Tänk er någon som aldrig förr haft någon jättehögt uppsatt post inom en organisation. Sedan blir det tal om att denne person ska få en av de allra högsta posterna inom organisationen, en betald post. Men förtroendevald (så det är givetvis ingen jävla arbetsansökan som personen i fråga gör, det är ju inget jobb i vanlig bemärkelse). Personen har ingen erfarenhet av verksamhet på den här nivån tidigare, men det är av någon anledning ändå tal om att personen i fråga ska göra ett jätteskutt upp till jätteförtroende, jätteansvar och få en massa cash för det.
Sedan börjar man fundera på om det inte är bättre att låta personen växa till sig lite, steg för steg, som låter lite mer tryggt för organisationen som har det ganska tufft för att klara sig. Man tänker att istället kanske man ska ge den riktigt höga posten till någon med lite erfarenhet, någon som vet vad verksamheten handlar om. På ett annat sätt. För denna personen vore den högre posten en mer naturlig vidareutvecklig av sina nuvarande erfarenheter, och personen skulle dessutom kunna utnyttja sina erfarenheter för att hjälpa den där organisationen som faktiskt har det lite svårt.
Men då bestämmer sig den oerfarne personen att den vill inte växa, vill inte ha något lite lättare hedersuppdrag som man kan växa in i på ett annat sätt - istället säger personen förmätet att "det är den högsta posten, den som ni betalar mig för, det är den eller inget". *snork, snork*
Tycker ni då att den oerfarne personen har visat prov på kvaliteter som ni vill ge förtroende? Eller på kvaliteter som ni vill sätta för att mogna någonstans, så att ni kan ha ett mer givande samarbete med dem längre fram?
För det tycker nämligen inte jag. Jag tycker att det är typiskt en sån attityd som får mig att vilja be folk dra åt helvete. Det är inte ok. Ska jag ha förtroende för folk är det för att de ska vilja växa med mig, utveckla sig själva, ta sig an ett uppdrag för att det kan göra någon skillnad. Inte för att det ger den personen mer makt. För att det ger den personen mer pengar.
UPPDATERING: Efter en massa minglande på kongressen måste jag nog dra tillbaka det jag skrivit i detta inlägg; visserligten tycker jag att det var förmätet att av klubben det handlade om att kräva en högt uppsatt post eller inget alls, men jag tror inte att personen det gällde är en karriärist. Personen är en sjysst kille, och jag tror säkert att han kunde ha gjort ett bra jobb. Jag ångrar dock inte att jag drev den kandidat som jag drev, och jag är övertygad om att denne kommer att göra ett fantastiskt jobb.
Men jag ber om ursäkt för att jag pekat ut motståndarkandidaten som någonting han inte är; för även om hans lilla "kampanjstab" består av en grupp människor som ägnat sig nästan enbart åt smutskastning och andra svinerier, så är kandidaten själv inte alls på detta sätt. Han har bara väldigt lätt för att acceptera människor som de är, även om detta innebär taskiga attityder. Inte nödvändigtvis någonting negativt.
Sedan börjar man fundera på om det inte är bättre att låta personen växa till sig lite, steg för steg, som låter lite mer tryggt för organisationen som har det ganska tufft för att klara sig. Man tänker att istället kanske man ska ge den riktigt höga posten till någon med lite erfarenhet, någon som vet vad verksamheten handlar om. På ett annat sätt. För denna personen vore den högre posten en mer naturlig vidareutvecklig av sina nuvarande erfarenheter, och personen skulle dessutom kunna utnyttja sina erfarenheter för att hjälpa den där organisationen som faktiskt har det lite svårt.
Men då bestämmer sig den oerfarne personen att den vill inte växa, vill inte ha något lite lättare hedersuppdrag som man kan växa in i på ett annat sätt - istället säger personen förmätet att "det är den högsta posten, den som ni betalar mig för, det är den eller inget". *snork, snork*
Tycker ni då att den oerfarne personen har visat prov på kvaliteter som ni vill ge förtroende? Eller på kvaliteter som ni vill sätta för att mogna någonstans, så att ni kan ha ett mer givande samarbete med dem längre fram?
För det tycker nämligen inte jag. Jag tycker att det är typiskt en sån attityd som får mig att vilja be folk dra åt helvete. Det är inte ok. Ska jag ha förtroende för folk är det för att de ska vilja växa med mig, utveckla sig själva, ta sig an ett uppdrag för att det kan göra någon skillnad. Inte för att det ger den personen mer makt. För att det ger den personen mer pengar.
UPPDATERING: Efter en massa minglande på kongressen måste jag nog dra tillbaka det jag skrivit i detta inlägg; visserligten tycker jag att det var förmätet att av klubben det handlade om att kräva en högt uppsatt post eller inget alls, men jag tror inte att personen det gällde är en karriärist. Personen är en sjysst kille, och jag tror säkert att han kunde ha gjort ett bra jobb. Jag ångrar dock inte att jag drev den kandidat som jag drev, och jag är övertygad om att denne kommer att göra ett fantastiskt jobb.
Men jag ber om ursäkt för att jag pekat ut motståndarkandidaten som någonting han inte är; för även om hans lilla "kampanjstab" består av en grupp människor som ägnat sig nästan enbart åt smutskastning och andra svinerier, så är kandidaten själv inte alls på detta sätt. Han har bara väldigt lätt för att acceptera människor som de är, även om detta innebär taskiga attityder. Inte nödvändigtvis någonting negativt.
14 kommentarer:
Känner du verkligen att bästa sättet att hålla ihop en organisation är att sparka på människor som redan ligger ner?
Det är absolut inte den vägen vi vill gå. Tråkigt att man inte kan visa mer ödjmukhet och respekt när man dessutom har vunnit en omröstning.
Vi står för att vi trodde å det starkaste på vår kandidat och gör så än idag. Men ingen av oss missunnar Daniel hans post.
Känner ledsamhet över att du inte kan ge oss samma ödmjukhet och respekt tillbaka.
Det bådar inte gott inför framtida samverkan. Men nu går vi vidare och hoppas att du i framtiden kan ge oss den ödmjukheten och reespekten som vi givit er.
MvH Patrik Ruppel S-student från Malmö.
Detta inlägg skrev jag i fredags, då jag satt på ett möte som inte hade med kongressen att göra. Det baserades på de rykten jag hört från förhandlingar som pågick på den faktiska kongressen. Vår klubb arbetade aktivt på att sprida mandaten i styrelsen, men er sida ville ha den högre posten eller inget, vilket jag upplevde som något förmätet. Efter att ha befunnit mig på kongressen ett tag insåg jag att jag varit för snabb att bedöma er kandidat, och har därför också uppdaterat mitt inlägg och skrivit det här. Som jag skriver i min uppdatering tror jag att er kandidat hade kunnat göra ett bra jobb. Det handlar alltså inte om att sparka på någon som ligger ner.
Vad jag däremot inte kan acceptera, det är personvalskampanjande som bygger på att smutskasta motståndaren, motståndarens vänner och alla andra som de kampanjande kan finna nytta i att smutskasta. Förutom de påhopp som faktiskt gjordes från talarstolen, fick jag från många håll höra om skitsnack som spreds under bla kongressfesten. Det står jag fast vid att jag inte tycker är ok - däremot så bör inte er kandidat blandas ihop med detta, för jag inser att han aldrig skulle sjunka så lågt och ber ödmjukast om ursäkt för alla beskyllningar som rktades mot honom.
Att jag inte accepterar att man trampar på mig och mina vänner, det är inte samma sak som att vara respektlös.
Respekterar dig för att du tog tillbaka det påhoppet du gjorde i fredags.
Men sen vet både du, jag och de flesta av de som var på kongressen vad som sades bakom stängda dörrar och framförallt under den sista veckan fram till kongressen.
Det har väldigt lite gemensamt med vad du skriver till försvar för ditt inlägg.
Men jag respekterar ändock att du inte vill att man trampar på dina vänner. Men det ursäktar fortfarande inte ditt inlägg.
Du borde ha tagit bort det helt och hållet från din blogg.
Sen handlar det inte om makt eller styrelseposter det handlar om respekt.
Men jag tror inte att vi kan övertyga varandra. Som sagt vi vet båda vad som har hänt och inte hänt och vi får lämna det där och gå vidare. Men om jag kan respekter att du tyckte att folk trampade på dina vänner kanske du kan förstå varför jag reagerar på blogg inlägg som detta och att människor står och hånskrattar åt mina klubbkompisar när de står i talarstolen.
Tror inte att vi kommer att komma överens men vi kan nog iallafall förstå varandra och dét är alltid en början.
/ Patrik Ruppel
Ja, jag vet vad som sades babkom stängda dörrar och det är därför jag tycker att mitt inlägg är fullt berättigat och det är också därför jag inte har något att skämmas över. Allt ont som jag sagt har jag sagt fullt öppet. "Bakom stängda dörrar" har jag drivit en positiv kampanj FÖR min kandidat, inte mot någon annan. "Bakom stängda dörrar" har jag inte sagt någonting som någon annan skulle vilja försvara sig emot.
