Med ett hjärta av sten

Vårdval Stockholm är något av det värsta borgerligheten har hittat på sedan valet 2006. I Stockholmsregionen dräneras nu vårdcentraler i fattiga och vårdtunga områden på resurser; enligt en undersökning har Rinkeby vårdcentral tvingats att halvera sin bemanning. Men det är inte bara de redan mest belastade läkarmottagningarna som har förlorat. Faktum är att det stora flertalet har fått mindre resurser på grund av Vårdvalet, och totalt har 130 miljoner kronor mindre tilldelats primärvården jämfört med 2007. Men det finns förstås en och en annan vinnare: de rika områdena Djursholms, Täbys och S:t Eriks läkarmottagningar tjänar på Stockholmsmoderaternas brutala klasspolitik.

Filippa Reinfeldt, högsta ansvarig för Vårdvalet, talar om att läkarbesöken har ökat och får det att framstå som någonting positivt. Men detta understryker bara hennes förfärande okunskap, för det är inte så att köerna har kortats eller att multisjuka patienter har fått mer tid hos doktorn. Istället tvingas många vårdcentraler avdela mycket tid för mindre medicinskt motiverade besök – det blir fler självläkande snuvor men färre depressioner och diabetiker med hjärt- och njurproblem.

Vårdval Stockholm har således inte bara gjort huvudstadsvården djupt ojämlik utan också synnerlig ineffektiv. Detta var känt i förväg och vi socialdemokrater varnade för det. Men ändå genomdrevs projektet på grund av en ideologi, nyliberalismen, vars förslag och idéer för länge sedan borde ha kastats på historiens sophög. Det hela är så skamlöst att man nästan undrar om inte doktorn kommer att få en chock när Reinfeldt själv behöver uppsöka vård. Vid undersökningen kan det nämligen mycket väl visa sig att läkaren framför sig har sin första patient med ett hjärta av sten. Även landstingsrådets moralhalt lär vid provtagningen avslöja sig vara oroväckande låg. Det är en allvarlig åkomma, men lyckligtvis är boten tämligen enkel: riv upp Vårdval Stockholm!

Privat överflöd mitt i offentligt armod

Sedan mitten av 1980-talet har klyftorna ökat i Sverige. Det är ett politiskt misslyckande som främst beror på att socialdemokratin inte förmått freda sig från de nyliberala strömningar som spridits över världen; Kjell-Olof Feldts avreglering av kreditmarknaden och hans skattereform i slutet av 1980-talet är två av de främsta exemplen på den ideologiska undfallenheten.

Den borgerliga regeringens katastrofala politik i början av 1990-talet kraschade ekonomin, mångdubblade arbetslösheten och sände ut tusentals personer i fattigdom. Socialdemokratins sätt att reparera skadorna måste i flera avseenden underkännas. Därmed inte sagt att det inte krävdes hårda tag - men mycket av det som gjordes gjordes för hårt. Dessutom genomfördes flera onödiga ting: bland annat avregleringen av elmarknaden och bevarandet av friskolesystemet. Grundtanken för den ekonomiska politiken, full sysselsättning, försvagades också.

Sammantaget lade detta grunden till den borgerliga valsegern 2006. En socialdemokrati som inte förmår minska klyftorna och bereda arbete åt alla vinner inte val i Sverige. Istället öppnades fältet 2006 för borgerligheten (som i retoriken iklädde sig denna roll) liksom för högerextremismens fula tryne. Högern innehar nu regeringsmakten och de klyftor som skulle minskas fullkomligt vräks upp av finansdepartementet. Sverige riskerar att bli ett land fullt av variga, svårläkta sår mellan grupper, mellan dem som gynnas och dem som missgynnas av högerpolitiken.

Litet beroende på hur man räknar hade vi idag, i dagens penningvärde, haft 100 till 150 miljarder kronor mer att röra oss med varje år om skattekvoterna hade varit desamma som 1985. De hade kunnat användas, inte bara som plåster, utan för en progressiv politik för jämlikhet och hållbar utveckling. De hade kunnat användas för att ge gamla ordentlig mat, för att skapa de så välbehövliga jobben i offentlig sektor, för fler järnvägar, för högre löner i kvinnodominerade yrken, för rimligare priser inom kollektivtrafiken. Listan kan göras lång.

Härmed inte sagt att skatteuttaget skall se likadant ut som det gjorde 1985, men principen att den offentliga konsumtionen skall tillåtas öka i paritet med den privata är central för alla dem som på riktigt vill utveckla välfärden. Så har inte varit fallet, och på senaste tiden har tydliga bevis för resultatet kommit. "Sverige håller på att bli ett fattigsamhälle", skrev LO-ekonomen Dan Andersson på DN-debatt för en vecka sedan. "Klassamhället syns tydligare idag än för 20 år sedan", sade Sören Holmberg när han i torsdags presenterade rapporten "Skilda världar". Han konstaterade förvisso att många har fått det bättre, mycket bättre, men en stor minoritet har missgynnats. Det duger helt enkelt inte. Det är inte gott nog. Socialdemokratin får aldrig som sig till ro med en utveckling som leder till ett privat överflöd mitt i ett offentligt armod. Ansvaret vilar därför tungt på partiledningen. Klarar den trycket från högern? Jag kan nästan garantera att vi på gräs- pch lokalnivå gör det. Handsken är kastad, Mona Sahlin. Ta upp den.

Leve socialismen! Leve friheten!

För ett par dagar sedan skrev jag om det naturliga i att socialister motsätter sig FRA-lagen. Idag redovisas i Aftonbladet, DN och SvD en opinionsundersökning av SIFO som visar att det parti vars väljare är mest kritiska är – håll i dig nu, Henrik Brors – vänsterpartiet. Tre av fyra vänsterpartister är emot. Moderater och folkpartister är mer vänligt inställda till lagen – av dem anser 53 procent att den är bra. Ur ett klassperspektiv är motståndet mot lagen starkare hos arbetareklassen (arbetslösa och arbetare) än bland tjänstemän och egenföretagare.

FRA-lagen har blivit en höger-vänsterfråga, vilket även försvarsminister Sten Tolgfors har konstaterat. ”Det socialistiska blockets väljare är betydligt mer negativa än alliansens”, säger han till Aftonbladet.

EU-kommissionen: Ja till TV-reklam för receptbelagda läkemedel

Det skall sägas direkt: Formellt förespråkar inte EU-kommissionen reklam per se för receptbelagd medicin, men man vill att läkemedelsindustrin ska få "informera" om sina produkter i TV, tidningar och radio. Alla tänkande människor inser med en gång att det i praktiken innebär marknadsföra. Fast det struntar kommissionen i - liksom man inte bryr sig om det hårda och breda motstånd som läkarorganisationer och läkemedelsmyndigheter har givit uttryck för. Faktum är att inte ens alla läkemedelsbolag är särskilt entusiastiska! Fast EU-kommissionen har bestämt sig. Det är nyliberalism som gäller - inte ens medicinskåpet får något undantag. Så mycket för EU som en "motvikt till det internationella kapitalet"...

Mer så, Mona!

Det är ingen hemlighet att jag har en kritisk inställning till Mona Sahlins profil i skol- och arbetsmarknadsfrågor. Jag tycker att partiet har utvecklats i en borgerlig riktning, och jag tror att det på sikt kommer att få allvarliga konsekvenser, både för samhället i stort och för partiet. Det sistnämnda för att människor måste kunna veta att valet mellan höger och vänster är reellt.

Därför är dagens besked från Sahlin om FRA-lagen mycket välkommet: Om vi vinner valet 2010 så river vi upp och förändrar lagen för att stärka integritetsskyddet och begränsa FRA:s avlyssningsmandat. Ett totalt avskaffande vore bättre men en rejäl omarbetning ett steg i definitivt rätt riktning. Det visar på en önskan att markera avstånd från den borgerliga politiken till förmån för en radikalare agenda.

Länge har liberalerna haft tolkningsföreträde vad gäller begreppen personlig frihet och integritet. Det är mycket bra att Sahlin nu återtar dessa från vänster. Socialism såsom socialdemokratin beskriver den har faktiskt alltid handlat om att tillförsäkra enskilda människor ett stort mått av personlig frihet och integritet. Vi var ju de första att kräva politiska fri- och rättigheter för alla. Och vi, socialdemokrater och fackföreningsaktiva, har hört till dem som hårdast förföljts i diktaturer – man har vetat att vår gren av arbetarrörelsen har utgjort ett stort hot mot ofriheten.

Mönstret med FRA-lagen går igen i fråga om könsneutrala äktenskap. Hade socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet haft majoritet hade vi snart haft en jämlik äktenskapslagstiftning och större personlig frihet. Det är till stor del Sahlins förtjänst.

Med detta sagt vill jag samtidigt understryka att kampen för personlig frihet aldrig får förväxlas med en tävlan om att bli den bästa liberalen. För - återigen - frihet kan och bör vara ett vänsterns signum. Det är egentligen ganska naturligt.

Så tycker s-studenter!

Det socialdemokratiska studentförbundet höll kongress i Stockholm i helgen. Det resulterade i bland annat två följande mycket bra uttalanden. Först ett till försvar för arbetsrätten:

"EG-domstolens domar i de så kallade Laval- och Rüffertmålen är allvarliga. Utslagen innebär att europeiska fackföreningars rätt och möjligheter att företräda sina medlemmar inskränks. Endast under vissa omständigheter får de vidta åtgärder för att tvinga fram kollektivavtal med utländska företag som har avtal i sina hemländer. Därmed öppnas dörren för lönedumpning. Domarna utgör ett hot mot kollektivavtalsmodeller som upprätthålls av arbetsmarknadens parter.

