Blå dunster

I en debattartikel i Aftonbladet ondgör sig moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann, över den socialdemokratiska kritiken av högerns orättvisa politik. Han menar att ojämlikheten växte redan under det socialdemokatiska regeringsinnehavet. Det har han tyvärr rätt i, men det skedde inte med den samtidigt knivskarpa precision och ångvältsliknande framfart som borgarna begagnar sig av idag. För en stor del av förmögenhetsklyftorna orsakades av de kraftiga börsuppgångarna på 1990-talet - vad som nu sker är en direkt omfördelning via skattesedeln från fattig till rik.

Att den sortens politik är djupt orättvis och förtjänar ett stort mått av kritik är uppenbart - för alla utom Schlingmann vill säga. Han har till och med mage att påstå att regeringen är fullt upptagen med att återställa rättvisan! Ett uttalande som bara kan ha en av två orsaker: 1) Schlingmann har inte lärt sig att det är fult att ljuga 2) Schlingmann struntar i att det är fult att ljuga.

Oavsett vilket fortsätter den moderate partisekreterare på den inslagna vägen: vi påstås ha fått en "förbättrad och förstärkt utbildning" och tillskjutna "resurser" och "viktiga reformer" till välfärden. Ett rungande "var då?!" infinner sig genast, för här i Skåne drar Schlingmanns borgerliga partners-in-crime ned på sjukvården med flera hundratals miljoner kronor, och inte har universitetet i Lund sett röken av några nya pengar.

Det enda egentligt intressanta i debattartikeln är påståendet att "den största orättvisan i Sverige står mellan de som får vara med och stå på egna ben och de som inte får". Förvisso är även det en lögn, men av ett annat slag än ovanstående: den är ideologiskt och strategiskt motiverad. Syftet är att är genom att slå in en kil mellan dem med arbete och dem utan ta heder och daga av klassbegreppet.

Enligt Schlingmann skulle alltså ett deltidsarbetande vårdbiträde ha fler gemensamma politisk-ekonomiska intressen med Ericssons VD Carl-Henrik Svanberg än med, till exempel, sin arbetslöse kockutbildade kusin - direktör Svanberg och vårdbiträdet skulle stå på en sida av samhället och den arbetslöse kusinen på ett annat.

Hands up, alla som på allvar köper det resonemanget.