Ända sedan jag läste Eva Luna har jag varit nästan överdrivet förtjust i Isabel Allendes författarkonster. Jag älskar hennes sätt att lyfta fram de mest vardagliga ting, som ingen någonsin tänker på att påpeka.
Efter att ha fått höra av en vän hur fantastiskt bra Zorro - så föddes legenden skulle vara, var det med stor förväntan jag kröp upp i läsfåtöljen och började läsa. Romanen handlar, precis som titeln antyder, om Zorro och hans tidigare år. Vi får följa honom från det att han föds, tills dess att han återvänder till Kalifornien efter att ha spenderat flera år i Europa. Precis som min vän sa är det en helt fantastisk berättelse och jag vill helst inte sluta läsa. Som alltid har Allende den där förmågan att liksom i förbifarten sätta förklaringar av självklara detaljer och genom sättet hon uppmärksammar dem blir de någonting mer än vad de annars skulle ha varit - det här är någonting som är väldigt utmärkande för det som kallas för "den magiska realismen".
Tyvärr lämnar den svenska översättningen mycket att önska. Lena Anér Melin, som har översatt romanen till svenska tillsammans med så många andra av Allendes böcker, misslyckas tyvärr med de svenska meningsbyggnaderna och ibland även uttrycken. Kanske är problemet att hon har blivit för bra på spanska och därför har tappat en del av den mycket viktiga förmågan att bygga ett bra språk på svenska. Oavsett vad som är bekymret tycker jag att Norstedts, om inte annat, åtminstone borde anlita en bra översättningsgranskare för att undvika liknande pinsamheter i framtiden.
Efter att ha fått höra av en vän hur fantastiskt bra Zorro - så föddes legenden skulle vara, var det med stor förväntan jag kröp upp i läsfåtöljen och började läsa. Romanen handlar, precis som titeln antyder, om Zorro och hans tidigare år. Vi får följa honom från det att han föds, tills dess att han återvänder till Kalifornien efter att ha spenderat flera år i Europa. Precis som min vän sa är det en helt fantastisk berättelse och jag vill helst inte sluta läsa. Som alltid har Allende den där förmågan att liksom i förbifarten sätta förklaringar av självklara detaljer och genom sättet hon uppmärksammar dem blir de någonting mer än vad de annars skulle ha varit - det här är någonting som är väldigt utmärkande för det som kallas för "den magiska realismen".
Tyvärr lämnar den svenska översättningen mycket att önska. Lena Anér Melin, som har översatt romanen till svenska tillsammans med så många andra av Allendes böcker, misslyckas tyvärr med de svenska meningsbyggnaderna och ibland även uttrycken. Kanske är problemet att hon har blivit för bra på spanska och därför har tappat en del av den mycket viktiga förmågan att bygga ett bra språk på svenska. Oavsett vad som är bekymret tycker jag att Norstedts, om inte annat, åtminstone borde anlita en bra översättningsgranskare för att undvika liknande pinsamheter i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar