Både idag och igår har Sverigedemokraterna gjort vad de kan för att profilera sig inom kulturpolitiken. Detta är mycket lustigt, för de har verkligen ingenting att säga.
Erik Almqvist kör hårt på att vi bara ska satsa på riktig kultur. (Givetvis försa han sig vid nåt tillfälle och sa svensk kultur.) Det mest underhållande med honom, upptäckte jag sedan, är att han verkar ta direktiv för vad han ska säga från den andre sverigedemokratern, Hans-nåt-dubbelnamn-nånting Andersson. Det är denne snubbe som står för det riktigt roliga. För han brinner verkligen för kulturfrågor. Verkar det som. Med en oerhört besserwissirig attityd (mer än vanligt alltså) går han upp i talarstolen och börjar prata om kultur. Trots att det verkar vara han som ger direktiven, så kan han lika lite som hr Almqvist ge en tydlig definition av vad riktig kultur är för någonting. Han kunde dock ge en definition av vad det inte var. Det hade någonting med marmor och nån staty eller nån fontän eller nåt i den stilen att göra (hans resonemang var inte riktigt så tydligt som han hade hoppats) - detta var inte kultur. Så det så.
Idag kom höjdpunkten av alla kulturdebatter, det måste nästan vara så. Här går alltså förstå-sig-påaren upp (efter att hans partikollega talat om hur skönt det är att ha blivit av med "vänsterflum" igår) och ska prata kultur. Och jag fattade ingenting. Jag anser mig nog ändå vara hyfsat påläst vad gäller kulturteoretiska resonemang; jag kanske inte alltid kan redogöra för dem, men jag är van att läsa, lyssna, diskutera, resonera kring dem - jag har med andra ord utvecklat en förståelse för denna typ av resonemang. Vad sverigedemokraten gjorde här, var att gå upp och prata om kultur (jättelänge), säga att vi minsann skulle få höra SD prata mer om kultur i framtiden - för att sedan inte ha sagt ett smack. Förutom att man inte behövde lägga pengar på det. Det uppfattade jag mitt i allt mumbojumbo. Så det var kanske inte så konstigt att hans kulturteoretiska utsvävning var totalt obegriplig - uppenbarligen var han inte så intresserad av kultur som han påstod sig vara.
Erik Almqvist kör hårt på att vi bara ska satsa på riktig kultur. (Givetvis försa han sig vid nåt tillfälle och sa svensk kultur.) Det mest underhållande med honom, upptäckte jag sedan, är att han verkar ta direktiv för vad han ska säga från den andre sverigedemokratern, Hans-nåt-dubbelnamn-nånting Andersson. Det är denne snubbe som står för det riktigt roliga. För han brinner verkligen för kulturfrågor. Verkar det som. Med en oerhört besserwissirig attityd (mer än vanligt alltså) går han upp i talarstolen och börjar prata om kultur. Trots att det verkar vara han som ger direktiven, så kan han lika lite som hr Almqvist ge en tydlig definition av vad riktig kultur är för någonting. Han kunde dock ge en definition av vad det inte var. Det hade någonting med marmor och nån staty eller nån fontän eller nåt i den stilen att göra (hans resonemang var inte riktigt så tydligt som han hade hoppats) - detta var inte kultur. Så det så.
Idag kom höjdpunkten av alla kulturdebatter, det måste nästan vara så. Här går alltså förstå-sig-påaren upp (efter att hans partikollega talat om hur skönt det är att ha blivit av med "vänsterflum" igår) och ska prata kultur. Och jag fattade ingenting. Jag anser mig nog ändå vara hyfsat påläst vad gäller kulturteoretiska resonemang; jag kanske inte alltid kan redogöra för dem, men jag är van att läsa, lyssna, diskutera, resonera kring dem - jag har med andra ord utvecklat en förståelse för denna typ av resonemang. Vad sverigedemokraten gjorde här, var att gå upp och prata om kultur (jättelänge), säga att vi minsann skulle få höra SD prata mer om kultur i framtiden - för att sedan inte ha sagt ett smack. Förutom att man inte behövde lägga pengar på det. Det uppfattade jag mitt i allt mumbojumbo. Så det var kanske inte så konstigt att hans kulturteoretiska utsvävning var totalt obegriplig - uppenbarligen var han inte så intresserad av kultur som han påstod sig vara.
8 kommentarer:
Jag har aldrig likställt "riktig" kultur med "svensk" kultur. Däremot menar jag att offentliga kulturmedel bör satsas på sådant som medborgarna uppskattar och faktiskt uppfattar som kultur. I övrigt skriver jag mina anförande själv.
Ok, då ber jag om ursäkt... det är möjligt att du inte likställde de både, men du nömnde båda två och tyckte att det var någonting att satsa på.
Sedan undrar jag fortfarande exakt vad det är som medborgarna som enhet uppskattar och uppfattar som kultur? För personligen måste jag säga - och då som medborgare, och inte som politiker, för jag är ju faktiskt både och - att jag har sett jättemycket bra utställningar på Konsthallen och att jag tycker att det mesta som ska hända i samband med Kulturhuvudstadsåret är helt fantastiskt. De delar som inte passar min personliga smak, har jag träffat gott om andra medborgare som är intresserade av.
Det är förstås en svår fråga eftersom smak är något subjektivt. Däremot så känner jag ofta, och nu talar jag om såväl Lund som Sverige i övrigt, att det finns en kulturelit som tycks ha tolkningsföreträde på vad som är bra konst, och att utgångspunkten mer måste vara att konsten uppfattas av bredare lager medborgare.
Att vänsterpartierna har en annan uppfattning är rätt uppenbart när man argumenterar mot att antalet besökare på en konstutställning skulle ha någon betydelse. Självklart måste antalet besökare ha en stor betydelse eftersom det är ett bra mått på hur många som uppskattar konsten.
Vad gäller offentlig kultur tycker jag det är mycket viktigt att försöka göra den tillgänglig och intressant för så många som möjligt, det är i närmast en demokratifråga.
Givetvis är det viktigt att göra kultur intressant och tillgänglig, vilket Konsthallen ocskå är jätteduktiga på. Jag tycker även att det är väldigt mycket lite mer "folkliga" satsningar, om man så vill, i samband med kulturhuvudstadsåret... Till exempel har vi Litteralund och Fantastisk filmfestival.
Exakt vad med Kulturhuvudstadssatsningarna är det som är dåligt ur ett demokratiskt perspektiv?
Och givetvis vore det jättebra om vi kunde få fler besökare till Konsthallen - hade du lyssnat i debatten hade du också hört oss säga det ifrån talarstolen. Vad vi var rädda för här, det var att det verkade som om borgarna ville att vi skulle få dit mer folk genom att låta oss politiker bestämma vilken konst som ska ställsa ut, något jag verkligen inte tycker är en bra idé - jag vill gärna se någonting mer innovativt än Carl Larsson, och det tror jag att övriga medborgare också vill. Jag hörde inte heller dig yrka avslag på målet som sa att medborgarna ska ha tillgång till kultur av hög professionell kvalitet? Vad är det då som ska vara professionellt?
Och till vilket pris ska vi locka folk? Folk verkar ju tycka att Linda Rosing och Big Brother är världens fenomen, men det är ju ändå någonting som kommersiella intressenter lika gärna kan ta tag i.
Problemen med Europeiska kulturhuvudstaden är EU:s riktlinjer, något jag tog upp i mitt budgetanförande.
Det går inte att säga exakt vad som är bra konst, men det är min uppfattning att alltför mycket konst är sådant som endast kultureliten själv uppskattar. Tänk lite mindre dricka kiss (http://www.sr.se/cgi-bin/vasterbotten/nyheter/artikel.asp?artikel=1358729) och lite mer åt "Hötorgskonst-hållet", så tror jag att vi närmar oss fler vanliga medborgare.
vilken seriös diskussion ni har, nästan mitt i natten. Jag tycker att Konsthallen behöver synas mer. En snyggare entré, bättre information för att locka in alla de människor som rör sig på Mårtenstorget. Flytta ner entrén igen på bottenplan så man inte blir så förvirrad när man kommer in. Det är tråkigt att gå på museum/konsthall när man vet precis vad man får. Det bästa är när man tvingas rynka på pannan och lägga huvudet på sned.
Precis, jag tror det stora problemet är att det är rent fysiskt oinbjudande. Upp med en fet poster för utställningen som fyller upp hela väggen över alkisbänken (som man väl kan ta bort?)!
men hallå, nu pratar du som en borgare. Borgarna har som politik att ta bort alla bänkar och parker där samhällets utstötta befinner sig. Det är inte så vi löser problemen med alkoholism och hemlöshet!
Skicka en kommentar