Vi är nu alltså inne på Kultur- och Fritidsnämnden, alltså den nämnd jag sitter i. Debatten är inte anbart lite småseg, utan även korkad.
Ett av nämndens mål är att erbjuda lundaborna kulturuppleveler av hög professionell kvalitet. Tydligen så betyder detta att vi ska ha professionell kvalitet som bestäms av fritidspolitiker - för vi är ju tydligen väldigt professionella vad gäller konst?
När jag påpekade att vi lämnar den professionella bedömningen åt proffsen, då började Mats Helmfrid (allmänt arrogant kommunalråd från moderaterna) undra vad det egentligen var som vi skulle göra i Kultur- och Fritidsförvaltningen annars? Det lustiga här är att jag verkar vara en av de få av de som varit uppe i debatten som inte tycker mig vara kompetent att komma med en kompetent och kvalitatv bedömning av konst; detta trots att jag förmodligen är den vars utbildning kommer närmast konstvetenskap. Suck. Jävla uppblåsta och självgoda amatörer!!
Debatten kommer till mångt och mycket från ett yrkande om uppdrag som Kommunstyrelsen vill ge nämnden; att nämnden ska arbeta för att öka antalet besökare till konsthallens utställningar. I sig är det väl inget fel på det här, det är klart att man kanske skulle kunna satsa pengar på marknadsföring eller så; information har Kosnthallen redan blivit väldigt bra på. I samband med varje ny utställning ges en serie föreläsningar, gratis givetvis. Det finns också möjlighet till gratis visningar och gratis böcker med pedagogiska förklaringar av aktuell utställning. Men visst, det är klart att nämnden ska föra en dialog med Konsthallens ledning för att se om det finns nåt vi kan hjälpas åt med.
Det som ger dåliga vibbar med det här uppdraget är det faktum att Towe Klette (folkpartiets kommunalråd) ofta pratar om hur viktigt det är att Konsthallen ställer ut konst som folk faktiskt vill se. Hennes son Martin Klette (folkpartist som också sitter i nämnden, som bland annat har på sin meritlista att ha anklagat mig för att ljuga i samband med att jag räknat upp fakta som står att finna svart på vitt) följer upp dessa uttalanden med att säga att det vore bra om Konsthallen kunde visa sånt man förstår sig på med en gång. Sedan gav han exempel på sådant som han tyckte var dålig konst (han är alltså idrottsjurist).
Jag hänvisade här till en Demokratiutredning från 2000 som tar upp hur konst blir demokratiskt - vad den kommer fram till är att konst man bara kan titta på utan att få något vidare ut av den, det är inte demokratiskt - demokratifrämjande blir konsten då den inspirerar till debatt. Och för att försäkra mig om att Martin Klette inte skulle anklaga mig för att ljuga igen, så talade jag också lite subtilt om: Detta hittar du i SOU 1999:129, runtomkring sidan 220.
För att avsluta det här kanske lite onödigt långa inlägget vill jag lägga till ett citat från min gruppledare i nämnden, Claes Göran Jönsson (s) - fortfarande angående det här målet och angående Kultur- och Fritidsnämnden:
"Vad tror ni egentligen att vi sysslar med??"
Ett av nämndens mål är att erbjuda lundaborna kulturuppleveler av hög professionell kvalitet. Tydligen så betyder detta att vi ska ha professionell kvalitet som bestäms av fritidspolitiker - för vi är ju tydligen väldigt professionella vad gäller konst?
När jag påpekade att vi lämnar den professionella bedömningen åt proffsen, då började Mats Helmfrid (allmänt arrogant kommunalråd från moderaterna) undra vad det egentligen var som vi skulle göra i Kultur- och Fritidsförvaltningen annars? Det lustiga här är att jag verkar vara en av de få av de som varit uppe i debatten som inte tycker mig vara kompetent att komma med en kompetent och kvalitatv bedömning av konst; detta trots att jag förmodligen är den vars utbildning kommer närmast konstvetenskap. Suck. Jävla uppblåsta och självgoda amatörer!!
Debatten kommer till mångt och mycket från ett yrkande om uppdrag som Kommunstyrelsen vill ge nämnden; att nämnden ska arbeta för att öka antalet besökare till konsthallens utställningar. I sig är det väl inget fel på det här, det är klart att man kanske skulle kunna satsa pengar på marknadsföring eller så; information har Kosnthallen redan blivit väldigt bra på. I samband med varje ny utställning ges en serie föreläsningar, gratis givetvis. Det finns också möjlighet till gratis visningar och gratis böcker med pedagogiska förklaringar av aktuell utställning. Men visst, det är klart att nämnden ska föra en dialog med Konsthallens ledning för att se om det finns nåt vi kan hjälpas åt med.
Det som ger dåliga vibbar med det här uppdraget är det faktum att Towe Klette (folkpartiets kommunalråd) ofta pratar om hur viktigt det är att Konsthallen ställer ut konst som folk faktiskt vill se. Hennes son Martin Klette (folkpartist som också sitter i nämnden, som bland annat har på sin meritlista att ha anklagat mig för att ljuga i samband med att jag räknat upp fakta som står att finna svart på vitt) följer upp dessa uttalanden med att säga att det vore bra om Konsthallen kunde visa sånt man förstår sig på med en gång. Sedan gav han exempel på sådant som han tyckte var dålig konst (han är alltså idrottsjurist).
Jag hänvisade här till en Demokratiutredning från 2000 som tar upp hur konst blir demokratiskt - vad den kommer fram till är att konst man bara kan titta på utan att få något vidare ut av den, det är inte demokratiskt - demokratifrämjande blir konsten då den inspirerar till debatt. Och för att försäkra mig om att Martin Klette inte skulle anklaga mig för att ljuga igen, så talade jag också lite subtilt om: Detta hittar du i SOU 1999:129, runtomkring sidan 220.
För att avsluta det här kanske lite onödigt långa inlägget vill jag lägga till ett citat från min gruppledare i nämnden, Claes Göran Jönsson (s) - fortfarande angående det här målet och angående Kultur- och Fritidsnämnden:
"Vad tror ni egentligen att vi sysslar med??"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar