Munkavelspolitik för arbete?

Centerpartiet inleder sin riksstämma i Kalmar på torsdag. Maud Olofsson har kritiserats från många håll för sina ambitioner om att begränsa strejkrätten för att småföretag inte skall kunna dras in i konflikter som de inte är direkt berörda av. Hon menar att det måste finnas proportionalitet mellan stridsåtgärderna och de konsekvenser som de leder till och att småföretagarna är nyckeln till hur vi skall klara framtidens välfärd. Grunden för hennes agerande är, enligt henne, att minska utanförskapet så att fler kommer i arbete och inte förlorar kontakten med arbetslivet. Centerpartiets ledare menar då att lösningen på arbetslösheten (återigen) ligger i att försämra villkoren för arbetstagarna och begränsa deras möjligheter till att göra sina röster hörda.

Framtidens välfärd oroar inte bara Maud Olofsson utan även mig. Inte på grund av att småföretagarna skall anpassa sig efter regler som andra arbetsgivare, utan för att den senaste tidens förändringar ibland annat socialförsäkringssystemen slår hårt mot de som har det svårast. För att borgarnas hårda politik går ut på att straffa ut människor ur systemen istället för att tro på att trygga människor vågar. Trygga människor vill. Den otrygghet som borgarna är i färd med att sprida i samhället skapar inte arbete och motverkar inte utanförskap. Hungriga vargar jagar inte bäst och hungriga magar är ingenting ett välmående land skall driva fram. Nu skall dessutom möjligheten för arbetare att ta strid för sina arbetsförhållanden begränsas om Maud Olofsson får som hon vill. Inget ord om hur munkaveln hon vill påföra skall skapa mindre utanförskap.

Å andra sidan kommer orden från politikern som verkar tro att alla lösningar på arbetslöshet och sjukskrivningar ligger hos de arbetslösa och sjuka. Man kan helt enkelt inte förvänta sig något annat agerande eller några andra tankar med en sådan platt analys i botten.