerat. Plötsligt fanns det allt fler fattiga områden. Klassamhället blev, som tidigare har beskrivits här, tydligare. Det beredde vägen för missnöje och frustration, och syndabockana blev den kanske mest utsatta gruppen i Sverige, människor från arbetareklassen med utländsk bakgrund. Många socialdemokratiska väljare röstade därför 2006 på ett borgerligt rasistiskt parti. Detta måste partiledningen ta allvarligt på - den måste möta hotet från extremhögern genom jämlikhetspolitik. Det är det enda som hjälper.
Ytligt sett kan alltså Sabunis kritik verka ovanligt upplyst. Men betänker man högerregeringens enorma skattesänkningar till de rika, försämrandet av olika former för vidareutbildning, den hårdföra asylpolitiken, förslagen om marknadshyror, söndermalandet av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna och sist men inte minst Vårdval Stockholm - ja, då drunknar kritiken i en ocean av dubbelmoral. Sabuni sitter själv i en regering som lär erövra ett svårslaget rekord i cementering av klassorättvisor. Och felet med socialdemokratins politik 1994-2006 var inte att den var socialdemokratisk, utan att den i många stycken var borgerlig.
För övrigt anser jag att tiden för "integrationspolitik" borde vara för länge sedan över. Dels är begreppet problematiskt ur ett över- och underifrånperspektiv och dels säger det mycket litet om inriktningen. En "jämlikhetspolitik", däremot, är otvetydig. Den syftar till att alla skall ha ett bra jobb, att alla skall ha rätt att bo i ett tryggt område med god standard och att alla skolor uppvisar goda resultat. Den strävar mot att universitets- och högskolestudenter i genomsnitt skall ha samma bakgrund som resten av samhällets medborgare, om det så gäller klass, kön eller etnicitet, och den slår vakt om ett progressivt skattesystem och ett starkt socialförsäkringsnät. Den genomför upprustningar av nedgångna bostadsområden, den satsar specifikt på de grupper som är särskilt utsatta och den väljer välfärd före skattesänkningar.
Det, Sabuni, är rätt väg. Det är socialdemokratisk politik. Du och dina högerkamrater är dömda att misslyckas, för ni vill egentligen inte lyckas. Ni tycker ju att klyftor är bra och har ägnat betydligt mycket mer möda på att öka dem än att göra något för fler jobb. För nu när två år har gått, den tid då er politik, enligt er finansminister, skulle börja verka, då stiger plötsligt arbetslösheten igen.
3 kommentarer:
Håller fullkomligt med: (s) har misslyckats samtidigt som (mfpckd) går antingen i (s) fotspår - se bara arbetsgivarrabatten för att skapa jobb - eller cementerar klasskillnader. försäljningen av allmännyttan är ett exempel på det, där nya medborgare aldrig kommer att kunna bo i innerstaden eftersom det kommer att saknas billiga hyresrätter.
Vad ingen törs säga är att segregeringen och utanförskapet förmodligen är det enda skälet till att Sabuni har den befattning som hon har.; ”vi väljer en färgad kvinna till integrationsminister så kan ingen anklaga oss för att vara rasister eller chauvinister”!
Hur svårt är det att förstå?
Viking
Till "anonym"
Det finns flera viktiga skillnader mellan socialdemokraternas politik 1994-2006 och den nuvarande borgerliga. Göran Perssons regeringar var rädda för kris i ekonomin igen. Det gjorde att de, med Perssons egna ord, tog i för hårt.
Den rådande politiken utgår däremot från övertygelsen om att klyftor är bra. Man maskerar det med uttryck som "det skall löna sig bättre att arbeta", men Reinfeldts egentliga budskap är "det skall löna sig ännu bättre att vara rik". Se bara på vad regeringen har gjort sedan valet 2006; det hade aldrig en socialdemokratisk majoritet drivit igenom.
Till "Viking"
Jag föredrar att undvika ordet "utanförskap". Det handlar inte om något sådant - det handlar om klass. Högern försöker medvetet styra bort diskussionen från strukturella problem (klass) till individuella (utanförskap) - man vill få det till att det är den sjukes och den arbetslöses fel att han eller hon har hamnat i den situationen. På så vis kan man utmåla dem som utsugande bidragstagare. Så sliter man sönder solidariteten.
Skicka en kommentar