Det är bra att frågorna om personlig integritet och upphovsrätt har uppmärksammats de senaste åren. Diskussionen har stor potential att utmynna i något positivt och progressivt. Men jag anser att ett mycket viktigt perspektiv saknas, det från vänster. Egentligen är det ideologiskt ganska märkligt att det inte var vi, utan Piratpartiet, som lyfte frågorna. Låt mig förklara varför.
Integritet
Den demokratiska socialismen är tydlig i frågor om personlig frihet och integritet. Det kan därför omöjligen vara socialdemokratins uppgift att medverka till att stat och privata företag i allt högre utsträckning övervakar medborgare, anställda och kunder. Liberaler och socialister delar synen på integritet när det gäller det offentliga, men vi socialister förstår till skillnad från borgerligheten att i dagens samhälle är staten knappast den enda makten. Det privata näringslivet utövar ett enormt inflytande, och det blir ständigt mer aggressivt när det gäller att kartlägga konsumenternas vanor för att skräddarsy reklam och produkter som kan attrahera oss (oavsett om vi faktiskt behöver eller blir gladare av dessa eller inte). Det övervakar också sina anställda allt hårdare; de loggas in och de loggas ut och ibland registreras till och med toalettbesök. Jag menar naturligtvis inte att man ska strunta i sitt arbete eller att man ska sprida eventuella företagshemligheter, men någonstans måste demokratin dra gränsen för hur kontrollerade anställda och konsumenter får bli.
Det är alltså hög tid för vänstern att i integritetsdebatten även lyfta in de privata företagens roll, inte för att skylla på någon annan, utan just för att det faktiskt hör ihop. Google och flera andra nätföretag stödjer ju aktivt diktatur och förtryck genom att antingen villigt följa diktaturers krav på censur eller att sälja expertis och teknik till ofria länder. Det är skandal att världens politiska demokratier inte agerar i denna sak. Det är också, naturligtvis, helt oacceptabelt att privata företag tillåts i växande utsträckning agera polis, som har blivit fallet genom IPRED. Socialdemokratins värderingar går inte ihop med dess aktuella politik.
Internet och kulturyttringar
Kulturen är central för alla samhällen och den ska därför vara tillgänglig för alla människor. Därför är det också rimligt att alla människor också bidrar till att göra det möjligt. Frågan om hur det ska lösas återstår att svara på, men jag tror att det är dags att sätta press på skivbolagen att acceptera den tekniska utvecklingen. Lika litet som det är socialdemokratins uppgift att öka övervakningen, lika litet är det vår uppgift att hålla skivbolagens aktieägare bakom ryggen. Bjud gärna in dem till dialog, men låt dem inte hålla i taktpinnen.
Upphovsrätt
Det är på detta område vänsterns tystnad är som minst begriplig. I dag fungerar upphovsrätten och patentlagstiftningen inom många områden som en direkt bromskloss mot att upptäckter, uppfinningar och tekniska innovationer görs tillgängliga till ett rimligt pris. I en värld präglad av svält, sjukdom och klimatkris är det totalt oacceptabelt att det privata ägandet sätts före att samhällsnyttiga ting inte kommer behövande till del, för att inte vissa har råd att betala eller för att företag har hållit på idéer som kunde ha varit i bruk sedan decennier om inte det vore för att vissa företag då inte kunde tjäna pengar på dem, eller för att de då skulle förlora på att de nya produkterna kom ut på marknaden. Vi behöver en ny lagstiftning som främst tar hänsyn till världens utveckling men som också ser till att var och en får rimligt betalt för sitt ärliga slit. Det är i allra högsta grad en vänsterfråga.
Slutsats
Låt en progressiv, samlad politik inom dessa områden bli en av den kommande rödgröna regeringens vinnarfrågor i valet 2010 och en av dess mycket spännande uppgifter att sätta i gång med nästa mandatperiod!
måndag, juni 29, 2009
torsdag, juni 25, 2009
Ge fan i våra hus!
Dagens Nyheter rapporterar i dag om en accelererande utförsäljningstakt av allmännyttan. I fjol såldes hela 18 000 hyreslägenheter i över 80 av landets kommuner. Omkring 13 500 av lägenheterna såldes i Stockholm och merparten av dem i Stockholms innerstad.
Knappt 60 kommuner till planerar försäljning av ytterligare cirka 20 000 hyresbostäder under 2009 och 2010. Knappast överraskande ligger omkring tre fjärdedelar av dessa ihuvudstaden.
Utförsäljningen av allmännyttan är en bostads- och jämlikhetspolitisk katastrof. Det är ett utdraget mord på tanken om att innerstäderna inte ska vara överklassreservat. Därmed inte sagt att allting var frid och fröjd före de stora utförsäljningarna. Vi socialdemokrater har mycket att jobba på när det gäller vår bostadspolitik - det gäller minskad segregation, ökad nybyggnation, snabbare renoveringstakt, stopp för bostadsspekulationer som driver upp värdena så att bara rika har råd att bo någorlunda attraktivt och för välfärdens skull gäller det också ett återindrivande av den summa som fastighetsskatten inbringade år 2006.
I första hand måste dock, som sagt, allmännyttan och dess lägenhetsbestånd försvaras. I princip borde det egentligen vara förbjudet att sälja ut så mycket som en enda bostad. För hur tråkigt det än må låta kan inte det gemensamma lägenhetsbeståndet vara exklusivt till för de aktuella hyresgästerna; det tillhör också kommande sådana och det är en del av en god, modern och flexibel stads- och samhällsplanering. Därför kan inte allmänyttan vara bostadsbank för framtida utförsäljningar. Så enkelt borde det faktiskt vara - ge fan i våra hus!
Knappt 60 kommuner till planerar försäljning av ytterligare cirka 20 000 hyresbostäder under 2009 och 2010. Knappast överraskande ligger omkring tre fjärdedelar av dessa ihuvudstaden.
Utförsäljningen av allmännyttan är en bostads- och jämlikhetspolitisk katastrof. Det är ett utdraget mord på tanken om att innerstäderna inte ska vara överklassreservat. Därmed inte sagt att allting var frid och fröjd före de stora utförsäljningarna. Vi socialdemokrater har mycket att jobba på när det gäller vår bostadspolitik - det gäller minskad segregation, ökad nybyggnation, snabbare renoveringstakt, stopp för bostadsspekulationer som driver upp värdena så att bara rika har råd att bo någorlunda attraktivt och för välfärdens skull gäller det också ett återindrivande av den summa som fastighetsskatten inbringade år 2006.
I första hand måste dock, som sagt, allmännyttan och dess lägenhetsbestånd försvaras. I princip borde det egentligen vara förbjudet att sälja ut så mycket som en enda bostad. För hur tråkigt det än må låta kan inte det gemensamma lägenhetsbeståndet vara exklusivt till för de aktuella hyresgästerna; det tillhör också kommande sådana och det är en del av en god, modern och flexibel stads- och samhällsplanering. Därför kan inte allmänyttan vara bostadsbank för framtida utförsäljningar. Så enkelt borde det faktiskt vara - ge fan i våra hus!
tisdag, juni 23, 2009
Vi har bättre företrädare för vårt parti
UPPDATERING:
Det inkom en ny, kort artikel i Sydsvenskan om Uno Aldegrens uttalande om miljöfrågornas tyngd. Denna har jag inte förrän helt nyligen uppmärksammat. Läsarna av denna blogg bör notera att även om "tiläggsartikeln" i Sydsvenskan inte formellt kallas rättelse så är det i princip omöjligt att få in en förändrad version av sina uttalanden - om dessa faktiskt inte har blivit ordentligt förvrängda eller direkt felciterade. Med andra ord är det fullt rimligt att Uno Aldegren menade det som står i tilläggsartikeln - nämligen att frågan om regionspolitikernas resor till och från mötena är en liten fråga som inte bör behandlas av regionfullmäktige utan av de olika partigrupperna där. Miljöfrågorna som helhet är av en helt annan dignitet.
Detta är klargörande och välkommet. Det känns bra. Men låt oss ändå hoppas att s-gruppen tar en diskussion om det hela!
(Nedan följer originalinlägget.)
I dag avslöjar Sydsvenskan att politikerna i Region Skåne inte alls lever som deras politiska beslut försöker lära. Många kör bil i stället för att åka kollektivt till Kristianstad, där regionfullmäktiges möten hålls. Det finns mycket att säga om det.
För det första: Det är ungefär lika dumt att regionfullmäktige är stationerat i Kristianstad som att EU-parlamentet flyttar mellan Bryssel och Strasbourg. Regionalpolitik i all ära, men tror verkligen någon på fullt allvar att det hjälper nordöstra Skånes utveckling att regionfullmäktiges möten hålls i området? Flytta landstingets styre till Malmö, dit de allmänna kommunikationerna också är som bäst - eller höj åtminstone samåkningspremien. En sådan höjninh skulle kunna finansieras med en sänkning av milersättningen om man åker ensam.
För det andra: Jag skäms för vad Uno Aldegren, socialdemokrat och andre vice ordförande i regionstyrelsen, svarar på journalisternas frågor. Det är förvisso fullt möjligt att han i intervjun har blivit avbruten, att det han har sagt har klippts ned så att det ska verka så hemskt som möjligt, men faktum kvarstår. Det är inte acceptabelt för en ledande socialdemokrat att säga och tycka saker i stil med "vi har viktigare frågor i vårt parti [än miljön]". Därmed ska inte andra politikområden, som fördelning, jämlikhet, vård med mera, trängas undan - de är också extremt viktiga. Men det blir helt enkelt väldigt fel att som socialdemokrat 2009 rycka på axlarna inför problematiken med onödiga bilresor med bränsleslukande bilar som genomförs bara för att det är bekvämt eller för att den skånska kollektivtrafiken inte är tillräckligt utbyggd. Det känns ganska frestande att påstå att om Aldegren nu tycker att miljön är så oviktig för (S) så kanske det egentligen är han som borde sakna betydelse. Vi har bättre företrädare för vårt parti.
För det tredje: Moderaterna är i sanning inte bättre, kanske till och med tvärtom. För själva ordföranden i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne, moderaten Lars-Ingvar Ljungman, säger i en annan artikel att "många frågor som man driver politiskt är inte alltid praktiskt möjliga att hantera" och avser då det faktum att han varken åker kollektivt till mötena eller samåker med grannen Göran Holm (M) utan i stället kör själv med sin Mercedes SL 500, som av en händelse också råkar vara den bil av regionfullmäktigeledamöternas som släpper ut allra mest koldioxid. Mmmm... (M)iljöförstöring.
Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3
Det inkom en ny, kort artikel i Sydsvenskan om Uno Aldegrens uttalande om miljöfrågornas tyngd. Denna har jag inte förrän helt nyligen uppmärksammat. Läsarna av denna blogg bör notera att även om "tiläggsartikeln" i Sydsvenskan inte formellt kallas rättelse så är det i princip omöjligt att få in en förändrad version av sina uttalanden - om dessa faktiskt inte har blivit ordentligt förvrängda eller direkt felciterade. Med andra ord är det fullt rimligt att Uno Aldegren menade det som står i tilläggsartikeln - nämligen att frågan om regionspolitikernas resor till och från mötena är en liten fråga som inte bör behandlas av regionfullmäktige utan av de olika partigrupperna där. Miljöfrågorna som helhet är av en helt annan dignitet.
Detta är klargörande och välkommet. Det känns bra. Men låt oss ändå hoppas att s-gruppen tar en diskussion om det hela!
(Nedan följer originalinlägget.)
I dag avslöjar Sydsvenskan att politikerna i Region Skåne inte alls lever som deras politiska beslut försöker lära. Många kör bil i stället för att åka kollektivt till Kristianstad, där regionfullmäktiges möten hålls. Det finns mycket att säga om det.
För det första: Det är ungefär lika dumt att regionfullmäktige är stationerat i Kristianstad som att EU-parlamentet flyttar mellan Bryssel och Strasbourg. Regionalpolitik i all ära, men tror verkligen någon på fullt allvar att det hjälper nordöstra Skånes utveckling att regionfullmäktiges möten hålls i området? Flytta landstingets styre till Malmö, dit de allmänna kommunikationerna också är som bäst - eller höj åtminstone samåkningspremien. En sådan höjninh skulle kunna finansieras med en sänkning av milersättningen om man åker ensam.
För det andra: Jag skäms för vad Uno Aldegren, socialdemokrat och andre vice ordförande i regionstyrelsen, svarar på journalisternas frågor. Det är förvisso fullt möjligt att han i intervjun har blivit avbruten, att det han har sagt har klippts ned så att det ska verka så hemskt som möjligt, men faktum kvarstår. Det är inte acceptabelt för en ledande socialdemokrat att säga och tycka saker i stil med "vi har viktigare frågor i vårt parti [än miljön]". Därmed ska inte andra politikområden, som fördelning, jämlikhet, vård med mera, trängas undan - de är också extremt viktiga. Men det blir helt enkelt väldigt fel att som socialdemokrat 2009 rycka på axlarna inför problematiken med onödiga bilresor med bränsleslukande bilar som genomförs bara för att det är bekvämt eller för att den skånska kollektivtrafiken inte är tillräckligt utbyggd. Det känns ganska frestande att påstå att om Aldegren nu tycker att miljön är så oviktig för (S) så kanske det egentligen är han som borde sakna betydelse. Vi har bättre företrädare för vårt parti.
För det tredje: Moderaterna är i sanning inte bättre, kanske till och med tvärtom. För själva ordföranden i kollektivtrafiknämnden i Region Skåne, moderaten Lars-Ingvar Ljungman, säger i en annan artikel att "många frågor som man driver politiskt är inte alltid praktiskt möjliga att hantera" och avser då det faktum att han varken åker kollektivt till mötena eller samåker med grannen Göran Holm (M) utan i stället kör själv med sin Mercedes SL 500, som av en händelse också råkar vara den bil av regionfullmäktigeledamöternas som släpper ut allra mest koldioxid. Mmmm... (M)iljöförstöring.
Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3
måndag, juni 22, 2009
Förbjud delar av Sarkozys garderob!
Frankrikes president har varit i nyheterna idag efter att han gått ut med att han vill totalförbjuda användandet av burka i Frankrike. I dag är redan slöjor förbjudna i Frankrikes skolor men presidenten vill nu alltså gå ännu längre och totalförbjuda burkan ( d.v.s. den heltäckande dräkt som främst förknippar med Afghanska kvinnor) i hela landet.
Man kan ha olika åsikter om muslimska kvinnors kläder, huruvida den är påtvingad eller självvald. Det må så vara, vad jag frågar mig själv är om det är rätt väg att gå... Om poliser i Frankrike ska arrestera eller bötfälla någon för att de har en viss typ av kläder, var drar man gränsen? Här i Sverige finns det kristna som av kulturella/religiösa skäl bär huckle (exempelvis laestadianer), så är det säkert även i Frankrike. Är det bara muslimerna det ska lagstiftas mot?
Om Sarkozy får igenom detta hoppas jag att de i Frankrike samtidigt passar på att förbjuda en del andra klädkombinationer. Exempelvis att ha sockor med sandaler eller varför inte sidennäsdukar i kavajens bröstficka!
onsdag, juni 17, 2009
Zzz...
På Newsmill skriver i dag Hans Dahlgren, före detta socialdemokratisk politruk, om Socialdemokraternas tapp i opinionen. Med sin långa tjänstgöring inom politiken och sin stora erfarenhet borde man kunna förvänta sig ett intresseväckande resonemang och kanske några spännande förslag. Men icke.
Det enda intressanta med Dahlgens förslag är faktiskt att de är så fruktansvärt ointressanta. Samma tankar om en förborgerligad politik har framförts i nästan 30 år. Många av dem har redan realiserats, med i huvudsak två konsekvenser: ett kraftigt vikande väljarstöd för Socialdemokraterna och ett allt mer ojämlikt samhälle, där allt färre (inte minst i storstäderna) har det förtroende för, och får den del av, det gemensamma som gör det rimligt att stödja detsamma.
Jag säger bara en sak: Zzz...
PS Väck mig gärna, men först när någon höjdare ställer frågan om hur det kan komma sig att för varje acceptans för sänkta skatter, sämre anställningsvillkor och privatiseringar så har stödet för Socialdemokraterna sjunkit. Då kanske vi kan (s)nacka allvar DS
Det enda intressanta med Dahlgens förslag är faktiskt att de är så fruktansvärt ointressanta. Samma tankar om en förborgerligad politik har framförts i nästan 30 år. Många av dem har redan realiserats, med i huvudsak två konsekvenser: ett kraftigt vikande väljarstöd för Socialdemokraterna och ett allt mer ojämlikt samhälle, där allt färre (inte minst i storstäderna) har det förtroende för, och får den del av, det gemensamma som gör det rimligt att stödja detsamma.
Jag säger bara en sak: Zzz...
PS Väck mig gärna, men först när någon höjdare ställer frågan om hur det kan komma sig att för varje acceptans för sänkta skatter, sämre anställningsvillkor och privatiseringar så har stödet för Socialdemokraterna sjunkit. Då kanske vi kan (s)nacka allvar DS
måndag, juni 15, 2009
Dörrknopparna skiner i Danderyd
Det har nu gått två år sedan den borgerliga regeringen införde skattereduktion för så kallade hushållsnära tjänster. Den som köper sådana tjänster kan sedan dess reducera sin skatt med motsvarande upp till femtio procent av arbetskostnaden för dessa (upp till 50 000 kronor om året). Reduktionen kan göras för tjänster inom hela EU. Det betyder att den som äger skidstugor i Österrike eller strandvillor i Spanien kan få lägre skatt för tjänster som utförs där.
Skattereduktionen motiverades av borgarna med bland annat att det skulle ge mer tid och och fler jobb. Men tiden var inte tänkt till mer umgänge med familj och vänner utan för mer arbete (genom jobbskatteavdraget) och jobben var uppenbarligen tänkta att också hamna i hela EU. Nu kan svenska skattepengar betala grillning till beachpartyn på Costa del Sol, städning efter champagnefester på franska rivieran och snöskottning för after ski i Alperna.
Kritiken mot den borgerliga skattereduktionen har varit hård. Vi som motsatte oss den menade att den i praktiken bara skulle utnyttjas av dem som ändå hade haft råd utan reduktionen. Vi trodde inte heller att förslaget skulle ge några nya jobb att tala om. Vi stödde oss i vår kritik på utvärderingar från liknande försök i Danmark, Finland och Belgien som alla hade visat samma sak: det var de rika som använde reduktionen och särskilt många fler arbetstillfällen hade det inte blivit.
Vi kritiker menade också att det hade varit bättre, effektivare och rättvisare om pengarna i stället hade lagts i till exempel hemtjänsten, så att de som verkligen behöver men inte har råd skulle kunna få litet mer hjälp. Det hade varit rimligare att anställa fler undersköterskor och vårdbiträden som hade kunnat ge fler människor en värdigare vardag om samtidigt minskat stressen i omsorgen. Men det fick vi inget gehör för.
I slutet av maj i år presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) en analys av skattereduktionens konsekvenser. Dess titel, "Hushållsnära tjänster - mest för de rika", säger väl allt.
För det första: År 2007 utnytjade fyra procent av dem som tjänade mer än drygt 40 000 kronor i månaden (500 000 kr om året) skattereduktionen. Av dem som tjänade mindre än 25 000 kronor i månaden (300 000 kr om året) var motsvarande siffra bara tre promille (tre av tusen).
För det andra: För samma år, 2007, köptes skattereducerande tjänster för motsvarande ungefär 1000 heltidstjänster, men enligt SCB kan inte den siffran översättas till 1000 nya jobb - just därför att många som tidigare köpt tjänster vitt nu använder sig av skattereduktionen.
Slutsatsen då? Tja, vad tycks om Vad var det vi sade?!
Kommunaktuellt, Skatteverkets rapport
Skattereduktionen motiverades av borgarna med bland annat att det skulle ge mer tid och och fler jobb. Men tiden var inte tänkt till mer umgänge med familj och vänner utan för mer arbete (genom jobbskatteavdraget) och jobben var uppenbarligen tänkta att också hamna i hela EU. Nu kan svenska skattepengar betala grillning till beachpartyn på Costa del Sol, städning efter champagnefester på franska rivieran och snöskottning för after ski i Alperna.
Kritiken mot den borgerliga skattereduktionen har varit hård. Vi som motsatte oss den menade att den i praktiken bara skulle utnyttjas av dem som ändå hade haft råd utan reduktionen. Vi trodde inte heller att förslaget skulle ge några nya jobb att tala om. Vi stödde oss i vår kritik på utvärderingar från liknande försök i Danmark, Finland och Belgien som alla hade visat samma sak: det var de rika som använde reduktionen och särskilt många fler arbetstillfällen hade det inte blivit.
Vi kritiker menade också att det hade varit bättre, effektivare och rättvisare om pengarna i stället hade lagts i till exempel hemtjänsten, så att de som verkligen behöver men inte har råd skulle kunna få litet mer hjälp. Det hade varit rimligare att anställa fler undersköterskor och vårdbiträden som hade kunnat ge fler människor en värdigare vardag om samtidigt minskat stressen i omsorgen. Men det fick vi inget gehör för.
I slutet av maj i år presenterade Statistiska centralbyrån (SCB) en analys av skattereduktionens konsekvenser. Dess titel, "Hushållsnära tjänster - mest för de rika", säger väl allt.
För det första: År 2007 utnytjade fyra procent av dem som tjänade mer än drygt 40 000 kronor i månaden (500 000 kr om året) skattereduktionen. Av dem som tjänade mindre än 25 000 kronor i månaden (300 000 kr om året) var motsvarande siffra bara tre promille (tre av tusen).
För det andra: För samma år, 2007, köptes skattereducerande tjänster för motsvarande ungefär 1000 heltidstjänster, men enligt SCB kan inte den siffran översättas till 1000 nya jobb - just därför att många som tidigare köpt tjänster vitt nu använder sig av skattereduktionen.
Slutsatsen då? Tja, vad tycks om Vad var det vi sade?!
Kommunaktuellt, Skatteverkets rapport
onsdag, juni 10, 2009
Mona Sahlins tal på valkvällen - om jag hade fått skriva det
"Partivänner!
Socialdemokraterna har gjort ett dåligt valresultat. Vi håller ställningarna men borde ha ökat. Det är inte acceptabelt i något val för oss att ligga kring 25 procent. Vi ska vara mycket större än så. Vi måste ta lärdom av valsiffrorna. Jag vill redan här och nu dela med mig av följande reflektioner.
Moderaterna hade som mål att bli Sveriges största parti. Det har de inte uppnått. Från att för bara drygt en månad sedan ha legat på över 30 procent i opinionsmätningarna fick de endast drygt 18 procent av rösterna. Socialdemokraterna är och förblir Sveriges största parti. Men - och detta är viktigt - Moderaternas fiasko är inte detsamma som vår framgång.
Miljöpartiet har gjort ett bra val. Det har de jobbat hårt för. De är värda sin framgång. Vi socialdemokrater har mycket gemensamt med de Gröna. Vi står ofta på samma sida och jag hoppas att vi kan göra det också i Europaparlamentet.
Ännu en gång misslyckades högerextrema krafter att vinna ett brett stöd i Sverige. Det är en seger i sig, men vi måste ändå jobba mycket hårt för att mota tillbaka den högerinriktade främlingsfientligheten. Vi måste finnas överallt, i varje stad, i varje by, i varje stadsdel. Vi måste ta diskussionen med vanligt folk om vikten av att vanliga människor oavsett bakgrund sluter sig samman och tar strid för sina gemensamma rättigheter och intressen. Om människors ursprung blir viktigare än de stora frågorna om jobb, lika rättigheter, bostäder, klimat och välfärd så är det vanliga Svenssons som är de stora förlorarna. Vinnare blir de som kan exploatera människors oro och utnyttja den i egna, söndrande syften.
Jag kan förstå att många, särskilt unga män, känner en stor frustration över växande klyftor och ökande sociala spänningar, över att ha hamnat utanför. Jag delar deras vrede. Vi socialdemokrater har ett digert arbete framför oss. Vi måste vässa vår politik och vi måste besegra borgerligheten i nästa val så att vi kan börja pressa tillbaka klyftorna i vårt land. Så kan vi återvinna förtroendet från de arga och de uppgivna. Det är vi och bara vi som har den möjligheten och det ansvaret.
Piratpartiet har nått en stor framgång. Jag ifrågasätter trovärdigheten i ett parti som i alla tunga frågor, utom dess profilfrågor, lika gärna kan rösta med högern som med de gröna. Men jag konstaterar samtidigt att våra socialdemokratiska värderingar inte tillräckligt tydligt har återspeglats i vår politik. Vi har tänkt för litet på integritet och för mycket på kontroll. Det är inte socialdemokratins uppgift att öka övervakningen av medborgarna eller att värna marknadskrafterna i patent- och upphovsrättsfrågor. Det är i stället dags att vi förstärker rättssäkerheten och rimligheten i lagar som rör dessa områden. Jag ämnar därför att inom kort sätta mig ned tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att diskutera grunderna för en gemensam, progressiv politik i dessa frågor.
Partivänner, valarbetare, fackligt aktiva och sympatisörer!
Vårt dåliga valresultat är inte ert fel. Ni har kämpat hårt och ni har lyft intresset för och vikten av valet till Europaparlamentet. Tack för allt ert jobb! Jag måste som partiledare ta mitt ansvar för valutgången. Jag lovar därför att från och med nu växla upp takten. Jag ska slita varje dag som ni har slitit nu. Jag ska slåss för en socialdemokratisk seger i nästa val. För seger är ni väl värda!
I morgon börjar kampen för ett tryggare, grönare och rättvisare Sverige. Tillsammans vinner vi nästa val!"
Socialdemokraterna har gjort ett dåligt valresultat. Vi håller ställningarna men borde ha ökat. Det är inte acceptabelt i något val för oss att ligga kring 25 procent. Vi ska vara mycket större än så. Vi måste ta lärdom av valsiffrorna. Jag vill redan här och nu dela med mig av följande reflektioner.
Moderaterna hade som mål att bli Sveriges största parti. Det har de inte uppnått. Från att för bara drygt en månad sedan ha legat på över 30 procent i opinionsmätningarna fick de endast drygt 18 procent av rösterna. Socialdemokraterna är och förblir Sveriges största parti. Men - och detta är viktigt - Moderaternas fiasko är inte detsamma som vår framgång.
Miljöpartiet har gjort ett bra val. Det har de jobbat hårt för. De är värda sin framgång. Vi socialdemokrater har mycket gemensamt med de Gröna. Vi står ofta på samma sida och jag hoppas att vi kan göra det också i Europaparlamentet.
Ännu en gång misslyckades högerextrema krafter att vinna ett brett stöd i Sverige. Det är en seger i sig, men vi måste ändå jobba mycket hårt för att mota tillbaka den högerinriktade främlingsfientligheten. Vi måste finnas överallt, i varje stad, i varje by, i varje stadsdel. Vi måste ta diskussionen med vanligt folk om vikten av att vanliga människor oavsett bakgrund sluter sig samman och tar strid för sina gemensamma rättigheter och intressen. Om människors ursprung blir viktigare än de stora frågorna om jobb, lika rättigheter, bostäder, klimat och välfärd så är det vanliga Svenssons som är de stora förlorarna. Vinnare blir de som kan exploatera människors oro och utnyttja den i egna, söndrande syften.
Jag kan förstå att många, särskilt unga män, känner en stor frustration över växande klyftor och ökande sociala spänningar, över att ha hamnat utanför. Jag delar deras vrede. Vi socialdemokrater har ett digert arbete framför oss. Vi måste vässa vår politik och vi måste besegra borgerligheten i nästa val så att vi kan börja pressa tillbaka klyftorna i vårt land. Så kan vi återvinna förtroendet från de arga och de uppgivna. Det är vi och bara vi som har den möjligheten och det ansvaret.
Piratpartiet har nått en stor framgång. Jag ifrågasätter trovärdigheten i ett parti som i alla tunga frågor, utom dess profilfrågor, lika gärna kan rösta med högern som med de gröna. Men jag konstaterar samtidigt att våra socialdemokratiska värderingar inte tillräckligt tydligt har återspeglats i vår politik. Vi har tänkt för litet på integritet och för mycket på kontroll. Det är inte socialdemokratins uppgift att öka övervakningen av medborgarna eller att värna marknadskrafterna i patent- och upphovsrättsfrågor. Det är i stället dags att vi förstärker rättssäkerheten och rimligheten i lagar som rör dessa områden. Jag ämnar därför att inom kort sätta mig ned tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att diskutera grunderna för en gemensam, progressiv politik i dessa frågor.
Partivänner, valarbetare, fackligt aktiva och sympatisörer!
Vårt dåliga valresultat är inte ert fel. Ni har kämpat hårt och ni har lyft intresset för och vikten av valet till Europaparlamentet. Tack för allt ert jobb! Jag måste som partiledare ta mitt ansvar för valutgången. Jag lovar därför att från och med nu växla upp takten. Jag ska slita varje dag som ni har slitit nu. Jag ska slåss för en socialdemokratisk seger i nästa val. För seger är ni väl värda!
I morgon börjar kampen för ett tryggare, grönare och rättvisare Sverige. Tillsammans vinner vi nästa val!"
söndag, juni 07, 2009
Valprognos - skriv in din egen i kommentarsfältet!
Först och främst: Rösta i dag. Rösta rött. Kryssa Anna Hedh, femte namn på Socialdemokraternas lista!
Här kommer min prognos. Förändringarna inom parentes är jämfört med förra valet.
Röstandel Mandat
(M) 20,5 (+2,3) 4 (+/- 0)
(C) 5,8 (-0,4) 1 (+/- 0)
(FP) 11,5 (+1,7) 2 (+/- 0)
(KD) 4,7 (-0,9) 1 (+/- 0)
(MP) 11,0 (+5,0) 2 (+1)
(S) 26,8 (+2,2) 6 (+1)
(V) 6,5 (-6,3) 1 (+/- 0)
(PP) 7,2 (deltog ej) 1 (deltog ej)
(JL) 2,5 (-12,0) 0 (-3)
(SD) 2,1 (+0,9)
ÖVR 1,4
Jag är mest osäker på Piratpartiets siffror, följt av Folkpartiets, Miljöpartiets och Junilistans. Socialdemokraterna kan också gå både sämre och bättre än vad jag tror här.
Hur tror du att det blir?
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet
Här kommer min prognos. Förändringarna inom parentes är jämfört med förra valet.
Röstandel Mandat
(M) 20,5 (+2,3) 4 (+/- 0)
(C) 5,8 (-0,4) 1 (+/- 0)
(FP) 11,5 (+1,7) 2 (+/- 0)
(KD) 4,7 (-0,9) 1 (+/- 0)
(MP) 11,0 (+5,0) 2 (+1)
(S) 26,8 (+2,2) 6 (+1)
(V) 6,5 (-6,3) 1 (+/- 0)
(PP) 7,2 (deltog ej) 1 (deltog ej)
(JL) 2,5 (-12,0) 0 (-3)
(SD) 2,1 (+0,9)
ÖVR 1,4
Jag är mest osäker på Piratpartiets siffror, följt av Folkpartiets, Miljöpartiets och Junilistans. Socialdemokraterna kan också gå både sämre och bättre än vad jag tror här.
Hur tror du att det blir?
