Har ägnat några nätter åt att lyssna på sociologi i mp3-format. Tänkte dela med mig av några länkar.
Tom Klassen, en sociologiprofessor i Kanada har lagt ut en introduktion till sociologi i elva delar på Internet [här]. Vettig för den som inte har läst sociologi, eller för den som känner ett starkt behov av att fräscha upp kunskaperna i det mest grundläggande.
Mer intressant var en intervju med Rickard Sennett [här] - det gäller att passa på att ladda hem, för den ligger bara uppe i fyra veckor. Intervjun är en två timmar lång översikt över hans sociologi. Sennett intresserar sig överlag för hur samhället påverkar människans kultur och intervjun behandlar både hans tidiga 70-talsverk med en kapitalism baserad på hyfsat trygga anställningar till dagens mer flexibla, eller osäkra, samhälle.
Viviana Zelizer intervjuades av EconTalk [här] med anledning av hennes boksläpp The Purchase of Intimacy. Det var en ganska spännande intervju som mest kretsar kring kopplingen mellan pengar och mänskliga relationer. Riktigt rolig blir intervjun när hennes teorier ställs emot mer klassiskt nationalekonomiska sådana.
Jag lär återkomma i ämnet.
onsdag, februari 28, 2007
tisdag, februari 27, 2007
Rödgrön reda del II
I ett i torsdags redogjorde jag för min åsikt att vi inför 2010 års val bör etablera ett samarbete med miljöpartiet och vänsterpartiet. Jag sade att vi har en god grund för ett sådant samarbete genom att vi alla är motståndare till kapitalism - men också att det föreligger skillnader oss emellan. I detta inlägg tänkte jag tala om en av dessa skillnader.
Miljöpartister hävdar ofta att den enda verkliga skiljelinjen i svensk politik går mellan de gröna och de gråa. Det är både rätt och mycket fel: fel därför att en minst lika viktig åsiktsskillnad står att finna mellan det som till vardags kallas "rött" och "blått" (d.v.s. i princip inställningen till hur ekonomin och samhället skall organiseras) och rätt därför att tillväxttanken dominerar bland oss andra. Vi sätter på något sätt den ekonomiska hållbarheten före den ekologiska. Hos vänsterpartiet och hos oss handlar det om våra viktigaste målsättningar: full sysselsättning och ett klasslöst, demokratiskt samhälle. Och detta projekt är inte gratis! Det finns en tanke om konflikt mellan ekonomi (och i förlängningen möjligheten till jämlikhet och en god levnadsstandard) och ekologi.
Jag vill dock att kravet på ekologisk hållbarhet likställs med kravet på ekonomisk hållbarhet - för i grund och botten är det ju ekologin och jordens resurser som sätter villkoren för människligt liv och således för ekonomin. I folkhälsoarbetet heter det att den som inte vill avsätta tid för motion måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom. Samma princip kan tillämpas för miljön: den som inte vill betala för miljöförbättring måste förr eller senare betala för miljökatastrofer. Oavsett vad man betalar tar det konsumtionsutrymme, men nog låter det vettigare att betala för dubbla skrov på en oljetanker än för sanering av utläckt olja? Satsningar på miljöteknik har ju i sig också fördelen att de både gör världen till en bättre plats att leva på (ekologisk hållbarhet) och bidrar till den ekonomiska tillväxten - låt oss därför styra om ekonomin till detta. På lång sikt kommer ett kraschat ekologiskt system att undandra så mycket konsumtionsutrymme att det blir väldigt litet kvar för sociala satsningar - för att inte tala om hur mycket klyftorna kommer att öka om miljöförstörelsen och klimatförändringarna fortsätter. Det är ju inte så att medelinkomsten idag är särskilt hög på Afrikas horn, där torkan slår till, eller i Bangladesh floddeltan, där en höjd havsnivå kommer att lägga hela städer under vatten.
Jag är inte den ende inom socialdemokratin och vänstern som har börjat tänka i dessa banor. Det finns en växande medvetenhet. Vi börjar inse att hållbarheten måste definieras så att ekonomin, ekologin och det sociala jämställs (1). Men visst finns det en hel del vi kan lära oss av de gröna. I gengäld vill jag att miljöpartiet erkänner konflikten mellan arbete och kapital (d.v.s. mellan vänster och höger) och att den alltjämt är central i politiken (2) - helt enkelt att det finns fler skäl till att vara antikapitalist än miljöförstöringen. För det spelar roll om saker och ting sköts i gemensam regi eller inte, det spelar roll om arbetsrätten är stark eller svag, och det spelar roll om man vill främja individualism eller solidaritet.
Just denna avslutning leder in på en annan fråga, nämligen om hur samhället skall organiseras. Fast den får avhandlas i nästa del av rödgröna reda. Nu måste jag faktiskt sova!
(1) Stark hållbarhetsdefinition kräver att såväl den ekonomiska, sociala och ekologiska utvecklingen måste vara hållbar var för sig. Den svaga definition nöjer sig med att den "samlade" utvecklingen är hållbar, vilket naturligtvis ger utrymme för en situation där ekonomi går bra medan klyftorna växer och miljön blir sämre.
(2) Vilket många miljöpartister alltid har gjort.
Miljöpartister hävdar ofta att den enda verkliga skiljelinjen i svensk politik går mellan de gröna och de gråa. Det är både rätt och mycket fel: fel därför att en minst lika viktig åsiktsskillnad står att finna mellan det som till vardags kallas "rött" och "blått" (d.v.s. i princip inställningen till hur ekonomin och samhället skall organiseras) och rätt därför att tillväxttanken dominerar bland oss andra. Vi sätter på något sätt den ekonomiska hållbarheten före den ekologiska. Hos vänsterpartiet och hos oss handlar det om våra viktigaste målsättningar: full sysselsättning och ett klasslöst, demokratiskt samhälle. Och detta projekt är inte gratis! Det finns en tanke om konflikt mellan ekonomi (och i förlängningen möjligheten till jämlikhet och en god levnadsstandard) och ekologi.
Jag vill dock att kravet på ekologisk hållbarhet likställs med kravet på ekonomisk hållbarhet - för i grund och botten är det ju ekologin och jordens resurser som sätter villkoren för människligt liv och således för ekonomin. I folkhälsoarbetet heter det att den som inte vill avsätta tid för motion måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom. Samma princip kan tillämpas för miljön: den som inte vill betala för miljöförbättring måste förr eller senare betala för miljökatastrofer. Oavsett vad man betalar tar det konsumtionsutrymme, men nog låter det vettigare att betala för dubbla skrov på en oljetanker än för sanering av utläckt olja? Satsningar på miljöteknik har ju i sig också fördelen att de både gör världen till en bättre plats att leva på (ekologisk hållbarhet) och bidrar till den ekonomiska tillväxten - låt oss därför styra om ekonomin till detta. På lång sikt kommer ett kraschat ekologiskt system att undandra så mycket konsumtionsutrymme att det blir väldigt litet kvar för sociala satsningar - för att inte tala om hur mycket klyftorna kommer att öka om miljöförstörelsen och klimatförändringarna fortsätter. Det är ju inte så att medelinkomsten idag är särskilt hög på Afrikas horn, där torkan slår till, eller i Bangladesh floddeltan, där en höjd havsnivå kommer att lägga hela städer under vatten.
Jag är inte den ende inom socialdemokratin och vänstern som har börjat tänka i dessa banor. Det finns en växande medvetenhet. Vi börjar inse att hållbarheten måste definieras så att ekonomin, ekologin och det sociala jämställs (1). Men visst finns det en hel del vi kan lära oss av de gröna. I gengäld vill jag att miljöpartiet erkänner konflikten mellan arbete och kapital (d.v.s. mellan vänster och höger) och att den alltjämt är central i politiken (2) - helt enkelt att det finns fler skäl till att vara antikapitalist än miljöförstöringen. För det spelar roll om saker och ting sköts i gemensam regi eller inte, det spelar roll om arbetsrätten är stark eller svag, och det spelar roll om man vill främja individualism eller solidaritet.
Just denna avslutning leder in på en annan fråga, nämligen om hur samhället skall organiseras. Fast den får avhandlas i nästa del av rödgröna reda. Nu måste jag faktiskt sova!
(1) Stark hållbarhetsdefinition kräver att såväl den ekonomiska, sociala och ekologiska utvecklingen måste vara hållbar var för sig. Den svaga definition nöjer sig med att den "samlade" utvecklingen är hållbar, vilket naturligtvis ger utrymme för en situation där ekonomi går bra medan klyftorna växer och miljön blir sämre.
(2) Vilket många miljöpartister alltid har gjort.
söndag, februari 25, 2007
Ovälkommen hjälp
Socialminister Göran Hägglund (kd) stödjer förslaget att tillåta utländska kvinnor att få abort här i Sverige. En sådan medmänsklighet ses inte med blida ögon av alla; i Dagens Nyheter rasar katolska kyrkans biskop Anders Arborelius och svenska pingströrelsens företrädare Sten-Gunnar Hedin. De hotar att uppmana sina medlemmar att inte rösta borgerligt 2010 om förslaget blir verklighet.
Därmed drar dessa två konservativa patriarker, på det mest bisarra sätt, ett strå till stacken för en socialdemokratisk valseger 2010. En mer ovälkommen hjälp har sällan erhållits!
Därmed drar dessa två konservativa patriarker, på det mest bisarra sätt, ett strå till stacken för en socialdemokratisk valseger 2010. En mer ovälkommen hjälp har sällan erhållits!
lördag, februari 24, 2007
Salut!
I torsdags bestämde jag mig: Jag ska lära mig franska! Fast någon välgenomtänkt plan har jag inte; jag är inte inskriven på någon kurs och jag har inga läromedel. Men det får faktiskt bli en senare fråga. Man kan ju faktiskt lära sig en hel del ändå! (Tack Caroline för hjälpen!):
être (vara) i presens efter person:
je suis//tu es//il est//elle est//nous sommes//vous êtes//ils sont.
noll till tjugo:
zéro, un, deux, trois, quatre, cinq, six, sept, huit, neuf, dix, onze, douze, treize, quatorze, quinze, seize, dix-sept, dix-huit, dix-neuf, vingt.
Därutöver kan jag några färger, veckodagarna, samt jordgubbe (fraise) och ost (fromage).
Men nu får det räcka för idag - au revoir, à demain!
être (vara) i presens efter person:
je suis//tu es//il est//elle est//nous sommes//vous êtes//ils sont.
noll till tjugo:
zéro, un, deux, trois, quatre, cinq, six, sept, huit, neuf, dix, onze, douze, treize, quatorze, quinze, seize, dix-sept, dix-huit, dix-neuf, vingt.
Därutöver kan jag några färger, veckodagarna, samt jordgubbe (fraise) och ost (fromage).
Men nu får det räcka för idag - au revoir, à demain!
torsdag, februari 22, 2007
Rödgrön reda inför 2010 - del I
Valet 2010 kommer att vinnas, precis som de flesta val, under mandatperioden. Det är en läxa väl värd att ha i åtanke. Det gäller att i god tid förbereda sig, både politiskt och organisatoriskt. Det gäller att skaffa sig goda vänner att samarbeta med. Vilka finns då till hands? Vänsterpartiet? Miljöpartiet? Centern?! Folkpartiet?!
Det finns ganska många socialdemokrater som hoppas på att den borgerliga regeringen spricker före valet 2010. Historiskt sett finns det ju fog för det: under åren 1976-82 satt inte färre än fyra olika borgerliga konstellationer vid makten, och i juni 1994 splittrades den borgerliga regeringen när centerns partiledare Olof Johansson avgick i protest mot byggandet av Öresundsbron. Men det var då och nu är nu. De fyra borgerliga partierna har målmedvetet svetsat sig samman. Centern och folkpartiet har tagit rejäla kliv högerut, moderaterna har tagit ett halvt steg mot mitten och kristdemokraterna har lämnat den allra värsta värdekonservatismen bakom sig. Nu bildar de en enhet, långt till höger på den politiska skalan. De kommer att gå till val 2010 på samma sätt som 2006: som en man - till stor besvikelse för de socialdemokrater som har fastnat i föreställningen om (c) och (fp) som socialliberala mittenpartier och möjliga samarbetspartners. Såvida inte sverigedemokraterna äntrar riksdagen 2010 är en sådan samverkan emellertid absolut orealistisk.
Återstår därför vänsterpartiet och miljöpartiet - partier vars ideologi ligger ljusår närmare socialdemokratins än de borgerligas gör. Vänsterpartiet och socialdemokraterna är bägge socialistiska partier. Vi är båda antikapitalister, även om en del socialdemokrater ihärdigt förnekar detta. Det är även miljöpartiet, om än ur ett annat perspektiv.
Härmed inte sagt att skillnader saknas eller att en rödgrön regeringssamverkan vore problemfri. Min tanke är att i kommande blogginlägg söka kartlägga dessa svårigheter, men också att peka på de områden där vi har en gemensam eller likartad uppfattning. Jag tror nämligen att det är nödvändigt att börja denna tankeprocess redan nu. I alla fall om vi vill se en kvinna som statsminister 2010!
Fast det får räcka för ikväll - att ha fastslagit att vi har tre partier som alla är motståndare till kapitalism är ett hyfsat gott dagsverke. Det är, som man säger, en bra början!
PS För den som är mer intresserad av att höra vad diverse partitoppar har att säga rekommenderar jag intervjun med Lars Ohly i Svenska Dagbladet (13/2) samt Peter Erikssons och Maria Wetterstrands debattartikel i Arena (15/2). OBS! Artikeln finns på miljöpartiets hemsida. DS
Det finns ganska många socialdemokrater som hoppas på att den borgerliga regeringen spricker före valet 2010. Historiskt sett finns det ju fog för det: under åren 1976-82 satt inte färre än fyra olika borgerliga konstellationer vid makten, och i juni 1994 splittrades den borgerliga regeringen när centerns partiledare Olof Johansson avgick i protest mot byggandet av Öresundsbron. Men det var då och nu är nu. De fyra borgerliga partierna har målmedvetet svetsat sig samman. Centern och folkpartiet har tagit rejäla kliv högerut, moderaterna har tagit ett halvt steg mot mitten och kristdemokraterna har lämnat den allra värsta värdekonservatismen bakom sig. Nu bildar de en enhet, långt till höger på den politiska skalan. De kommer att gå till val 2010 på samma sätt som 2006: som en man - till stor besvikelse för de socialdemokrater som har fastnat i föreställningen om (c) och (fp) som socialliberala mittenpartier och möjliga samarbetspartners. Såvida inte sverigedemokraterna äntrar riksdagen 2010 är en sådan samverkan emellertid absolut orealistisk.
Återstår därför vänsterpartiet och miljöpartiet - partier vars ideologi ligger ljusår närmare socialdemokratins än de borgerligas gör. Vänsterpartiet och socialdemokraterna är bägge socialistiska partier. Vi är båda antikapitalister, även om en del socialdemokrater ihärdigt förnekar detta. Det är även miljöpartiet, om än ur ett annat perspektiv.
Härmed inte sagt att skillnader saknas eller att en rödgrön regeringssamverkan vore problemfri. Min tanke är att i kommande blogginlägg söka kartlägga dessa svårigheter, men också att peka på de områden där vi har en gemensam eller likartad uppfattning. Jag tror nämligen att det är nödvändigt att börja denna tankeprocess redan nu. I alla fall om vi vill se en kvinna som statsminister 2010!
Fast det får räcka för ikväll - att ha fastslagit att vi har tre partier som alla är motståndare till kapitalism är ett hyfsat gott dagsverke. Det är, som man säger, en bra början!
PS För den som är mer intresserad av att höra vad diverse partitoppar har att säga rekommenderar jag intervjun med Lars Ohly i Svenska Dagbladet (13/2) samt Peter Erikssons och Maria Wetterstrands debattartikel i Arena (15/2). OBS! Artikeln finns på miljöpartiets hemsida. DS
onsdag, februari 21, 2007
"De gör det inte lätt att vara för EU"
Ovanstående rubrik är tagen från Jonas Morians blogg, där han skriver kritiskt om EU-parlamentet som vill satsa pengar på reklam för vinets hälsobefrämjande egenskaper. Hur tänker de där nere i Bryssel egentligen? Man kunde ju sätta morgonkaffet i vrångstrupen för mindre, om man säger så. För särskilt bra för hälsan är alkohol inte - och det vet nog de flesta. Men låt oss för säkerhets skull gå igenom det hela systematiskt:
Bra saker med alkohol: Inga (?) (1).
Dåliga saker med alkohol: alkoholism; balansstörningar; bukspottskörtelinflammation; cancer i munhålan, svalget, struphuvudet, matstrupen och möjligen också i magsäcker, lever, tjocktarm, ändtarm, bröst och äggstockar; demens; depression; fosterskador; gikt; hjärtsvikt; höjt blodtryck; impotens; leverinflammation och på sikt skrumplever; minnesstörningar; nedsatt fertilitet; rattfyllor; relationsproblem; rubbad hjärtrytm; självmord; slagsmål; social utslagning; tandlossning; våldtäkter; ångest; övervikt (2).
Så visst, det är inte lätt att vara för EU - huvudet på spiken, där! Sån tur för mig att jag slipper dras med den svårigheten...
(1) Det har i olika studier framkommit att alkohol har en gynnsam effekt på blodfetterna, vilket skulle leda till mindre dödlighet i hjärtkärlsjukdomar. Men åtskilliga studier visar på motsatsen, och i september ifjol skrev Sven Andréasson, docent och avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut, klokt i Läkartidningen om bristerna i de studier som visat en positiv effekt av måttlig alkoholkonsumtion.
(2) 1 gram alkohol innehåller 70 % mer kilokalorier än 1 gram kolhydrater. Se livsmedelsverkets hemsida.
Bra saker med alkohol: Inga (?) (1).
Dåliga saker med alkohol: alkoholism; balansstörningar; bukspottskörtelinflammation; cancer i munhålan, svalget, struphuvudet, matstrupen och möjligen också i magsäcker, lever, tjocktarm, ändtarm, bröst och äggstockar; demens; depression; fosterskador; gikt; hjärtsvikt; höjt blodtryck; impotens; leverinflammation och på sikt skrumplever; minnesstörningar; nedsatt fertilitet; rattfyllor; relationsproblem; rubbad hjärtrytm; självmord; slagsmål; social utslagning; tandlossning; våldtäkter; ångest; övervikt (2).
Så visst, det är inte lätt att vara för EU - huvudet på spiken, där! Sån tur för mig att jag slipper dras med den svårigheten...
(1) Det har i olika studier framkommit att alkohol har en gynnsam effekt på blodfetterna, vilket skulle leda till mindre dödlighet i hjärtkärlsjukdomar. Men åtskilliga studier visar på motsatsen, och i september ifjol skrev Sven Andréasson, docent och avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut, klokt i Läkartidningen om bristerna i de studier som visat en positiv effekt av måttlig alkoholkonsumtion.
(2) 1 gram alkohol innehåller 70 % mer kilokalorier än 1 gram kolhydrater. Se livsmedelsverkets hemsida.
Ångest
Vissa dagar är man inte på topp. Idag är en sådan dag. Då kan det vara skönt att lyssna till någon som tycks ha det ännu jävligare:
"Ångest - människorna är av glas,
luften som senapsgas,
magen en metastas.
Ångest - gatorna är av sand,
husen stöttar varann,
tillvaron böljar fram.
Och jag sjunker. Som en sten
Faller ner. Mer och mer.
Mot det stora svarta djupet. Långt, långt ner.
Jag kan inte mer.
Ångest - kroppen är funktion
allt är i vibration,
pulsen är en miljon.
Ångest - hjärnbarken är av smör,
bröstet en stor tumör,
jag står mitt i stan och dör.
Och jag skriker. - Hemska tjut
Men ingen hör. - Som ett djur
Ingen märker att jag bleknar. - Som vill ut
Ingen ser att jag dör. - Ur sin bur.
Skriker. - Men ingen ser
Men alla går. - Fast du ber
Ingen ser paniken i mig. - Alla ler
Ingen ser hur jag mår. - Ingen vet.
Ångest - blodet är som en smet,
hjärtat så kallt och stelt,
jag dör i en evighet.
Ångest - jag står i min egen dröm,
drömmer om evig sömn,
vill sova tills allt är glömt.
Och jag pratar. - I panik
För mig själv. - Går på sprit
Sjunger för min egen skugga. - Öl och vin
Livet är ett hotell. - Som ett svin.
Natten. - Gatan är
Blir en rättegång. - En magnet
Åtalspunkterna är många. - Titta ner
Listan verkar så lång. - Är för feg."
Texten är Björn Afzelius' och låten kommer från hans skiva Johnny Boy (1978). Björn var en stor artist och en lysande textförfattare - han och Mikael Wiehe är två av få svenska artister vars texter är verkligt vacker poesi också utan musik. Jag rekommenderar därför ett besök på en bra sida om honom: bjornafzelius.com
"Ångest - människorna är av glas,
luften som senapsgas,
magen en metastas.
Ångest - gatorna är av sand,
husen stöttar varann,
tillvaron böljar fram.
Och jag sjunker. Som en sten
Faller ner. Mer och mer.
Mot det stora svarta djupet. Långt, långt ner.
Jag kan inte mer.
Ångest - kroppen är funktion
allt är i vibration,
pulsen är en miljon.
Ångest - hjärnbarken är av smör,
bröstet en stor tumör,
jag står mitt i stan och dör.
Och jag skriker. - Hemska tjut
Men ingen hör. - Som ett djur
Ingen märker att jag bleknar. - Som vill ut
Ingen ser att jag dör. - Ur sin bur.
Skriker. - Men ingen ser
Men alla går. - Fast du ber
Ingen ser paniken i mig. - Alla ler
Ingen ser hur jag mår. - Ingen vet.
Ångest - blodet är som en smet,
hjärtat så kallt och stelt,
jag dör i en evighet.
Ångest - jag står i min egen dröm,
drömmer om evig sömn,
vill sova tills allt är glömt.
Och jag pratar. - I panik
För mig själv. - Går på sprit
Sjunger för min egen skugga. - Öl och vin
Livet är ett hotell. - Som ett svin.
Natten. - Gatan är
Blir en rättegång. - En magnet
Åtalspunkterna är många. - Titta ner
Listan verkar så lång. - Är för feg."
Texten är Björn Afzelius' och låten kommer från hans skiva Johnny Boy (1978). Björn var en stor artist och en lysande textförfattare - han och Mikael Wiehe är två av få svenska artister vars texter är verkligt vacker poesi också utan musik. Jag rekommenderar därför ett besök på en bra sida om honom: bjornafzelius.com
Smart att vara dum i ett ruttet land
Träskoprinsessan verkar faktiskt handla om klass. Exakt vad sensmoralen är förstår jag inte–jag tycker att man får väldigt blandade budskap på den punkten. En fattig flicka och en prinsessa byter plats för en dag, och vi får följa prinsessan Stella i sina ”äventyr” som fattig. ”Äventyren” går ut på att hon får se folk bli piskade, förödmjukade och till och med dödade av kapitalismens herrar. Prinsessan möter alla problem med ett väldans mod och för henne personligen går saker och ting inte alltför dåligt ändå. I slutet av operan (ok, här kommer så en spoiler:) vill Stella visserligen tillbaka hem till sitt palats men den fattiga flickan Maja kommer inte tillbaks, vilket gör att Stella måste finna sig i sitt nya öde–fattigdom. Stella säger till Majas bror att hon (Stella alltså) minsann kommer att göra det bästa av sitt nya öde och att det kommer att gå så bra så (ungefär så). Och det intryck man får av Stella är att hon är smart och världsvan och att allt kommer att gå såå bra för henne. Detta trots att hon bara några minuter tidigare sjungit att ”det är smart att vara dum i ett ruttet land”–att hon anspelat på att de fattiga gör rätt i att inte lära sig läsa, inte vil förstå saker, för att det skulle bara göra lidandet ännu värre.
Jag kan ju då för det första tycka att om man fortsätter att var dum, då kommer ingenting någonsin att förändras. Den inställningen förhindrar alltså revolutionen. Och om vi ska fortsätta snacka operans sensmoral, så tycker jag att man skulle kunna säga att Stella visar på att vad som än händer i livet, så kommer du fortsätta att vara privilegierad om du föddes som det. Stella må ha förlorat all sin rikedom och så där, men hon verkar ändå glida igenom livet lite lättare än de andra glider igenom sin fattigdom. Sedan kan jag se en tredje tolkning av verket och det är att de fattiga skulle ha det mycket bättre om de bara hade en lite sjystare inställning till saker och ting (se Stellas sturskhet och mod). Men denna sista tolkning är ju rent ut sagt vidrig, så jag hoppas att vi kan bortse från den?
Vad gäller operans form kan jag väl säga lite kort att min uppfattning varierade. Stella sjöng lite falskt ibland och stora delar av tiden kunde man inte höra vad de sjöng över musiken (men det kanske är meningen, jag vet inte?). Men sedan hade vi scenspelet som var helt fantastiskt. Kulisserna på den snurrande scenen var underbara och underbart använda. Dansen var helt fantastisk–speciellt i en scen i andra akten då musiken skapade med hjälp av dansarnas klappande och stampande.
Om Träskoprinsessan får min rekommendation? Njee, det kan jag nog inte säga. Det var en trevlig upplevelse, men om jag skulle lägga mina pengar på scenkonst skulle jag nog spara dem till en annan uppsättning…
tisdag, februari 20, 2007
Jag vet! Vi låter barnen betala!
Det är fullkomligt rimligt. Låt alla över tolv år bekosta sin öppenvård. Det är lika bra att barnen får lära sig att pengar inte växer på träd. De som har fattiga föräldrar får helt enkelt lära sig att anpassa sin sjukdom till löneutbetalningen. Det hela är mycket enkelt. Det är bara att bita ihop och komma igen.
Förslaget ligger på bordet inför regionfullmäktige den 27 februari. Borgarna med Miljöpartiet i släptåg kommer med stor sannolikhet att rösta igenom förslaget. Undertecknad kommer att rösta emot förslaget. Jag tillhör en opposition som anser att barn skall ha gratis vård eftersom deras behov skall tillgodoses, oavsett hur tjock plånbok deras föräldrar har. Det är en fråga om solidaritet. Behövlig vård får aldrig bli en fråga om ekonomiska resurser. Nu ger man sig på dem som inte ens själva har något att betala med. Man låter barnen betala. Insatsen kan bli hälsan.
Förslaget ligger på bordet inför regionfullmäktige den 27 februari. Borgarna med Miljöpartiet i släptåg kommer med stor sannolikhet att rösta igenom förslaget. Undertecknad kommer att rösta emot förslaget. Jag tillhör en opposition som anser att barn skall ha gratis vård eftersom deras behov skall tillgodoses, oavsett hur tjock plånbok deras föräldrar har. Det är en fråga om solidaritet. Behövlig vård får aldrig bli en fråga om ekonomiska resurser. Nu ger man sig på dem som inte ens själva har något att betala med. Man låter barnen betala. Insatsen kan bli hälsan.
"Bra gjort, Reinfeldt och Larsson" eller "Sänk inte skatten på alkohol!" eller "Handsken är kastad"
Äras den som äras bör. Idag tänkte jag därför passa på att berömma statsminister Fredrik Reinfeldt (m) samt folkhälso- och äldreminister Maria Larsson (kd). Anledningen till det är deras bestämda nej till det moderata förslaget om sänkt skatt på vin och öl. Moderaterna i skatteutskottet ville som bekant ha sänkt öl- och vinskatt men höjd spritskatt för att minska den privata importen av alkohol. Syftet var att minska den privata alkoholinförseln. Men denna tankes eventuella välvillighet förtas av dess definitiva dumhet - av flera skäl.
För det första: sänks priset på alkohol ökar totalkonsumtionen. Och ökar totalkonsumtionen ökar också alkoholskadorna. Detta är välkänt.
För det andra: höjd skatt på sprit kommer att göra det mer lönsamt att bränna hemma med alla risker det innebär (träsprit etc). Dessutom kommer de höjda spritpriserna leda till att människor importerar starksprit istället för vin och öl. Och då är ju egentligen ingenting vunnet.
För det tredje: förslaget sänder fel signaler. En folkhälso- och socialpolitik värd namnet gör inte det enklare och billigare att få tag på hälsovådliga produkter.
Det måste emellertid erkännas att privatimporten utgör ett allvarligt hot mot både den begränsad tillgänglighet (Systembolaget) och de höga priser (genom höga alkoholskatter) som utgör grunden i den svenska, restriktiva alkoholpolitiken. För att lösa ett problem krävs i allmänhet att man finner och löser dess orsak. Orsaken i detta fallet är EU. Sedan vi gick med i EU har alkoholimporten och -konsumtionen ökat kraftigt. Anledningen är principen om varors (alkoholens) fria rörlighet som förhindrar stränga införselkvoter. Denna frihet anses alltså större och viktigare än friheten och möjligheten att genom en restriktiv alkoholpolitik förhindra de trafikolyckor, våldtäkter och familjetragedier som följer i alkoholens spår. Tämligen osympatiskt, eller hur?
Men det duger inte att bara kritisera. Jag vill alltså att mina partiföreträdare agerar som socialdemokrater och kräver förändringar i EU:s fördrag så att alkohol och tobak inte längre betraktas som vilka varor som helst. Jag vill att rätten till alkoholmonopol en gång för alla säkras och att det blir fritt fram för strängare införselkvoter. Och jag vill, medan vi ändå är igång, att partiet kräver att samtliga EU-länder höjer skatten på alkohol till svensk nivå (eller gärna något högre)! Handsken är således härmed kastad, Åsa Westlund, Jan Andersson och alla ni andra!
Fotnot: Jan Andersson och Åsa Westlund är socialdemokratiska ledamöter i EU-parlamentet.
För det första: sänks priset på alkohol ökar totalkonsumtionen. Och ökar totalkonsumtionen ökar också alkoholskadorna. Detta är välkänt.
För det andra: höjd skatt på sprit kommer att göra det mer lönsamt att bränna hemma med alla risker det innebär (träsprit etc). Dessutom kommer de höjda spritpriserna leda till att människor importerar starksprit istället för vin och öl. Och då är ju egentligen ingenting vunnet.
För det tredje: förslaget sänder fel signaler. En folkhälso- och socialpolitik värd namnet gör inte det enklare och billigare att få tag på hälsovådliga produkter.
Det måste emellertid erkännas att privatimporten utgör ett allvarligt hot mot både den begränsad tillgänglighet (Systembolaget) och de höga priser (genom höga alkoholskatter) som utgör grunden i den svenska, restriktiva alkoholpolitiken. För att lösa ett problem krävs i allmänhet att man finner och löser dess orsak. Orsaken i detta fallet är EU. Sedan vi gick med i EU har alkoholimporten och -konsumtionen ökat kraftigt. Anledningen är principen om varors (alkoholens) fria rörlighet som förhindrar stränga införselkvoter. Denna frihet anses alltså större och viktigare än friheten och möjligheten att genom en restriktiv alkoholpolitik förhindra de trafikolyckor, våldtäkter och familjetragedier som följer i alkoholens spår. Tämligen osympatiskt, eller hur?
Men det duger inte att bara kritisera. Jag vill alltså att mina partiföreträdare agerar som socialdemokrater och kräver förändringar i EU:s fördrag så att alkohol och tobak inte längre betraktas som vilka varor som helst. Jag vill att rätten till alkoholmonopol en gång för alla säkras och att det blir fritt fram för strängare införselkvoter. Och jag vill, medan vi ändå är igång, att partiet kräver att samtliga EU-länder höjer skatten på alkohol till svensk nivå (eller gärna något högre)! Handsken är således härmed kastad, Åsa Westlund, Jan Andersson och alla ni andra!
Fotnot: Jan Andersson och Åsa Westlund är socialdemokratiska ledamöter i EU-parlamentet.
söndag, februari 11, 2007
Utbildning - en marknad som vilken som helst?
I tisdags såg jag på Svt:s debattprogram argument. Och jag fick då lust att gråta en skvätt. Ämnet för dagen var den massiva marknadsföring som gymnasieskolorna tydligen ägnar sig åt. Utbildningen, en hörnsten i den socialdemokratiska välfärdsmodellen, har omvandlats till en marknad där företag såväl som kommuner tävlar om att roffa åt sig de skattekronor som följer varje elev. I debattpanelen satt en rektor för en privatskola och talade sig varm för rätten att marknadsföra sin "produkt". Där satt också Jan Björklund (fp), och hemskt nog skolminister, och upprepade sitt mantra om "valfrihet" och "konkurrens" - trots att han villigt erkände att reklamen för skolvalen har gått för långt. Han ville ha etiska regler för denna!
Det är en sorglig betraktelse att göra såhär i början av 2007: ett Sverige där utbildning har blivit handelsvara och elever har blivit kunder, ett Sverige där "valfrihet" och "konkurrens" men inte "kvalitet" präglar debatten om skolan. Så var det väl ändå inte tänkt?
Konsekvenserna av detta nya system har inte heller låtit vänta på sig. Segregationen har brett ut sig och flera kommuner brottas med stora ekonomiska problem på grund av privatskolornas framväxt. Sverige riskerar att gå en framtid till mötes där barn och ungdomar från olika bakgrund och klasser inte umgås och utbildas tillsammans.
Låt skolan vara en fristad från vinstintressen och konkurrensmentalitet. Låt den vara ett forum för lärande och för gemenskap över klassgränserna. Och låt den slippa tänka kunder och reklam - låt den få tänka elever och en bra utbildning!
Det är en sorglig betraktelse att göra såhär i början av 2007: ett Sverige där utbildning har blivit handelsvara och elever har blivit kunder, ett Sverige där "valfrihet" och "konkurrens" men inte "kvalitet" präglar debatten om skolan. Så var det väl ändå inte tänkt?
Konsekvenserna av detta nya system har inte heller låtit vänta på sig. Segregationen har brett ut sig och flera kommuner brottas med stora ekonomiska problem på grund av privatskolornas framväxt. Sverige riskerar att gå en framtid till mötes där barn och ungdomar från olika bakgrund och klasser inte umgås och utbildas tillsammans.
Låt skolan vara en fristad från vinstintressen och konkurrensmentalitet. Låt den vara ett forum för lärande och för gemenskap över klassgränserna. Och låt den slippa tänka kunder och reklam - låt den få tänka elever och en bra utbildning!
onsdag, februari 07, 2007
Icke-rökare!
Så var det gjort. Det har pinat mig länge. Beslutet är fattat och den sista ciggen är upprökt.
Den förväntade känslan av tomhet kom aldrig. Förvånad insåg jag att det var lättare än jag trodde. Alla historier om frossa, abstinens, nervositet och annat som har skjutit upp det är som bortblåsta. Förvisso räknar jag timmarna, minuterna. Men inte så mycket för att ”jag har stått ut si och så länge”. Mer för att det är skönt att slippa. Det är frihet. Jag har varit en slav under 16 år. Nu kom befrielsen. Hur?
Jag läste en bok ”äntligen icke-rökare” av Allen Carr. Läs den. Det är det värt.
Det är inte en minut för tidigt.
Den förväntade känslan av tomhet kom aldrig. Förvånad insåg jag att det var lättare än jag trodde. Alla historier om frossa, abstinens, nervositet och annat som har skjutit upp det är som bortblåsta. Förvisso räknar jag timmarna, minuterna. Men inte så mycket för att ”jag har stått ut si och så länge”. Mer för att det är skönt att slippa. Det är frihet. Jag har varit en slav under 16 år. Nu kom befrielsen. Hur?
Jag läste en bok ”äntligen icke-rökare” av Allen Carr. Läs den. Det är det värt.
Det är inte en minut för tidigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)