Vem ska det bli?

Valresultatet i premiärvalens första omgång i Iowa igår var överraskande. Även om Illinoissenatorn Barack Obama i de senaste opinionsmätningarna hade tagit ledningen från Hillary Clinton var det nog få som verkligen trodde på seger. En sådan hängde nämligen på, enligt bedömare, ett högt valdeltagande med många unga förstagångsväljare. Och att denna grupp är i regel mindre benägen att faktiskt göra slag i sak fick Howard Dean bittert erfara i premiärvalet i samma delstat för fyra år sedan. Men någonting har hänt sedan dess, för den här gången fick verkligen Obama, den ”nya och fräscha” kandidaten, ut sina unga stödtrupper. Deltagandet blev rekordhögt – hela 240 000 demokrater (mot bara dryga 100 000 republikaner) tog ställning igår.

Av demokraternas caucus, partimöten där kandidaterna nomineras, valde ungefär 38 procent Barack Obama. Hillary Clinton fick nöja sig med tredjeplatsen, några bråkdelars procentenheter efter tvåan, den före detta vicepresidentkandidaten och senatorn från North Carolina, John Edwards, som stöddes av knappa 30 procent. Övriga kandidater samlade endast några procentenheter var och två av dem, senatorerna Joe Biden och Chris Dodd, avslutar nu sina kampanjer.

Obamas seger är remarkabel av flera skäl. För det första är han oerfaren – hans första folkvalda position är platsen i senaten som han erövrade 2004. För det andra hade han en jätte, Hillary Clinton, och en tidigare i Iowa framgångsrik medtävlare, John Edwards, mot sig. För det tredje är han svart och att som svart vinna i ett val där bara 3 procent av de deltagande är svarta är stort. Riktigt stort. Och riktigt hoppingivande. Det kan tyda på att det vore möjligt också på nationell nivå.

Clintons snöpliga tredjeplats behöver i det långa loppet inte innebära särskilt mycket – såvida hon vinner i New Hampshire. Å andra sidan sett har hennes stöd där dalat och förlusten i Iowa bättrar inte på hennes segerchanser. Utslaget, en tydlig seger för Obama och därtill en placering bakom Edwards, var det ändå sämsta tänkbara för New York-senatorn.

John Edwards fortsätter sin kampanj, men antagligen är det kört för honom. På nationell nivå ligger han långt efter Obama och Clinton, och det är osannolikt att någondera skulle misslyckas så till den grad i New Hampshire att Edwards skulle få initiativet. Samtidigt skall man inte underskatta den naturliga fördel en kandidat har av att vara man och vit – enligt alla opinionsmätningar är det Edwards som ligger bäst till mot samtliga republikanska möjliga presidentkandidater. Tar han mot alla odds hem segern i demokraternas premiärval är det sannolikt han som blir USA:s president, något som inte är lika säkert när det gäller Clinton och Obama.

På den republikanska sidan var startfältet bredare. Där återfanns Arkansasguvernören Mike Huckabee, Massachusettsguvernören Mitt Romney, den före detta senatorn från Tennessee, Fred Thompson, Arizonasenatorn John McCain och före detta borgmästaren i New York City, Rudolf W Giuliani. De två sistnämnda hade emellertid valt att, tvärtemot traditionen, närmast strunta i Iowa och istället koncentrera sig på New Hampshire och andra, folkrikare delstater.

Vinnare bland republikanerna blev Mike Huckabee, som erhöll 34 procent av rösterna, och tvåa blev Mitt Romney, som fick stöd av drygt 25 procent. Fred Thompson knep tredjeplatsen med drygt 13 procentenheter, tätt följd av fyran John McCain. Giuliani fick bara några få procentenheter.

Trots Huckabees övertygande seger i Iowa är det långt ifrån säkert att han blir republikanernas presidentkandidat. Han tillhör partiets ultrakonservativa falang som är svagare än på länge och han är dessutom fortfarande något av en outsider på den nationella scenen. Oavsett hur det hela slutar har Huckabee emellertid sett till att hålla spänningen uppe. För i och med segern igår har han visat att han kan vinna över nationellt stora namn. Och med tanke på att det republikanska startfältet är väl trångt – några kandidater kommer inom en snar framtid att tvingas ge sig – lär det snart finnas många supportrar utan en kandidat som kan tänka sig att istället stödja en vinnare, även om denne bara är en enkel guvernör från Arkansas. Den som kan sin historia vet att det har hänt förr.

Slutsatsen av gårdagens första omgång i premiärvalskarusellen blir att etablissemanget besegrades. Hopp och entusiasm vann över erfarenhet och pragmatism. Och plötsligt är det möjligt att det amerikanska folket för första gången på 28 år går till presidentval utan en Clinton eller en Bush på valsedlarna. Kanske är det inte så tokigt ändå.

- - -

Uppdatering: Bland republikanerna intar McCain och Giuliani en moderat hållning jämfört med de konservativa Huckabee, Romney och Thompson. Det är därför troligt att republikanska väljare i huvudsak rör sig inom dessa läger - skulle till exempel Giuliani dra sig ur är det troligt att hans väljare går till McCain och inte någon av de andra, och ifall Thompson tvingas lämna kommer hans supportrar att förmodligen i första hand att gå till Huckabee eller Romney.