Socialdemokratiska studentförbundet ser mycket allvarligt på det uppkomna läget. För att säkra fackföreningarnas möjlighet att ta strid mot lönedumpning krävs ansträngningar. Till exempel kan svensk lagstiftning och EU:s utstationeringsdirektiv behöva justeras. Det är emellertid inte säkert om dessa åtgärder är tillräckliga.

I november ska riksdagen fatta beslut om Lissabonfördraget. Socialdemokratiska studentförbundet ställer sig positivt till fördraget. Det behövs ett nytt fördrag. Men med hänsyn till den ovisshet som råder kring konflikträtten kan, förutom ovan nämnda åtgärder, även garantier i själva fördraget komma att krävas. Kollektivavtalen och rätten till stridsåtgärder måste skyddas.

Socialdemokratiska studentförbundet anser att frågan om kollektivavtalets ställning och strejkrätten skall vara till fullo utredd och garanterad innan Lissabonfördraget ratificeras av den svenska riksdagen."

Kommentar: Personligen är jag inte särskilt förtjust i Lissabonfördraget. Jag anser 1) med stöd av såväl EU-kommissionen som oberoende juridisk expertis (se tidigare inlägg) att det i nuvarande form inte säkrar arbetsrätten och 2) att det banar vägen för en borgerlig Europastat. Men jag är otroligt glad för att studentförbundet stödde det egentligen ganska självklara kravet på en garanterad arbetsrätt!

Det andra uttalandet handlade om FRA-lagen. Nu har den genant nog för Sveriges alla liberaler (vi socialister grät förvisso inte i talarstolen - vi röstade emot istället) antagits. Men argumenten mot håller och därför lägger jag ut texten:

"Den 18 juni röstar riksdagen om en lag som ger Försvarets radioanstalt, FRA, rätt att kontrollera all kabelbunden kommunikation som passerar Sveriges gränser. I praktiken innebär detta att FRA tillåts kontrollera varje enskild medborgares mailkommunikation, sms och telefonsamtal utan vare sig domstolsbeslut eller brottsmisstanke.

Utgångspunkten i ett rättssäkert samhälle är att alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Blir lagen verklighet kommer alla istället betraktas som skyldiga tills motsatsen bevisats. I första hand blir vi presumtiva brottslingar, i andra hand medborgare med rättigheter.

I en demokrati ska inte staten kunna kontrollera varifrån media får sin information. Om lagen träder i kraft kommer FRA att kunna kontrollera vem som talat med vilken journalist och vad som sagts. Käll- och meddelarskyddet hotas.

Socialdemokratiska studentförbundet anser att FRA-lagen strider mot principen om ett samhälle som sätter rättssäkerhet och yttrandefrihet i främsta rummet. Vi vill se ett Sverige där ingen ges obegränsade befogenheter att kontrollera kabelbunden kommunikation, ett Sverige utan FRA-lag."

Du är aldrig ensam

På Catti Ullströms blogg kan man läsa att riksdagen den 17 juni på den borgerliga regeringens förslag röstar om FRA-lagen, som kommer att innebära att all kabelburen kommuniktion i Sverige får avlyssnas. Med andra ord: ett strupgrepp på den personliga integriteten.

Motståndet i riksdagen leds av vänsterpartiet och miljöpartiet (socialdemokraterna är emot men främst på grund av teknikaliteter i förslaget). Att vara emot övervakning stämmer mycket dåligt in på ett parti med "grumlig demokratisyn", men en sådan slutsats kräver hederlighet och uppenbarligen är det inte förment liberala ledarskribenters starkaste sida...

Det finns andra, Catti Ullström till exempel, som är vassare än jag i den här frågan (man kan också gå in på sidan Stoppa FRA-lagen! och läsa mer). Men ett bidrag kan jag, via Björn Afzelius, ge. Det är från en annan tid med en annan, idag ålderstigen, teknik. Fast budskapet och utvecklingen är ändå slående lika. Nedan följer texten av låten "Du är aldrig ensam":

Ögon i affärer och banker,
ögon om du är ute för sent,
ögon när du går på ett möte -
alltid nån som ser dig.

Öron på kontor och fabriker,
öron om du säger ifrån,
öron när du pratar i sömnen -
alltid nån som hör dig.

Någon har nånting att bevaka,
något han är rädd du ska ta.
Någon tror att just du kan bli farlig,
någon vill veta precis var han har dig.
Någon vill ha dig på en remsa,
någon vill ha dig i en pärm.
Någon vill veta precis hur du tänker,
tankar som hamnar i någons register.

På morron är det nån som har sett nåt,
på kvällen är det nåt de har hört.
På natten, när du ligger och sover,
kommer de och tar dig,
kommer de och tar dig.