Om du menar att det sagts annat, då får det stå för dig.
Hejsan Helena och lakejerna,
smutskastning tycker jag inte har varit ledordet i denna kampanj. Jag har inte hört något skitsnack om någon kandidat, förutom ditt inlägg här på bloggen bara får mig att skaka på huvudet och sucka tungt.
Den enda som någonsin sagt något dumt om er kandidat var jag på ett internmöte under kongressdagarna. Jag muttrade något dumt om honom (ett ord, ett hushållsföremål) och åkte på en skarp tillsägning inför alla om att klubben inte accepterar något sådant. Att vår policy var att vara FÖR en kandidat och absolut inte driva en kampanj mot någon och att inte ens surt mummel på stängt möte tolerades. Det är inte varje dag man blir stolt och glad (och generad) när man åker på skäll. Men det blev jag.
Oavsett vad du tror så har klubben aldrig haft som slutmål att vinna någon högre post. Vi har klubben för klubbens egen skull, bra verksamhet, många medlemmar som känner samhörighet och kamratskap även om vi inte alla är ense. Vi är jävligt stolta över vår själva och vi tycker vår ordförande är en jävla fin kille. Ingen förlust av förbundsekretarpost ändrar på det.
Gratulerar än en gång till platsen, lycka till med allt.
Med vänliga hälsningar/
Cecilia Chavez-Sanchez, som inte vill kallas bitterfitta även om ordet är lite på modet just nu
Hej Cecilia!
Jag har som sagt bett om ursäkt för mina anklagelser, och om du missat detta de senaste gångerna jag gjort detta får jag väl göra det igen... Jag inser som sagt att jag hade fel, och jag tar tillbaka det jag skrev. Däremot tycker jag att det är bättre att erkänna mitt fel än att låtsas som om det aldrig skett - därav har jag itne heller tagit bort inlägget, utan uppdaterat och talat om att jag tog fel.
/Helen, som aldrig medvetet skulle förolämpa någon som inte betett sig jävligt illa mot mig först.
Hejsan Helen,
Jag har förstått att du tog tillbaka det du sade om vår ordförande och det är ju fint.
(Sedan tycker jag det är roligt att du tar tillbaks allt eftersom du nu fått träffa bl.a. vår ordförande på mingel - d.v.s. att du baserade ditt väldigt negativa inlägg på rykten -samtidigt som du säger att du aldrig skulle förolämpa någon som inte betett sig illa mot dig först. Eh, på vilket hade han personligen betett sig jävligt illa mot dig först för du skulle skriva ett långt inlägg där du utmålar honom som karriärist, förmäten och snorkig?)
Sååå, mitt inlägg handlade om hela vår klubb inkl. den så kallade kampanjstaben. Anklagelsen att vi är en "grupp människor som ägnat sig nästan enbart åt smutskastning och andra svinerier" är inte bara en väldigt allvarlig anklagelse utan också helt åt helskotta fel.
Jag antar att du baserade det på rykten, men vet du vad? Vi kommer att bemöta ilska med kärlek. Vad du än tycker och tänker och säger om oss kommer vi bara att anstränga oss ytterliggare för att du ska fatta vilka trevliga (dock ej ödmjuka) människor vi är. Och vi kommer inte bete oss på annat sätt än trevligt eftersom det är så vi vill att vi ska behandla varandra. Inget skitsnack någonstans, inga hånleende när någon pratar och absolut inte skriva ogrundade fula saker om en kamrat i en blogg.
Diskutera och vara oense - javisst, men alltid med ömsesidig respekt och med medvetenheten att vi tillhör samma familj och att de fulingar som vi vill bekämpa finns utanför förbundet.
Jag är faktiskt ingen cyniker så jag förväntar mig en ursäkt av dig, fast det kommer nog att dröja en väldans lång tid för den. Det är ok.
Shit, den verkar inte vara kul att vinna förbundssekreterarposten om man är så där himla sur jämt och slungar anklagelser omkring sig.......
HALLÅ! Ni vann! Ni fick den kandidaten ni drev. Ta det lugnt, njut och var glad.
It's over liksom.
Nu kavlar vi upp ärmarna och reder tillsammans ut det här jävla underbara förbundet som vi tycker så mycket om, och piskar högeralliansrumpa, ok sistah?
Med vänliga hälsningar/Cecilia Chavez-Sanchez, Malmö s-studenter
Det finns en anledning till att jag aldrig ser fram emot att åka på kongresser och årsmöten inom sidoorganisationerna. Det finns en anledning till att jag inte varit på en enda av deras kurser. Det finns en anledning till att jag lägger mitt engagemang på kommunpolitiken istället. Palatsintriger är inget för mig, jag mår fysiskt illa av att behöva se mig över ryggen innan jag pratar förtroligt och be om vänners bedömning av andra innan jag talar för öppet inför nya personer. Det är djupt tragiskt att det ska behöva vara så då vi alla är socialdemokrater och jag skulle gärna strunta i det om jag inte visste vad konsekvensen skulle bli. Jag har via mitt medlemskap i en viss förening stämplats som kommunist av människor som aldrig ens pratat med mig. Att diskutera politik och ideologi på ett öppet och förbehållslöst sätt går inte, skyttegravarna är grävda och det är bara att välja sida vare sig du vill det eller inte. Åtminstone har det varit så innan, jag hoppas på en ytterligare förbättring nu med Daniel som förbundssekreterare.
Även jag har hört saker sägas om vår kandidat, främst att han är kommunist. Jag har också hört om försök med att förfalska protokoll för att fuska till sig fler ombud till den andra kandidaten och att en person som engagerat sig för vår kandidat fått hotfulla samtal av typen "din karriär är slut", precis som om en partikarriär är ett självändamål. Jag vet inte vem som ligger bakom allt det här men även jag är säker på att det inte är Jocke. Vi är bekanta sen tidigare och han har aldrig gjort något som minskat min respekt för honom, tvärtom har han visat stor integritet då han själv tidvis blivit illa behandlad av andra. Jag hade inte haft något emot honom på posten men då jag känner Daniel bättre gav jag honom mitt stöd - Jag såg dock till att inte vara injusterad under själva valet.
Jag påstår inte att en sida i konflikten är "renare" än den andra, båda har garanterat smutsat ner sig ordentligt genom åren. Jag har dock valt skyttegrav, inte för att den är ädlare eller har rätt i allt utan därför att jag personligen föredrar en traditionell socialdemokrati och därför anser mig passa bättre som "museivakt". Jag skulle gärna komma upp och spela boll i ingenmansland men som det är just idag är det inte realistiskt (Förhoppningsvis blir det möjligt snart, jag ser gärna upptinade relationer men det förutsätter att båda sidor ser förbi tidigare oförätter). Istället försöker jag hålla mitt eget samvete rent bäst jag kan och accepterar att jag bränt mina broar genom mitt val.
Slutligen för protokollet: NEJ jag är INTE kommunist, jag är socialist (ordet "demokratisk" innan anser jag vara införstått i begreppet socialist). Jag är INTE för planekonomi, jag vill se en blandekonomi. Jag är INTE för att förstatliga allt, jag vill däremot ha social och ekonomisk demokrati - Så, nu är det också klarlagt!
Till Andreas
Allvarligt talat tycker jag att man ska ha väldigt mycket på fötter innan man sprider anklagelser omkring sig.
Jag känner att du har väldigt lite luft under dig när du slänger ur dig ovanstående saker. Tycker ni i er klubb pratar mycket om saker som ni har hört, är det inte bättre att ni tar reda på vad som egentligen har hänt?
Ni borde nog kolla upp era källor lite bättre för ingen av er var där när något av det ni nämner ägde rum.
Om det är något du känner har varit orättvist mot er eller Daniel tar jag i så fall på mig det fulla personliga ansvaret för det och ber om ursäkt.
Som ansvarig för det ni benämner som kampanjstaben dvs delegationsledare för vår klubb, är det isåfall mitt misstag om detta ska ha ägt rum.
Men jag tror innerst inne att vi båda vet att det inte finns så mycket kring detta att stanna upp för inför framtiden.
Saker och ting förändras, majoriteter förändras, det märkte vi om inte annat den sista veckan innan kongressen. I en demokratisk organisation är det intressant hur många som ändrar uppfattning under en och samma vecka. Men det är något ni kan få fråga dem ni hört så mycket ifrån om.
Tycker Cecilias inlägg har varit mycket bra. Synd bara att ni inte kunde låta bli att försöka lägga mer skuld på dem som redan ligger.
För om du inte menar att göra så med ditt inlägg får du nog se över hur du skrivit det.
Man kan inte prata om upptinade relationer om man i samma inlägg kastar skit på en massa folk.
Men om du också känner som du skriver för upptinad relationer, då hoppas jag att du slutar skriva saker som inte stämmer och anklaga folk för saker som inte stämmer.
Om du har några vidare klagomål på hur saker och ting gått till får du gärna framföra dem till mig som ansvarig.
Samtidigt hoppas jag att det finns någon därute som skänker oss samma vänlighet.
Sanningen är tyvärr inte alltid så enkel som den kan verka när man lyssnar på sina så kallade källor.
/ Ruppel
0705-736643
Som sagt, det här är saker jag hört och jag bedömer källorna som trovärdiga. Det stämmer däremot att jag inte själv observerat händelserna. Det här är dock en blogg så jag förbehåller mig rätten att skriva om saker jag tycker är relevanta utifrån min synvinkel.
Hejsan Andreas,
det är ju exakt det jag försöker säga, jag vet inte vad ditt hätska utfall kommer ifrån. Du försvarar dig mot något som inte finns och riktar ilskan dit den inte borde riktas.
Vi har andra saker, viktigare saker att kämpa för och emot
- istället för att käbbla om vem som eventuellt har gjort vad, vad de har eventuellt har sagt om en, vad de tänker om en och hur det där ryktet nu gick igen...
Du behöver inte försvara dig mot mig, eller någon annan. Du är min kamrat. Vi är alla förbundskamrater. Nuff said.
Återigen, grattis till din klubb för att ni lyckades med er kampanj för förbundssekreterarposten. Med den förtroendeposten kommer mycket ansvar och jag är säker att han och ni kommer att göra ert bästa för att uppfylla allas förhoppningar. Det är jätteviktigt att vi håller samman nu, viktigare än någonsin, och riktar vår energi utåt, till att rekrytera nya fina medlemmar och att bekämpa högers härjningar i vår finfina land.
Vänliga hälsningar/Cecilia Chavez-Sanchez, s-studenter Malmö
Jag håller med om att krig bör föras mot motståndare utanför partiet, men jag känner ändå att jag vill göra en sak klar: jag bygger inte mina "anklageler" på enbart rykten. En av era klubbkamrater vågade sig på att vara tillräckligt rak/osmaklig/fräck - hur man nu vill se det - och komma och skrika ut anklagelser mot mig och mina klubbkamrater rakt i ansiktet på mig. Han anklagade mig för både det ena och det andra, som jag inte varit en del av. När jag sedan hör andra människor säga att de hört samma saker, tycker jag att det verkar ganska otroligt att dessa människor - människor som jag dessutom litar på till 100% - lyckas hitta på exakt samma skitsnack som jag hört i första hand. Om detta bara står för en enskild medlem, då är det jättebra. Men jag tycker inte att det faktum att jag uppmärksammar att skitsnack förekommer och tycker att det är jävligt trist, är att sparka på någon som "redan ligger ner". Jag skulle väl snarare mena att det handlar om att uppmärksamma något fult. Ochd et är endast genom att uppmärksamma det fula som vi kan göra oss av med det.
Men om ni som kommenterat här på bloggen inte känner igen er i att ha snackat skit, då är det jättebra och all heder till er. Jag ber er då bara att inte ta åt er - men att hävda att skitsnacket inte förekommer, det är bara falskt. Jag grundar inte detta på lösa rykten, utan på saker som jag fått höra direkt till mig. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag blivit attackerad, så ni gör rätt i att inte förvänta er en ursäkt.
Hejsan Helene,
Vill du på allvar att vi ska ha en poängtävling om vad som har hänt och med pluspoäng för hur många vittnen som fanns vid tillfället?
Är det konstruktivt? Är det realistiskt? Är det lösningen?
Ah det kanske förekommer skitsnack, men jag tänker aldrig bidra med att föra sånt skit vidare. Oavsett om det är falskt eller sant.
Ska vi börja leka krig och rada upp hur många vittnen på vem som har sagt si eller så hamnar vi i skyttegravarna eftersom alla - om man tänker efter ordentligt- alltid har en oförätt som man surar över. Det kommer aldrig att sluta. Hat och ilska föder bara mer hat och ilska.
Jag vägrar.
(PS! Ska vi lägga av nu, jag börjar känna mig lite löjlig faktiskt. Och det bjuder jag på :)
Vänliga hälsningar/Cecilia Chavez-Sanchez, Malmö s-studenter
Cicelia!
Det är ni som anklagat mig för att basera allt på rykten och hänvisat till vad som är sant och inte... eftersom jag kände det som att ni tolkat mina ord som mer eller mindre lögnaktiga, så ville jag förklara mig.
Jag har aldrig sett några som helst problem med vem som sagt vad eller liknande, men kände dock ett behov av att förklara att jag alltså inte sitter coch ljuger.
Nu när vi rett ut det hela, så slutar jag mer än gärna - skönt att lämna det hela utan kvarhängande missförstånd.
Kamratligen,
Helen
Skicka en kommentar