DN, SvD, Expressen, Aftonbladet
fredag, juni 05, 2009
I dag segrade förnuftet tack vare starka insatser från Obama och Ulvskog
Visst var Ulvskog och övriga vänster bra i kvällens valdebatt, men dagens utan tvekan viktigaste prestation stod Barack Obama för. För en amerikansk president var talet om USA:s förhållande till "den muslimska världen" häpnadsväckande progressivt. Särskilt välkommet var det tydliga avståndstagandet från Västvärldens islamofobi och den folkrättsvidriga israeliska bosättarpolitiken. Obamas ord inger i sanning hopp och bara det är mycket värt. Men jag tror ändå att vi alla måste hjälpas åt för att se till att han minns och lever upp till de löften han gav - direkt eller indirekt.
Vad gäller den svenska valdebatten kan sägas följande:
Sören Wibe återvann nog en del väljare. Han var pedagogisk, saklig och skicklig. Som socialdemokratisk EU-kritiker menar jag också att han rätt i sak när han talar om socialdemokratins undfallenhet i fördragsfrågan. Jag kan också instämma i det bisarra att socialdemokrater ofta röstar för mer makt till EU, men att därifrån göra en stor sak av att vänstern och högern röstar lika är något annat. Jag är ledsen över att göra er besvikna, men det är faktiskt inte särskilt konstigt: inom alla folkvalda församlingar förekommer ofta värderingsneutrala rutinfrågor. EU-parlamentet är inget undantag. Dessutom skulle med stor sannolikhet samstämmigheten minska om endera block fick majoritet; som det är i dag går ofta de största grupperna ihop för att en majoritet ska kunna skapas. Det är i sig olyckligt men löses knappast av fler ledamöter från Junilistan. Det finns bra alternativ på vänstersidan om man är EU-kritiker. Jag uppmanar å det starkaste tidigare junilistansympatisörer att rösta på dem.
Bästa replik: Den mot Marit Paulsen om finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken, om finansmarknaderna och euron.
Marita Ulvskog var bra, tänd, laddad och ovanligt rapp i repliken. Det var riktigt roligt att se. Jag hade hoppats att hon hade kunnat komma med ett ännu bättre besked i fildelningsfrågan, men hennes bedömning att partiet är på väg att svänga kändes ändå skön. Ulvskog var rasande tydlig i arbetsrättsfrågan, men det hade varit tacknämligt om hon sällat sig till de socialdemokrater som krävde en garanti i fördraget. Då hade diskussionen varit över redan nu. Likväl kommer Marita Ulvskog och Anna Hedh att bli ett bra par i den socialdemokratiska gruppen. Anna Hedh är min kandidat, för hon har både i ord och handling visat sin sunda och kritiska EU-syn och listfemma behöver hon också kryssen bättre än Ulvskog. Rösta därför Hedh!
Bästa replik: Den mot Gunnar Hökmark i frågan om arbetsrätten - om att högern som oroar sig för omförhandling av utstationeringsdirektivet nog mest oroar sig för att de själva ska rösta nej till bra arbetsvillkoren. Näst bäst var repliken, mot högern som helhet, ifrågasättandet av värdet för vanliga människor av den borgerliga politiken att låta varje människa vara fri att sälja sin arbetskraft till så dåliga arbetstider, lönenivåer och arbetsmiljökrav som möjligt.
Eva-Britt Svensson glimrade till då och då men försvann ibland. Hon var bra i miljöfrågan och bra i fråga om fildelning men saknade ammunition i fråga om den ekonomiska politiken. Hennes svar blev väldigt abstrakt. Jag önskar Vänsterpartiet lycka till i EU-valet och jag hade gärna sett att de får behålla sina två mandat. Men så kommer nog inte att ske.
Bästa replik: Den om att hon som representant för folket också rimligen fattar beslut som är mest förankrade i folks vardag om hon också lever under ungefärligen samma ekonomiska villkor som folk i allmänhet.
Carl Schlyters röst har jag svårt för. Den stänker av överklass men orden den yttrar klingar desto bättre. Om Schlyter kunde kanske sägas att hans gröna dröm är röd. Så glad jag hade varit om hans åsikter hade varit alla miljöpartisters åsikter.
Bästa replik: Den mot högern i frågan om "vårdval Europa" - eller, som Schlyter sade, "vårdkaos Europa".
Gunnar Hökmark var som vanligt en mycket duglig socialdemokratisk [sic] valarbetare. Han är en ganska hyfsad debattör men går ibland bort sig i konstiga verbala irrgångar. Det var bedrövligt tråkigt att höra honom i arbetsrättsfrågan; anklagelserna mot vänstern om protektionism och rasism var synnerligen osakliga.
Bästa replik: Den mot Schlyter i miljödebatten, om höga krav med inga resultat.
Ella Bohlin skötte sig bra för att för första gången vara med i den här typen av debatter. Men på det stora hela var det mycket plattityder och syster duktig-attityder. Budskapet var i princip glass till alla barnen men marknaden ska nog sköta allt ändå, utom alkoholen.
Bästa replik: ? (Minns inte)
Lena Ek var sedvanligt osedvanligt provocerande. Jag har så otroligt svårt för hennes populism och osaklighet. Och där stannar jag.
Bästa replik: ? (Hon var tyst rätt länge i några sakfrågor; där tyckte jag att hon kom som bäst till sin rätt.)
Marit Paulsen var den borgerliga sidans vinnare. Hon var ganska påläst, som vanligt rapp i käften och pedagogisk samt någorlunda saklig. Jag kan inte begripa varför hon har gått och blivit folkpartist men jag kan förstå varför många vill rösta på henne.
Bästa replik: ? (Minns inte i skrivande stund, men hon hade ett par stycken som var riktigt bra.)
DN, DN, SvD, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp
Vad gäller den svenska valdebatten kan sägas följande:
Sören Wibe återvann nog en del väljare. Han var pedagogisk, saklig och skicklig. Som socialdemokratisk EU-kritiker menar jag också att han rätt i sak när han talar om socialdemokratins undfallenhet i fördragsfrågan. Jag kan också instämma i det bisarra att socialdemokrater ofta röstar för mer makt till EU, men att därifrån göra en stor sak av att vänstern och högern röstar lika är något annat. Jag är ledsen över att göra er besvikna, men det är faktiskt inte särskilt konstigt: inom alla folkvalda församlingar förekommer ofta värderingsneutrala rutinfrågor. EU-parlamentet är inget undantag. Dessutom skulle med stor sannolikhet samstämmigheten minska om endera block fick majoritet; som det är i dag går ofta de största grupperna ihop för att en majoritet ska kunna skapas. Det är i sig olyckligt men löses knappast av fler ledamöter från Junilistan. Det finns bra alternativ på vänstersidan om man är EU-kritiker. Jag uppmanar å det starkaste tidigare junilistansympatisörer att rösta på dem.
Bästa replik: Den mot Marit Paulsen om finanspolitiken och arbetsmarknadspolitiken, om finansmarknaderna och euron.
Marita Ulvskog var bra, tänd, laddad och ovanligt rapp i repliken. Det var riktigt roligt att se. Jag hade hoppats att hon hade kunnat komma med ett ännu bättre besked i fildelningsfrågan, men hennes bedömning att partiet är på väg att svänga kändes ändå skön. Ulvskog var rasande tydlig i arbetsrättsfrågan, men det hade varit tacknämligt om hon sällat sig till de socialdemokrater som krävde en garanti i fördraget. Då hade diskussionen varit över redan nu. Likväl kommer Marita Ulvskog och Anna Hedh att bli ett bra par i den socialdemokratiska gruppen. Anna Hedh är min kandidat, för hon har både i ord och handling visat sin sunda och kritiska EU-syn och listfemma behöver hon också kryssen bättre än Ulvskog. Rösta därför Hedh!
Bästa replik: Den mot Gunnar Hökmark i frågan om arbetsrätten - om att högern som oroar sig för omförhandling av utstationeringsdirektivet nog mest oroar sig för att de själva ska rösta nej till bra arbetsvillkoren. Näst bäst var repliken, mot högern som helhet, ifrågasättandet av värdet för vanliga människor av den borgerliga politiken att låta varje människa vara fri att sälja sin arbetskraft till så dåliga arbetstider, lönenivåer och arbetsmiljökrav som möjligt.
Eva-Britt Svensson glimrade till då och då men försvann ibland. Hon var bra i miljöfrågan och bra i fråga om fildelning men saknade ammunition i fråga om den ekonomiska politiken. Hennes svar blev väldigt abstrakt. Jag önskar Vänsterpartiet lycka till i EU-valet och jag hade gärna sett att de får behålla sina två mandat. Men så kommer nog inte att ske.
Bästa replik: Den om att hon som representant för folket också rimligen fattar beslut som är mest förankrade i folks vardag om hon också lever under ungefärligen samma ekonomiska villkor som folk i allmänhet.
Carl Schlyters röst har jag svårt för. Den stänker av överklass men orden den yttrar klingar desto bättre. Om Schlyter kunde kanske sägas att hans gröna dröm är röd. Så glad jag hade varit om hans åsikter hade varit alla miljöpartisters åsikter.
Bästa replik: Den mot högern i frågan om "vårdval Europa" - eller, som Schlyter sade, "vårdkaos Europa".
Gunnar Hökmark var som vanligt en mycket duglig socialdemokratisk [sic] valarbetare. Han är en ganska hyfsad debattör men går ibland bort sig i konstiga verbala irrgångar. Det var bedrövligt tråkigt att höra honom i arbetsrättsfrågan; anklagelserna mot vänstern om protektionism och rasism var synnerligen osakliga.
Bästa replik: Den mot Schlyter i miljödebatten, om höga krav med inga resultat.
Ella Bohlin skötte sig bra för att för första gången vara med i den här typen av debatter. Men på det stora hela var det mycket plattityder och syster duktig-attityder. Budskapet var i princip glass till alla barnen men marknaden ska nog sköta allt ändå, utom alkoholen.
Bästa replik: ? (Minns inte)
Lena Ek var sedvanligt osedvanligt provocerande. Jag har så otroligt svårt för hennes populism och osaklighet. Och där stannar jag.
Bästa replik: ? (Hon var tyst rätt länge i några sakfrågor; där tyckte jag att hon kom som bäst till sin rätt.)
Marit Paulsen var den borgerliga sidans vinnare. Hon var ganska påläst, som vanligt rapp i käften och pedagogisk samt någorlunda saklig. Jag kan inte begripa varför hon har gått och blivit folkpartist men jag kan förstå varför många vill rösta på henne.
Bästa replik: ? (Minns inte i skrivande stund, men hon hade ett par stycken som var riktigt bra.)
DN, DN, SvD, Ab, Ab, Ab, Exp, Exp
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)