Jag går med dig

Nu när världen är förändrad och det gamla blivit historia,
och det är omöjligt att sia eller spå,
så står de åter på parnassen, de som lurade i vassen
för att se åt vilket håll det skulle gå.

De som aldrig gjort ett handtag, de som aldrig tagit ställning,
de som alltid bara brytt sig om sig själv.
De som utnyttjar sin samtid, de som struntar i vår framtid,
har nu fräckheten att spotta efter dig.

Men du som kämpade i vrede, du som kämpade av kärlek,
har ingen anledning att lyssna till de fegas gnäll.
Du som kämpade för människan, du som kämpade för livet,
vet att det högsta man kan offra är sig själv.

Ingen lovsjunger din framgång; alla påpekar ditt misstag.
Det är priset du betalar för ditt mod.
Men ett liv utan visioner, katastrofer och passioner
är blott ett liv som reducerats till ett ord.

Så må du fortsätta att kämpa, må du slåss och protestera
så länge orättfärdigheter får finnas kvar.
Det är den tankevärld du tillhör, det är det enda du är till för.
Det är det enda du kan skänka dina barn.

Och till dig som står på tröskeln och ska vandra ut i livet
vill jag säga något som ska minna dig om mig:
Om du kämpar för de svaga, om du kämpar för det sanna,
ska jag alltid gå vid sidan av dig!

Jag saknar dig, Afzelius!