För några veckor sedan flyttade vi in i vår nya lägenhet, Leo och jag. Vi har inte kommit i ordning än, vi har ju trots allt liv... men jag trivs så bra så bra!! som en helt ny människa, känner jag mig. Cyklar fram och tillbaks till stan bara för att, älskar mitt liv och saker runt omkring mig i största allmänhet. (Ok... jag älskar inte det faktum att vi inte har flyttstädat än och att vi därför måste ägna oss åt det hela den här helgen...)
Så jag är alltså nöjd. Mår fint, mår bra, ni vet allt sånt där. Men sen har jag gått och blivit klantig. På mindre än en vecka har jag lyckats trilla platt omkull med cykeln två gånger!! Första gången skulle jag svänga då gummigrejen på styret flög rätt av och min arm följde med. Därefter åkte hela min cykel och hela min kropp. Mitt i vägen, med en bil som turligt nog hade tid att vänta på att jag skulle orientera mig i världen igen. Orientera mig och samla ihop alla grejer som hade åkt ur min väska som legat öppen i cykelkorgen.
Andra gången var idag. Vi hade varit och städat i den gamla lägenheten och jag hade tagit med mig en plasthink med lite grejer och lagt i cykelkorgen. När jag ska åka iväg lyckas jag fastna med mina byxor i cykeln på något konstigt sätt och tjolahopp så finner jag återigen mig själv, min cykel och cykelkorgens hela innehåll utspritt på marken. Åååå! Ska jag fortsätta så här börjar det definitivt bli läge för cykelhjälm... något jag egentligen inte känner för att använda (trots att jag vet att det är världens grej) och som jag inte direkt har råd med. Suck.... Cykelhjälmar är fula och skulle förstöra min jättehäftiga image!! (haha, eller hur... coolast i stan)
Nu har vi Anna-Lenas katt Alva på besök över helgen. Hon är underbar och vacker och jag vill också ha en sån! Men sen har jag upptäckt en lustig liten egenskap hos henne... I början tyckte vi att hon åt så väldigt lite, men det har bilvit bättre med tiden. Dock har jag upptäckt att hon inte vill äta när någon är i närheten - precis som de där tjejerna som inte vill äta offentligt, så springer hon iväg från matskålen så fort hon hör någon närma sig (jaja ok, de där tjejerna kanske inte har matskålar). Varför gör hon så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar