När jag skriver detta talar Göran Persson fortfarande på Socialdemokraternas extrakongress. Precis som alltid när han talar känner jag att SAP är partiet för mig. Jag har många gånger klagat på Göran och trots att han ibland drivit en politik jag inte stött har jag ändå alltid haft stor respekt för honom.
Något som berört mig i Görans sista tal som partiordförande är avsnittet om partiinternt samarbete. Han sa att SAP rymmer många skilda åsikter, en del skulle passa in i vänsterpartiets högerkant och en del i folkpartiets vänsterkant. Vi ska inte gå med partiprogrammet under armen och fördömma alla partikamrater som inte delar alla dess skrivningar i sin helhet, då blir vi snabbt ett fyraprocentsparti. Vi måste sammarbeta och respektera varandra trots skilda åsikter. Driv det inte till votering så fort den egna sidan har majoritet, sök samförstånd. Och skapa inte små grupper där det fifflas, driv politiken öppet inom partiet. Vi är inget parti för odemokratiska eliter och får aldrig bli det.
När jag flyttade till Skåne hade jag aldrig varit med i ungdomsförbundet, jag var bara aktiv i moderpartiet hemma i Kiruna. Jag fick snabbt klart för mig att det fanns en djup splittring inom SSU och även studentförbundet. Först tänkte jag inte så mycket på det, men när jag första gången blev stämplad som kommunist av nån som aldrig träffat mig därför att jag var aktiv i SSU Skåne och LSSK ändrades det. Jag såg att försök till samförstånd inte lönade sig, så fort det stod Skåne eller LSSK på förslaget röstades det ner oavsett innehållet. Jag ser därför positivt på att SSU och studentförbundet försökt fylla igen skyttegravarna och enas. Jag hoppas att frestelsen till att gå i konfrontation inte vinner i framtiden och att vi kan vända våra enade krafter mot borgerligheten istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar